Jag är ingen nattmänniska

Underligt nog är jag fortfarande vaken vid den här tiden. Undrar om det är för att jag vill testa hur det är att va ledig imorgon och kunna vila på dan eller om det är så enkelt att jag fastnade på msn med Kim?
Det är nog det sista. Av nån konstig anledning så måste man logga in på msn eller smsa sina tonåringar för att kunna ha ett samtal med dom. Även om dom sitter i rummet bredvid så är det bara då man får deras uppmärksamhet.
Jag förstår mig inte på dagens ungdom!
Hur ska det bli när jag får barnbarn? Hur ska jag kommunicera med dom?

Jag har semester nu

Som jag har sett fram mot dom här veckorna! Nu är dom här!
Jag hoppas bara att jag inte får prestationsångest och ska hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
Jag önskar bara att jag kan ta dan som den kommer och inte förvänta mig så mycket.
Imorgon ska jag åka och köpa färg och måla lite på altan. Det kan nog bli lite avkopplande. Dessutom tänkte jag att jag kanske kunde få nån tonåring att hjälpa till.
Jag försökte med Kim men latare unge kan man leta efter. Jag får väl hopas att han ändrar inställning till imorgon annars blir nog mamma Jessica lite stingslig.
Nicko ska med två kompisar imorgon. Deras mamma ringde hit förut. Båda dom killarna brukar vara här väldigt mycket så mamma Karin ville göra nåt för Nicko som kompensation. Det är absolut inte nödvändigt för det är bara kul att ha dom grabbarna här men det är kul att han får följa med.
Det roliga var att hon hade planerat att ta med dom till Smultronstället!
Det blir två dar i rad för honom då. Han var ju bara glad för det. Han har redan tänkt ut vilken glas han ska välja imorgon. Hon sa att kanske eventuellt om hon fick tid skulle dom även ta laserdome i Linköping eller äventyrsbadet.
Hon är en toppenmamma hon.

Favorit i repris

Idag kände jag mig rastlös. Jag ville göra nåt med familjen men kom inte på nåt bra.
Det slutade med att vi slängde in våra fem grabbar i bilen och gjorde om samma runda som Ann-Kari och jag gjorde igår.
Idag hade vi inte sån tur att vi slapp köa in på Smultronstället. Vi köade i en timma. Jag visste sen igår att det var värt tiden i kö annars hade jag nog vänt när jag sett allt folk.
Vi hamnade vid ett bord utomhus i skugga där det dessutom var blåsigt så vi frös som idioter.Den enda som hade långärmad tröja med sig var Koffe så vi andra satt i kortärmat och huttrade med våra enorma glassar.
Vi kom till busfabriken två timmar innan dom stängde så där var det inte så mycket folk. Vi såg inte till dom stora killarna heller på hela tiden. Dom hade minst lika kul som dom små.
Det blev en lika lyckad dag idag. Det är skönt att ha alla barn på tu man hand utan flickvänner och kompisar ibland.

Min romantiska man

Igår när vi åkte hem ifrån Norrköping smsade han mig och frågade om vi kunde göra nåt på kvällen bara han och jag.
Han hade planerat ett restaurangbesök och dom stora barnen var barnvakt.
Vi gick till Smugglaren. Vi hade inte bokat bord i förväg och där brukar det inte gå att få plats eftersom dom har rätt litet och alltid fullbokat. Precis när vi kom dit så fick dom turligt nog ett återbud så vi fick det bordet. Ibland ska man ha tur. Efter oss kom det minst fem par som fick vända i dörren för att det var fullt så det kunde lika gärna varit vi.
Ronnie åt tournedos med klyftpotatis och kantarellsås och jag tog lammfile med råstekt potatis. Det var riktigt lyxigt och gott.
Ronnie hade sålt lite grejer så det var han som bjöd.
Ibland behöver man verkigen vara bara man och hustru för en gång skull. Med fem egna barn och tre "svärdöttrar" och alla grabbarnas kompisar runt omkring oss för jämnan så blir det inte mycket tid bara för oss i normala fall.
Jag tror jag ska boka in det som en vana nån gång varje månad. Man behöver ju inte gå på restaurang för att få tid ihop utan man kan bara ta en fika eller en bio ihop. Det är viktigare än man tror.
Det är skönt nu när dom "små" grabbarna blivit så pass stora att dom inte är så svåra att va barnvakt åt för Koffe och Nicko. Det underlättar betydligt.

Romantik

Koffe och Fanny hade varit ihop i ett halvår i fredas. Min son är lika romantisk som sin pappa så han funderade länge på vad han skulle överraska sin flickvän med.
Vi slog våra kloka romantiska huven ihop och kom fram till att vi skulle hjälpas åt att göra en trerättersmeny här hemma och så skulle han köpa ett smycke.
Vi åkte ner till Guldfynd efter honoms jobb i fredas. Vi tittade runt lite och till slut fastnade han för ett guldhalsband med ett C ( som i Christopher ).
Efter det åkte vi hem och lagade toast till förrätt, plankstek till huvudrätt och till sist marängsviss.
Vi dukade romantiskt med massor av ljus på altan och drog ner alla persienner så dom skulle få va ifred.
Jag tror det blev lyckat och att Fanny uppskattade det. Det verkade så i alla fall.

