fyrbarnsmor

När jag låg och försökte somna om inatt efter min åktur till macken hörde jag Emil komma tassande.
Han var kissnödig men vågade inte gå in på toaletten själv.
Han ville bara väcka mig så jag kunde prata med honom medans han tände på toan och såg att det inte fanns några monster därinne.
När han hade kissat klart, släckt och skulle gå tillbaka till sin säng. Ropade han "Tack. Jag älskar dig mamma."
Då blir man varm om hjärtat kan jag säga.
Jag är Emils trygghet i mörkret. Hans vapen mot monstren. Bara han hör min röst så försvinner alla spöken och otäcksheter med en gång.
Det är kärlek.