fyrbarnsmor

Att det ska va så förbannat svårt.
Jag vill inte ha nåt godis men hjärnan och magen bara skriker efter choklad.
Jag är lite dr Jekyll och mr Hyde. Ena sidan av mig säger att jag inte vill ha godis, att jag ska motionera och äta nyttigt. Den andra sidan är inte lika snäll mot mig. Den skriker efter godis, hamburgare, pizza och en slöstund i soffan istället för hurtiga långpromenader och frukt och grönsaker.
Vilken sida jag lyder beror helt och hållet på vilken som skriker högst.
Just nu känns det som att den onda sidan är på väg att få nåt slags övertag.
Jag kommer med ursäkter som att det gör inget om jag syndar lite grann för vi ska säkert ändå till Jimmy på söndag och äta kakor så då är det ändå förstört och jag kan ju alltid börja om på måndag igen.
Sen kommer min bra sida och tänker att om jag nu ändå ska ta en kaka på söndag så behöver jag ju inte förstöra dagen idag med och dessutom kan jag nöja mig med en kaka och då är det inte kört då heller.
Ok vad säger ni är jag schizofren eller är det normalt att föra såna tankedialoger med sig själv?