fyrbarnsmor

Jag brukar vara ledig fredan innan det är min helg.
Jag tillbringade hela förmiddan i telefon.
När jag hade hämtat barnen på skolan var det dax för håltagning på lilla Emils öra.
När han satt i stolen och väntade på att Morgan skulle komma med "pistolen" som man gör hål med så kunde han inte sluta le. Han ville hålla mig i handen hela tiden men kunde knappt sitta still av förväntan.
Han gned sina händer mot varandra hela tiden och log och vände sig spänt om för att se om pistolen var färdigladdad snart.
Morgan berättade för Emil hur det skulle gå till och visade hur pistolen fungerade. Emil tittade knappt utan satt bara och vred sig som en mask av glädje.
Morgan sa till Emil att han skulle räkna till tre och sen kommer det ett litet stick.
Morgan räknade: Ett, två, tre!
Emils leende stelnade till nåra sekunder efteråt och han såg smått chockad ut. Han tittade på mig och sa bara: AJ!, en gång sen kom leendet tillbaka igen.
Hela eftermiddagen fick han gå runt och visa upp sitt öra för alla som ville se men han var noga med att ingen fick röra för det hade Morgan sagt.
Nu väntar han bara på att dom här 8 veckorna ska gå så han får ta bort läkningsörhänget och kan köpa sig ett Zlatanörhänge istället.