2 dagars ledigt
Jag har varit ledig söndag och måndag och idag jobbar jag kväll. Jag hade gärna tagit några dagar till ledigt men nu är det ju som det är. Jobbar man inte får man inga pengar, utan pengar kan man inte betala räkningar och utan att betala räkningar har man snart ingenstans att bo och inget att äta så här är jag nu och tar ansvar för mina barns skull. Moget vuxet och ansvarsfullt av mig om jag får säga det själv.
I söndags ägnade jag morgonen åt att baka bröd och resten av dan gick åt till ingenting.
Ronnie och barnen åkte och fiskade på kvällen medans jag var hemma för mig själv.
Igår blev det tandläkare och revisor innan jag hämtade barnen. Jag var fruktansvärt hängig igår så det gick i slowmotion med allting. Trött, tjurig och hängig. Jag är inte rolig att ha att göra med då kan jag upplysa om. Tur i oturen då att jag var ledig annars skulle vi inte haft några kunder alls som skulle ha kommit tillbaka och handlat av tjurhuvet i kassan nån mer gång.
Imorse skjutsade jag farmor till hennes sjukgymnastik och fick sen bråttom till macken för att träffa mäklaren som ska sälja våran mark och byggnad.
När vi hade skrivit på alla papper så ringde Åsa och frågade om hon kunde komma hit och äta lunch. Hon fick äran att sitta i vårat lyxiga fikarum och äta en suveränt god lövbit från gatuköket med endast några minimala broskbitar i. Nästan för bra för att vara sant men för Åsas skull så ordnar man ju det bästa. Såna luncher kan man inte ta för ofta eftersom det är risk att man blir bortskämd och det sen inte duger med något så vanligt som oxfilé, black and white, kinamat eller annan vardagsmat som man äter dagligen. Idag var hon ändå värd nåt extra så jag är glad för hennes skull.
Häromdan beställde jag mig äntligen en assistent. Jag har velat ha det i flera år. Att baka matbröd och bullar med elvisp känns i axlarna. Nu kommer det gå som en dans. Känns nästan som lite fusk. Som att man inte har bakat brödet med tillräckligt mycket svett, kärlek och tårar.
Det ingår en matberedare också så att riva och skiva potatis kommer att gå på ingen tid alls. Jag som alltid använt kniv och rivjärn. Ju större barnen har blivit ju mer potatis har jag varit tvungen att av naturliga orsaker skiva och riva till mat så mina fingrar brukar vara rätt så illa åtgångna när det vankas raggmunk.
Det är kanske det bästa köpet jag gjort det här. Det återstår att se när jag har testat den. Tänk att man som kvinna kan drömma om en så banal sak som en hushållsassistent. Om Ronnie skulle säga vad han önskar sig skulle det va en ny förstärkare eller cross eller nåt verktyg absolut inte en assistent. I och för sig har han ju redan en assistent. Han har ju mig.
Nu ska jag fortsätta att städa. Jag tog mig bara friheten att ta en liten paus innan jag gick loss med vaskern.
I söndags ägnade jag morgonen åt att baka bröd och resten av dan gick åt till ingenting.
Ronnie och barnen åkte och fiskade på kvällen medans jag var hemma för mig själv.
Igår blev det tandläkare och revisor innan jag hämtade barnen. Jag var fruktansvärt hängig igår så det gick i slowmotion med allting. Trött, tjurig och hängig. Jag är inte rolig att ha att göra med då kan jag upplysa om. Tur i oturen då att jag var ledig annars skulle vi inte haft några kunder alls som skulle ha kommit tillbaka och handlat av tjurhuvet i kassan nån mer gång.
Imorse skjutsade jag farmor till hennes sjukgymnastik och fick sen bråttom till macken för att träffa mäklaren som ska sälja våran mark och byggnad.
När vi hade skrivit på alla papper så ringde Åsa och frågade om hon kunde komma hit och äta lunch. Hon fick äran att sitta i vårat lyxiga fikarum och äta en suveränt god lövbit från gatuköket med endast några minimala broskbitar i. Nästan för bra för att vara sant men för Åsas skull så ordnar man ju det bästa. Såna luncher kan man inte ta för ofta eftersom det är risk att man blir bortskämd och det sen inte duger med något så vanligt som oxfilé, black and white, kinamat eller annan vardagsmat som man äter dagligen. Idag var hon ändå värd nåt extra så jag är glad för hennes skull.
Häromdan beställde jag mig äntligen en assistent. Jag har velat ha det i flera år. Att baka matbröd och bullar med elvisp känns i axlarna. Nu kommer det gå som en dans. Känns nästan som lite fusk. Som att man inte har bakat brödet med tillräckligt mycket svett, kärlek och tårar.
Det ingår en matberedare också så att riva och skiva potatis kommer att gå på ingen tid alls. Jag som alltid använt kniv och rivjärn. Ju större barnen har blivit ju mer potatis har jag varit tvungen att av naturliga orsaker skiva och riva till mat så mina fingrar brukar vara rätt så illa åtgångna när det vankas raggmunk.
Det är kanske det bästa köpet jag gjort det här. Det återstår att se när jag har testat den. Tänk att man som kvinna kan drömma om en så banal sak som en hushållsassistent. Om Ronnie skulle säga vad han önskar sig skulle det va en ny förstärkare eller cross eller nåt verktyg absolut inte en assistent. I och för sig har han ju redan en assistent. Han har ju mig.
Nu ska jag fortsätta att städa. Jag tog mig bara friheten att ta en liten paus innan jag gick loss med vaskern.
Lördag=jobbar
Idag är det jobb för hela slanten.
Alldeles nyss var följebilen till Ascberg och Fylking här och släppte av dom i Verkebäck.
När killarna slutat gå för dan så hämtar följebilen upp dom och skjutsar dom till närmaste hotell och dan efter skjutsas dom tillbaka till samma ställe så dom kan fortsätta därifrån. Igår slutade dom i Verkebäck så idag ska dom fortsätta därifrån och gå den sista milen till stan. Annars brukar dom i snitt gå 3,5 mil per dag så dom tycker det är en baggis med en ynka mil. Jag tycker en mil låter väldigt långt att gå för min del.
Jag tycker det låter vettigt men det var en kund igår som ifrågasatte det och skrattade åt dom. Hon tyckte att det var fusk. Jag håller inte med henne. Det är väl inget fusk med att dom sover skönt på natten. Dom ska fortfarande gå 180 mil med sina egna ben även om dom får äta gott och sova i varma rum. Jag hade inte gjort det och antagligen inte hon heller.
Idag har dom massor med jippon i stan så imorgon kan man se allt på tv.
Igår blev det lets dance. Jag har inte följt det slaviskt men några program har jag sett. Min favorit var Morgan men nu när inte han var med så tycker jag att det absolut var rätt kille som vann. Laila var naturligtvis jätteduktig men på nåt vis så var det ju lite väntat också. Hon hade liksom dansen i kroppen men Magnus var ju helt oväntat att han skulle vara en sån jäkel på att dansa.
För en gångs skull tycker jag alltså likadant som alla som har röstat. Rätt dansare vann.
Dax att fortsätta med jobbet. Idag har jag det lugnt omkring mig i alla fall. Nicko har praoat här hela veckan och av nån anledning så har Lukas också varit här fast att han ska va i skolan egentligen och dom 2 killarna kan verkligen ge mig gråa hår kan jag säga.
Dålig tivoliplanering
När jag var och tränade imorse såg jag att det hade kommit ett tivoli till stan.
Det snöar och blåser ute och är minusgrader. Dom kommer inte få några kunder. Dessutom ska det vara en massa jippon omkring tvinspelningarna och sånt med Aschberg och gänget som antagligen kommer att dra mer folk.
Tivoligänget kommer att gå massor med back den här helgen. Nåt annat skulle förvåna mig stort.
Jag kommer inte att ta med mina barn dit i alla fall.
Det snöar och blåser ute och är minusgrader. Dom kommer inte få några kunder. Dessutom ska det vara en massa jippon omkring tvinspelningarna och sånt med Aschberg och gänget som antagligen kommer att dra mer folk.
Tivoligänget kommer att gå massor med back den här helgen. Nåt annat skulle förvåna mig stort.
Jag kommer inte att ta med mina barn dit i alla fall.
Jag hade en jobbig stund förut
Jag fick idag uppleva på nära håll hur tacksam jag är att jag inte har några döttrar.
Det kom tre minibussar fullastade med tonårstjejer och gled in här. ALLA tjejerna skulle naturligtvis på toaletten.
När jag fick in "betalande kunder" i butiken kunde vi inte höra varann trots att vi skrek. Den ljudnivån som tjejerna höll i toakön var öronbedövande.
Varje tjej tog LÅNG tid på sig på toan och ingen av dom kunde gå ut när dom var klara utan då ställde dom sig sist i kön eller ivägen för kunderna och flamsade, fnittrade och skrek.
Dom hade en vuxen per bil som var med men dom stod utanför. Inte en enda av vare sig tjejerna eller dom vuxna handlade så mycket som ett aftonblad ens. Jag fick alltså stå ut med flams och trams i en kvart utan att få nånting för det. Inte ens ett tack eller en liten nick och ögonkontakt åtminstone utan när dom var klara så gick dom bara ut utan att titta åt mitt håll.
Ju mer tiden gick och jag såg hur irriterade mina riktiga kunder blev så blev det svårare och svårare att hålla tyst.
När dom hade åkt så kände jag mig otroligt tacksam för mina söner.
Aldrig mer fler barn säger jag bara. Risken finns att det skulle kunna bli en tjej.
Det kom tre minibussar fullastade med tonårstjejer och gled in här. ALLA tjejerna skulle naturligtvis på toaletten.
När jag fick in "betalande kunder" i butiken kunde vi inte höra varann trots att vi skrek. Den ljudnivån som tjejerna höll i toakön var öronbedövande.
