fyrbarnsmor

Jag blir ju som sagt sällan sjuk så det är alltid jag som får ta hand om resten av familjen jämt. En vinter var det jag som fick hög feber. Lite glad blev jag ändå över att för en gångs skull va den som satt i soffan med min filt och huttrade och tyckte synd om mig själv medan alla sprang mina ärenden. Alla i familjen gjorde allt jag bad om och när jag kände att febern stigit för mycket bad jag ronnie om en panodil.
När panodilen kommit ut i kroppen försvann febern och kom aldrig mer tillbaka.
Det var min influensa det året. Två timmar feber. Ingen tyckte det var kul att passa upp på mig när det inte var synd om mig längre.
En annan gång fick jag en fruktansvärd maginfluensa vilket också händer ytterst sällan. Strax efter min brutit ut var det Ronnies tur och sen resten av familjen. Den enda som var frisk var Fabian som var mindre än ett år och kröp omkring på golvet och grät för att ingen kunde ta hand om honom. Som tur är så är mina maginfluenser precis som mina andra sjukdomar. Ett par timmar och sen är jag frisk så det blev att ta hand om alla spyhinkar för mig sen när jag lagom kunde stå på benen igen,
Jag är ändå tacksam över att bli så lindrigt sjuk. Men jag ska väl inte ropa hej än för än är jag ju inte kry för den här gången.