Jag gjorde min familj en tjänst

Jag bad Ronnie åka lite ärenden åt mig innan dom åkte till Vimmerby för att åka cross. Han var lite lagom sur för att han skulle bli senare än alla andra och därmed få köra några färre varv än dom andra.
Som vanligt hade dom dragit ihop ett helt gäng som skulle dit. Alla åker i samlad tropp mot Vimmerby utom Ronnie som måste fixa mina ärenden.
När han lagom kommer till macken så ringer kompisarna som redan har hunnit fram och berättar att banan hade semesterstängt.
Tänk vilken tur att han slapp åka fram och tillbaka dom 12 milen fram och tillbaka i onödan nu tack vare mig. Undrar om han fattar hur tacksam han ska va? Han borde laga en god middag och köpa blommor till mig ikväll som tack.

Nu är sommaren här

Kaos från alla håll med husbilar, bilar med husvagnar bakom, bilar med båttrailers bakom och sen lite vanliga bilister med ingenting bakom.
Nyligen var det kalabalik med en tysk bilist med husvagn som skulle försöka tråckla sig ut förbi en parkerad bil som stod så mycket i vägen som han bara kunde så mina pumpar var nära att följa med. Och då menar jag riktigt nära. Hans tyska kompis stod och skrek och viftade på ena sidan och frun på den andra.
När han hade lyckats komma förbi pumparna med husvagnen kom det naturligtvis en bil med båttrailer och körde in på enkelriktat och han skulle ta sig fram där det stod en bil och tankade så han blockerade hela utfarten ända tills den andra bilen hade tankat klart.
Som grädde på moset var den andra tysken som också hade husvagn efter sig tvungen att börja köra utåt och ge sig in i smeten och eftersom han kom från den andra pumpen var nu alla in och utvägar stoppade.
Det här är sommar på macken i Verkebäck och den har bara börjat än.

Det hände en olycka här igår

Vid tretiden hördes det plötsligt en smäll här utanför macken och en kille låg på gatan. Motorcykeln låg en bit ifrån och en volvo stod ytterligare en bit därifrån med krossad bakruta och en kraftig buckla.
Volvon hade varit på väg ut från macken när motorcykeln i relativt hög fart körde in i sidan på honom.
Ett tag trodde jag killen som låg på backen var död men plötsligt reste han på sig. Det var massor av folk runt honom så jag avvaktade.
Efter en stund kom motorcykelkillen in och ville tvätta av sig om handen. Ett brutet lillfinger var den enda skada han fick.
Hade det varit jag som suttit på motorcykeln hade jag varit död.
Han sa att han tävlade mycket och visste hur man skulle kura ihop sig och var på bilen han skulle sikta när han förstod att krocken var oundviklig.
Han hjälpte paret med bilen att tejpa över deras trasiga ruta med pappkartonger och sen åkte han.
När han hade åkte kom paret från bilen in på macken. Dom var väldigt skärrade och oroliga. Det var ett äldre par i 80årsåldern.
Det var ändå en otrolig tur att ingen blev allvarligt skadad. Killen hade änglavakt och en smula skicklighet. Tyvärr följde det inte med förstånd med skickligheten. Hade han hållt en normal fart hade han hunnit stanna.

Jag är inte motiverad idag

3 dagars ledigt var helt underbart men jag behöver mer.
Jag har massor av böcker att läsa ikapp. Jag menar nu inte typ 10 böcker utan en hel uppsjö med böcker.
Jag läste ut 3 böcker nu under mina lediga dagar men det är bara en droppe i havet. Jag har ett allvarligt boksamlarmissbruksproblem.
Igår när jag hade skjutsat Choffe till Fanny var jag självklart tvungen att gå in på Coop och köpa klädnypor. Enda anledningen att jag valde just Coop var att jag visste att dom hade 3 pocketar för 99 kronor den här veckan och av en händelse råkade jag hitta 4 jag ville ha. Det sved lite när jag var tvungen att lägga ifrån mig en.
Nu har jag lagt dom här 3 nya böckerna på mitt nattduksbord så får vi se hur lång tid det tar innan jag hinner med dom.
Det ligger ju några hundra böcker på kö innan dom.
Jag kommer inte hinna läsa ut alla mina böcker nånsin.
Hela min översta hylla i min garderob är fullproppad av böcker till bristningsgränsen. Både inbundna och pocketar om vartannat och i varje ledig låda och hylla står det böcker som jag inte läst.
Dom flesta som jag redan läst har jag gett bort eller kastat. Jag blev tyvärr tvungen till det när jag inte längre kunde ha mina bokhyllor uppställda.
Jag försökte med näbbar och klor att hålla kvar mina hyllor men ju mer trångbodda vi blev så fick jag erkänna mig besegrad.
På den tiden när vi bara hade 2 barn så hade jag mina hyllor uppställda i våran matsal och då kunde jag ägna långa stunder åt att ta fram böcker och läsa på baksidan av dom och försöka minnas vad boken handlade om. Alla böcker stod i bokstavsordning och inget annat än böcker fick stå i mina hyllor.
Det bästa jag visste var när jag skulle välja ut en ny bok att läsa.
Undrar om det finns nåt behandlingshem för bokmissbrukare?
Jag har ändå blivit lite bättre än innan. Jag lyckades gå ner på bokrean i år och endast komma hem med 3 böcker. Jag har dessutom kunnat vänja mig vid att läsa pocketar istället för inbundna böcker och till och med kunna ge bort böckerna så fort jag läst dom.
Det finns nog hopp för mig med.

Vem brås Choffe på egentligen

Hans romantiska sida måste komma från hans pappa.
Idag firar Choffe och Fanny 1 1/2 år tillsammans så Choffe beställde blommor med blomsterbud som ska komma nu på morgonen.
Han betalade och ordnade upp det här redan igår på förmiddagen.
På kvällen stötte han tyvärr på problem. Fanny ville plötsligt att dom skulle sova hemma hos oss.
Han fick dra några vita lögner och en hel del undanflykter och till slut övertala henne till att dom skulle sova hos henne istället.
Det kunde ju blivit kul om hon hade varit hemma hos oss när blomsterbudet kom och ringde på.
Mina söner är riktiga svärmorsdrömmar om jag får säga det själv.
Nicko kan man väl inte anklaga för att vara romantisk direkt men han har en oemotståndlig charm.