Varje tjej tog LÅNG tid på sig på toan och ingen av dom kunde gå ut när dom var klara utan då ställde dom sig sist i kön eller ivägen för kunderna och flamsade, fnittrade och skrek.
Dom hade en vuxen per bil som var med men dom stod utanför. Inte en enda av vare sig tjejerna eller dom vuxna handlade så mycket som ett aftonblad ens. Jag fick alltså stå ut med flams och trams i en kvart utan att få nånting för det. Inte ens ett tack eller en liten nick och ögonkontakt åtminstone utan när dom var klara så gick dom bara ut utan att titta åt mitt håll.
Ju mer tiden gick och jag såg hur irriterade mina riktiga kunder blev så blev det svårare och svårare att hålla tyst.
När dom hade åkt så kände jag mig otroligt tacksam för mina söner.
Aldrig mer fler barn säger jag bara. Risken finns att det skulle kunna bli en tjej.
Ibland blir jag så trött på folk
Visst erkänner jag att jag tycker Aschberg och Fylking är hjältar och allt sånt men en del människor är så kändistokiga att det blir patetiskt.
Strax efter ett kom det några kunder som fick höra talas om att dom killarna skulle gå förbi här och då bestämmer odm sig för att vänta på dom. Dom står på våran parkering i nästan 3 timmar i snö och blåst för att vänta in dom.
En av dom står med en bamsekamera med värsta objektivet på.
När dom ser Robert och Gert komma uppe i backen vet dom inte hur dom ska bete sig. Alla rusar över gatan och kramar dom som om dom vore gamla bekanta och tar massa kort på dom.
5 minuter senare är allt över. Allt som dom stått och frusit ändan av sig i nästan 3 timmar för är plötsligt över.
Jag finner inga ord på hur patetiskt det kändes.
Strax efter ett kom det några kunder som fick höra talas om att dom killarna skulle gå förbi här och då bestämmer odm sig för att vänta på dom. Dom står på våran parkering i nästan 3 timmar i snö och blåst för att vänta in dom.
En av dom står med en bamsekamera med värsta objektivet på.
När dom ser Robert och Gert komma uppe i backen vet dom inte hur dom ska bete sig. Alla rusar över gatan och kramar dom som om dom vore gamla bekanta och tar massa kort på dom.
5 minuter senare är allt över. Allt som dom stått och frusit ändan av sig i nästan 3 timmar för är plötsligt över.
Jag finner inga ord på hur patetiskt det kändes.
Robert Aschberg och Gert Fylking
Är på väg häråt. Dom ska gå från Ystad till Haparanda för att samla in pengar till prostatacancerforskningen. Jag är grymt imponerad över ett sånt engagemang!
Deras följebil med en enorm husvagn på 11 meter har varit här sen 9 imorse. Mannen som kör är väldigt social och trevlig och har stått här inne på macken 90% av tiden.
Han berättade nåt som fick mig att få tårar i ögonen.
Han berättade att när Gert och Robert gick genom Blekinge så var det två yngre killar som slöt upp med dom och vill genomföra den här vandringen med dom. Dom ville göra det för sin pappa som haft prostatacancer. När han berättade om dom här 2 killarna som ska gå 180 mil för sin far med full packning och tält genom Sverige så fick jag bita ihop för att inte börja gråta. Jag vet att deras mamma är stolt över sina söner och naturligtvis deras pappa med om han lever fortfarande.
När jag skulle berätta för Ronnie om grabbarna så kom faktiskt tårarna lite.
Det här är stort! Dom här 4 är hjältar på riktigt!
Deras följebil med en enorm husvagn på 11 meter har varit här sen 9 imorse. Mannen som kör är väldigt social och trevlig och har stått här inne på macken 90% av tiden.
Han berättade nåt som fick mig att få tårar i ögonen.
Han berättade att när Gert och Robert gick genom Blekinge så var det två yngre killar som slöt upp med dom och vill genomföra den här vandringen med dom. Dom ville göra det för sin pappa som haft prostatacancer. När han berättade om dom här 2 killarna som ska gå 180 mil för sin far med full packning och tält genom Sverige så fick jag bita ihop för att inte börja gråta. Jag vet att deras mamma är stolt över sina söner och naturligtvis deras pappa med om han lever fortfarande.
När jag skulle berätta för Ronnie om grabbarna så kom faktiskt tårarna lite.
Det här är stort! Dom här 4 är hjältar på riktigt!
Schemaförändring
Ann-Kari ringde vid kvart i sex imorse och hade en sjuk dotter så idag blev det heldag.
Jag hade planerat in att träna innan jobbet idag men det får jag skjuta upp. Jag kommer inte att orka åka dit efter jobbet så det får bli i helgen istället.
Jag hade sån fruktansvärd träningsvärk efter i söndags så jag har inte kunnat röra mig knappt.
Idag är i alla fall våren tillbaka. Emil tjatar varje kväll om att vi ska gå promenad så ikväll kan jag göra honom till viljes istället för nautilus.
Jag hade planerat in att träna innan jobbet idag men det får jag skjuta upp. Jag kommer inte att orka åka dit efter jobbet så det får bli i helgen istället.
Jag hade sån fruktansvärd träningsvärk efter i söndags så jag har inte kunnat röra mig knappt.
Idag är i alla fall våren tillbaka. Emil tjatar varje kväll om att vi ska gå promenad så ikväll kan jag göra honom till viljes istället för nautilus.
Våffeldag idag
Är det våffeldag så måste man äta våfflor tydligen. Jag hade tänkt hoppa över det men jag blev totalt nerröstad av min familj så våffeljärnet åkte fram i alla fall.
Från början hörde jag Choffe och Fanny säga att DOM skulle göra våfflor men av nån anledning så slutade det med att det var jag som stod vid spisen. Konstigt. Jag vet bestämt att jag hörde Choffe säga det högt och tydligt men jag kan ha inbillat mig. Jag börjar ju bli lite till åren nu och det är inte alltid jag hör så bra.
Jag har börjat äta igen och till lunch åt jag pasta och köttfärsås och tyckte att det räckte med den maten idag så jag skulle hoppa över våfflorna men det gick inte så bra. Jag tog en till slut fast att jag var så bestämd i början. Jag tänkte köra med pulver morgon och kväll och en middag mitt på dan ett tag och sen några veckor med enbart pulver igen när jag samlat lite krafter till det.
Banta är fruktansvärt tråkigt.
Nicko är på sitt telefonförsäljarjobb som han har skaffat sig. Jag skulle göra mycket för att vara en fluga i den lokalen nu och höra honom prata med kunder och försöka sälja på dom abonnemang. Hoppas att dom han ringer till är betydligt trevligare mot honom än vad jag är mot försäljare som ringer mig.
Nu ska jag sätta på andra avenyn eftersom jag missade det igår.
Från början hörde jag Choffe och Fanny säga att DOM skulle göra våfflor men av nån anledning så slutade det med att det var jag som stod vid spisen. Konstigt. Jag vet bestämt att jag hörde Choffe säga det högt och tydligt men jag kan ha inbillat mig. Jag börjar ju bli lite till åren nu och det är inte alltid jag hör så bra.
Jag har börjat äta igen och till lunch åt jag pasta och köttfärsås och tyckte att det räckte med den maten idag så jag skulle hoppa över våfflorna men det gick inte så bra. Jag tog en till slut fast att jag var så bestämd i början. Jag tänkte köra med pulver morgon och kväll och en middag mitt på dan ett tag och sen några veckor med enbart pulver igen när jag samlat lite krafter till det.
Banta är fruktansvärt tråkigt.
Nicko är på sitt telefonförsäljarjobb som han har skaffat sig. Jag skulle göra mycket för att vara en fluga i den lokalen nu och höra honom prata med kunder och försöka sälja på dom abonnemang. Hoppas att dom han ringer till är betydligt trevligare mot honom än vad jag är mot försäljare som ringer mig.
Nu ska jag sätta på andra avenyn eftersom jag missade det igår.
Emil var hos ortoptisten förut
Det var både bra och dåliga nyheter.
Timmarna med lapp för ögat har hjälpt på seendet på långt håll men när hon skulle testa hans syn på kort håll blev det bakslag.
Risken finns att starren är tillbaka igen och att det är därför han ser sämre i nedre delen av ögat eftersom det är där den börjar växa. En operation och en laserbehandling och ändå kommer det tillbaka hela tiden. Jag tycker synd om honom. Det är inga roliga undersökningar som han behöver gå igenom direkt.
Det blir till att vänta på en ny tid hos doktorn och köra hela registret med pupillvidgande droppar och alla undersökningar igen.
Jag trodde ju då för 3 år sen när dom opererade honom att det skulle räcka med den och sen skulle det va bra men det här har blivit en följetong.
Nu har jag lovat Emil att åka med honom till affären och köpa glass så det är bara till att hålla vad jag lovar.
Timmarna med lapp för ögat har hjälpt på seendet på långt håll men när hon skulle testa hans syn på kort håll blev det bakslag.
Risken finns att starren är tillbaka igen och att det är därför han ser sämre i nedre delen av ögat eftersom det är där den börjar växa. En operation och en laserbehandling och ändå kommer det tillbaka hela tiden. Jag tycker synd om honom. Det är inga roliga undersökningar som han behöver gå igenom direkt.
Det blir till att vänta på en ny tid hos doktorn och köra hela registret med pupillvidgande droppar och alla undersökningar igen.
Jag trodde ju då för 3 år sen när dom opererade honom att det skulle räcka med den och sen skulle det va bra men det här har blivit en följetong.
Nu har jag lovat Emil att åka med honom till affären och köpa glass så det är bara till att hålla vad jag lovar.
Fabian är hemma idag med
Egentligen anser inte jag att Fabian är sjuk men skolan tycker det. I söndags var han lite varm efter att han hade varit i simhallen men det gick över efter nån timme och i måndags hade han varit hängig efter lunchen på skolan men när lektionen började igen var han pigg som en mört. Aptitlös har han varit sen i lördags men det är ju inget man kan kalla för sjukdom tycker jag.
