Choffe har blivit myndig

Min förstfödda son har blivit vuxen nu. I alla fall enligt honom själv.
Han blev 18 år igår.
Morgonen började jag med att hänga på låset på körskolan. Vi skulle ge honom inskrivning till körskolan och lite pengar till körkort i födelsedagspresent. I fredags fick jag jobba lite oväntat så jag bad Ronnie åka och skriva in honom efter sitt jobb men då hade dom stängt och öppnade inte förrän vid sju igår morse. Eftersom jag hade bestämt mig för att slå in körkortsboken tillsammans med kontoutdraget på hans nya konto så var det inget snack om saken.
Jag var hemma igen vid tio över sju och familjen stod redo för att sjunga.
Av Fanny fick han en supersnygg klocka, Emil hade slagit in sin favvoleksak från mcDonalds och Fabian hade gjort en grattisbild på bilddagboken. På eftermiddagen fick han fler presenter av syskonen. Nicko köpte ett presentkort på Harrys så att han kunde gå och dricka sin första lagliga öl på krogen och Emil gjorde äntligen klart sin väv som han har hållit på med i veckor till Choffe.
När vi hade sjungit och grattat Choffe och jag hade skjutsat killarna till skolan åkte jag hem till mamma och hämtade upp min moster Agneta och Horsts bil för att bege mig till Linköping och hämta Horst från sjukhuset. Han blev äntligen utskriven. Äntligen om man får lyssna på Horst men jag tycker nog att han gott skulle ha legat kvar ett par dar till eftersom han envis som han är inte tar emot hjälp utan anstränger sig för mycket så fort han kommer hem igen men det går väl inte att lära en gammal hund sitta.
Mamma tyckte nog det var skönt att få hem honom. Hade han legat i Västervik kunde hon ju ha besökt honom på ett annat vis men att bara få höra på telefon att allt är bra gör en ju inte direkt övertygad när man inte får se honom. Nu hoppas jag bara att han kan tillåta sig att ta det lugnt tills det känns bättre.
Det blev en turochreturresa bara så vi var hemma vid tolv igen. Vi hann till och med med att bli stoppade av polisen på vägen hem. Dom trodde jag var full för att jag körde för nära högerkanten. Horsts bil är mycket bredare än min så jag hade kanske inte riktigt koll på hur bred den var men Horst tyckte dom överdrev. Han tyckte inte alls jag låg nära kanten och dessutom är det så grymt smal väg att det är en trafikfara att ligga för nära mitten. Jag fick i alla fall blåsa och visa körkort och sen var det bara att åka vidare igen.
Väl hemma så hade jag naturligtvis glömt min nyckel och Choffe hade varit duktig och låst dörren när han gick. Som tur var hade han inte kollat alla fönster så vardagsrumsfönstret gick att peta upp. Jag fick lyfta ut blommorna och hämta en stol och klättra in. Tur att grannarna känner igen mig så väl så dom inte ringde polisen.
Det blev en halvtimmes akutstädning innan jag åkte till macken och bytte av Ann-Kari som skulle på ultraljud. Jag jobbade intensivt i två och en halv timme och blev sedan återigen avbytt av Ann-Kari och stressade hem för att slutföra tårtorna.
På två timmar skulle jag: garnera två smörgåstårtor, baka två tårtbottnar och göra en snurrtårta med marcipanlock av dom, göra klart 2 pavlovatårtor som jag hade förberett dan innan, göra en varm smörgåstårta och duka.
Jag hann! Vid sex stod allt klart. Jag jobbar bra under stress måste jag säga. Den enda hjälp jag fick var att bära in extrabordet och stolar av Nicko och Lukas och hjälp med dukning av alla dom stora killarna.
När allt främmande kom fick Choffe ännu mer pengar och presenter. Tårtorna blev lyckade efter vad jag fick höra i alla fall. Jag själv äter inte vanlig smörgåstårta utan bara varm så jag är lika imponerad varje gång jag lyckas göra goda tårtor utan att ens veta hur dom ska vara för att vara goda.
Nu är det skönt att den här födelsedagen är avklarad trots tidsbrist och att den blev så lyckad för Choffe. Nu vet jag ju också att våran altan rymmer 22 personer med lätthet. Jag kunde nog ha klämt in några till om det hade behövts.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0