fyrbarnsmor

Soc ska hämta Kim snart.
Jag vet ärligt talat inte vad jag känner.
En stor sorg att vi inte kunde "rädda" pojken, en tomhet och saknad efter den Kim vi lärde känna innan, en lättnad att allt är över nu efter en väldigt lång sommar?
Jag vet inte.
 Antagligen alla känslor blandade.
Jag har gråtit alla tårar jag hade över honom redan innan dom sista veckorna. 
Vet inte om det kommer att finnas några tårar kvar ikväll när jag kommer hem till ett tomt rum.
Jag kommer aldrig glömma honom.
Den Kim jag kände kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.