Igår på skolan när personalen ville att jag skulle ta med mig Fabian nämnde dom att han har ju faktiskt varit sjuk i flera dagar och ville med det säga att jag var en usel mamma som skickar mitt barn till skolan. Jag försvarade mig och sa att han har ju varit frisk på morgonen och det går ju inte att ha barnen hemma ifall att dom kanske möjligen blir sjuka.
När jag hämtade honom på skolan igår var han helt frisk förutom att han inte var hungrig. Ingen feber, ingen magvärk, ingenting.
Anledningen till att dom inte ville ha kvar honom på skolan var att dom inte ville ta ansvar för honom när han inte äter på grund av diabetesen. Jag har förklarat flera gånger för dom att äter han så tar han spruta äter han inte tar han ingen spruta så jag förstår inte varför det är ett problem att han inte äter. Låt bli sprutan då helt enkelt.
Ann-Kari ska komma tifdigare idag så jag kan va hemma med Fabian sen när Ronnie ska jobba så idag löste det sig men det är tråkigt att behöva krångla när han inte ens är sjuk. Tänk om han blir sjuk på riktigt sen. Eller om Emil blir sjuk på riktigt. Det funkar inte att va hemma för minsta lilla.
Nu blir det halvdag för mig idag i alla fall. Imorgon får han gå vad dom än säger.
Igår på skolan när personalen ville att jag skulle ta med mig Fabian nämnde dom att han har ju faktiskt varit sjuk i flera dagar och ville med det säga att jag var en usel mamma som skickar mitt barn till skolan. Jag försvarade mig och sa att han har ju varit frisk på morgonen och det går ju inte att ha barnen hemma ifall att dom kanske möjligen blir sjuka.
När jag hämtade honom på skolan igår var han helt frisk förutom att han inte var hungrig. Ingen feber, ingen magvärk, ingenting.
Anledningen till att dom inte ville ha kvar honom på skolan var att dom inte ville ta ansvar för honom när han inte äter på grund av diabetesen. Jag har förklarat flera gånger för dom att äter han så tar han spruta äter han inte tar han ingen spruta så jag förstår inte varför det är ett problem att han inte äter. Låt bli sprutan då helt enkelt.
Ann-Kari ska komma tifdigare idag så jag kan va hemma med Fabian sen när Ronnie ska jobba så idag löste det sig men det är tråkigt att behöva krångla när han inte ens är sjuk. Tänk om han blir sjuk på riktigt sen. Eller om Emil blir sjuk på riktigt. Det funkar inte att va hemma för minsta lilla.
Nu blir det halvdag för mig idag i alla fall. Imorgon får han gå vad dom än säger.
Vilket pissväder!
I lördags var det sommarkänsla i luften och idag snöar det. Varje gång jag blir tvingad att gå ut till en kund så håller jag på att dö.
Jag hatar vinter!!
Kunderna verkar hata det lika mycket som jag för jag har knappt haft en enda kund idag känns det som.
Nu längtar jag efter att få stänga.
Ikväll när jag kommer hem får jag främmande. En gammal kompis som jag brukar prata med nån gång vart hundrade år ungefär råkade vara på Lindex samtidigt som mig i lördags så då bestämde vi att hon skulle komma till mig idag. Kan va bra att få en liten uppdatering nån gång ibland så man vet att kompisar fortfarande lever och så. Jag själv är riktigt usel på att höra av mig till vänner och bekanta tyvärr.
Nu är det sista jobbartimmen i alla fall för idag. Jag hade en dam inne förut förresten. Hon handlade choklad och dricka och la upp allt på disken. Innan jag ens hade slagit in allt i kassan sa hon att hon skulle ha 2 triss och 2 dubbeltriss också. Jag hann inte ens plocka upp lotterna ur lådan förrän hon fräser jätteargt mot mig:- Jamen hur mycket blir det då?!!
I det läget får man bita sig lite överallt i munnen kan jag säga. Tror hon att jag har en inbyggd miniräknare i huvet så jag bara behöver titta på varorna för att ha beloppet klart eller? Alla kunder är inte så trevliga faktiskt.
Jag hatar vinter!!
Kunderna verkar hata det lika mycket som jag för jag har knappt haft en enda kund idag känns det som.
Nu längtar jag efter att få stänga.
Ikväll när jag kommer hem får jag främmande. En gammal kompis som jag brukar prata med nån gång vart hundrade år ungefär råkade vara på Lindex samtidigt som mig i lördags så då bestämde vi att hon skulle komma till mig idag. Kan va bra att få en liten uppdatering nån gång ibland så man vet att kompisar fortfarande lever och så. Jag själv är riktigt usel på att höra av mig till vänner och bekanta tyvärr.
Nu är det sista jobbartimmen i alla fall för idag. Jag hade en dam inne förut förresten. Hon handlade choklad och dricka och la upp allt på disken. Innan jag ens hade slagit in allt i kassan sa hon att hon skulle ha 2 triss och 2 dubbeltriss också. Jag hann inte ens plocka upp lotterna ur lådan förrän hon fräser jätteargt mot mig:- Jamen hur mycket blir det då?!!
I det läget får man bita sig lite överallt i munnen kan jag säga. Tror hon att jag har en inbyggd miniräknare i huvet så jag bara behöver titta på varorna för att ha beloppet klart eller? Alla kunder är inte så trevliga faktiskt.
Emil är min idol
Han är en mogen och modig liten grabb han.
Idag var han på magnetröntgen. Han skulle ligga blickstilla i 30 minuter inne i ett "rör" med massor av ljud omkring sig. Jag fick sitta på en stol bredvid med hörlurar på mig och kunde ibland klappa honom lite på foten så han kände att jag var kvar. På magen la dom ett larm som han kunde trycka på om det skulle vara nåt speciellt. Ljuden var öronbedövande trots att jag hade lurar på mig och för honom var det ännu värre.
När dom hade hållit på i tjugo minuter sa dom i högtalaren till Emil att han fick ligga kvar en stund till så skulle dom titta på bilderna om dom var ok. Jag tänkte att jag skulle skoja lite med Emil då så jag killade lite försiktigt på hans tår och nöp lite i dom. Jag såg att han inte kunde hålla sig för skratt men ändå rörde han inte en muskel.
Efter att dom kollat igenom bilderna kom dom fram till att dom behövde en serie bilder till och det var den värsta omgången. Det lät mer än det hade gjort med nån av dom andra och plötsligt tog Emil upp handen och tryckte på larmet. Jag visste inte varför han hade tryckt om han fått ont eller nåt för jag såg att läppen började röra sig och att han var nära att börja gråta men jag kunde ju inte få ut honom. Det enda jag kunde göra var att krama hans fötter och vänta till sköterskan kom in. Hon var övertygad om att han hade tryckt för att ljudet gjorde ont i huvet. Hon sa att det känns som att huvet ska gå i bitar och att just den här serien dom tog nu är den värsta. Dom följande sekunderna kändes som timmar innan dom äntligen var klara så dom kunde ta ut honom.
Det var som hon hade trott. Det var det starka ljudet som hade gjort honom rädd.
Läkaren och sköterskan var väldigt skeptiska innan dom satte igång och jag märkte att dom inte trodde på att dom skulle kunna få några bilder. Dom var mäkta imponerade. Så imponerade att sköterskan gick runt lite överallt för att leta upp nåt osm hon kunde ge til lhonom som belöning. Det blev en boll till slut.
När jag sa det till Emil efteråt sa han:- HA! Där fick dom!
Jag:- Dom visste inte vem dom hade att göra med inte!
Emil:- Nähä du!
När Emil nu hade varit så duktig så bestämde vi oss för att han skulle få köpa sig ett nytt örhänge så efter att vi hade skjutsat hans farmor till tandläkaren åkte vi ner till stan. Först blev det Lindex där han fick köpa sig en pyjamas, en keps och ett par kalsonger och efter det guldfynd där han valde ut ett nytt örhänge. Lunchen blev mcDonalds och efter det bar det av till skolan igen.
När jag lämnade av Emil på skolan kom hans fröken fram till bilen och sa att Fabian inte mådde så bra. Jag gick in och pratade med honom och det slutade med att han fick följa med mig till macken.
Jag jobbar kväll så han sitter just nu i fikarummet med sin pappas data och spelar.
Idag var han på magnetröntgen. Han skulle ligga blickstilla i 30 minuter inne i ett "rör" med massor av ljud omkring sig. Jag fick sitta på en stol bredvid med hörlurar på mig och kunde ibland klappa honom lite på foten så han kände att jag var kvar. På magen la dom ett larm som han kunde trycka på om det skulle vara nåt speciellt. Ljuden var öronbedövande trots att jag hade lurar på mig och för honom var det ännu värre.
När dom hade hållit på i tjugo minuter sa dom i högtalaren till Emil att han fick ligga kvar en stund till så skulle dom titta på bilderna om dom var ok. Jag tänkte att jag skulle skoja lite med Emil då så jag killade lite försiktigt på hans tår och nöp lite i dom. Jag såg att han inte kunde hålla sig för skratt men ändå rörde han inte en muskel.
Efter att dom kollat igenom bilderna kom dom fram till att dom behövde en serie bilder till och det var den värsta omgången. Det lät mer än det hade gjort med nån av dom andra och plötsligt tog Emil upp handen och tryckte på larmet. Jag visste inte varför han hade tryckt om han fått ont eller nåt för jag såg att läppen började röra sig och att han var nära att börja gråta men jag kunde ju inte få ut honom. Det enda jag kunde göra var att krama hans fötter och vänta till sköterskan kom in. Hon var övertygad om att han hade tryckt för att ljudet gjorde ont i huvet. Hon sa att det känns som att huvet ska gå i bitar och att just den här serien dom tog nu är den värsta. Dom följande sekunderna kändes som timmar innan dom äntligen var klara så dom kunde ta ut honom.
