fyrbarnsmor

Ronnies bror ville att han skulle komma till honom med barnen och åka skidor och ett tag såg det ut som att han tänkte åka.
Sen började det töa och då tyckte han inte det var lika frestande längre.
Jag jobbar hela helgen så för min del kunde dom lika gärna ha varit i Stockholm men det är ju hans val.
Jag såg nästan fram mot lite lugn och ro när jag kommer från jobbet ikväll men det kunde jag snabbt glömma.
Nu har vi lankillarna i Nickos rum istället så det dunkas musik där inifrån till sent på natten.
Emil kom in till mig och gosade lite precis innan jag skulle upp imorse.
Den mysiga tiden skulle jag inte fått om dom åkt till Stockholm så jag är ändå glad att dom är kvar.
Dessutom skulle jag bara suttit och oroat mig medan dom åker bil till Stockholm att nåt skulle hända.
Jag är aldrig orolig när jag själv är med i bilen men när dom åker utan mig är jag alltid jättelarvig och tänker på alla olyckor som kan hända på vägen.
Lika bra att ha familjen i tryggt förvar hemma så jag kan koppla bort orostankar.
När Emil låg och gosade med mig  imorse fick jag en stark känsla av att jag vill stanna tiden.
Om några år kommer inte han heller vilja krama sin mamma. Dom växer så fort att jag får panik ibland.
Min minsting håller på att bli stor han med.