Fabian söker närhet

Hela tiden när jag sitter med laptopen i knät i soffan så kommer Fabian närmare och närmare. Han sitter till slut nästan i knät på mig. Helst ska han luta sig mot mig med.
Varje gång jag bad honom att flytta undan för jag får cellskräck så blev han sur och skrek att det var Emil som tog upp all plats så inte han kunde sitta ordentligt.
Emil i sin tur skyller på Nicko som naturligtvisockså sitter i vägen.
Nu har både Nicko, Koffe och Emil gått härifrån men vem tror ni sitter halvt uppe i mitt knä om inte Fabian.
Nu kan han inte skylla på sina syskon.
Jag får hela tiden be om lite utrymme och varje gång han flyttat bort sig så ser jag i ögonvrån hur han flyttar en centimeter närmare i taget. Snart är han här igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0