Det var som hon hade trott. Det var det starka ljudet som hade gjort honom rädd.
Läkaren och sköterskan var väldigt skeptiska innan dom satte igång och jag märkte att dom inte trodde på att dom skulle kunna få några bilder. Dom var mäkta imponerade. Så imponerade att sköterskan gick runt lite överallt för att leta upp nåt osm hon kunde ge til lhonom som belöning. Det blev en boll till slut.
När jag sa det till Emil efteråt sa han:- HA! Där fick dom!
Jag:- Dom visste inte vem dom hade att göra med inte!
Emil:- Nähä du!
När Emil nu hade varit så duktig så bestämde vi oss för att han skulle få köpa sig ett nytt örhänge så efter att vi hade skjutsat hans farmor till tandläkaren åkte vi ner till stan. Först blev det Lindex där han fick köpa sig en pyjamas, en keps och ett par kalsonger och efter det guldfynd där han valde ut ett nytt örhänge. Lunchen blev mcDonalds och efter det bar det av till skolan igen.
När jag lämnade av Emil på skolan kom hans fröken fram till bilen och sa att Fabian inte mådde så bra. Jag gick in och pratade med honom och det slutade med att han fick följa med mig till macken.
Jag jobbar kväll så han sitter just nu i fikarummet med sin pappas data och spelar.
Simhall för familjen igår
I alla fall för ena halvan av familjen. Ronnie, Fabian och Emil var inne och badade medans jag tränade och solade.
Efter simhallen blev det till att åka hem och laga söndagsstek och baka en ananaspaj. Min mamma och Ronnies mamma kom och fikade. Jag försökte ringa min farmor med men hon var inte hemma. När jag äntligen tar mig i kragen och kommer ihåg att ringa henne så har hon åkt hemifrån. Nu tar det väl flera veckor tills jag får ett tillfälle igen förstås. Det kanske inte blir förrän vid påsk när pappa kommer. Då ska hon opereras så då får jag besöka henne på sjukhuset istället.
Idag jobbar jag förmiddag. Den här veckan blir det varannan dag morgon och varannan dag kväll. Imorgon ska Emil till magnetröntgen så Ann-Kari och jag bytte. Vi ska vara där vid kvart i tio och jag har inte en aning hur lång tid sånt tar. Det borde inte ta så länge men man vet aldrig.
På onsdag eftermiddag ska Emil till ögondoktorn igen och se hur det gått med hans träning av ögat. På skolan har dom varit stenhårda med lappen men jag har tyvärr gett efter alldeles för många gånger. Jag tycker så synd om honom så jag har svårt att tvinga honom. Han blir ju nästan blind när man täcker över det friska ögat. Jag vet att det är för hans eget bästa men när jag ser hur osäkert han går och famlar sig fram och hur ledsen han är så är det inte lätt att vara hård mot honom.
I eftermiddag behöver jag baka matbröd och skriva i "Toraboken" med Emil. Tora är ett goselejon som barnen har i sin klass. Tora står för Trygghet, Omtanke, Respekt och ansvar. Det här lejonet får följa med ett barn hem varje fredag och sen ska det här barnet skriva i Toras dagbok om vad hon får uppleva tillsammans med oss. Jag kan säga att det är en STOR händelse i Emils liv att det äntligen var hans Toravecka. Vi har inte skrivit nåt i helgen och han har tjatat som en galning på mig så idag måste vi skriva ifatt. Jag funderar lite på om Tora kanske ska få bada lite i våran tvättmaskin nu när hon är på besök. Det skulle behövas kan jag säga.
Efter simhallen blev det till att åka hem och laga söndagsstek och baka en ananaspaj. Min mamma och Ronnies mamma kom och fikade. Jag försökte ringa min farmor med men hon var inte hemma. När jag äntligen tar mig i kragen och kommer ihåg att ringa henne så har hon åkt hemifrån. Nu tar det väl flera veckor tills jag får ett tillfälle igen förstås. Det kanske inte blir förrän vid påsk när pappa kommer. Då ska hon opereras så då får jag besöka henne på sjukhuset istället.
Idag jobbar jag förmiddag. Den här veckan blir det varannan dag morgon och varannan dag kväll. Imorgon ska Emil till magnetröntgen så Ann-Kari och jag bytte. Vi ska vara där vid kvart i tio och jag har inte en aning hur lång tid sånt tar. Det borde inte ta så länge men man vet aldrig.
På onsdag eftermiddag ska Emil till ögondoktorn igen och se hur det gått med hans träning av ögat. På skolan har dom varit stenhårda med lappen men jag har tyvärr gett efter alldeles för många gånger. Jag tycker så synd om honom så jag har svårt att tvinga honom. Han blir ju nästan blind när man täcker över det friska ögat. Jag vet att det är för hans eget bästa men när jag ser hur osäkert han går och famlar sig fram och hur ledsen han är så är det inte lätt att vara hård mot honom.
I eftermiddag behöver jag baka matbröd och skriva i "Toraboken" med Emil. Tora är ett goselejon som barnen har i sin klass. Tora står för Trygghet, Omtanke, Respekt och ansvar. Det här lejonet får följa med ett barn hem varje fredag och sen ska det här barnet skriva i Toras dagbok om vad hon får uppleva tillsammans med oss. Jag kan säga att det är en STOR händelse i Emils liv att det äntligen var hans Toravecka. Vi har inte skrivit nåt i helgen och han har tjatat som en galning på mig så idag måste vi skriva ifatt. Jag funderar lite på om Tora kanske ska få bada lite i våran tvättmaskin nu när hon är på besök. Det skulle behövas kan jag säga.
Dop för Ellie
Idag hade jag chans att sova så länge jag ville men inte kunde jag det inte. Jag vaknade halv åtta och kunde inte för allt i världen somna om. Det kan va en blandning av att jag är van att gå upp på morgnarna och att jag somnade vid tio igår.
Ronnie, Daniel och Lukas åkte till Norrköping igår för att köpa en mopedmotor till Nicko. Av nån anledning hamnade dom efter det hos Tommy i Stockholm och åt pizza så dom var hemma vid fyra imorse.
Jag försökte en stund att somna om eftersom jag inte hade lust att sitta uppe och glo en lördagsmorgon vid halv åtta när jag var ledig men det gick inte. Jag läste klart min bok och ringde sen Åsa.
Emil och jag bestämde oss för att gå till Åsa och sen gå med henne till stan där vi gick i affärer i timmar utan att Emil gnällde en enda gång.
Jag hittade en tröja till dopet och lite smink och strumpbyxor och dessutom ett par vårskor till mig själv. Inne på Guldfynd blev det ett silverarmband med hjärtberlocker till Ellie och ett Zlatanörhänge till Emil. Örhänget åkte på redan utanför affären.
Emil blev hungrig av allt shoppande så han fick ett happy meal medans jag snällt satt och tittade på och drack en coca cola light.
Vi var nere på stan strax efter tio och började gå hemåt kvart i ett. Det blev lite senare än jag hade tänkt så jag kände mig lite stressad. Dopet skulle börja vid två så Emil och jag pinnade på i rask takt hemåt.
När klockan var tio över ett var vi hemma och tio i två hade jag gjort både mig och småkillarna klara medan Ronnie bara hade sig själv att ta hand om men ändå var det honom vi fick tjata på.
Vi formligen sprang in i kyrkan men det visade sig att vi kunde ha tagit det mycket lugnare. Nån av gästerna som kom från Linköping var långt efter oss så vi fick vänta en stund till.
Dopet avlöpte som alla dop brukar avlöpa. Prästen pratar lite jesusprat, barnet ler och jollrar lite mot prästen alla ber ihop och sjunger psalmer. Ja som alla andra dop som sagt.
Efter dopet blev det smörgåstårta och morotskaka i rummet bredvid. Jag drack vatten. Mängder av vatten.
Barnen sprang ut och in och lekte. Precis som ett vanligt dop. Kanske inte vattendrickandet i och för sig. Det brukar jag inte göra på andra dop men resten var sig likt.
Nu ska jag sätta mig vid tvn en stund och försöka tänka bort min hunger.
Ronnie, Daniel och Lukas åkte till Norrköping igår för att köpa en mopedmotor till Nicko. Av nån anledning hamnade dom efter det hos Tommy i Stockholm och åt pizza så dom var hemma vid fyra imorse.
Jag försökte en stund att somna om eftersom jag inte hade lust att sitta uppe och glo en lördagsmorgon vid halv åtta när jag var ledig men det gick inte. Jag läste klart min bok och ringde sen Åsa.
Emil och jag bestämde oss för att gå till Åsa och sen gå med henne till stan där vi gick i affärer i timmar utan att Emil gnällde en enda gång.
Jag hittade en tröja till dopet och lite smink och strumpbyxor och dessutom ett par vårskor till mig själv. Inne på Guldfynd blev det ett silverarmband med hjärtberlocker till Ellie och ett Zlatanörhänge till Emil. Örhänget åkte på redan utanför affären.
Emil blev hungrig av allt shoppande så han fick ett happy meal medans jag snällt satt och tittade på och drack en coca cola light.
Vi var nere på stan strax efter tio och började gå hemåt kvart i ett. Det blev lite senare än jag hade tänkt så jag kände mig lite stressad. Dopet skulle börja vid två så Emil och jag pinnade på i rask takt hemåt.
När klockan var tio över ett var vi hemma och tio i två hade jag gjort både mig och småkillarna klara medan Ronnie bara hade sig själv att ta hand om men ändå var det honom vi fick tjata på.
Vi formligen sprang in i kyrkan men det visade sig att vi kunde ha tagit det mycket lugnare. Nån av gästerna som kom från Linköping var långt efter oss så vi fick vänta en stund till.
