fyrbarnsmor

Varför kan inte vissa barn bara få hoppa över tonåren?
För en del barn är det väldigt jobbiga år och för en del flyter dom åren obemärkt förbi.
För Nicholas verkar det bli väldigt tunga år. Jag lider med honom.
Hur får man in ett barn på rätt spår när dom kommer på glid?
Det är otroligt frustrerande.
Det mest skrämmande är att det "lilla" som jag "ser" är antagligen bara toppen på isberget.
Jag skulle behöva lägga ner all tid och kraft på Nicko nu men var jag ska jag hitta den.
Det ger mig jättedåligt samvete.
Han har haft det jobbigt i flera år så det är ju inget nytt men problemen blir ju större ju större han blir.
Det får bli hårdhandskarna så gott jag kan nu.
Kanske mjuka hårdhandskar fungerar bättre? En kombination av förståelse, empati och regler.