Glassfrossa

Igår var jag och Ann-Kari på Smultronstället i Söderköping och åt glass med barnen. Glassarna där är verkligen nåt utöver det vanliga. Man får vänta vid ingången för att få ett bord  och sen titta i en meny. På bilderna ser inte glassarna så stora ut men i verkligheten är dom enorma.
Det svåra var att välja. Jag och Ann-Kari valde en som hette Vesuvius. Jättegod!
Emil, Alice och Alva tog en glass som man fick behålla skålen. Skålen var jättesöt med några djur på. Naturligtvis åt dom inte upp all glass så vi frågade personalen om man kunde få dom ursköljda. Trevlig personal som det var så fick vi nya skålar. När vi skulle gå så gick Ann-Kari i förväg med barnen så jag fick ta på mig uppgiften att ta hand om två av skålarna. När jag stoppade ner dom i väskan såg jag att dom som satt bredvid tittade på mig och såg sura ut. Först fattade jag inte varför men sen slog det mig att dom visste ju inte att just den skålen fick man ta med sig. Dom trodde nog att jag var fräck och stoppade ner dom i väskan för att stjäla dom. Pinsamt!

Efter det åkte vi vidare till Norrköping och var på Busfabriken.
Där var vi alla tre timmar som vi betalat för och hann där klämma i oss mat med.
Vi åt hamburgare och chicken nuggets med "bokstavspommes". Ann-Kari kläckte den smarta iden med en gång att bokstäverna antagligen var samma som i "busfabriken". Hon tyckte hon var jättesmart tills hon fick upp ett Q. Där sprack den teorin ganska omgående.
När vi hade varit i Busfabriken en timme eller så sprang Fabian fram till mig och kramade mig hårt och sa att det här var den bästa dan i mitt liv. Kul att kunna göra killarna glada.

Jag tycker att det blev en väldigt lyckad dag allt som allt.

Sista dan innan semester

Jag borde vara helt salig nu när det äntligen är dax att vara lite ledig men det känns inget speciellt. Ronnie och Koffe ska ju ändå jobba så jag kan inte hitta på så mycket i alla fall.
Jobbet kan jag inte heller släppa till hundra procent. Jag kommer nog att göra mina blixtvisiter med jämna mellanrum dom här tre veckorna.
Jag har bestämt mig för att inte göra nån stor sak av mina lediga veckor utan bara slappa.

Igår var jag på Acapulco och åt pizza med Agneta, mamma och Emil.
Emil var ju självklart tvungen att ha en hel pizza själv. Jag visste att han inte skulle kunna klämma i sig den men envis som synden så skulle han ändå prova. Faktiskt klarade han av halva pizzan innan han gav upp så det var mer än jag hade förväntat mig.
Sen tillbringade han resten av tiden med klättra över sofforna och leka med pantburkarna och vara allmänt rastlös. Det är inte konstigt att jag helst väljer mcDonalds med honom. Då kan man sittta i lugn och ro i alla fall.

Drömmar

Oftast kommer jag inte ihåg mina drömmar mer än lite diffust men imorse när jag vaknade var jag helt slut.
Jag drömde att jag var uppe och väckte Koffe men att han sen struntade i att gå till jobbet i alla fall. Vi hade en jättediskussion om arbetsmoral.
När jag väl skulle åka till jobbet själv sur och dan så hade någon skurit sönder mina däck. Av nån anledning kom jag relativt långt innan jag upptäckte det och då var jag tvungen att ringa Ronnie. Jag blev sittande i en evighet innan jag blev hämtad och fick en annan bil. Jag vet att jag sa till Ronnie att nu hinner klockan bli åtta innan jag öppnar men har jag tur så tror kunderna att det är lördag idag och då märker dom ingenting.
När jag vaknade hade jag en känsla i kroppen som man kan ha när allt går emot en ibland. Trots att jag inte ens gått upp än så kändes det som att jag redan haft tillräckligt mycket otur för en dag.
Konstigt att man kan bli så påverkad av drömmar.
Undrar om det är så att det humöret man vaknar med många gånger kanske är influerat av nattens drömmar bara att man inte kommer ihåg dom.
Jag ska tänka på nästa gång jag är på dåligt humör att det inte är på riktigt det är bara en dröm. Får se om det funkar.

Jag fick tips

Det är klart att min mal ska heta Niklas!
När Ann-Kari kom till macken förut och fikade med Agnes ( hennes dotter som snart är 3 år) så blev lilla Agnes riktigt förtjust i Ronnie.
Hon stod hela tiden och tittade lite blygt efter honom. Varje gång han gick iväg frågade hon :
Agnes: Var är Niklas?
Ann-Kari: Ronnie menar du?
Agnes: Ja var är Niklas?