Nicko har oanade talanger

Han behövde tjäna pengar och jag behövde få min altan målad. Vi köpte färgen förra året så det var bara till att korka upp och börja måla.
Han fick hjälp av Karin. Båda två fick på sig varsin gammal tshirt och ärligt talat var jag lite glad att lugna Karin var där som motpol till Nicko för annars kan det bli mycket färg där det inte ska va färg.
När Nicko och Karin hade tejpat klart och lagom börjat måla tog Ronnie och jag småkillarna och åkte till tovenbadet för ett kvällsdopp.
På väg hem ringde Ronnies kompis Kim och sa att Nicko hade tvättat penslarna i badkaret. Vi kunde se detta gulfläckiga badkar framför oss men bet ihop. Det är ju nte lätt att veta om man aldrig målat förut att färg inte går bort hur lätt som helst.
När vi kom hem gick vi runt till baksidan med en gång för att beskåda resultatet. Det var jättebra målat. Inte en dropp på fönstren och lagom tjockt. Imponerande.
När vi gick in för att beskåda badkaret förstod vi var Nicko hade fått utlopp för sin lekfullhet.
Hela hans händer var gula. Då menar jag verkligen hela händerna. Jag vet inte om han hade använt händerna osm penslar eller om han bara helt enkelt hade doppat dom i färgen i alla fall.
Det värsta var ändå inte händerna utan håret. Han hade målat hela håret gult. Naiva Nicko trodde att det bara var att skölja ur sen men så enkelt är det ju som sagt inte.
Snälla Lukas tog sig an den gulmålade kalufsen och blev först tvungen att klippa med sax så nära hårbotten som det gick och sen raka av resten med trimmern.
Att klippa gulmålat krull var inte lätt så Nicko satt och knöt händerna hela tiden och hade riktigt ont.
Idag ska han måla det gråa på dörrarna men nu har han nog lärt sig av sitt misstag och håller sig till att måla på trä och inte på kroppen.

Jag är i chock!!

MICHAEL JACKSSON är död! Michael Jacksson kan ju inte dö! Jag säger som ett fan som dom intervjuade på tv igår att han skulle ju göra moonwalk som 80åring.  
Jag har bara haft en riktigt stor idol i hela mitt liv och det är han. Han skulle ju ge ut nytt material snart enligt rykten. Han var på väg att göra sin "avskedsturné" ju.
Han var ett geni. Han var helt unik i sitt slag. Visst kanske lite udda men en hel del av ryktena är det ju pressen som har startat. Dessutom kan det inte va lätt att bli känd redan som barn.
Jag och Emil kollade på en dokumentär igår kväll som handlade om honom. När dom visade Billie Jean började jag larvigt nog att gråta. Emil frågade mig om jag grät för att jag kände honom och då tänkte jag att "herregud vad töntigt av mig att gråta för att min idol har dött". Riktigt töntigt är det faktiskt men så är det.
Jag erkänner. Jag är en svag människa.

Ledig och njuter

Skulle det av nån anledning bli så att jag blev tvungen att vara ledig hela sommaren så  skulle jag nog kunna vänja  mig vid det.
Jag har 3 lediga dar på raken nu och jag är inte ett dugg rastlös. Jag slappar och läser och slappar och läser mest hela tiden med några avbrott för mat och en och annan glass.
Idag har jag lovat en utflykt till smultronstället och busfabriken i Norrköping med Ann-Kari och barnen.
Av nån anledning råkade jag också lova att åka förbi leksaksaffären idag och köpa "fingerboard" till Fabian och Emil. Det har dom inte glömt bort i alla fall så snart blir jag tvungen att uppfylla löftet om dom inte ska tjata hål i huvet på mig.
Fabian sa igår när jag lovade dom att jag skulle betala varsin "fingerboard" att "Jag leker ändå inte med dom tror jag så det är kanske bättre att du sparar pengarna till nåt viktigare som mat eller nåt". Idag har han glömt det han sa och tjatar precis lika mycket som lillebror.
Nu ska jag ha en skön ledig dag i det härliga vädret så att sitta vid datan är inget alternativ.

Vilken skillnad på trafik

Från att ha varit en helt galen helg med mängder av kunder så kommer man hit idag och trafiken har dött ut totalt.
Knappt några kunder alls så långt ögat når.
Det är väl inte så många som har semester än antar jag.
Igår var jag riktigt trött när jag kom hem.
Jag hade ju midsommartrafiken i torsdags hela dan och sen var det fullt ös hela midsommarafton hemma med mat och gäster och sen midsommartrafik till max både lördag och söndag. Det tog kål på mig kan jag säga. Jag var sur och trött när jag åkte hem igår.
Jag gick ner till gatuköket och köpte med mig en kebabtallrik hem eftersom jag inte hade ätit sen frukost och sen satt jag och surade i soffan hela kvällen. Jag la mig tidigt eftersom jag skulle öppna och imorse var jag pigg som en lärka igen.
Ronnie satte sig med mig i soffan en stund igår och så började han klaga på hur trött i kroppen han var efter han hade åkt cross. Då gav jag honom onda ögat och då förstod han med en gång att det inte var läge att gnälla om trötta lekkroppar när jag satt och hade trött jobbkropp.
Nu är i alla fall min trötta jobbkropp en pigg jobbkropp igen.

Vad är det med ungdomar och sugmärken?

Jag fattar inte varför man gör sugmärken på sin kille respektive tjej.
Är det för att markera killen att han är upptagen? Jag fattar inte riktigt.
Det är inte så länge sen jag var tonåring själv men jag fattade inte då heller varför man skulle suga sönder halsen på sin kille.
Nyss hade jag en kille och tjej som var cirka 15 år inne och killen hade så många sugmärken på halsen att jag först trodde nån hade försökt strypa honom. Jag trodde det var blåmärken efter fingrar han hade. Väldigt många fingrar. Som om flera personer samtidigt hade försökt ta livet av honom.
Det där är en tonårsgåta som jag aldrig kommer få nåt bra svar på tror jag.

