Fabian är en tuff kille

Igår var han hos tandläkaren och drog ut en tand.
Han fick sprutor både i tandköttet och i gommen men han sa inte ett pip. Jag vet hur ont det gör. Jag ligger inte riktigt lika stilla som honom måste jag erkänna.
Trots att tanden krånglade när dom bände och vred på den och det blev en lång och utdragen process så hördes han inte ens.
Det enda man såg som kunde ge en liten aning om att han tyckte att det inte var jätteskönt var att han vickade lite på tårna ibland när det var som jobbigast.
Han imponerade stort på både mig och tandläkaren och tandsköterskan.
Stolt som en tupp var han när han la tanden i glaset igår kväll och det sista han sa var att hoppas att inte tandfén glömmer bort mig nu.
Jag skäms att säga det men tandfén glömde tyvärr bort honom i alla fall. Tandfén är pinsamt glömsk.
Hon får kompensera honom inatt med två guldpengar istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0