Det höll på att gå åt pipan
Det var nära att det inte blev nåt Astrid Lindgrens värld igår. Jag ställde klockan på kvart över sju men jag vaknade ännu tidigare av att det spöregnade.
Man vill absolut inte gå på där ner regnet öser ner. Det har jag gjort en gång och aldrig mer.
Jessica och jag åkte dit en gång när dom stora var små och schansade på att det skulle vara uppehåll. Det var absolut inget uppehåll och jag ville hem hela dan men Jessica är världens envisaste så det var bara att gilla läget med engångsregnkappor på sig.
Jag ringde Ann-Kari vid åtta och vi bestämde att avvakta en stund till. Emil och jag åkte och hämtade Sylvester och köpte lördagsgodis. Sen fick barnen leka här hemma ett tag tills vi tyckte det såg någorlunda stabilt ut på himlen. Ann-Kari har dessutom en bror som bor en bit ifrån Vimmerby som hon hade kontakt med. När han sa att vädret var ok så åkte vi.
Barnen skötte sig exemplariskt. Ingen som försvann eller ramlade eller några andra missöden.
Vi åt pannkaksbuffe på nån restaurang vid "lilla Vimmerby". Där fick man äta så mycket pannkakor man ville ( både vanliga och amerikanska ) tillsammans med olika sylter, grädde, mjukglass, kolasåser och strössel.
Alla barns himmelrike med andra ord ( även mitt om jag ska va ärlig ).
Dom hade antagligen ätit mycket mer om det inte vore för alla getingar. Det var som en invasion var man än gick. Vi bytte bord flera gånger men det hjälpte inte. Jag var övertygad om att någon skulle bli stucken men det slapp vi faktiskt.
Sylvester råkade naturligtvis halka i gräset så hela byxorna blev leriga och inte nog med det så spillde han sylt över hela sig.
När vi skulle åka hem och gick ut till parkeringen så började det regna igen som på en given signal. Det var som om man skulle haft en fjärrkontroll att styra regnet med.
När vi kom hem åkte vi till Kvantum och handlade. Lagom till Ronnie, Magnus och Nicko kom hem så hade vi grekisk pyttipanna och hembakat bröd klart. Det slog pannkaksbuffen med hästlängder kan jag säga.
I det stora hela var det en lagom och lyckad dag på alla sätt tycker jag.
Man vill absolut inte gå på där ner regnet öser ner. Det har jag gjort en gång och aldrig mer.
Jessica och jag åkte dit en gång när dom stora var små och schansade på att det skulle vara uppehåll. Det var absolut inget uppehåll och jag ville hem hela dan men Jessica är världens envisaste så det var bara att gilla läget med engångsregnkappor på sig.
Jag ringde Ann-Kari vid åtta och vi bestämde att avvakta en stund till. Emil och jag åkte och hämtade Sylvester och köpte lördagsgodis. Sen fick barnen leka här hemma ett tag tills vi tyckte det såg någorlunda stabilt ut på himlen. Ann-Kari har dessutom en bror som bor en bit ifrån Vimmerby som hon hade kontakt med. När han sa att vädret var ok så åkte vi.
Barnen skötte sig exemplariskt. Ingen som försvann eller ramlade eller några andra missöden.
Vi åt pannkaksbuffe på nån restaurang vid "lilla Vimmerby". Där fick man äta så mycket pannkakor man ville ( både vanliga och amerikanska ) tillsammans med olika sylter, grädde, mjukglass, kolasåser och strössel.
Alla barns himmelrike med andra ord ( även mitt om jag ska va ärlig ).
Dom hade antagligen ätit mycket mer om det inte vore för alla getingar. Det var som en invasion var man än gick. Vi bytte bord flera gånger men det hjälpte inte. Jag var övertygad om att någon skulle bli stucken men det slapp vi faktiskt.
Sylvester råkade naturligtvis halka i gräset så hela byxorna blev leriga och inte nog med det så spillde han sylt över hela sig.
När vi skulle åka hem och gick ut till parkeringen så började det regna igen som på en given signal. Det var som om man skulle haft en fjärrkontroll att styra regnet med.
När vi kom hem åkte vi till Kvantum och handlade. Lagom till Ronnie, Magnus och Nicko kom hem så hade vi grekisk pyttipanna och hembakat bröd klart. Det slog pannkaksbuffen med hästlängder kan jag säga.
I det stora hela var det en lagom och lyckad dag på alla sätt tycker jag.
Kommentarer
Trackback
