Farmor är skadad
I söndags var jag ledig.
Eftersom jag inte äter just nu så gjorde jag mat till familjen som jag själv inte tycker om för att slippa bli frestad. Jag provade lite nya idéer. Det blev älgfärsbiffar med champinjoner, tomater, creme fraiche, matlagningsgrädde och lite kryddor och chili i ugnen med ris till. Det blev väldigt uppskattat. Alla åt och länsade faten och tyckte det var jättegott så jag får passa på att experimentera lite mer dom här veckorna.
Efter att familjen hade ätit middag bakade jag äppel och kanel muffins ( det gillar jag inte heller så jag slapp bli frestad) och bjöd in Ronnies mamma på fika.
När klockan var strax efter fem och svärmor hade gått hem kom jag äntligen iväg till min farmor. Hon sitter för tillfället i rullstol efter att ha halkat på vatten i köket. Hon slog av ett par revben och bröt foten. Det är verkligen inte lätt att klara sig själv när man är 84 år gammal och inte får stödja på ena benet.
Jag försökte hjälpa henne på dom sätt jag kan med att diska och laga kvällsmat åt henne. En del ommöbleringar har det blivit också för att kunna köra rullstolen så smidigt som möjligt. Vid halv nio kom min bror dit för att sova över hos henne. Det märktes hur hon sken upp av all omtänksamhet och jag var jätteglad att Anders kom. Det hade inte känts ok att lämna henne ensam den natten eftersom hon inte fått nåt larm eller nån bra rullstol än. Rullstolen som hon hade fått låna över helgen hade små hjul som man inte själv kan rulla så hon var tvungen att sparka sig fram med den friska foten och farmor är inte speciellt lång så hon nådde knappt ner till golvet.
Igår var jag också ledig så Emil och jag åkte till farmor när vi hade gått upp lagom till hemtjänsten var hos henne och bytte rullstolen och kopplade in larmet. Nu är det en betydlig skillnad för henne. Tryggheten i att ha ett larm på handleden gör att både hon och vi andra kan känna oss tryggare. Nu kan hon dessutom rulla sig runt i lägenheten på ett bättre sätt och hemtjänsten gjorde upp tider som dom ska komma och hjälpa henne med att värma mat och annat.
Idag ska jag till Linköping så det blir inte mycket tid över till farmor idag.
Just nu är jag på jobbet ett par timmar men när Ronnie kommer hit med barnen ska Choffe ta över och Ann-Kari kommer hit så vi kan åka. Det enda som oroar mig är vädret. Blir det halt och snökaos tills vi ska hem så får vi väl uppsöka ett hotell.
Eftersom jag inte äter just nu så gjorde jag mat till familjen som jag själv inte tycker om för att slippa bli frestad. Jag provade lite nya idéer. Det blev älgfärsbiffar med champinjoner, tomater, creme fraiche, matlagningsgrädde och lite kryddor och chili i ugnen med ris till. Det blev väldigt uppskattat. Alla åt och länsade faten och tyckte det var jättegott så jag får passa på att experimentera lite mer dom här veckorna.
Efter att familjen hade ätit middag bakade jag äppel och kanel muffins ( det gillar jag inte heller så jag slapp bli frestad) och bjöd in Ronnies mamma på fika.
När klockan var strax efter fem och svärmor hade gått hem kom jag äntligen iväg till min farmor. Hon sitter för tillfället i rullstol efter att ha halkat på vatten i köket. Hon slog av ett par revben och bröt foten. Det är verkligen inte lätt att klara sig själv när man är 84 år gammal och inte får stödja på ena benet.
Jag försökte hjälpa henne på dom sätt jag kan med att diska och laga kvällsmat åt henne. En del ommöbleringar har det blivit också för att kunna köra rullstolen så smidigt som möjligt. Vid halv nio kom min bror dit för att sova över hos henne. Det märktes hur hon sken upp av all omtänksamhet och jag var jätteglad att Anders kom. Det hade inte känts ok att lämna henne ensam den natten eftersom hon inte fått nåt larm eller nån bra rullstol än. Rullstolen som hon hade fått låna över helgen hade små hjul som man inte själv kan rulla så hon var tvungen att sparka sig fram med den friska foten och farmor är inte speciellt lång så hon nådde knappt ner till golvet.
Igår var jag också ledig så Emil och jag åkte till farmor när vi hade gått upp lagom till hemtjänsten var hos henne och bytte rullstolen och kopplade in larmet. Nu är det en betydlig skillnad för henne. Tryggheten i att ha ett larm på handleden gör att både hon och vi andra kan känna oss tryggare. Nu kan hon dessutom rulla sig runt i lägenheten på ett bättre sätt och hemtjänsten gjorde upp tider som dom ska komma och hjälpa henne med att värma mat och annat.
Idag ska jag till Linköping så det blir inte mycket tid över till farmor idag.
Just nu är jag på jobbet ett par timmar men när Ronnie kommer hit med barnen ska Choffe ta över och Ann-Kari kommer hit så vi kan åka. Det enda som oroar mig är vädret. Blir det halt och snökaos tills vi ska hem så får vi väl uppsöka ett hotell.
Kommentarer
Trackback
