Emils glasögon kom inte ens hem igår
När jag ringde skolan igår eftermiddag för att meddela att Koffe skulle hämta barnen så frågade jag hur det gick med Emils glasögon.
Fröken sa då att hon inte sett skymten av dom på flera timmar. Hon frågade Emil var dom var och jag hörde honom svara att dom låg på facket.
Fröken sa då till honom att gå och sätta på sig dom men när jag kom hem igår hade han ändå inte med sig dom hem från skolan.
Jag känner Emil sen gammalt så jag kan inte ens räkna alla gånger vi gått runt skolgården för att leta efter hans glasögon som han har lagt ifrån sig på dom mest underliga ställen.
Vi har hittat dom i "bluffparken", i "sagorummet" och på fotbollsplan (den gången hade dom blivit liggande i regn och rusk i flera dar innan dom blev hittade) bara för att nämna några ställen. Hemma har vi hittat dom under soffan, inklämda mellan hans säng och väggen och till och med i grönsakslådan i kylen.
Han lägger ifrån sig dom i soffan så nån råkar sätta sig på dom och ett tag hade han för vana att lägga dom på golvet framför sin garderob när han skulle byta tröja så nån råkade trampa på dom.
En gång kom han in till sin fröken på skolan och bad honom putsa glasögonen åt honom för att han inte såg nåt. När "fröken Anders" skulle putsa märkte han att det inte ens fanns nåt glas i.
Emil har inte överhuvudtaget märkt att glaset har ramlat ur han blev lika snopen som Anders så ingen kunde veta var det låg. Han hade bara lagt märke till att han inget såg helt plötsligt. Det var som att leta efter en nål i en höstack.
Emils klasskompis blev arg på sin fröken en gång. Det enda han såg i närheten som han kunde ge ut sin ilska på var Emils glasögon som låg på ett bord. Han tog dom och vred dom argt åt alla håll så ingen kunde till slut ana ens att det varit ett par glasögon en gång.
När jag kom och hämtade Emil den dan sa fröken lite ursäktande att glasögonen är trasiga igen. Jag som var van vid att åka med trasiga glasögon till optikern reagerade inte nåt nämnvärt på det utan sa bara att det är ju inte första gången.
SÅ HÄR TRASIGA HAR DOM ALDRIG VARIT INNAN DET KAN JAG LOVA! sa hon då.
Inte ens optikern kunde hålla god min när jag kom in med glasögonen den gången. Hon vände och vred på dom jättelänge och undrade hur det hade gått till.
Nu hoppas jag bara att Emil har dom nya på sig idag när Ronnie hämtar honom.