Hon kunde inte få in att han inte hette Niklas. Frågan är var hon fick namnet ifrån.
När vi satt vid fikabordet sa hon:
Agnes: Min pappa har en kompis på sitt jobb. Han heter Johan.
Hon fick det att låta som att hennes pappa bara hade en enda kompis i hela världen och det var Johan.
Hon är ett charmtroll den damen.

Koffe jobbar

Han har sommarjobb på en byggfirma. Varje morgon vid halv fem ringer hans väckarklocka.
Jag är imponerad. Jag klarar knappt av att gå upp vid halv sju.
Han är inte hemma förrän halv sex på kvällarna heller så det är inte mycket till fritid men ändå gnäller han inte. Han lägger sig i god tid på kvällen och lagar sin matsäck innan han somnar.
Jag tror min lilla son håller på att bli vuxen och ansvarsfull. Det känns både bra och sorgligt.  Mest bra förstås men när dom är små tror man ju inte att dom ska bli 2 meter långa med 43 i skor och skaffa jobb och flickvän. Jag får vänja mig vid tanken på att mamma inte är det viktigaste i världen för Koffe längre.

Vi har blivit med fisk nu

Efter jag hämtade småbarnen förut åkte vi till djuraffären för att handla fiskar.
Jag hade lovat barnen varsin fisk och en mal.
Det var ju otroligt svår för dom att välja. Fabian valde rätt snabbt en liten söt fisk. Killen i affären håvade upp den i en liten burk. Emil letade vidare både länge och väl. Killen blev mer och mer otålig.
Till slut bestämde sig Emil för vilken han skulle ha men då hade Fabian helt plötsligt ångrat sig och hittat en annan.
 Då tyckte Fabbe att killen skulle slänga tillbaka den andra fisken igen. När jag såg den irriterade blicken jag fick sa jag snabbt att dom fick välja 2 fiskar var istället så han kunde behålla båda.
Vi kom alltså hem med 5 fiskar till slut.
Emils minsta lilla miniminifisk fick heta Bertil och den andra Gömmis ( den gömde sig hela tiden ).
Än har jag inget förslag på vad min mal ska heta så alla förslag är välkomna.

Logistik över inlämning

Telefonsamtal från kund igår:
Hon: Hej mitt namn är Stina. Jag har bokat en tid med reperatören i verkstaden imorgon.
Jag: Hej.
Hon: Jag ville bara höra med dig hur det är med logistiken över inlämningen?
Jag: ??? Ehm. Menar du när vi öppnar??????
Hon: Ja just det. När jag kan lämna över bilen.
Jag: Ja vi öppnar ju vid sju så det går bra när som efter det.
Hon: Kan jag få talas vid med verkstaden istället är du snäll?
Jag: Ett ögonblick.
 

Midsommar över för det här året

Det blev trevligt hemma hos Jimmy och jag var inte ett dugg trött. Jag är nog tuffare än jag själv tror ibland.
Vi kom hem vid tolvtiden, mätta, glada och nöjda.
Nu har jag bara en vecka sen ska jag ha min semester. I år har jag ju lyxat till det med tre veckor. Det ska bli riktigt skönt. Det värsta är att veckorna går så fruktansvärt fort så innan jag vet ordet av så är jag tillbaka igen. Men antagligen mycket piggare och gladare.
Ronnie skulle åka och hämta barnen nu och ta dom till affären och köpa fisk. Om jag känner min familj rätt så har dom säkert blivit pålurade ett större akvarium och minst 30 fiskar när dom ändå är där.
Sist vi hade akvarium började vi med ett lika litet som nu och slutade med ett som tog upp en HEL vägg i vårat vardagsrum.
När jag kom hem den dan som han hade bytt upp sig för typ tjugonde gången så bara skrek jag rätt ut.
Det gamla akvariet som han bytte bort täckte ena kortväggen. Han lovade att det nya inte var större ( för en gångs skull) men snyggare.
När jag kom in i vardagsrummet hade han tryckt upp hela soffgruppen längst in mot fönstret. Möblerna fick inte plats för att akvariet var enormt. Det var då jag fick nog. Akvariet åkte ut och sen var jag anti i flera år.
Igår satt min man på blocket och letade efter en begagnad pump till barnens akvarium. Han lyckades naturligtvis hitta ett helt akvarium med pump och fisk och allt som var SÅ billigt. Att det dessutom var väsentligt mycket större var ju bara en bagatell tydligen. Jag fräste ifrån blixtsnabbt innan det började spåra ur men jag ser mönstret framför mig.
Snart delar jag antagligen återigen vardagsrum med ett monsterstort akvarium.
Varför utsätter jag mig för den här utmaningen igen?! Snacka om att inte lära sig av gamla misstag.

