fyrbarnsmor

Kim körde kundvagnen så jag sa till honom att gå till kassan. Jag hann inte se att det var självbetjäningen han gick till förrän det var försent.
Det ska väl inte va så svårt tänkte jag som jobbar i kassa hela dagarna.
Den första varan gick inte in på streckkoden så då började en lampa blinka för att killen som hjälpte oss idioter vid vid självbetjäningen skulle komma.
Han kom och drog sitt kort och rättade till problemet och gick tillbaka till vad han nu höll på med. Jag tog upp nästa vara som var ett påslakanset till Kim. Jag visste att det skulle kosta 199 men på kassan stod det 349 så då skulle jag radera den men det gick ju inte. Då lyste lampan igen och killen kom. Han konstaterade att det var till dubbelsäng så jag fick springa och byta.
Visst. Jag sprang medan Ronnie tog resten. När jag kom tillbaka stod han redan med kortet och hade dragit men inte tryckt koden. Jag skulle inte använda det kortet utan Ikeakortet och dessutom var jag tvungen att få in påslakanet så jag tryckte på avbryt.
Naturligtvis började lampan blinka då och killen kom igen. Han såg surare och surare ut för varje gång.  han rättade till problemet så vi kunde fortsätta igen. Jag tryckte in den sista varan och tog fram mitt kort.
Jag drog kortet i kortläsaren gång på gång men inget hände.
Jag tänkte att magnetremsan är nog dålig så jag skulle trycka på manuell registrering. Gissa vad som hände då.
Lampan började blinka igen. Killen såg väldigt irriterad ut när han kom till baka igen.
Det visade sig att det fanns en speciell kortläsare för Ikeakort på andra sidan som jag inte sett. Den här gången lämnade han oss inte förrän köpet var helt klart.
Jag kommer nog aldrig mer att välja den kassan i alla fall.