Dopet avlöpte som alla dop brukar avlöpa. Prästen pratar lite jesusprat, barnet ler och jollrar lite mot prästen alla ber ihop och sjunger psalmer. Ja som alla andra dop som sagt.
Efter dopet blev det smörgåstårta och morotskaka i rummet bredvid. Jag drack vatten. Mängder av vatten.
Barnen sprang ut och in och lekte. Precis som ett vanligt dop. Kanske inte vattendrickandet i och för sig. Det brukar jag inte göra på andra dop men resten var sig likt.
Nu ska jag sätta mig vid tvn en stund och försöka tänka bort min hunger.
Det blev ingen promenad igår
Som vanligt gick dagen i 180 så jag kom inte iväg till nautilus förrän vid 7. När jag kom hem därifrån var det nästan 9 på kvällen och då var det ingen bra idé att gå ut och gå med en 7åring som ska till skolan dan efter.
Igår testade jag ett nytt recept till middag som jag hittade. Det hette sjömansgryta. Skivad potatis varvat med stekt nötfärs och lök och sen buljong och en lättöl över allt och in i ugnen. Det blev super gott. Det enda som saknades var en vitlöksdressing till och en sallad och gärna en brödbit så hade det varit rena festmåltiden. Jag måste erkänna att jag faktiskt åt lite av det. Jag hade ställt in mig på 3 veckors pulver till men jag orkar inte det. Jag har gått 5 veckor på pulver nu så det börjar bli segt. Jag ska fortsätta ett tag till men inte enbart pulver. I alla fall dom dagarna då jag ska träna tänkte jag att jag ska äta bara lite mat så jag orkar med att träna. Det blev en enorm skillnad igår med lite mat i magen. Dom andra gångerna har jag nästan stupat efter 10 minuters konditionsträning men igår klarade jag 30 minuter utan att bli så slut. Jag får se. Jag tar det som det kommer. Sätter jag upp för många förbud för mig själv så stupar jag på det. Nån gång ska jag ju börja med mat igen. Det gäller bara att välja rätt mat och den igår var ju extremt fettsnål så det gjorde inget.
Imorgon ska vi på dop. Jag har inte kommit ner till stan än för att köpa doppresent och idag jobbar jag hela dan så det får bli imorgon förmiddag. Jag tror jag vet vad jag ska köpa så det ska nog gå fort. Jag funderar på ett silverarmband som man kan sätta berlocker på. Jag antar att alla kommer med smycken men det är ju en tjej så då passar det bäst.
Det ska bli spännande att rota igenom min garderob sen och se om det finns några kläder som jag kommer i nu så jag slipper komma till dopet i jeans.
Igår testade jag ett nytt recept till middag som jag hittade. Det hette sjömansgryta. Skivad potatis varvat med stekt nötfärs och lök och sen buljong och en lättöl över allt och in i ugnen. Det blev super gott. Det enda som saknades var en vitlöksdressing till och en sallad och gärna en brödbit så hade det varit rena festmåltiden. Jag måste erkänna att jag faktiskt åt lite av det. Jag hade ställt in mig på 3 veckors pulver till men jag orkar inte det. Jag har gått 5 veckor på pulver nu så det börjar bli segt. Jag ska fortsätta ett tag till men inte enbart pulver. I alla fall dom dagarna då jag ska träna tänkte jag att jag ska äta bara lite mat så jag orkar med att träna. Det blev en enorm skillnad igår med lite mat i magen. Dom andra gångerna har jag nästan stupat efter 10 minuters konditionsträning men igår klarade jag 30 minuter utan att bli så slut. Jag får se. Jag tar det som det kommer. Sätter jag upp för många förbud för mig själv så stupar jag på det. Nån gång ska jag ju börja med mat igen. Det gäller bara att välja rätt mat och den igår var ju extremt fettsnål så det gjorde inget.
Imorgon ska vi på dop. Jag har inte kommit ner till stan än för att köpa doppresent och idag jobbar jag hela dan så det får bli imorgon förmiddag. Jag tror jag vet vad jag ska köpa så det ska nog gå fort. Jag funderar på ett silverarmband som man kan sätta berlocker på. Jag antar att alla kommer med smycken men det är ju en tjej så då passar det bäst.
Det ska bli spännande att rota igenom min garderob sen och se om det finns några kläder som jag kommer i nu så jag slipper komma till dopet i jeans.
Emil och jag tog en promenad igår kväll
Det blev en stressig eftermiddag igår.
Jag hade glömt att jag hade en tid inbokad på banken så den där promenaden till stan hanns inte med.
När jag hade hämtat barnen så gick allt i ett med ärenden och matlagning och annat. I ett svagt ögonblick hade jag sagt till Emil att vi kanske kunde ta en promenad eller cykla eller nåt men när maten äntligen var klar så var klockan över sju.
Emil hade inte glömt löftet om en promenad så han tjatade på mig tills jag gav efter. Jag tänkte att vi kan ju ta en liten promenad runt området bara men inte. Emil var så lycklig över att ha sin mamma för sig själv en liten stund att han höll mig i handen hela tiden och pratade oavbrutet.
När vi hade gått en lagom sväng (tyckte jag i alla fall) och var på väg tillbaka till våran gata igen blev han besviken och frågade om vi inte kunde gå längre.
Det slutade med att vi gick i över en halvtimme. Han var så glad när vi kom hem och sa att han det var så skönt och att vi måste göra det här varje kväll. Det enda var att han tyckte att hans syskon skulle få samma chans också. Lösningen då var att vi skulle ta med en av bröderna varje dag vi gick så dom också får promenera med oss. Idag tycker han att det är Choffes tur. Frågan är om han är lika glad åt att gå en promenad med sin mamma och hålla handen som Emil är.
Jag får fråga honom.
Imorse när jag skulle till jobbet kom Emil upp. Pigg som en lärka och trallade och var på sitt allra bästa humör. Det första han pratade om var våran promenad som vi ska ta ikväll.
Tänk att så lite kan glädja så mycket. Det är bra att jag har nån som peppar mig att gå ut och gå nu.
Jag hade glömt att jag hade en tid inbokad på banken så den där promenaden till stan hanns inte med.
När jag hade hämtat barnen så gick allt i ett med ärenden och matlagning och annat. I ett svagt ögonblick hade jag sagt till Emil att vi kanske kunde ta en promenad eller cykla eller nåt men när maten äntligen var klar så var klockan över sju.
Emil hade inte glömt löftet om en promenad så han tjatade på mig tills jag gav efter. Jag tänkte att vi kan ju ta en liten promenad runt området bara men inte. Emil var så lycklig över att ha sin mamma för sig själv en liten stund att han höll mig i handen hela tiden och pratade oavbrutet.
När vi hade gått en lagom sväng (tyckte jag i alla fall) och var på väg tillbaka till våran gata igen blev han besviken och frågade om vi inte kunde gå längre.
Det slutade med att vi gick i över en halvtimme. Han var så glad när vi kom hem och sa att han det var så skönt och att vi måste göra det här varje kväll. Det enda var att han tyckte att hans syskon skulle få samma chans också. Lösningen då var att vi skulle ta med en av bröderna varje dag vi gick så dom också får promenera med oss. Idag tycker han att det är Choffes tur. Frågan är om han är lika glad åt att gå en promenad med sin mamma och hålla handen som Emil är.
Jag får fråga honom.
Imorse när jag skulle till jobbet kom Emil upp. Pigg som en lärka och trallade och var på sitt allra bästa humör. Det första han pratade om var våran promenad som vi ska ta ikväll.
Tänk att så lite kan glädja så mycket. Det är bra att jag har nån som peppar mig att gå ut och gå nu.
Jag funderar på att hitta på nåt kul i vår
Vi kommer att jobba hela sommaren och antagligen mer än nånsin. Efter macken stänger ska vi börja våra nya jobb med en gång så ledigt blir det inte förrän nästa år nån gång.
Igår satt jag och kollade lite på hotell i Stockholm. Vi har försökt att komma iväg en helg varje år med barnen och bo på hotell i Stockholm och bara ägnat oss åt dom innan sommaren drar igång. I år är det nog mer viktigt än nånsin.
Tyvärr är det väldigt mycket pengar att åka iväg tre dar. Hotell och mat och inträden blir mer än man tror när man räknar på det innan. Det är ju inte kul att snåla heller när man åker iväg så där.
Jag ska räkna på det och kolla upp med personal så jag kan va ledig 3 dar i sträck. Vi gör ju inget annat sen i sommar så det här blir ju våran semester.
Jag blev först sugen på att testa Göteborg för en gångs skull men jag vet ju att vi kan leta oss fram i Stockholm. I Göteborg skulle vi va som yra höns så det är nog ingen bra idé. Dessutom vill ju hela familjen gå en kväll och äta på en mongolisk restaurang som vi besöker varje gång vi är där.
Jag kollade upp teaterbiljetter också eftersom jag tyckte vi skulle göra nåt kulturellt men det la jag ner rätt snabbt. Biljetter till hela min familj gick på nästan 4000 och det tyckte jag att vi kunde ha roligare för.
Det var en teater som heter the producers som jag väldigt gärna skulle vilja se men jag tror det är lite slöseri med barnens biljetter. Dom uppskattar nog inte teater lika mycket som Ronnie och jag skulle göra. Kanske om det bara vore dom stora grabbarna och Ronnie och jag men vi har ju lite småproblem med barnvakt så teatrar blir det nog när barnen flyttat hemifrån.
En gång för flera år sen var pappa och Birthe barnvakt medan Ronnie och jag åkte själva till Stockholm och bodde på hotell och såg mamma mia och det var underbart.
Dagarna på tysklandsfärjan och weekenden i London när Koffe och Nicko var små var inte illa heller.
Men trots det så är det semestrarna tillsammans med barnen som jag blir gladast av att tänka tillbaka på.
Det är nog så att man behöver lite egen vuxentid ihop också antar jag.