Jag hade bestämt mig för att baka igår

Jag köpte jordgubbar och grädde till en midsommartårta men jag glömde bort att jag inte skulle va hemma förrän tolv på natten och sen jobba hela midsommarafton.
Jag kunde ändå inte koppla av inatt när jag kom hem så jag tog tag i tårtbakandet då. Jag tänkte att det kunde vara en bra grej att varva ner med.
Jag hade varit glad om jag kunde ha förberett mig med att baka tårtbottnarna innan men så smart var jag inte, eller rättare sagt jag hade inte hunnit.
När jag var färdig med bakandet var klockan två. Jag trodde aldrig att jag skulle vakna idag på morgonen så jag satte alla larm jag hade men det var inga problem. Jag kände mig lite groggy i början men nu är jag pigg som en mört.
Det är trots allt rätt kul att jobba midsommar. Mycket folk i rörelse och 99 procent är väldigt glada och trevliga. För mig som tog kvälls och nattpasset  fanns det massor att göra värre var det för Annett. Hon var inte nöjd med sin dag när jag kom och bytte av henne. På förmiddan är det inte alls mycket trafik så hon tyckte dan hade varit seg. Det kan inte jag säga att jag tyckte att det var på mina timmar.
Annett var Emils hjälte igår. Eftersom Emil drog hem fiskar även dan efter den stackars "firren" eller "paniko" eller vad han hette så gav hon honom ett litet akvarium. Han är helt överlycklig nu. Tyvärr kan vi inte köpa fisk förrän på måndag eftersom det är stängt hela helgen men då har han nåt att längta efter.
Det ska inte bli aborrar i det akvariumet i alla fall.

Fördelar och nackdelar

En liten tanke om bra och dåligt med midsommar på macken.

Dåligt:
- sena nätter och tidigar mornar ( slutade halv tolv igår och började åtta idag )
- skräpigt över hela planen ( folk hittar inte papperskorgarna )
- hinner knappt se mina barn
- onyktra och gapiga ungdomar

Bra:
- har inga fritisproblem ( har ingen )
- papperskorgarna var bara halvfulla ( allt skräp ligger ju på marken )
- hinner inte tröttna på familjen
- träffar många trevliga människor (dom flesta är trevliga )
- fick sällskap av Åsa hela kvällen igår

Ni ser det finns mer positivt än negativt. Jag ska bara komma ihåg allt det positiva nu ikväll när jag slutat jobbet och sitter hos min svåger och halvsover.
Glad midsommar!!!!!!!

Vi fick ett tillfälligt husdjur igår

När jag kom till skolan och skulle hämta småkillarna igår hade Emil en påse i handen. Han sken som en sol och var helt salig. Fabian hade fiskat och fått upp en aborre.
Av nån underlig anledning tyckte deras lärare att det var jättebra att barnen tog hem sina aborrar levande i en plastpåse. Vad gör man sen med en en fisk som ska leva i saltvatten?
Denna stackars fisk hade ju Emil naturligtvis hunnit döpa till "Firren" med och Firren var ju tvungen att få nånstans att bo. Väl hemma hittade vi fram en syltburk och hällde i Firren med det lilla saltvatten han hade men jag kunde inte ens titta på den stackarn. Han hade ju panik i den lilla burken. Ett tag skulle han lösa problemet med att våran granne som har en liten damm på gården skulle ha Firren där. Det var helt uteslutet. Vad skulle grannarna tro om oss om vi kom in med aborre och förvarade den i deras damm.
När jag sa till Emil att han skulle inte ens överleva natten blev han helt förtvivlad. Stackars Firren! Då fick Firren byta namn. Han döpte om den till Paniko för det tyckte han passade bättre. HAn försökte mata den med bröd men det gick inte så bra. HAn var inte pigg på att äta överhuvudtaget.
Efter massor av övertalning gick Emil med på att åka ner till sjön och släppa tillbaka den igen.
Inte för att jag tror att den överlevde där heller efter den pärsen han var med om men då slapp i alla fall Emil se den död i burken.
Emil lovade att han skulle prata med lärarna idag om att dom skulle släppa tillbaka fiskarna dom fick upp och inte ta med dom hem. Jag vill inte gå igenom det här varje dag.

Mina stackars barn

Småbarnen är ju på fritis nu. Varje dag vid halv nio går det en buss från skolan som tar dom till nåt sommarhus och varje dag vid kvart över tre är dom tillbaka.
Igår var jag hemma vid två men kunde ju inte hämta grabbarna förrän efter tre så jag la mig på sängen en stund och läste i en bok.
Jag har en förmåga av att kunna somna mitt i en blinkning och det var precis vad jag gjorde. När jag vaknade till med ett ryck var klockan kvart i fyra!
Mina barn som hatar att va på fritis. Jag kände mig helt förvirrad när jag slängde mig i bilen. Det kändes som att hjärnan fortfarande låg kvar och sov inne på sängen men kroppen hade panik.
När jag kom till skolan var jag tvungen att ursäkta mig och berätta att jag råkat somna. Fritisfröken skrattade åt mig och sa att " jag ser det du har såna där sovmärken på kinden".
Fruktansvärt pinsamt!