Vi hade en otäck incident igår

När vi grillade på kvällen satte Fabian plötsligt en stor köttbit i halsen.
Jag uppfattade inte vad som hände först eftersom han satt vid ett annat bord men plötsligt stälde han sig upp och stod dubbelvikt och försökte få luft.
Jag satt inklämd på fel sida av bordet så jag kunde inget göra men Kim var snabbt uppe och dunkade honom i ryggen.
Jag blev mer och mer orolig och kände mig frustrerad av att inget kunna göra så av ren impuls knuffade jag på Ronnie hela tiden och sa "hjälp honom då Ronnie" flera gånger. Jag vet att Ronnie inget kunde göra heller. Han kunde ju inte gärna putta undan Kim när han stod där.
Kim var ju där och han gjorde så gott han kunde men det kändes som tiden stod still. Fabian blev blå i ansiktet och jag kände mig gråtfärdig.
Till slut gjorde sig Kim redo att göra Heimlichmanövern på honom men då fick han precis upp köttbiten så det behövdes inte.
Efteråt var jag helt skakis. Man hinner tänka på alla otäcka utgångar dom sekunder som det varar och alla dom bilderna sitter kvar långt efteråt.
Jag är otroligt tacksam att det gick bra.

Midsommar överstökad

Torsdan innan midsommar är en av dom värsta dagarna på året för oss.
Jag fick hjälp av Åsa på kvällen.
Det var en jämn ström av kunder men vid tio fick jag nog och drog igen dörren för den dan.
Igår när jag vaknade kände jag att jag hade stått många timmar. Mina fötter och lår värkte hela dan.
Choffe var snäll och jobbade åt mig igår så efter jag hade varit uppe och hjälpt honom med matsäck och annat och Ronnie skjutsade honom till macken så la jag mig och sov en stund till.
Jag hade gärna sovit hela dan men vid elva kände jag mig tvungen att gå upp och baka jordgubbstårta, städa och förbereda maten.
Tommy, Monika och barnen kom ner till oss vid ett och åt sill och potatis. Till barnen blev det köttbullar och brunsås. Naturligtvis nötfärsköttbullar.
Sen blev det en sväng till Gläntan så barnen fick hoppa runt som små grodor runt midsommarstången. Ingen av barnen var så jätteintresserade av nåt annat än fika och själv hade jag hellre stanat hemma och slappat med en bok men för barnens skull ska man ju göra såna saker med traditioner och sånt. Som vanligt kände Ronnie var och varannan vi mötte så vi fick stanna och prata överallt.
På kvällen kom Kim med sina barn och Daniel och Helen med sina småttingar och grillade.
Alla gick hem runt tio halv elva och då passade vi på att slänga barnen i säng och sätta på en film. Jag såg säkert tio minuter i alla fall på filmen innan jag somnade och idag är jag ändå lika trött som igår.
Jag får hoppas att det inte är så mycket trafik idag.

Idag är jag lite småtrött

Ann-Kari ringde imorse vid tjugo i sex och hade sjuka barn.
Idag var inte den mest lättplanerade dagen så jag låg i en halvtimme och försökte lösa mitt pussel.
Eftersom vi har öppet till nån gång sent ikväll när trafiken lugnat ner sig så skulle jag ha börjat vid två idag.
Jag hade därför sagt ifrån fritis till barnen.
Först tänkte jag att det är bara att åka och öppna men när jag då kom på att barnen kan ju inte va ensamma hemma hela dan och dessutom måste jag handla tills imorgon och göra köttbullar och baka tårtbottnar så blev det lite problematiskt.
Ska jag jobba mellan 7-23 så hinner jag inte handla varken före eller efter jobbet.
Jag tänkte så jag höll på att bli galen för att lösa alla problem och till slut blev jag tvungen att väcka Choffe fast att jag visste att han har massor kvar på båten han ska slipa och måla och den ska va klar imorgon.
Snäll som han är så ställde han upp på att jobba några timmar.
Jag skjutsade ut honom till macken och hjälpte honom igång och fick stanna en stund för att glassen kom.
På hemväg åkte jag till Kvantum och handlade så jag skulle ha det klart och när jag väl var hemma började jag med maten.
Jag stekte köttbullar och gjorde ådilåda till familjen och hängde tvätt och gjorde alla mina akutaste måsten hemma.
Innan jag åkte till macken blev det en snabbsväng på banken för att hämta växel och sen bytte jag av min son så han kan göra klart båten.
Nu väntar jag in midsommartrafiken. Det brukar inte komma igång förrän på eftermiddan och idag när det är dåligt väder ser det ut att bli lugnt.
Det blir en lång och tydligen långsam dag idag och jag kommer inte va pigg på att åka hit imorgon bitti igen.

Imorgon är det som bekant midsommar

Jag jobbar som vanligt men stänger förhoppningsvis vid tre så det är ändå mycket kvar av dan.
Vi ska vara hemma hos oss med Tommy, Monika och alla barn. Kanske även Daniel och Helen och Kim också men det är inget bestämt än.
Häromdan när jag lagade kasslergratäng till hela gänget så blev jag plötsligt upplyst om att Fannys kompis är muslim och inte äter griskött. Jag hade ingen muslimmat förberedd så flickstackarn fick nöja sig med ostmackor den dan.
Nu gör jag inte om det misstaget mer utan igår blev det crepes med nötfärs och idag har jag rullat nötfärsköttbullar och imorgon får hon grilla kyckling när vi andra grillar karré.
Jag är inte så bra på muslimska traditioner men hon får säga ifrån om jag gör fel.

Jag försökte skriva flera gånger igår

Varje gång jag skrev och försökte publisera så gick det inte. Allt jag hade skrivit försvann varje gång.
Första inlägget var ganska långt men ju fler gånger jag fick skriva om och det ändå inte gick så blev det kortare och kortare.
Jag började med att berätta om mina supersnygga och supersköna träskor som jag köpte i förrgår men efter tre försök så gav jag upp.
Efter ett tag skulle jag skriva om att pappa och Agneta har åkt hem men att vi har min svåger Tommy här med sin dotter och hennes kompis istället men även dom 3 försöken blev misslyckade.
Jag var skapligt sur och tänkte att jag aldrig mer nånsin ska skriva nåt på den här förbannade skitbloggsidan men idag gör jag ett nytt försök.
Nu är ju risken att även det jag skriver nu kommer att raderas och i så fall lägger jag ner det här för alltid.

