fyrbarnsmor

När vi grillade på kvällen satte Fabian plötsligt en stor köttbit i halsen.
Jag uppfattade inte vad som hände först eftersom han satt vid ett annat bord men plötsligt stälde han sig upp och stod dubbelvikt och försökte få luft.
Jag satt inklämd på fel sida av bordet så jag kunde inget göra men Kim var snabbt uppe och dunkade honom i ryggen.
Jag blev mer och mer orolig och kände mig frustrerad av att inget kunna göra så av ren impuls knuffade jag på Ronnie hela tiden och sa "hjälp honom då Ronnie" flera gånger. Jag vet att Ronnie inget kunde göra heller. Han kunde ju inte gärna putta undan Kim när han stod där.
Kim var ju där och han gjorde så gott han kunde men det kändes som tiden stod still. Fabian blev blå i ansiktet och jag kände mig gråtfärdig.
Till slut gjorde sig Kim redo att göra Heimlichmanövern på honom men då fick han precis upp köttbiten så det behövdes inte.
Efteråt var jag helt skakis. Man hinner tänka på alla otäcka utgångar dom sekunder som det varar och alla dom bilderna sitter kvar långt efteråt.
Jag är otroligt tacksam att det gick bra.