Clever kille

Hade en kund här igår som jag gick och småskrattade åt hela dan. Han är stammis och jag kan inte påstå att han är den smartaste killen i kommunen.
Han skulle köpa en dricka och ett paket cigg. Han tog ut 100 kr extra från kortet med. Jag gav honom hundringen.
Han:- Så vill jag betala ciggaretterna med den här. (han räckte tillbaka hundringen)
Jag:- Men dom tog jag ju betalt för på kortet?!
Han:- Nej! Det går inte! Jag betalar inte ciggaretter med kortet. Det gör jag aldrig! Dom betalar jag allltid med kontanter.
Jag:- Men dom är redan dragna på ditt kort!?
Han:- Kan du sätta tillbaka pengarna på kortet igen?
Jag:- Jag får göra ett återköp på kortet då.

Jag gjorde ett återköp och sen betalade han ciggaretterna med sina kontanter.
Mycket bra policy killen har att inte använda kortet till cigg men undrar om han vet var hundringen kom ifrån? Han kanske trodde han fick den av mig.

Nicko är 14 år nu

Det är långt mellan inläggen nu för tiden. Jag är extremt upptagen så det beror på det.
I lördags fyllde Nicko 14 år. Jag har haft lite problem med att hitta present till honom så i fredags var vi på JC och han fick prova ut ett par jeans och ett par shorts. När han mötte upp mig där hade han tre kompisar i släptåg. Två av dom kompisarna hade kört av sitt hår med trimmer. Jag har länge sagt till Nicko att jag vill att han klipper sig kort för hans krull är bedrövligt.
Jag var tvungen att fråga Nicko om inte han också kunde klippa av sig håret men jag hade inget hopp om det. Nicko sa att om han fick 500 skulle han göra det.
För det första trodde jag att chansen var obefintlig att han skulle göra det ändå och för det andra så tänkte jag att han skulle ändå ha kostat 300 till frisören ( och då hade det bara blivit topparna) så det var egentligen bara 200 extra.
Jag antog vadet. En halvtimme senare skickar han ett mms. Han hade kört av håret med 1mm kvar på skallen!!!
Jag trodde han åtminstone skulle spara lite mer men jag klagar inte. Nu är jag 500kr fattigare.

Till födelsedagen blev det förutom jeans och shorts en tshirt och en väska från oss. En musmatta (det var nån specialmatta för dom som spelar) från hans morfar och Birthe. En långärmad tröja från JC från mormor och Horst. Pengar från övriga släktingar.
Vi grillade och åt tårta.
Det verkar som om födelsebarnet blev nöjd.

Igår jobbade jag hela dan. Det var en intensiv men rolig dag. Hultsfredsfestivalen tog slut så det var mycket ungdomar. Bara trevliga såna men väldigt livliga.

