fyrbarnsmor

Han har under hela sjuan haft "resursen" att gå till. Det är för ett mindre antal barn som haft svårt med koncentration och sånt. Det ska inte va fler än fem barn där med två vuxna. Helt suveränt.
Meningen var att Nicko skulle börja där och vartefter slussas in i sin klass. Tyvärr vill han inte gå till klassen så han är mest på resursen fortfarande.
Klassen han går i är fruktansvärt jobbig. Lärarna har försökt få ordning på klassen men det går inte.
Nu har alla förädrar blivit kallade till ett krismöte.
Alla lärare säger att det är inte Nicko som är stökigast utan det finns många som är värre, ändå är det honom dom "slänger ut" när det blir jobbigt.
En lärare kom till mig och bad om ursäkt för att hon vid flera tillfällen fått skicka ut Nicko men hon sa att tyvärr så är det lättast. Nicko har redan resursen inblandad så han kan bara gå dit. Ska dom skicka ut ett annat barn måste dom gå igenom hela processen med rektorn, ringa förädrar och skriva rapport. Med Nicko är det "lättare". Han är liksom redan stämplad.
Han har egentligen aldrig gjort nåt. Inget stort i alla fall. Visst han hänger med, han låter (muntliga tics), han har koncentrationsproblem. Jag har aldrig nånsin fått höra att han varit uppkäftig, slagit nån eller mobbat nån.
Det finns flera barn på den skolan som gör alla dom sistnämnda sakerna men ändå får dom gå kvar i klassen.
Nicko var "avstängd" från sin klass hela sexan! Varför? Vad har han egentligen gjort?
Jag fick nog på vårterminen i sexan och krävde av den nyinsatta rektorn att få ett svar på varför hela cirkusen satte igång från början.
Hon sa ärligt att hon faktiskt inte visste vad allt handlade om men hon skulle gå till botten med det.
Jag blev kallad till ett möte med henne då hon bad om ursäkt å skolans vägnar. Hon erkände att dom gjort ett stort tjänstefel med Nicko men då var redan skadan skedd.
Nicko är redan stämplad av dom som inte känner honom. Förädrarna i den klassen tror att han är en värsting för varför skulle han annars inte kunna gå i klassen. Lärarna på nya skolan tar honom till syndabock för han är ändå ett resursbarn. Han har blivit lätt att skylla på.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har skällt, krävt och protesterat, men inte förrän rektorn erkände deras egen skuld i allt. Det var inte förrän då som jag fick självförtroende till det.
Jag har svårt för att kräva mina rättigheter. Jag finner mig i för mycket.
Jag har bestämt mig för att öppna munnen ordentligt på föräldramötet i alla fall. Nu kan dom inte skylla på Nicko den här gången för han är ju knappt i klassen.
Allt började med att Nicko kände ett utanförskap eftersom han var annorlunda mot dom andra barnen. Han blev självdestruktiv och deprimerad. Därför ska han tydligen straffas. När han fick sin diagnos och alla pusselbitar föll på plats och medicinen gjort att han mår bra idag så får han i alla fall inte en ny chans.
Han har alltid varit populär, haft massor med kompisar och varit klassens pajas.
Jag lider med honom!