fyrbarnsmor

Jag har väl levt i nån liten rosa bubbla antar jag.
Visst har jag vetat genom tidningar och sånt att alla inte har en harmonisk vardag.
Sen Kim kom in i mitt liv har jag sakta förstått att man inte kan döma människor så snabbt.
Hade jag träffat på honom utan att känna honom skulle jag tyckt väldigt illa om honom men det finns mer bakom fasaden.
Kim har medfört att jag utav någon anledning sett fler människor må dåligt än tidigare. Jag har väl kanske blivit mer ödmjuk och lyhörd.
Det gör ont i mig när jag inte kan hjälpa utan bara se på.
Nu vet jag i alla fall att en människa missbrukar inte utan anledning.
Dom sju månaderna med Kim var inte bortkastade. Han har öppnat ögonen på mig.