Inte lika lugn vecka

Den här veckan har verkligen testat mitt humör.
I måndags gick frysen på macken på sönder. Det var inte så länge sen jag köpte den så jag ringde leverantören och frågade hur lång garanti det var. Dom hade två års garanti. Naturligtvis var det 2 år och 3 månader sen jag köpte den. Det kunde jag ge mig f-n på.
På kvällen skulle vi äta mat och när jag bet i en baconskiva gick halva min tand av. Det blev en vass kant på den halvan som var kvar så varje gång jag pratade eller tuggade skärde det mot tungan som en kniv. Det gjorde riktigt ont. Som tur var så var den tanden rotfylld så tanden i sig kändes inget.
Jag ringde tandläkaren på morgonen efter och fick en tid vid ett. Jag skulle börja jobba vid elva så jag förstod att det kunde bli lite problem med den tiden men jag var tvungen att laga den så jag fick ta risken.
När klockan blev tio i ett och jag skulle åka var Ronnie i upplösningstillstånd. Han hade absolut inte tid med att stå i kassan. Jag ringde upp Annett för att kolla om hon kunde ta några timmar åt mig på kvällen så jag kunde hämta barnen och Ronnie kunde göra klart i verkstan då istället. Jag visste att Annett behövde åka till arbetsförmedlingen den dan men hon erbjöd sig att komma omgående om nån av oss bara kunde öppna åt henne dan efter så hon kunde ta arbetsförmedlingen då istället. Det löste alla jobbproblem i alla fall.
Hos tandläkaren var jag livrädd för att dom skulle dra ut min tand. Jag har ingen lust att bli tandlös än. Även där löste det sig. Dom kunde laga den. I alla fall tills vidare. Får se hur länge det håller.
Jag åkte och hämtade barnen efter tandläkaren. När vi kom hem fick Fabian syn på vår ruta i vardagsrummet. Vi hade haft den på glänt för att släppa in lite luft men eftersom det hade blåst massor den dan så hade den blåst upp och knäckts.
Eftersom jag oftast har tur i min otur så råkar jag ha en toppensvåger som är glasmästare. Ett samtal bara och han kom och hämtade rutan och fixade den samma dag. Han är en pärla min svåger.
Tand och glasruta kostade mig 3000 men det löste sig i alla fall.
På kvällen var det fest för gymnasieeleverna. Dom hade sin skolavslutning den dan. Jag har ju två gymnasieelever så det blev inte mycket sömn den natten. Koffe och Fanny var hemma vid tolv och i bra skick så där var det ingen fara. Värre var det med Kim och Amanda.
Jag orkar inte ens gå in på här hur min natt var men jag gick inte och la mig förrän vid halv fyra.
Igår var jag näst intill medvetslös av trötthet. Stackars Ronnie hade ju lovat Annett att öppna så honom var det ännu värre för.
Jag kunde inte sova när jag hade lämnat barnen på skolan men jag gick inte många knop på förmiddan.
När jag stod beredd att hämta barnen ringde det från skolan. det var specialpedagogen som ville diskutera om Emil. Dom vill ju ha honom på specialundervisning eftersom han inte kan ljuda mer än 6 bokstäver. Jag vägrar låta dom särbehandla honom. Jag sa ifrån och bad dom avvakta. Han är ju trots allt bara 6 år än. Han ska börja ettan till hösten så lite tålamod kan dom ha.
När jag lagt på luren med henne ringde Fabian och undrade var jag var. Jag sa till honom att dom skulle gå ut och vänta på mig. Jag skyndade mig iväg och när jag körde in framför skolan stod det inte 2 barn och väntade utan 4! Då hade Emil bestämt med 2 kompisar. Dom hade till och med hunnit ringa sina föräldrar och säga till att dom skulle med oss hem. Jag blev tvungen att göra min son besviken men eftersom jag skulle till bup senare kunde jag inte dra med mig fler barn hem. Personalen fick ringa barnens föräldrar och säga till att dom inte skulle gå med oss hem. Lite småunderligt kan jag tycka att personalen ringde föräldrar innan dom frågar mig om det gick bra.
När jag skulle till bup vid tre hade Malin råkat dubbelbokat. Snäll som jag är lät jag henne ta den andra familjen först så vi fick sitta och vänta i en timme innan vi fick komma in.
Idag är det min dag att jobba från morgon till kväll och imorgon är det skolavslutning. Eftersom jag inte kommer hem förrän vid halv nio ikväll blev det lite körigt med tid att baka tårta (som vanligt är jag klasssmamma och ska fixa avslutningstårta) så Ann-Kari var snäll och erbjöd sig att baka den åt mig. Ytterligare ett problem som löste sig den här veckan.

Lugn helg

Jag har njutit i fulla drag av min lugna harmoniska helg.
I lördas blev det en snabbsväng till stan och letade presenter till Nicko. Det var ingen lyckad inköpsrunda. Jag var inte alls på humör för shopping och då hittar man heller ingenting. Jag får göra ett nytt försök på onsdag.
På kvällen kom Åsa och Magnus och grillade. Det var evigheter sen vi umgicks så det var jättekul. Som vanligt var det fullt vid bordet. Dom tre tonårskillarna i familjen har alla varsin flickvän som i stort sett har bosatt sig hos oss. Jag tycker det är kul med lite feminint sällskap så jag klagar inte.
Det roliga är ju bara att jag köpte ju ett nytt bord för åtta för att vi skulle få plats och helt plötsligt nu är vi tio. Nu blir det inget större bord så det får bli extrastolar.
Okej nu kom jag ifrån ämnet.
På söndan åkte Ronnie och dom stora grabbarna iväg och åkte cross så jag och småbarnen softade hela dan.
Jag låg och läste bok och dom små badade i poolen.
En toppen helg med andra ord.

Jag hade två idioter här nyss

Det var två stammisar som inte är kända för att va nåra mysgubbar direkt.
Den ena sa att nu när det var varmt och "flickorna klär av sig så får dom skylla sig själva att dom blir våldtagna!! Dom sa att "småflickor på 12 år frestar gubbarna till sex för att sen kunna anmäla dom för våldtäkt och få skadestånd"!
Idioter!!
Jag kunde inte va tyst och dom gillade inte mina åsikter. Jag sa till dom att tjejer ska kunna få gå nakna om dom känner för det utan att bli våldtagna för det och om karlarna inte kan ta det så är det dom det är fel på.
Idioterna gick ut utanför och fortsatte sin korkade diskussion och det var nog lika bra.
Jag trodde inte det fanns sånt synsätt idagens samhälle. Det är skrämmande. I och för sig är dom inte som andra så deras åsikter räknas nog inte men ändå.

