Jag läste min aftonbladet som vanligt
Jag läser lite avtrubbat så som de flesta gör när man matas av tragedier på förstasidan i tidningen. det stod om en mormor och ett treårigt barnbarn som blivit påkörda vid ett övergångställe och båda dog. Naturligtvis stannar jag upp och reflekterar över hur hemskt det är för släkten och föräldrarna till flickan . Efter en stund kommer en stamkund in och gråter helt hejdlöst. Han tar upp tidningen och gråter fram att det är hans mamma och systerdotter det står om. Jag blir stum. Vad säger man?
Jag känner mig ledsen för hans och hans systers skull och alla inblandade. Det kom så nära helt plötsligt. Saker som står i tidningen berör oftast en stund sen har jag släppt det men nu kom det så nära. Jag kände verkligen hans smärta den var enorm. Jag var nära tårarna själv och fann inga bra ord. Jag kunde inte mer än att beklaga.
Vad jag förstår så var hans syster utomlands så det var därför mormor var barnvakt. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara. Att sitta på sin semester och antagligen njuta av att bara vara för sig själva och njuta av god mat och allt vad det innebär och sen få det här beskedet. Överlever man sånt? Jag har ju själv barn och jag har alltid sagt att händer det mina barn nåt så skulle jag nog dö av sorg.
Usch jag vet fortfarande inte vad jag ska säga men jag behövde bara skriva av mig.
Jag känner mig ledsen för hans och hans systers skull och alla inblandade. Det kom så nära helt plötsligt. Saker som står i tidningen berör oftast en stund sen har jag släppt det men nu kom det så nära. Jag kände verkligen hans smärta den var enorm. Jag var nära tårarna själv och fann inga bra ord. Jag kunde inte mer än att beklaga.
Vad jag förstår så var hans syster utomlands så det var därför mormor var barnvakt. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara. Att sitta på sin semester och antagligen njuta av att bara vara för sig själva och njuta av god mat och allt vad det innebär och sen få det här beskedet. Överlever man sånt? Jag har ju själv barn och jag har alltid sagt att händer det mina barn nåt så skulle jag nog dö av sorg.
Usch jag vet fortfarande inte vad jag ska säga men jag behövde bara skriva av mig.
Kommentarer
Trackback