Jag har inga problem med att ha barn runt mig hela tiden men nån gång var femte år sådär kan det va läge att andas ut och sova i lugn och ro och sitta ner och äta en middag bara vi två och sånt där. Man blir en mycket bättre mamma då om man unnar sig det tror jag.
Det är inte så lätt i vår familj att lösa det men nu är barnen så stora så det känns inte som att jag har så stort behov av det längre heller. Jag har alltid haft barn så jag vet inget annat.
Först var jag ett barn sen fick jag ett barn. Jag kan ändå inte tro att jag missat nåt. Tvärtom.
Igår satt jag och kollade lite på hotell i Stockholm. Vi har försökt att komma iväg en helg varje år med barnen och bo på hotell i Stockholm och bara ägnat oss åt dom innan sommaren drar igång. I år är det nog mer viktigt än nånsin.
Tyvärr är det väldigt mycket pengar att åka iväg tre dar. Hotell och mat och inträden blir mer än man tror när man räknar på det innan. Det är ju inte kul att snåla heller när man åker iväg så där.
Jag ska räkna på det och kolla upp med personal så jag kan va ledig 3 dar i sträck. Vi gör ju inget annat sen i sommar så det här blir ju våran semester.
Jag blev först sugen på att testa Göteborg för en gångs skull men jag vet ju att vi kan leta oss fram i Stockholm. I Göteborg skulle vi va som yra höns så det är nog ingen bra idé. Dessutom vill ju hela familjen gå en kväll och äta på en mongolisk restaurang som vi besöker varje gång vi är där.
Jag kollade upp teaterbiljetter också eftersom jag tyckte vi skulle göra nåt kulturellt men det la jag ner rätt snabbt. Biljetter till hela min familj gick på nästan 4000 och det tyckte jag att vi kunde ha roligare för.
Det var en teater som heter the producers som jag väldigt gärna skulle vilja se men jag tror det är lite slöseri med barnens biljetter. Dom uppskattar nog inte teater lika mycket som Ronnie och jag skulle göra. Kanske om det bara vore dom stora grabbarna och Ronnie och jag men vi har ju lite småproblem med barnvakt så teatrar blir det nog när barnen flyttat hemifrån.
En gång för flera år sen var pappa och Birthe barnvakt medan Ronnie och jag åkte själva till Stockholm och bodde på hotell och såg mamma mia och det var underbart.
Dagarna på tysklandsfärjan och weekenden i London när Koffe och Nicko var små var inte illa heller.
Men trots det så är det semestrarna tillsammans med barnen som jag blir gladast av att tänka tillbaka på.
Det är nog så att man behöver lite egen vuxentid ihop också antar jag.
Jag har inga problem med att ha barn runt mig hela tiden men nån gång var femte år sådär kan det va läge att andas ut och sova i lugn och ro och sitta ner och äta en middag bara vi två och sånt där. Man blir en mycket bättre mamma då om man unnar sig det tror jag.
Det är inte så lätt i vår familj att lösa det men nu är barnen så stora så det känns inte som att jag har så stort behov av det längre heller. Jag har alltid haft barn så jag vet inget annat.
Först var jag ett barn sen fick jag ett barn. Jag kan ändå inte tro att jag missat nåt. Tvärtom.
Förmiddag idag
Idag är det jag som öppnar så idag kommer jag hem skapligt.
När jag kommer hem ska jag antingen gå ner till stan och köpa doppresent till Daniels bebis eller åka och träna. Jag har inte bestämt än vilket som låter mest lockande. En promenad bränner ju också fett och det verkar ju bli fint väder idag.
Imorgon är det vägning igen. Jag bävar för det. Visar det inget positivt nu när jag kommit igång med träning och att röra på mig mer medvetet så är jag rädd för att jag kanske ger upp. Jag har vissa dar då jag är så extremt sugen på mat så jag skulle kunna börja gråta och vissa dar så bryr jag mig inte alls. Idag är tyvärr en hungrig dag.
Konstigt att det är så lätt och bekymmerslöst att gå upp i vikt men när kilona ska bort får man kämpa och ha ångest.
Skit samma. Nån gång försvinner kilona bara jag håller mig borta från sockret.
Nicko var nånstans och sökte telefonförsäljarjobb igår. Jag måste säga att han är företagsam när han bara vill. Om han skulle få det vore det ju toppen. Även om det inte är världens roligaste jobb så får han känna på att ta ansvar och tjäna egna pengar. Dessutom kan Nicko verkligen prata för sig. Är det nån som kan sälja in abonnemang per telefon så är det nog han. Jag håller tummarna för honom.
När jag kommer hem ska jag antingen gå ner till stan och köpa doppresent till Daniels bebis eller åka och träna. Jag har inte bestämt än vilket som låter mest lockande. En promenad bränner ju också fett och det verkar ju bli fint väder idag.
Imorgon är det vägning igen. Jag bävar för det. Visar det inget positivt nu när jag kommit igång med träning och att röra på mig mer medvetet så är jag rädd för att jag kanske ger upp. Jag har vissa dar då jag är så extremt sugen på mat så jag skulle kunna börja gråta och vissa dar så bryr jag mig inte alls. Idag är tyvärr en hungrig dag.
Konstigt att det är så lätt och bekymmerslöst att gå upp i vikt men när kilona ska bort får man kämpa och ha ångest.
Skit samma. Nån gång försvinner kilona bara jag håller mig borta från sockret.
Nicko var nånstans och sökte telefonförsäljarjobb igår. Jag måste säga att han är företagsam när han bara vill. Om han skulle få det vore det ju toppen. Även om det inte är världens roligaste jobb så får han känna på att ta ansvar och tjäna egna pengar. Dessutom kan Nicko verkligen prata för sig. Är det nån som kan sälja in abonnemang per telefon så är det nog han. Jag håller tummarna för honom.
Morgonpromenad
Jessica och jag tog en promenad imorse. Det blåste om öronen men annars var det jätteskönt. Jag borde göra det oftare men det är så tråkigt att gå själv så det blir inte av. Ska man stå bakom en disk resten av dan så är det skönt att ha fått röra lite på benen innan.
När jag kom till jjobbet förut berättade Ronnie att en kompis till honom hade ringt och sagt att eleverna på Ellen key stod utanför skolan utan jackor och att det var 4 brandbilar där. Jag ringde upp Nicko för att se så det var ok.
Som vanligt var det nån rolig elev som hade satt igång brandlarmet. Det är inte första gången det händer och dom har haft flera allvarliga samtal med eleverna och berättat att det är väldigt allvarligt att göra det men ändå kan dom inte hålla fingrarna i styr. Dom här 4 brandbilarna som står på Ellen keyskolan i onödan kunde ha behövts nån annanstans där det kunde ha brunnit på riktigt. Nu håller jag tummarna för att inte Nicko är inblandad i det här men det tror jag inte han är.
Dax att ta tag i jobbet och göra nån nytta. Finns inte mycket att göra på tisdagar i och för sig. Det enda som kommer då är tidningar och filmer men dom har redan blivit gjorda så jag får städa och plocka lite och vänta in kunderna.
Kan man ha det bättre
Min förmiddag idag var precis så som jag vill ha mina förmiddagar.
Ronnie gick upp med barnen och gav dom frukost och skjutsade till skolan medans jag fick ligga kvar i sängen och läsa min bok.
Vid elva när jag skulle ha börjat jobba bytte Ronnie av Ann-Kari så jag låg kvar i sängen och läste tills dess. Jag hade bestämt mig för att träna idag men på måndagar öppnar dom inte förrän vid tolv och då tyckte Ronnie att han kunde ta kassan några timmar så jag kunde träna istället. Annars hade jag fått göra det efter jobbet och då hade jag nog inte känt för det längre är jag rädd för.
När klockan var en minut i tolv stod jag på nautilus färdigomklädd med min väska med rena kläder som jag skulle duscha och byta om till efter.
Nu blev det inte riktigt så eftersom dom helt plötsligt har stängt av omklädningsrummen för renovering och alla , och då menar jag ALLA, skulle byta om och duscha i samma omklädningsrum. Hur tänkte dom? Som om jag vill byta om och duscha med alla karlar? När jag hade tränat klart och skulle hämta min väska i omklädningsrummet sprang det omkring medelålders män med en handduk runt höften som om det var den naturligaste saken i världen att vi alla delade rum. Män är tydligen lite mer bekväma med sig själva antar jag.
Jag kom ju dit färdigomklädd och åkte hem svettig efter en timme och valde min egen dusch hemma istället.
Frågan är hur länge den här renoveringen ska hålla på. Jag såg inget slutdatum nånstans.
Vid halv två hämtade jag Emil på skolan ( Fabian skulle bli hämtad av sin kusin Kevin) och åkte ut till macken för att byta av Ronnie.
Det är så här min drömmorgon ser ut. Så här ska det va alla dagar om jag får bestämma.
Ronnie gick upp med barnen och gav dom frukost och skjutsade till skolan medans jag fick ligga kvar i sängen och läsa min bok.
Vid elva när jag skulle ha börjat jobba bytte Ronnie av Ann-Kari så jag låg kvar i sängen och läste tills dess. Jag hade bestämt mig för att träna idag men på måndagar öppnar dom inte förrän vid tolv och då tyckte Ronnie att han kunde ta kassan några timmar så jag kunde träna istället. Annars hade jag fått göra det efter jobbet och då hade jag nog inte känt för det längre är jag rädd för.
När klockan var en minut i tolv stod jag på nautilus färdigomklädd med min väska med rena kläder som jag skulle duscha och byta om till efter.
Nu blev det inte riktigt så eftersom dom helt plötsligt har stängt av omklädningsrummen för renovering och alla , och då menar jag ALLA, skulle byta om och duscha i samma omklädningsrum. Hur tänkte dom? Som om jag vill byta om och duscha med alla karlar? När jag hade tränat klart och skulle hämta min väska i omklädningsrummet sprang det omkring medelålders män med en handduk runt höften som om det var den naturligaste saken i världen att vi alla delade rum. Män är tydligen lite mer bekväma med sig själva antar jag.