Vi diskuterade barn jag och Harriet

En del tycker jag är så "hönsig" ibland när jag tycker det är jobbigt om nån av mina barn inte är hemma. Även att Koffe är 17 år så vill jag helst ha honom hemma.
Jag:- Jag är lite konstig ibland men jag tycker inte om när mina barn inte är hemma. Jag känner mig liksom halv.
Harriet:- Vad skönt att höra att det är nån mer som tycker så! Det är precis som du säger man känner sig inte hel när alla inte är hemma.
Äntligen nån som är som jag!
Det finns fler hönsmammor än jag.

Vi var på student igår

Min kusin Emma tog studenten så vi var i Oskarshamn.
Maten var JÄTTEgod. Smördegsinbakad oxfile med klyftpotatis och kantarellsås! Jag tror jag skulle kunna äta ihjäl mig om jag bodde där.
Efteråt var det hemmagjord glasstårta.
Det är alltid kul att träffa släkten ibland. Varje gång undrar jag varför man inte gör det oftare. Det är ju inte så långt till nån av dom egentligen men det är väl slöhet eller nåt.
Vi åkte därifrån vid halv två och jag var den enda som inte druckit så det blev min uppgift att köra hem. Jag som inte alls tycker om att köra i mörkret ändå kom vi helskinnade hem.
Till och med fabian och Emil klarade kvällen utan gnäll.
Fabian spelade tvspel och Emil slocknade på soffan. Båda sov hela hemvägen i bilen.

Ronnie fick energi igår kväll

Vi var på möte hos revisorn igår eftermiddag. När Ronnie släppte av mig var han tvungen att åka en del ärenden.
Jag gick in och möttes av kaos. Det såg ut som f-n hemma. Överallt.
Jag samlade ihop min överskottsenergi och tog tag i det. Jag storstädade båda toaletterna, torkade alla golv, hängde och vek tvätt, städade köket och allmänt for runt som en skållad råtta. Jag orkade inte se eländet.
Vid åtta var jag helt slut. Jag tyckte jag hade förtjänat att sätta mig ner några minuter för första gången den dan och läsa lite i min bok. Då glider Ronnie helt plötsligt in. Han har varit iväg och gjort sina "ärenden" (samma sak som att prata med ALLA som kommer i hans väg. Det är därför allt tar sån tid när Ronnie gör nåt. Han känner varenda människa i den här stan) och dessutom har han hunnit med en sväng hos diabetesdoktorn. han har med andra ord haft det rätt soft i några timmar.
Ronnie:- Nej vad säger du!? Ska vi ta ett krafttag tillsammans och klippa av gräsmattan??
Jag bara tittade på honom. Jag var helt slut och utmattad efter mitt "krafttag" som jag haft innan han kom hem.
Han fick ha sina krafttag själv med gräsklipparen. Jag tyckte jag förtjänade att sitta ner.

Jag är trött

Jag tror inte jag kan sova nog. Jag minns inte senaste gången jag vaknade utvilad. Hoppas barnen sover länge imorgon för jag börjar inte förrän vid ett så då har jag alla chanser att sova ut. Imorgon är det helt plötsligt röd dag. Det var ju nån idiot som kom på att vi skulle ha helgdag på nationaldagen.
Skulle dom haft en omröstning på om svenska folket ville behålla den andra helgdan vid pingst eller vad det var och få långledigt eller ha en ledig dag mitt i ingenting så hade det nog inte sett ut så här.
Vad ska man göra på den här nya helgdan? Ska man ha några nya traditioner eller? Är det nån överhuvudtaget som flaggar eller ens bryr sig om en nationaldag?
Ja inte jag i alla fall.

Godmorgon

Idag var det min tur att öppna. Jag har skjutsat Nicko till skolan innan för hela hans arbetslag skulle på klassresa till Göteborg. För en gång skull gick han upp utan problem. Så smidig är han aldrig annars. Från början var det sagt att inte han skulle få följa med på resan eftersom att dom inte ville ta ansvar för honom. Jag vet inte vad dom tror att han ska ställa till med. Jag kanske skulle ha varit orolig när jag var i Stockholm med honom. Bäst att jag frågar skolan vad han gör som är så farligt så jag vet om jag skulle få för mig om att ta med honom utanför stan nån mer gång.

Av nån underlig anledning råkade Åbrobilen vara tidig idag. Jag sitter just nu och laddar krafter för att ta itu med en pall öl och läsk som står utanför. Dessutom kommer leveransen från axfood innan jag ska gå hem sen och jag har beställt MASSOR dricka där med. Jag kommer att va riktigt trött i ryggen ikväll.
Det är väl inget att spara på. Bara att börja bära nu då.

