Bilresan hem var intensiv

Koffe satt i mitten med Nicko och Kim på varsin sida och småbarnen bakom.
För den som inte känner mina barn kan jag bara säga att koffe är den som är någorlunda tyst av barnen. Dom andra är ALDRIG tysta.
Småbarnen började med att bråka i nåra mil i baksätet längst bak. När dom äntligen hade somnat kom Nicko igång.
Han sjöng, pratade, gjorde beatboxljud och var igång HELA tiden. Dom få sekunder han möjligtvis var tyst hörde vi Kim istället. Koffe slet sitt hår i mitten och räknade ner milen.
Koffe:- Kan du inte bara somna!!!
Nicko:- Kan vi inte köra frågesport??? Det skulle va kul!!
Koffe:- Konstigt att du inte blir hes nån gång!!
Nicko:- Fan vad kul att se villor!!! Allvarligt alltså är det nån av er som sett en enda villa i Stockholm?? Alltså dom har nog inga villor där! Bara massa höghus överallt eller hur!?!?
Så där gick tugget från Nicko hela tiden. Det vara bara vid enstaka tillfällen som Koffe orkade bryta av men eftersom Nicko inte ens la märke till vad han sa så gav han upp.
Koffe köpte sig ett korsord som han försökte lösa men han gav det till Nicko till slut för han satt över axeln på honom hela tiden och läste upp orden och gav förslag. Det ena förslaget var naturligtvis värre än det andra.
Nicko är familjens clown.
Jag sa till Ronnie att nån gång skulle man ta med en bandspelare och spela in ljuden i vår bil. Det går inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig hur det låter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0