"Fröken" Anders ringde mig igår
Vid halv sju på kvällen ringde barnens gulliga "fröken" Anders.
Anders: Jag kom att tänka på en sak nu när frun och jag satt och åt middag. Jag ska ha med glass till alla barnen på måndag för att jag fyller år men hur ska jag göra med Fabian? Ska jag köpa sockerfritt till honom? Han brukar ju bli så ledsen när han inte får samma som dom andra.
Jag: Det är ok han äter som dom andra barnen och tar lite mer spruta bara.
Jag tog även upp med Anders häromdan om mötet som är inbokat med Emil om två veckor. Specialpedagogen som ska va med ger mig krypningar. Jag har haft enorma problem sen tidigare med den kvinnan när Nicko gick där. Det slutade med att jag bad henne fara och flyga och jag sa till henne att jag inte ville se henne mer i Nickos närhet.
Det underliga nu är att hon tror hon ska va välkommen i Emils närhet efter allt som hänt.
När Nicko mådde som sämst fick hon för sig om att han skulle må jättebra om jag bara slutade jobba kväll. Faktum är att jag jobbar kväll två gånger i veckan och då är Ronnie hemma vid halv sex så det är ju inte så att dom stora barnen är ensamma hemma till tio eller så. När jag gång på gång talade om att jag inte hur gärna jag än vill kan sluta jobba kväll tyckte hon att vi var dåliga föräldrar som inte gjorde allt för våran son så då skulle hon lämna in en anmälan till soc!
Där gick min gräns. Jag gick på alla dessa möten som dom hade med oss hela tiden och bet ihop för Nickos skull men att påstå att jag är en dålig mamma är att gå över gränsen. Jag är varken bättre eller sämre än nån annan.
Hur som helst så är ju den kära specialpedagogen inbjuden på samtal igen och det kunde jag inte riktigt godta. När jag pratade med Anders om det förstod han mig helt och fullt och tyckte det var underligt. Han sa i telefon att han tagit upp det med den fröken som skulle va med på mötet och även med specialpedagogen. Pedagogen hade bara sagt att "hur ska jag tolka det?". "Ja tolka det som du vill men föräldrarna känner sig inte bekväma med ett möte med dig" hade Anders svarat då.
Anders: Jag kom att tänka på en sak nu när frun och jag satt och åt middag. Jag ska ha med glass till alla barnen på måndag för att jag fyller år men hur ska jag göra med Fabian? Ska jag köpa sockerfritt till honom? Han brukar ju bli så ledsen när han inte får samma som dom andra.
Jag: Det är ok han äter som dom andra barnen och tar lite mer spruta bara.
Jag tog även upp med Anders häromdan om mötet som är inbokat med Emil om två veckor. Specialpedagogen som ska va med ger mig krypningar. Jag har haft enorma problem sen tidigare med den kvinnan när Nicko gick där. Det slutade med att jag bad henne fara och flyga och jag sa till henne att jag inte ville se henne mer i Nickos närhet.
Det underliga nu är att hon tror hon ska va välkommen i Emils närhet efter allt som hänt.
När Nicko mådde som sämst fick hon för sig om att han skulle må jättebra om jag bara slutade jobba kväll. Faktum är att jag jobbar kväll två gånger i veckan och då är Ronnie hemma vid halv sex så det är ju inte så att dom stora barnen är ensamma hemma till tio eller så. När jag gång på gång talade om att jag inte hur gärna jag än vill kan sluta jobba kväll tyckte hon att vi var dåliga föräldrar som inte gjorde allt för våran son så då skulle hon lämna in en anmälan till soc!
Där gick min gräns. Jag gick på alla dessa möten som dom hade med oss hela tiden och bet ihop för Nickos skull men att påstå att jag är en dålig mamma är att gå över gränsen. Jag är varken bättre eller sämre än nån annan.
Hur som helst så är ju den kära specialpedagogen inbjuden på samtal igen och det kunde jag inte riktigt godta. När jag pratade med Anders om det förstod han mig helt och fullt och tyckte det var underligt. Han sa i telefon att han tagit upp det med den fröken som skulle va med på mötet och även med specialpedagogen. Pedagogen hade bara sagt att "hur ska jag tolka det?". "Ja tolka det som du vill men föräldrarna känner sig inte bekväma med ett möte med dig" hade Anders svarat då.
Kommentarer
Trackback