Jag kom ju dit färdigomklädd och åkte hem svettig efter en timme och valde min egen dusch hemma istället.
Frågan är hur länge den här renoveringen ska hålla på. Jag såg inget slutdatum nånstans.
Vid halv två hämtade jag Emil på skolan ( Fabian skulle bli hämtad av sin kusin Kevin) och åkte ut till macken för att byta av Ronnie.
Det är så här min drömmorgon ser ut. Så här ska det va alla dagar om jag får bestämma.
Vad var det jag sa
Jag blir sällan långvarigt sjuk. Lite ont i halsen och konstig känner jag mig idag men inte så mycket att jag skulle överdriva och kalla mig sjuk. Idag har jag mer problem med träningsvärk än virus.
Jag fick använda muskler som jag inte använt på flera år igår och det känns idag.
Idag är det jobb liksom imorgon så jag har inga fritidsproblem den här helgen. Jag har faktiskt sällan några problem med min fritid om jag ska vara ärlig.
Det finns så mycket jag skulle behöva göra men dom få dagar jag är ledig så hinner jag inte med hälften.
Min stackars farmor till exempel som sitter inlåst i sitt hem i rullstol skulle jag ha besökt för länge sen men hon hinner nog komma ur rullstolen igen innan jag hinner dit.
Igår när jag satt med Emil och myste vid tvn så tänkte jag att en vacker dag så har jag inga barn hemma. Om typ femton år bor Ronnie och jag själva. Det skrämmer mig. Jag vill faktiskt inte leva mitt liv annorlunda än vad jag gör nu. Vad ska man göra med all tid sen. Jag får hoppas att jag får många barnbarn som vill vara hos sin farmor ofta.
Jag fick använda muskler som jag inte använt på flera år igår och det känns idag.
Idag är det jobb liksom imorgon så jag har inga fritidsproblem den här helgen. Jag har faktiskt sällan några problem med min fritid om jag ska vara ärlig.
Det finns så mycket jag skulle behöva göra men dom få dagar jag är ledig så hinner jag inte med hälften.
Min stackars farmor till exempel som sitter inlåst i sitt hem i rullstol skulle jag ha besökt för länge sen men hon hinner nog komma ur rullstolen igen innan jag hinner dit.
Igår när jag satt med Emil och myste vid tvn så tänkte jag att en vacker dag så har jag inga barn hemma. Om typ femton år bor Ronnie och jag själva. Det skrämmer mig. Jag vill faktiskt inte leva mitt liv annorlunda än vad jag gör nu. Vad ska man göra med all tid sen. Jag får hoppas att jag får många barnbarn som vill vara hos sin farmor ofta.
Nautilus idag
Jag tog mig i kragen och åkte till Nautilus och skrev in mig idag.
Det var längesen jag tränade och dessutom äter jag ju inte så mycket just nu så jag orkade inte träna hårt idag men jag vill i alla fall få in vanan att träna.
Jag var halvt död när jag kom ut därifrån. Nu efteråt känns det jätteskönt att ha tagit steget och jag hoppas bara på att jag inte ger upp så lätt den här gången.
Nu sitter jag i soffan medans min familj sitter i köket och äter hemlagad köttfärspizza. Jag kan inte gå ut dit ens. Det räckte med att göra pizzan men att se det färdiga resultatet kommer ge mig hungerångest så jag håller mig på avstånd.
Min hals börjar göra ont men som tur är brukar jag inte bli så sjuk så imorgon vill jag inte va sjuk. Helgen lär bli olidlig om jag ska va sjuk.
Läsdax. Boken väntar på mig.
Det var längesen jag tränade och dessutom äter jag ju inte så mycket just nu så jag orkade inte träna hårt idag men jag vill i alla fall få in vanan att träna.
Jag var halvt död när jag kom ut därifrån. Nu efteråt känns det jätteskönt att ha tagit steget och jag hoppas bara på att jag inte ger upp så lätt den här gången.
Nu sitter jag i soffan medans min familj sitter i köket och äter hemlagad köttfärspizza. Jag kan inte gå ut dit ens. Det räckte med att göra pizzan men att se det färdiga resultatet kommer ge mig hungerångest så jag håller mig på avstånd.
Min hals börjar göra ont men som tur är brukar jag inte bli så sjuk så imorgon vill jag inte va sjuk. Helgen lär bli olidlig om jag ska va sjuk.
Läsdax. Boken väntar på mig.
Nu får det bli hårdare tag
Min kropp bålhåller tydligen i sina fettresurser. Trots att jag inte äter mer än 470 kalorier per dag så hade jag bara gått ner 1,3 kilo. Kändes som en käftsmäll. Efter alla uppoffringar jag har varit tvungen att göra så förväntar jag mig lite mer välvilja från mina fettdepåer.
Det får bli nautilus igen. Räcker det inte med kalrisnål diet så får man ta till det tunga artelleriet. Jag ska försöka klämma in några träningsdagar i veckan mellan mina arbetspass och tvätt och disk och barn. Nånstans finns det väl nån lucka som jag kan fylla ut.
Hade jag ett större hus skulle jag ha ett träningsrum hemma.
Det får bli nautilus igen. Räcker det inte med kalrisnål diet så får man ta till det tunga artelleriet. Jag ska försöka klämma in några träningsdagar i veckan mellan mina arbetspass och tvätt och disk och barn. Nånstans finns det väl nån lucka som jag kan fylla ut.
Hade jag ett större hus skulle jag ha ett träningsrum hemma.
Lilla Fabian
Han ringde från skolan igår och var hängig så han ville bli hämtad. Han hade ont i halsen och kände sig allmänt förkyld och genomsnorig.
Tyvärr kom inte Ronnie ifrån jobbet förrän strax innan sex i alla fall så det blev inte tidigare. När jag kom hem tyckte jag han såg tveksamt sjuk ut. Så där mittemellansjuk så man inte riktigt kan avgöra om han ska va hemma eller inte. Han kändes småvarm men ändå inte övertygande varm så jag bestämde mig för att vänta tills idag och se hur han skulle må då. Imorse var han förhållandevis bra. Han fick gå till skolan och nu håller jag tummarna för att han inte ska bli sjuk igen.
Hade han varit vrålsjuk så hade vi ju varit tvungna att lösa det på nåt sätt men nu var han på gränsen så jag hoppas vi gjorde rätt val.
Idag ska jag åka och väga mig igen och köpa nytt pulver. Den här veckan har haft sina dar när det har varit fruktansvärt jobbigt att inte få äta. Jag hoppas att jag gått ner så pass mycket så att jag hittar tillbaka till motivationen igen för nu är det tufft. Att leva 4 veckor utan mat är som en mardröm för mig. Varje gång jag håller på att ge upp så räcker det med att se mig i spegeln för att inse att det är priset jag får betala för att jag slarvat i 2 år. Kilona måste bort nu. Jag både bävar för och ser fram mot vägningen. Har det inte varit nåt bra resultat är risken att jag inte kommer att stå ut längre.
Bakmorgon
Istället för att laga mat så bakade jag hela morgonen. Jag tycker det är kul att baka men det skulle bli mycket lättare med en hushållsassistent. 2 limpor, 4 hålkakor och 4 vetelängder blev det med endast en elvisp som hjälp.
När jag skulle pensla bullängderna så hade jag inga ägg hemma. Jag fick slänga på mig en jacka över min nermjölade tröja och joggingbyxor och åka till kvantum. Eftersom jag visste att tröjan var helt pudrig så tänkte jag att bara jag har jackan knäppt så ser ingen nåt men att rusa igenom kvnatum i den farten som jag var tvungen att göra med en knäppt vinterjacka blir svettigt. När jag ändå var i affären kunde jag ju passa på att handla allt annat som jag behövde också så jag skulle slippa åka tillbaka dit ikväll.
Sista plåten tog jag ut ur ugnen halv elva så jag hann perfekt.
Nu ska jag hålla energin uppe och försöka vara lika aktiv på jobbet med.
När jag skulle pensla bullängderna så hade jag inga ägg hemma. Jag fick slänga på mig en jacka över min nermjölade tröja och joggingbyxor och åka till kvantum. Eftersom jag visste att tröjan var helt pudrig så tänkte jag att bara jag har jackan knäppt så ser ingen nåt men att rusa igenom kvnatum i den farten som jag var tvungen att göra med en knäppt vinterjacka blir svettigt. När jag ändå var i affären kunde jag ju passa på att handla allt annat som jag behövde också så jag skulle slippa åka tillbaka dit ikväll.
Sista plåten tog jag ut ur ugnen halv elva så jag hann perfekt.
Nu ska jag hålla energin uppe och försöka vara lika aktiv på jobbet med.
Ledig 2 dar
Med undantag av ett litet tag igår då Ann-Kari var hos doktorn.
Söndan gjorde jag abslolut inte många knop. Vi slappade och åkte en sväng till möbelhuset i Falerum för att titta på soffa. Soffan vi har är helt underbar men tyvärr börjar den spricka i ena sitsen. Efter mycket tittande och velande har vi kommit fram till at vi ändå ska stå ut med våran soffa ett tag till. När den har spruckit upp så pass att stoppningen trillar ur då ska vi köpa en ny.
Det är inga roliga pengar att kasta ut när vi ändå har en soffa som vi är så nöjda med för övrigt.
Igår var jag hos frisören och täckte över min grå utväxt mitt på huvudet. Vissa blir tydligen gråhåriga tidigare än andra och jag råkar tillhöra den gruppen som blir gammal i förtid. Tiden då jag färgade håret för att jag tyckte det var kul är förbi. Nu för tiden måste jag färga mig om inte folk ska tro att jag närmar mig 60. Mitt hår växer som ogräs så om ett par månader tittar den grå utväxten fram igen.
