fyrbarnsmor

Jag hämtade Emil från skolan vid halv ett och då var han redan utanför och väntade på mig med en påse i handen. Fröken hade lagt ner en muffins och en kaka till honom som han fick ta med sig.
Emil fick för sig att han ville att vi skulle sätta oss i cafeterian på sjukhuset och mumsa hans fiak men det hanns inte med så han drog runt på påsen hela dan istället och åt lite här och lite där.
Vi skulle först gå upp på röntgenavdelningen för att Emil skulle få se hur det går till med magnetröntgen. Han ska göra en sån undersökning och doktorn tyckte det var bra om Emil fick se hur det går till så han inte blir orolig. Mycket pedagogiskt riktigt.
I väntrummet på röntgen valde han att äta sin muffins. Det var väldigt omständigt. Om jag hade haft en muffins att äta så hade jag bara slitit av pappret och svalt den utan nåra krusiduller men för Emil så var det här en väldigt speciell muffin. Det var ju en nallefestmuffins ju.
Han tog god tid på sig att få av pappret så noga som möjligt och sen tog han pyttesmå tuggor och la den på pappret efter varje tugga och njöt ordentligt. Jag har aldrig sett nån ta så god tid på sig att äta en sån liten muffins förut. När han precis hade tagit sin sista tugga kom sköterskan och sa att det var hans tur. Då tog han sitt papper och vek det noggrant och letade upp papperskorgen för att kasta. Sen gav han mig äran att få bära påsen med kakan.
Han fick gå in och se hur röntgenmaskinen fungerade och provligga den. Dom körde in honom i "röret" där man ska ligga i 20 minuter blickstilla. Undrar om dom vet vad dom ger sig in på när dom ska få Emil att ligga stilla i 20 minuter.
Det var väldigt bra sköterskor som förklarade vallt på ett väldigt tydligt och pedagogiskt sätt så Emil kände sig helt trygg med den kommande undersökningen.
Emil sa efteråt att han först hade blivit rädd när han såg vart han skulle ligga. Han trodde att vi skulle kasta in honom där och stänga nån dörr om honom så han blev inlåst i det trånga utrymmet. Nu vet han att det inte går till så i alla fall.
Efter röntgen blev det barnmottagningen där han går hos en sköterska för sina kissproblem.
I det väntrummet blev det dax för kakan. Han åt den med lika stor andakt som muffinsen men efter halva kakan la han försiktigt tillbaka den i påsen igen och bad mig ta hand om den.
Inne hos sköterskan fick han göra ett ultrljud på kissblåsan och sen dricka saft för att fylla på den. Vi fick fylla i några frågeformulär och satt och pratade en stund. Sen fick vi sätta oss i väntrummet och Emil fick leka en stund medans han väntade på att bli kissnödig. Det tog inte mer än tio minuter så blev han bajsnödig istället.
Det är omöjligt att bajsa utan att kissa så det var bara att sätta honom på toaletten som mäter kisset och låta honom kissa där först. Han fick sen flytta över till en vanlig toalett och göra resten. Efter det blev det ultraljud igen för att se att han hade tömt blåsan och titta på kurvan som den smarta toaletten hade fått fram som visar hur han tömmer blåsan.
Han tömmer blåsan som han ska så antagligen har han en överaktiv blåsa. Den tömmer sig själv trots att den inte är full.
Nu har vi lite "hemläxor" att göra som vi ska lämna in till dom och lite fler undersökningar så får vi se sen om det blir medicin eller sjukgymnastik beroende på vad alla undersökningar visar att han har för "fel" på kisseriet.