Jag kom att tänka på en händelse

Jessica och jag var med småbarnen i Linköping för några veckor sen och skulle till busfabriken.
Emil och Oskar satt allra längst bak i våran Galaxy. Båda grabbarna är väldigt busiga och tillsammans är dom helt galna.
Dom kastade bananbitar och ostbitar i nacken på Emmie och Fabian som satt framför, slogs med tröjorna och var allmänt skitjobbiga.
När vi kom fram hade dom lugnat ner sig något.
Vi stannade vid ett rödljus och då hörde vi grabbarna där bak.
Oskar:- Emil!! Vi vinkar till tanten i bilen där!!
Båda grabbarna vände sig om och vinkade till damen i bilen bakom medan vi stod still. Damen tittade leeende på pojkarna och vinkade tillbaka. Jessica och jag tittade på varann och log vi med. Glada över att pojkarna gjorde nåt snällt och roligt.
Oskar:- Kolla!! Hon vinkar tillbaka!!
Emil:- Mamma!! Tanten vinkar åt oss!!
Oskar:- Emil vi gör fuck off åt henne istället!!
Naturligtvis gjorde grabbarna det och tanten bakom såg inte längre lika glad ut. Vi var glada att det slog om till grönt så vi fick åka.

Vi har haft en underbar helg

Trots att det bara var två nätter så känns det som att vi varit borta i en evighet. Vi har umgåtts, ätit god mat, shoppat och varit på grönan. Bara tagit dagen som den kommer. Underbart!
Jag trodde att det skulle va svårare att komma överens med så många viljor och olika behov men det var inte ofta nån protestera. Mest var det Fabian i så fall, alla andra anpassa sig.
Tyvärr var det sjukt mycket folk på grönan så där var det jättelånga köer till alla karuseller. Det var dessutom avstängt på många vägar i Stockholm på lördagen på grund av Stockholm maraton. Det blev därför tunnelbana och sen Djurgårdsfärjan ut till grönan. Inga bussar gick ju mitt på dan.
Alla hotell i hela Stockholm var fullbokade så det kryllade av turister.
Det var dessutom sommarkrysset och nåt uppträdande på grönan på kvällen så det var där ALLA samlades. HAde jag vetat det skulle jag valt att åka dit på fredan istället men jag tror ändå att barnen blev nöjda och det är ju huvudsaken.
Jag var som vanligt tvungen att spela på chokladhjulet. Mina turnummer är 4 och 9. Dom hade gjort om hjulet nu så man fick satsa på en bricka med fem nummer på varje. Man fick satsa 25 kr per bricka men i gengäld fanns det bara förstapriser nu så vann man så vann man rejält.
Jag satsade på bricka 9 och väntade. Bricka 4 vann. Jag satsade återigen på bricka 9 och väntade. Bricka 18 vann. Jag satsade på bricka 9 en gång till och bricka 4 vann. Då blev jag sur och backade. Andra satsade och jag var tvungen att se om "min" bricka vann bara för att inte jag satsat  på den. Bricka 4 vann igen!
Hade jag valt bricka 4 skulle jag haft 3 vinster av 4 möjliga.
Emil kom fram till mig och ville satsa. Jag sa till honom att då måste vi ta bricka 9 (vågade ju inte sluta nu). Emil höll tummarna och hjulet stannar. PÅ BRICKA 9!!! Jäkla unge!!
Det var alltså inte mitt turnummer utan Emils. Emil bar med glädje runt på den stora mjölkchokladen utan gnäll.

Bilresan hem var intensiv

Koffe satt i mitten med Nicko och Kim på varsin sida och småbarnen bakom.
För den som inte känner mina barn kan jag bara säga att koffe är den som är någorlunda tyst av barnen. Dom andra är ALDRIG tysta.
Småbarnen började med att bråka i nåra mil i baksätet längst bak. När dom äntligen hade somnat kom Nicko igång.
Han sjöng, pratade, gjorde beatboxljud och var igång HELA tiden. Dom få sekunder han möjligtvis var tyst hörde vi Kim istället. Koffe slet sitt hår i mitten och räknade ner milen.
Koffe:- Kan du inte bara somna!!!
Nicko:- Kan vi inte köra frågesport??? Det skulle va kul!!
Koffe:- Konstigt att du inte blir hes nån gång!!
Nicko:- Fan vad kul att se villor!!! Allvarligt alltså är det nån av er som sett en enda villa i Stockholm?? Alltså dom har nog inga villor där! Bara massa höghus överallt eller hur!?!?
Så där gick tugget från Nicko hela tiden. Det vara bara vid enstaka tillfällen som Koffe orkade bryta av men eftersom Nicko inte ens la märke till vad han sa så gav han upp.
Koffe köpte sig ett korsord som han försökte lösa men han gav det till Nicko till slut för han satt över axeln på honom hela tiden och läste upp orden och gav förslag. Det ena förslaget var naturligtvis värre än det andra.
Nicko är familjens clown.
Jag sa till Ronnie att nån gång skulle man ta med en bandspelare och spela in ljuden i vår bil. Det går inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig hur det låter.

RSS 2.0