fyrbarnsmor

Jag ville se vad jag gjorde för ett år sen och kom in på nyårsdagen för ett år sen.
Jag undrade då vad jag skulle minnnas av 2008 om ett år och spekulerade lite i hur mitt kommande år skulle bli.
Ack som jag bedrog mig.
Jag som trodde att att det skulle vara lugnt på Emils ögonsjukdomsfront men inte då. Han fick ju tillbaka sin starr.
Jag såg fram mot ett lugnt år i det stora hela men vis av min erfarenhet borde jag ha förstått att jag som aldrig nånsin haft ett lugnt år i hela mitt liv inte skulle få uppleva ett nu helt plötsligt.
Den första januari 2008 föreställde jag mig inte ens att jag två veckor senare skulle bli fosterhem och en 17årig kille och alla problem som det skulle medföra eller Emils starr eller Nickos skolproblem som är en ständig följeslagare eller mackdöden som brer ut sig över landet.
Mitt mål för 2008 var att ta tillbaka mitt sociala liv med mina vänner. Det gick inte så bra med det kan jag säga.
Några snabbluncher med Åsa hann jag med.
Inte många tillfällen alls med Jessica inte ens mycket telefonprat tyvärr.
Några biokvällar med Ann-Kari.
Endast två gånger har jag träffat Ninas lilla Tuva.
Jag har med facit i hand inte varit nån vidare bra vän.
Det här året lär nog inte bli mycket bättre. Jobbet kommer att ta upp ännu mer tid än innan så fritid är nåt jag bara drömmer om.
Jag är kanske inte lika naiv angående 2009.
Men trots allt så älskar jag mitt liv och vill inte ha det annorlunda. Jag är kaos och lever som ett kaos men det är ändå jag.
Det är klart att lite småsaker kan man ju kanske önska sig annorlunda men det är så här det är att leva.
Det finns inget facit.