Jag är så social så det är inte klokt

Jag som i normala fall knappt pratar med nån annan än mina kunder har helt plötsligt blivit social.
Pappa har ju varit här i snart en vecka så honom har jag träffat varje dag och dessutom hunnit med min bror i lördags med. Farmor får jag också på köpet.
Agneta är hos mamma och henne har jag inte hunnit träffa lika mycket som jag skulle vilja än tyvärr men ett par gånger den här veckan har det blivit i alla fall.
Jag hade hela släkten hemma i söndags så då var jag så social att jag nästan blev folkskygg efteråt.
Igår kom Tommy och ska stanna till lördag.
På kvällen igår var vi hos kusin Anneli och fikade.
Jag tror inte jag klarar av att bli mycket mer social än så här.
Jag har snart fått ett helt års dos av umgänge tror jag men trevligt är det.

Nicko är 15 år nu!

Som han har längtat efter denna stora dag. Att få bli 15 år och få köra sin moped har varit en stor milstolpe i hans liv.
Jag kan intyga att moppen är läcker. Det är nog Västerviks snyggaste moped.
Han har lämnat in kåporna på lack och själv valt färg.
Eftersom han fick moppen i present så hade vi inte så mycket presenter för övrigt när vi skulle fira honom på morgonen. Det blev en tshirt, solglasögon och en toblerone. Vad Choffe gav honom tänker jag inte ens skriva för det var inte nåt som jag gett mitt godkännande till i alla fall.
När vi hade sjungit för honom så gav sig Choffe och Ronnie iväg och övningskörde med pappa medans jag lagade mat och bakade tårta, blåbärspajer och kakor.
Blåbärspajen var det viktigaste av allt om man ska lyssna på Nicko.
Det är såna dagar som igår som jag önskar att jag hade haft en dubbelugn.
Tårtbottnarna skulle va inne i en timme var och två potatisgratänger som också behöver nån timme och däremellan ska jag försöka klämma in pajer, kakor och baguetter.
Ronnie fick sköta grillen. Det är en lagom uppgift åt en karl.
Nicko och Lukas var dom som var finast på hela kalaset. Lukas hade kostym och Nicko sin finskjorta. Dom var otroligt lika blues brothers. Mycket stiliga grabbar. Choffe var också snygg i sina nya beiga chinos och en ny tröja.
Tyvärr har inte Horst kommit hem än så han kunde inte vara med.
Nicko var väldigt nöjd och glad efter kalaset och var på sitt allra bästa humör.
Den här födelsedagen fick han lite extragäster också som inte brukar vara med. Agneta, Annie och pappa.
Det blev en lyckad dag.

Två sidor av en skolavslutning

Småkillarnas skolavslutning innebär: sång och uppträdande på skolan, corner till lunch, en pizza på kvällen och tidigt i säng.
Stora killarna: Skolan vet jag inte vad dom gjorde eftersom jag inte är välkommen på deras avslutningar längre, pizza till lunch med kompisarna (mammor är inte önskvärda då heller) och på kvällen ska det helst förtäras alkohol.
Choffe är ju i laglig ålder för at dricka så även att jag inte tycker om att han dricker så är det inte mycket jag kan göra nåt åt. Nicko däremot. Han är absolut inte gammal nog att dricka.
Vi fick hämta våran nästäldsta son på stan vid halv elva. Vi försökte få tag i honom på hans mobil en bra stund först vid tiotiden men när han inte svarade på den blev det till att ringa runt till andra föräldrar och på den vägen få kompisars telefonnummer och föräldrars som var på stan och till slut hade vi hittat honom med en hel del detektivarbete.
Han hade druckit några öl men var ändå inte så onykter att han inte kunde stå rakt så vi hämtade nog i rätt tid. Hade han fått mer tid på sig så vet man inte vilket skick han hade varit i.
Han följde snällt med i bilen när Ronnie hämtade honom.
Nu hoppas jag på att det här inte ska upprepas helg efter helg i sommar. Har jag tur så var det en engångsföreteelse men med tanke på att han är 15 nu så får jag nog vara beredd på nya tider.
Nicko är jag mycket mer orolig för än jag nånsin varit för Choffe när han varit ute sent. Dels har han ju sin diabetes att tänka på och dessutom adhd på det.
Man önskar ibland att man kunde vara med dom överallt och skydda dom men jag antar att det är orimligt så navelsträngen måste väl klippas nån gång. Men helst inte än.

Skolavslutning

Nicko, Fabian och Emil hade skolavslutning idag. Choffe slutade i onsdags så han fick ta morgonskiftet på jobbet så jag kunde va med barnen på skolan. Jag hade ju äran att koka kaffe så utan mig skulle tårtan bli torr annars är jag rädd för. I och för sig fanns det ju saft.
Jag skjutsade ut Choffe till macken och hjälpte honom igång innan jag åkte tillbaka hem och klädde barnen i sina nya fina kläder.
Till kyrkan ville jag inte med och dessutom skulle jag koka kaffet så när barnen gick ner mot kyrkan åkte jag hem och fixade och vid nio kom pappa och farmor för att hämta mig.
Vi väntade in barnen på skolan och sen blev det uppvisning i klassrummet.
Dom sjöng och läste upp texter dom skrivit. Dom var jätteduktiga.
På slutet när det inte var mycket kvar var det en av killarna i klassen som svimmade. Han ramlade rakt ner i det hårde betonggolvet precis vid mina fötter. Han hade ansiktet mog mig så jag såg hur blek han var och ögonen som rullade. Ett tag såg det ut som han skulle börja krampa och läpparna var helt blå. Det var fruktansvärt obehagligt.
Mamman bar ut honom och barnen kom av sig helt och hållet. Emil hade tårar i ögonen och kom fram och kramade mig. Han sa ingenting först men jag förstod hur orolig han var för jag själv var ju också uppskakad.
Efter en liten stund kom fröken Jessica in och sa att Rasmus mådde bra igen och låg på soffan och vilade.
Resten av avslutningen blev ltie dyster. Dels var alla lite oroliga för Rasmus och dels ska hela skolan göras om till hösten så ingen av barnen ska ha kvar sina fröknar. Det kändes lite vemodigt att säga hejdå åt alla fröknarna på en gång. I normala fall skulle i alla fall Emil gått kvar ett år till i den klassen.
Tårtorna var som vanligt jättegoda och jättemånga.
Vi kom från skolan vid elvatiden och har sen hunnit med att åka med present till Linus som tar studenten idag.
Hurra för Linus!! Bra jobbat!!
Jag har känt Linus i hela hans liv (förutom ett halvår) så jag hade helst velat träffa honom och se hur stilig han är i kostym men jag får nöja med mig bilder sen antar jag.
Choffe ska på studentfest hos Davids syster senare så jag behövde byta av honom.
Efter det blev det lunch på corner med pappa och farmor och nu är jag på jobbet sen ett par timmar tillbaka.


