Det blev inte som planerat

Jag skulle BARA starta om datorerna på jobbet efter stängning igår eftersom den varit "seg" ett par dagar.
Stationsdatan gick bra. Allt gick enligt beskrivningen där. Inga problem.
Kassadatan var inte lika medgörlig. Den vägrade starta upp. Jag startade om den på alla sätt jag kunde tänka mig ett tjugotal gånger. Jag kände på alla sladdar så dom satt som dom skulle och jag ringde både Ronnie och ANn-Kari för att se om dom hade nån idé.
Det gick bara inte!!
Två timmar höll jag på!
När klockan var nio åkte Ronnie hit istället för att se om han kunde få igång eländet.
Jag åkte hem under tiden för barnen var kvar hemma.
Ronnie var kvar i en och en halv timme. Han öppnade upp datan och rengjorde den och tog ner det andra tangentbordet så han kunde gå in i programmet. Utan resultat.
Den vägrade gå igång för honom också.
Jag som satt och tänkte att det vore ju jätteretligt om han kommer hit och trycker på nån enkel tangent och skrattar åt mig för att jag är så otroligt oteknisk så det var med blandade känslor som jag tog emot beskedet att inte heller han lyckades.
Datasupporten öppnade inte förrän vid åtta imorse och det var samtidigt som jag skulle öppna min butik.
Jag hängde på telefonen exakt åtta.
Första beskedet var att dom skulle skicka en ny data med expressbud från Stockholm. Det innebär minst fem timmar utan att kunna ta emot kort, sälja bensin eller slå in nåt i kassan. Jag kan då endast ta emot kontanter och då måste jag veta priset på varan och sen skriva upp på ett papper och lägga pengarna vid sidan av och slå in dom sen när datan är på plats.
Det är mycket påfrestande att jobba så. Kunderna gnäller för att dom inte kan tanka och många får lägga tillbaka sina varor för att dom bara har kort. Stammisarna får skriva upp coh ska komma tillbaka och betal senare men det brukar alltid vara några stycken som glömmer som man får söka upp.
När jag nu hade ställt in mig på att dagen skulle bli utan data halva dagen så drog jag ut mina vagnar och drog upp persiennerna och öppnade.
Lagom när jag fått min första kund ringde dom från datasupporten igen.
Dom ville att jag skulle försöka gå in i datan med ett annat tangentbord och med honoms hjälp försöka återskapa inställningarna så jag fick igång datan.
Det vara bara till att låsa dörren igen och dra ner persiennerna.
Han bad mig gå upp till stationsdatan och hämta tangentbordet från den datan.
Jag frågade dom mest dumma frågorna hela tiden och när jag hade lyckats ta mig in på inställningarna som jag skulle till så var jag alldeles för snabb att trycka på enter hela tiden.
"Har du tryckt på enter nu igen?!" hörde jag hur han liksom väste lite irriterat varje gång jag sa hoppsan.
Det tog mig 47 minuter att få igång datan. Jag kan tänka mig att om det varit en mer datavan som Ronnie så hade det gått på halva tiden.
Han sa innan vi la på att "Du var ju jätteduktig!". Säkert!! Han var skittrött på mig.
Nu funkar datan i alla fall men det är med nöd och näppe. Dom ska skicka en ny data till oss på måndag men nu behövde det inte bli akut.
Jag håller tummarna för att den håller tills dess i alla fall.
Det blev inget besök hos Daniel och Helen igår kväll med andra ord.
Koffe fick inte ha sin fest utan oss heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0