fyrbarnsmor

Inte en dropp i kalsongen.
Efter alla år av kämpande är det fantastiskt. Med dom andra barnen var det en självklarhet att dom skulle bli torra. Nu vet jag bättre. Jag är tacksam för varje dag han klarar sig.
Det är rätt konstigt egentligen, jag och dagis provade allt.
Vi provade ett belöningsystem  många gånger. Dagis hade klistermärken som han fick ett varje daghan kunde hålla sig torr och när han fick ihop fem fick han önska sig nåt. En gång önskade han att han och kompisarna på dagis skulle få se en film och äta popcorn. En annan gång fick han bestämma att dom skulle gå till gymnastiksalen. Ytterligare en gång blev det utflykt till skogen med fika.
Nackdelen var bara att han klarade inte av sina märken på så lång tid att det var svårt att motivera honom. Till slut rann det ut i sanden.
Hemma hade vi oxå belöninsystem. Han skulle rita streck varje dag han var torr och efter fem dar på raken torr skulle Ronnie fixa en cross. Problemet var bara att det brukade bara bli max tre dar på raken.
Till slut beställde vi tid till doktorn så vi ska dit den 7 januari och nu helt plötsligt verkar det som om han håller på att bli torr.
Det är ju alltid så. När man äntligen får läkartid så behövs den inte. Det är väl lika bra att gå i alla fall. Man vet ju aldrig om han får ett bakslag igen.