Vad trött jag blir

Nu kom det en representant från OKQ8 och ville inventera hur många billyftar vi har.
Jag förklarade att lyften är våran och inte OKQ8s och att vi ska lägga ner så det behöver han inte ha bekymmer om och dessutom talade jag om att även om vi inte skulle lägga ner så är inte våran verkstad deras problem.
Ok jag kanske var lite otrevlig.
Lite lite bara men jag är så förbannat trött på dom nu.
Han sa bara att: Ok då rapporterar jag det.
Ja gör du det sa jag och sen gick han bara.
Jag skulle vilja vara här efter vi lagt ner i höst och se hur mycket varor dom kommer fortsätta skicka till vårat igenbommade ställe och hur många representanter som kommer stå och klia sig i huvudet och undra varför dom fått i uppdrag att åka hit.
Jag undrar hur många år det kommer ta innan alla på OKQ8s huvudkontor har fått informationen om att vi lagt ner.
Snart ilsknar Jessica till på riktigt.

Mitt bensinbolag är inte dom smartaste

Det är snart ett år sen vi fick besked av dom att vi ska läggas ner. Jag kan förstå att det tar ett tag innan informationen når alla men det här börjar bli löjligt.
Ett par månader efter beskedet kom första missen från deras sida. Plötsligt stod det ansvariga från posten här och ville jag skulle skriva på avtal med dom för det skulel minsann alla OKQ8mackar göra. Jag förklarade att det gällde nog inte oss för vi ska läggas ner men han sa att dom hade fått en färsk lista över vilka stationer som ska läggas ner men där var vi inte med. Det blev ett antal telefonsamtal innan vi hade löst det och han fick ta sitt kontrakt och åka hem igen.
Några månader efter det kom det en lastbil med en enorm datastyrd prisskylt som skulle sättas upp ute vid vägen.
Återigen fick jag förklara att skylten ska nog inte upp här för vi ska läggas ner. Dom visade bilder på våran befintliga skylt och arbetsordern som var utställd veckan innan och mycket riktgit var det hit dom skulle. Det blev nya telefonsamtal med OKQ8 där ingen visste nånting och killarna fick ringa runt och vänta i över en timme på besked. Till slut fick dom åka härifrån med ogjort ärende.
Hela våren har jag fått automatutskick med varor som jag har ringt massor av gånger och sagt att jag inte kan ta emot eftersom jag inte kan bygga upp ett nytt lager så nära stängning. Jag måste sälja slut på det jag har istället.
Gång efter gång har jag fått skicka tillbaka pallvis med varor som jag inte vill ha och varje gång har dom lovat att dom har raderat mig från listan men ändå kommer det nya varor konstant.
För några veckor sen kom det ett nytt avtal med posten som dom ville vi skulel skriva på. Alla OKQ8 mackar ska börja lösa in såna där postväxlar från banken åt kunder men jag tyckte inte det var nån idé att påbörja nåt sånt 2 månader innan jag stänger så jag kastade pappren.
Idag fick jag en påminnelse från OKQ8 att jag inte hade skickat in avtalet.
Jag svarade på mailen och förklarade att jag inte tyckte det var nån idé att påbörja ett nytt samarbete med bankerna nu när jag lägger ner om 2 månader.
Jag får väl se vad nästa blir.
Otrolig dålig kommunikation på det där skitföretaget.

Idag kommer min pappa

Enligt planerna ska pappa komma och vara här i en vecka. Det är han och vovvarna.
Han ska hårdköra med Choffe. Det blir övningskörning dygnet runt. Eller kanske inte dygnet runt precis eftersom Ronnie eller jag måste vara med i bilen bara för dom idiotiska regler som finns.
Frågan är vilken bil han ska få övningsköra med. Toyotan släpper jag inte till än. Det får bli volvo för honom.
Igår tog han i alla fall fram teoriböckerna och tittade lite i dom.
Han lovade sin morfar att hårdplugga teori innan han kom men slö som han är så blir det lite slötittande i boken dan innan bara.
Han förstår nog inte att det kommer ställas mycket högre krav på honom nu när han kör med morfar som är gammal körskolelärare.
Lycka till säger jag bara.
Jag fick också göra det en gång i tiden och det var en erfarenhet. Han är hård men rättvis.
Frågan är bara hur frustrerad jag kommer att bli av att sitta och kana runt i bil timme efter timme när jag har massor att göra hemma.
Dom nya reglerna är lite underliga. Pappa har gått kursen som krävs, jag har gått kursen, Ronnie har gått kursen och Choffe har gått kursen.
Grejen är att pappa har inte gått kursen tillsammans med Choffe utan med en annan elev och därför får inte han köra med Choffe.
Det är samma kurs men man måste gå den med varenda unge man kör med.
Pappa är alltså körskolelärare och har dessutom gått kurs men ändå får han inte övningsköra med sitt barnbarn.
Fattar nån vad det ska va bra för?
Nu får alltså jag eller Ronnie sitta i framsätet med Choffe medans pappa undervisar Choffe från baksätet.


Kärlek

Jag älskar Ronnie och jag älskar mina barn men nu har dom fått konkurrens.
Jag har blivit kär i en Toyota.
Den är mörk, fräsch, ung, outforskad och bara min.
När jag startade bilen imorse så kom det ljuv musik ur högtalarna. Over the rainbow som är den vackraste låt jag vet just nu.
Det var då jag smälte.
Mitt hjärta tillhör nu en bil.
Inte vilken bil som helst. Min Toyota!
Ronnie blev kär i den redan igår men eftersom han redan från början var införstådd med att det inte var hans bil utan min så blev han tvungen att kväva sina känslor och ge över nyckeln till mig.
Han gjorde det med smärta i blicken men det är såna reglerna är och det vet han.

Jag tror jag vet vad kärlek är nu

Kärlek är att ge den sista och godaste biten av sin kebab i bröd till den man älskar.
Kärlek är att åka Stockholm tur och retur på en kväll för att köpa en bil åt den man älskar.
Kärlek är att förbereda den bilen med "over the rainbow" på stereon åt den man älskar så den låten går igång på behaglig volym när man startar.
Jag tror att Ronnie älskar mig!


Hur kan samma föräldrar hamna i tårtgruppen i 3 år i rad?

Igår slog det mig plötsligt att det är ju skolavslutning på fredag och jag har varit med i gruppen som bakar tårtor varenda år.
Dom har en grupp som gör en höstaktivitet, en som tar våraktiveteten, en som samlar in pengar och köper presenter till fröknar och så har vi tårtgruppen.
Jag lyckas alltid hamna i tårtgruppen. Första året fick jag dessutom äran att ta hand om tårtan till dom som har gluten och laktosintolerans. Motiveringen till varför just jag skulle det var att jag har ju ett barn med diabetes. Hur motsätter man sig ett sånt argument? Det är ju solklart att man ska kunna allt om gluten och laktos om man har ett barn med sockersjuka.
Året efter slapp jag specialtårtor och gjorde en vanlig.
I år har jag haft fullt upp med annat så jag har glömt kolla av om det är jag som är tårtbakare i år med. Jag ringde skolan igår och frågade om dom visste vilken förälder som visste nåt om tårtgruppen. Jag fick numret till Emelis mamma och ringde henne på kvällen.
Jag frågade henne om hon var med i tårtgruppen och det sa hon att hon var. Då frågade jag om jag var med i tårtgruppen och det sa hon att jag också var.
Det blev bestämt på senaste mötet sa hon. Jag har inte varit på några möten sen långt tillbaka så jag var helt ovetandes och ingen har meddelat mig heller vad som gäller så det kunde ha blivit pinsamt.
Nu kom vi fram till att jag ska ta med kaffet. Det är ju inte en alldeles för betungande uppgift i alla fall.
Hur hinner alla föräldrar med alla dessa skolmöten och fixa matsäckar och gå på anordnade skolutflykter och vernissager och allt vad det är? Jag sliter mitt hår. Jag har barn med särskilda behov och en firma med ett alldeles särskilt och enormt behov. Jag hinner inte!
Gör det mig till en sämre mamma att jag inte vet vilken dag läsläxan ska lämnas in eller vilken dag dom har utflykt. Är jag verkligen ensam om det här? Är det bara mina barn som glömmer frukten på morgonen och glömmer ta med gympapåsen och veckobrevet hem för att deras mamma inte påminner dom?
Är det bara jag som inte hinner och inte har ro till att sätta mig meed vart och ett av barnen och göra läxor en halvtimme var innan dom ska lägga sig?
När jobbar andra mammor? Eller hänger tvätt, lagar mat, viker tvätt och städar. När gör andra mammor sånt? Sover dom inte? Det är det enda jag kan komma på som jag kan dra in på. Man kanske inte behöver sova varje dag utan man kan städa, diska, tvätta och laga mat på nätterna när man gjort alla läxor och läst sagor för barnen och gjort sitt jobb.


Egentligen är jag nog inte vimsig tror jag

Jag har bara lite mycket i huvet och lite svårt att sortera allt.
Igår när Ronnie åkte och hämtade min bil så fick småkillarna va med mig på jobbet en stund. Fabian kläckte då ur sig att dom skulle ha matsäck med sig tills idag.
Som vanligt hade jag ingen aning om det eftersom jag knappt sätter min fot på skolan nu för tiden. På mornarna springer dom in själva och på eftermiddagen är det ofta Ronnie som hämtar numera eller annars har jag bråttom och barnen är ute så vi slipper gå in.
Det var ju bara att bita i det sura äpplet och ta en sväng in på Kvantum på vägen hem. Första idéen var att köpa pannkakor som dom kunde ha med kalla men dom var naturligtvis slut.
Andra idéen från min sida var att dom kunde plocka egen sallad och det gick hem hos båda.
Det tog tid kan jag säga innan dom hade bestämt vad dom skulle ha i salladen och vilken dressing det skulle va och till slut tog dom en dressing av varje och skulle samsas med dom. Dom plockade en salig blandning av räkor, kyckling, ägg, couscous, ananas, kycklinklubbor och ost. Salladen var inte lika populär men en liten aning av gurka och majs kunde dom sträcka sig till.
Hela det här kalaset gick på närmare 110 kronor men vad gör man inte för att slippa stå och steka pannkakor klockan åtta på kvällen.
När vi kom hem gömde dom sina lådor så gott dom kunde i kylen. Dom var livrädda för att Ronnie eller Nicko skulle äta upp dom när dom kom hem från Stockholm. Jag lovade att ringa och upplysa Ronnie om att salladerna var heliga.
Imorse var båda killarna uppe innan mig och började slita fram sin matsäck och packa i sina väskor. Plötsligt säger Fabian: Jag tror vi får lunch på skolan idag.
Hallå!! Har jag gjort mig sånt besvär med sallader och sen är det ingen matsäck som gäller? Jag ringde skolan och frågade och visst var det så. Dom skulle bara ha med sig en liten fika med typ en bulle eller nåt. Emil blev sjövild när jag sa att han skulle lägga ur sin sallad igen. Han skulle minsann ta den till mellanmål då för mackorna på skolan är SÅ äckliga.  Men nu ligger båda salladerna kvar i kylen och väntar på att killarna ska äta dom när dom kommer från skolan. Dom kommer nog knappt hinna innanför dörren förrän det ska ätas upp om jag känner dom rätt.

Ronnie ska va med på tv i höst

Han är med på 2 dagars inspelningar idag och imorgon av nån såpa som handlar om ett antal ungdomar på glid som ska få prova på lite olika saker som ska motivera dom eller nåt till att göra andra saker än dom dumheter dom hittat på hittills.
I ett av avsniten ska dom få lära sig mecka med cyklar och det var där som Ronnie kom in i bilden.
Han blev anlitad som cykelkunnig instruktör.
Han var extremt tveksam innan han svarade ja men nu verkar han tycka att det är jättekul.
Nicko skulle gärna se att hans pappa blev cykelmeckarnas motsvarighet till Bosse bildoktorn.
I höst kommer det på tv4 så då ska vi bänka oss allihop och se hur bra han gör sig på tv min man.
Han kanske blir jagad på stan sen och får skriva autografer och får gå i solglasögon och peruk. Vem vet.
Paparazis som ligger och smygfotar i buskarna och kändisfester varje helg.
Kan bli så att vi får skaffa bodyguards som passar våra barn så dom inte blir kidnappade men det är ju berömmelsens baksida så det får man ju ta.
Jag får bara hoppas att han kan behålla båda fötterna på jorden trots sitt nya liv och inte blir högfärdig.

Jag är en nybliven toyotaägare

Ronnie har precis ringt och talat om att vi fått en ny medlem i familjen.
En svart toyota aygo av 2007 års modell.
Ronnie, Daniel och Nicko är i Stockholm och hämtar den nu så det blir nog en sen natt för dom. Har jag tur så är dom hemma runt ett inatt.

Klicka för att se nästa bild
 
Denna bil får ni se mig glida runt i snart.

Jag har nya gardiner

Förra året hittade jag jättesöta gardiner med jordgubbar på Hemtex som jag hemskt gärna ville ha men velig som jag är så köpte jag dom inte. Jag ångrade mig massor efteråt men glömde dom sen.
Häromdan var Ronnie och jag på Kvantum sent och köpte mat med barnen. Där fanns likadana gardiner som jag ville ha förra året men som vanligt så velade jag fram och tillbaka och åkte därifrån utan gardiner.
Igår när jag stod på jobbet och tänkte på mina gardiner så bestämde jag mig för att jag skulle köpa dom. Skit samma om jag bara kan ha dom i ett par månader. Och skit samma om dom kostar 300 och det är jätteonödigt men jag vill ju ha dom. Jag beslutade mig för att åka direkt efter jobbet till Kvantum och handla dom innan dom tar slut och jag står där med lång näsa igen.
När klockan var strax innan stängning kommer min mamma ut till mig på macken med en påse från Kvantum. Hon hade köpt mina jordgubbsgardiner åt mig!
Det blev  till att åka direkt hem och slita fram symaskinen och sy upp gardinerna så nu sitter dom på plats.
Nu är mitt vardagsrum sommarfint.


Det är ganska illa med Horst den här gången

Den första operationen var man ju naturligtvis lite orolig men det var ändå en planerad operation och lite av en rutinoperation för dom så då förväntar man sig att allt ska gå bra.
När han sen blev inlagd på sjukhuset för lunginflammation tänkte vi att lite pencillin så är allt bra igen men den här gången är det värre.
Han blev akut opererad natten mellan fredag och lördag. Han har både vätska och var i lungorna och ligger nu på intensiven. Det kommer bli fler operationer innan han får komma hem och ingen vet hur lång tid det här kommer att ta.
Jag hoppas bara att han kommer må bra när allt är klart.
Horst är en viktig person i våra liv även om jag är dålig på att säga det.

Jag luktar som en alkis

Jag skulle ställa in 6pack öl i kylen nyss och det ena gick sönder så en burk åkte i golvet.
Det blev såna där små fina pyshål runt hela burken så det sprutade öl över hela mig.
Och då menar jag verkligen hela mig.
Jag formligen stinker öl.
Kunderna tittar skumt på mig som om dom försöker se om jag går rakt och inte är dimmig på ögonen. Ryktena kommer snart gå i hela Gunnebo att jag var full på jobbet.

Horst är i Linköping och opereras igen

Han blev uppringd av läkaren igår och tillsagd att komma omedelbart för att dom hade upptäckt vatten i lungan. Det blev ambulans till Linköping och där ska han opereras.
Jag vet inte om det är gjort redan elelr om det ska göras idag men jag får ringa min mamma sen så jag får rapport om läget.
Det är jättesynd om honom att han ska behöva gå igenom alla dessa komplikationer. Hoppas nu att den här operationen räcker och han sen ska få känna sig bra igen.
Han hatar att vara på sjukhus och skrev ut sig själv i måndags så han var inte så pigg på att behöva återvända efter bara några dagar. Han är en mycket envis man. Men det är en bra egenskap om han ska kunna bli frisk.


Fabian och jag var och hämtade en ny blodsockermätare i morse

Hans gamla var trasig och diabetessköterskorna var inte där förrän idag så vi har samsats om mätarna hemma i ett par dagar.
Fabian valde samma som Nicko tog häromdagen. Det är en mätare där allt sitter fast i samma. Rätt stor och klumpig men skönt att slippa springa omkring och leta efter alla tillbehör. När nicko fick sin mätare så fick han en ryggsäck också som var jättesnygg. Tyvärr fanns det bara knallrosa väskor kvar nu när Fabian skulle få en så han avstod. Synd för annars kunde jag ha kunnat tänka mig att använda den men det kunde jag ju inte säga då när sköterskan lyssnade.
Idag jobbar jag kväll så Ronnie får ta med sina pojkar på fotbollsträning vid sex.
Ann-Kari har sjuk Agnes idag så jag fick komma lite tidigare förut. Jag får se ikväll hur morgondagen blir.
Nu fick jag mitt favvojobb igen. Det är fördelen med att jag fick komma tidigare idag annars skulle jag ha missat tidningarna.

Jag hatar folk som snozar när jag ska sova

Ronnie har problem med att vakna på morgonen. Han tror uppenbarligen att det blir lättare för honom att vakna om han sätter sin mobil på ringning en gång i minuten en halvtimme innan han ska gå upp. Och då ska det helst vara höga jobbiga ljud och hårdrock och skrik.
Han satte första larmet på 6 men skulle inte gå upp förrän vid halv sju. För varje gång larmet gick igång blev jag mer och mer irriterad. När jag hade hört det och skakat honom tjugo gånger, med andra ord tjugo minuter, så tvingade jag upp honom. Han förstod nog hur nära skilsmässa det var då så han masade sig upp. Då hade han testat mina morgonnerver så dom var sprickfärdiga. Jag beslutade mig för att vända mig om och unna mig att morna till mig tills min egen telefon skulle ringa vid tjugo över sju. Självklart med en harmonisk melodi och endast en gång.
Lagom när jag började dåsa till igen satte Nickos larm igång.
Äpplet faller inte långt från trädet och han hade självklart lika jobbiga larm som sin pappa och självklart med en minuts mellanrum. Klockan 6.40! Nicko har aldrig gått upp klockan 6.40!
Jag började fundera på om dom hade komit överens om att reta gallfeber på mig. Eftersom jag redan var lagom irriterad efter dom tidigare tjugo minuternas ringande och jag dessutom inte bara kunde sträcka ut armen och knuffa till Nicko utan var tvungen att ta på mig och gå upp för att säga till honom så var jag lagom arg när jag kom in i hans rum.
Det var bara för honom att masa sig upp ur sängen. Har man ställt klockan på tjugo i sex så får man väl gå upp vid tjugo i sex då.
Jag gick in i min säng igen och skulle försöka vila ögonen lite och hinner inte mer än att andas ut så kommer lilla Emil intassande. Då gav jag upp.
Nästa gång jag jobbar helg och alla andra ska ligga kvar i sängen ska jag väcka alla innan jag åker och jobbar. Hämnden är ljuv.

Nu regnar det ju igen

I måndags var det kanonväder. Jag var faktiskt ledig då också till och med. Jag var inte mycket ute i och för sig.
På förmiddan bakade jag. Jag började så fort barnen hade åkt till skolan och höll på ända till tolv då jag träffade Åsa och åt lunch. Jag hade då sista plåten med bullar i ugnen och två sockerkakor så Choffe fick passa dom och plocka ut det när det var klart.
Vid två när jag hade hämtat småkillarna var det dax för diabetesdoktorn med Nicko. Där gick det alldeles lysande. Nicko hade sänkt sitt långtidsvärde till 6,7 från förra gångens 7,0! Det är riktigt bra blodsocker. Han har lägst av våra 3 diabetiker i familjen. Han är ett föredöme för både sin pappa och lillebror.
När det läkarbesöket var klart skjutsade jag hem Nicko och hämtade Choffe. Sen blev det läkarmottagningen med honom för att kolla hans eksem i hörselgången.
Choffe och jag handlade lite och gjorde apoteksärenden innan vi åkte hem. På Kvantum inhandlade jag mig två solstolar till min trädgård så när jag kom hem och hade ställt upp dom var jag ju tvungen att prova dom. Jag skulle skicka ett mail till min styvmor så jag tog ut min laptop och satte mig i en av solstolarna i skuggan medans jag skrev.
Det var nog hela min måndag det förutom lite småsaker här och där.
Igår jobbade jag förmiddag.
Det var soligt så länge jag jobbade men så fort jag hade slutat började det regna så när barnen och jag hade kommit hem gjorde vi i stort sett ingenting. Jag låg i soffan på altan och läste min bok och lyssnade på regnet på plasttaket. Det var så sövande att jag somnade några minuter ibland mellan sidorna.
När jag var så där lagom dåsig och trött så ringde min kära man och behövde ha ut sin data till macken så jag fick sätta mig i bilen helt såsig i huvet.
Tisdan var med andra ord min slödag. Choffe var i Stockholm på klassresa. Han brukar fråga mig ibland om jag nånsin sitter ner så tyvärr fick han inte se att även jag kan ha dagar när jag inte är så aktiv. Jag får väl ta en till sån dag nån gång bara för honoms skull så jag kan överbevisa honom om att jag inte alltid är uppe och springer och plockar och städar och bakar. Det händer faktiskt att jag har perioder då jag inte orkar med nånting hemma.
Nu är jag på jobbet. Jag jobbar kväll idag och det är hur lungt som helst här nu. Ingen vill väl ge sig ut i regnet.
jag har haft varor att plocka med så jag är inte sysslolös i alla fall.

Mors dag

I söndags blev det mängder med glass och socker.
När vi hade gått upp hämtade vi våra mammor och åkte med dom och småkillarna till smultronstället i Söderköping.
Som vanligt är glasslistan extremt svår att välja  från men jag tog ett säkert kort som jag provat innan.
Vädret var fint och vi lyckades få uteplatser. Barnen skötte sig både på smultronstället och i bilen. Någorlunda i alla fall.
Vi var hemma vid tre och körde hem mammorna till sig och oss till oss.
Hemma satte vi oss på altan en stund och Ronnie festade till det med ett halvt paket vaniljglass med krossad choklad och Emil tog en glasspinne.
Vid fyra satte vi oss i bilen igen och hämtade mamma Monika igen. Då skulle vi till 10årskalas hos Kevin.
Där bjöds det på kakor av olika slag och till slut glasstårta. Jag tog ingen stor bit glass kan jag säga och kakor var inte heller vad jag kände för även att dom var jättegoda.
När kalaset var överstökat var vi jättesugna på normal mat så jag sprang in på kvantum och handlade så vi kunde grilla när vi kom hem.
Det blev hemmagjorda hamburgare med bröd och pommes. Vi drog med oss svärmor i middagen med så hon fick en heldag med oss stackarn.
Nicko var på sitt allra bästa humör eller om vi ska säga värsta. Jag vet inte riktigt. Som tur är så har Monika uppfostrat Ronnie så hon är rätt så härdad.
Efter maten satte Ronnie på kaffe och frågade också alla om vi skulle ta lite glass efter maten men eftersom ingen nappade på det så avstod Ronnie också. Annars vet jag ju att han skulle kunna ha ätit lika mycket glass till om det var så.

RSS 2.0