Efter frissan blev det jobbet en liten stund och sen åkte jag ner till stan för att köpa kalsonger till Nicko. När jag ändå var inne på JC blev det 3 par kalsonger, 2 tshirts och en långärmad tröja. Nicko har jäteont om kläder men han är ett sånt barn som nästan aldrig ber om nåt så det är roligt att köpa till honom. Han blev jättenöjd med allt jag hade köpt och hade på sig både en av tshirtarna, den långärmade tröjan och nya kallingarna idag. Har man tonårsgrabbar så blir man glad när man lyckas pricka rätt för dom är inte alltid lätta att handla till.
Efter JC hämtade jag småkillarna och åkte till glasögonaffären för att hämta Emils glasögon. Vi parkerade utanför änglaboden. När vi gick tillbaka till bilen såg emil ett smyckeskrin med en ängel på i skyltfönstret som han frågade mig vad den kostade. Jag sa att den kostade 45 kronor. Emil rusade till bilen och hämtade sin plånbok och gick in i affären och köpte den till mig. Jag försökte hindra honom eftersom jag tyckte att han inte har så mycket pengar men han ville så gärna. När han kom tillbaka till bilen så hade han köpt en present till Fabian med. En liten groda i glas. Jättesöt.
Jag frågade Emil hur det kom sig att han köpte present till mig fast att jag inte fyller år eller nånting men han sa att han tyckte jag var värd det. Jag måste erkänna att det kom ett par tårar i ögonvrån. Fabian tyckte nog att jag var lite konstig som grät när jag får present för han skrattade lite nervöst och Emil såg ut som om han trodde han gjort nåt fel men förstod sen att tårarna kom av att jag blev rörd.
Nu står mitt änglaskrin på bästa plats i vardagsrummet.
Söndan gjorde jag abslolut inte många knop. Vi slappade och åkte en sväng till möbelhuset i Falerum för att titta på soffa. Soffan vi har är helt underbar men tyvärr börjar den spricka i ena sitsen. Efter mycket tittande och velande har vi kommit fram till at vi ändå ska stå ut med våran soffa ett tag till. När den har spruckit upp så pass att stoppningen trillar ur då ska vi köpa en ny.
Det är inga roliga pengar att kasta ut när vi ändå har en soffa som vi är så nöjda med för övrigt.
Igår var jag hos frisören och täckte över min grå utväxt mitt på huvudet. Vissa blir tydligen gråhåriga tidigare än andra och jag råkar tillhöra den gruppen som blir gammal i förtid. Tiden då jag färgade håret för att jag tyckte det var kul är förbi. Nu för tiden måste jag färga mig om inte folk ska tro att jag närmar mig 60. Mitt hår växer som ogräs så om ett par månader tittar den grå utväxten fram igen.
Efter frissan blev det jobbet en liten stund och sen åkte jag ner till stan för att köpa kalsonger till Nicko. När jag ändå var inne på JC blev det 3 par kalsonger, 2 tshirts och en långärmad tröja. Nicko har jäteont om kläder men han är ett sånt barn som nästan aldrig ber om nåt så det är roligt att köpa till honom. Han blev jättenöjd med allt jag hade köpt och hade på sig både en av tshirtarna, den långärmade tröjan och nya kallingarna idag. Har man tonårsgrabbar så blir man glad när man lyckas pricka rätt för dom är inte alltid lätta att handla till.
Efter JC hämtade jag småkillarna och åkte till glasögonaffären för att hämta Emils glasögon. Vi parkerade utanför änglaboden. När vi gick tillbaka till bilen såg emil ett smyckeskrin med en ängel på i skyltfönstret som han frågade mig vad den kostade. Jag sa att den kostade 45 kronor. Emil rusade till bilen och hämtade sin plånbok och gick in i affären och köpte den till mig. Jag försökte hindra honom eftersom jag tyckte att han inte har så mycket pengar men han ville så gärna. När han kom tillbaka till bilen så hade han köpt en present till Fabian med. En liten groda i glas. Jättesöt.
Jag frågade Emil hur det kom sig att han köpte present till mig fast att jag inte fyller år eller nånting men han sa att han tyckte jag var värd det. Jag måste erkänna att det kom ett par tårar i ögonvrån. Fabian tyckte nog att jag var lite konstig som grät när jag får present för han skrattade lite nervöst och Emil såg ut som om han trodde han gjort nåt fel men förstod sen att tårarna kom av att jag blev rörd.
Nu står mitt änglaskrin på bästa plats i vardagsrummet.
Tillbaka på macken
Nu har jag varit hemma och sovit en sväng och känner mig mycket piggare än igår. Än så länge i alla fall.
Igår kväll somnade jag på soffan när jag tittade på lets dance så jag vet fortfarande inte vem som åkte ut men imorse var jag glad att jag somnade tidigt. För en gångs skull vaknade jag före klockan och hann med att ligga och läsa i en kvart innan jag skulle gå upp.
Emil kom upp samtidigt som jag skulle gå förut och tittade konstigt på mig när jag tog på mig jobbarkoftan.
Emil:- Vart ska du?
Jag:- Till jobbet.
Emil:- När ska du va hemma med mig nån gång?
Jag tänkte säga i mitten av augusti men han förstår ändå inte månaderna så jag struntade i det och svarade bara att jag kommer hem ikväll.
Dom har som tur är en bra pappa som orkar vara snäll och mysig mot dom nu när jag inte orkar så mycket. Jag orkade inte ens gosa med Emil igår kväll när han ville krypa upp jämte mig i soffan. Sånt ger mig grymt dåligt samvete.
Jag har bara varit hemma en eftermiddag sen förra lördan men ändå kan jag inte låta mitt barn sitta i mitt knä. Jag kommer bara hem för att säga godnatt och är varken glad eller pigg. Vilka minnen dom kommer ha av sin mamma när dom är vuxna. Jag får helt enkelt bättra mig inför barnen annars kommer mitt dåliga samvete för dom att göra allt mycket värre än det behöver vara.
Egentligen är jag inte en så här djup och deprimerad person så jag kan knappt känna igen mig själv nu när jag skriver. Jag är rak och enkel och lever för stunden. Jag har bara haft en lite jobbig period men det brukar lika snabbt gå över så snart är jag mitt vanliga jag. Undrar bara om alla stått ut med mig tills dess.
Idag känner jag på mig att mitt humör vänder. Jag vaknade glad och pigg med massa energi och om jag bara får vara ifred från alla frågor om macknedläggningen så kommer jag kunna hålla humöret uppe hela dan. Imorgon ska jag gosa med barnen hela dan. Dom ska inte få leka en sekund utan bara sitta med mig i soffan och kramas och läsa böcker och prata om veckan som gått.
Positivt tänkande. Det funkar alltid.
Igår kväll somnade jag på soffan när jag tittade på lets dance så jag vet fortfarande inte vem som åkte ut men imorse var jag glad att jag somnade tidigt. För en gångs skull vaknade jag före klockan och hann med att ligga och läsa i en kvart innan jag skulle gå upp.
Emil kom upp samtidigt som jag skulle gå förut och tittade konstigt på mig när jag tog på mig jobbarkoftan.
Emil:- Vart ska du?
Jag:- Till jobbet.
Emil:- När ska du va hemma med mig nån gång?
Jag tänkte säga i mitten av augusti men han förstår ändå inte månaderna så jag struntade i det och svarade bara att jag kommer hem ikväll.
Dom har som tur är en bra pappa som orkar vara snäll och mysig mot dom nu när jag inte orkar så mycket. Jag orkade inte ens gosa med Emil igår kväll när han ville krypa upp jämte mig i soffan. Sånt ger mig grymt dåligt samvete.
Jag har bara varit hemma en eftermiddag sen förra lördan men ändå kan jag inte låta mitt barn sitta i mitt knä. Jag kommer bara hem för att säga godnatt och är varken glad eller pigg. Vilka minnen dom kommer ha av sin mamma när dom är vuxna. Jag får helt enkelt bättra mig inför barnen annars kommer mitt dåliga samvete för dom att göra allt mycket värre än det behöver vara.
Egentligen är jag inte en så här djup och deprimerad person så jag kan knappt känna igen mig själv nu när jag skriver. Jag är rak och enkel och lever för stunden. Jag har bara haft en lite jobbig period men det brukar lika snabbt gå över så snart är jag mitt vanliga jag. Undrar bara om alla stått ut med mig tills dess.
Idag känner jag på mig att mitt humör vänder. Jag vaknade glad och pigg med massa energi och om jag bara får vara ifred från alla frågor om macknedläggningen så kommer jag kunna hålla humöret uppe hela dan. Imorgon ska jag gosa med barnen hela dan. Dom ska inte få leka en sekund utan bara sitta med mig i soffan och kramas och läsa böcker och prata om veckan som gått.
Positivt tänkande. Det funkar alltid.
Snart dax för att stänga
Den här dan har varit seg. Det har varit skapligt med kunder men jag är ju van vid att ha sällskap av Ronnie och Svenne. Svenne är sjuk och Ronnie är hemma med sjuk Fabbe så det är bara jag. Imorgon är också min dag men på söndag ska jag nog förhoppningsvis kanske vara ledig.
Snart är det dax i alla fall att åka hem och sätta sig vid tvn och titta på lets dance. Efter det lär jag nog slockna och det är lika bra om jag ska orka med morgondagen med.
I normala fall tycker jag inte att det är så farligt att jobba heldag men den senaste tidens ältande är bara för mycket. Ibland när alla snälla och välvilliga kunder börjar diskutera macken för hundrade gången för dan så har jag lust att börja gråta och be dom sluta nån gång. Men självklart kan man inte det utan man får stå och bita ihop och le som vanligt och ta ett par panodil för huvudvärken som blir följden istället.
Nu ska jag inte klaga. Jag får säga som åsnan Ior brukar säga "Ingenting är så illa att det inte kan bli värre".
Snart är det dax i alla fall att åka hem och sätta sig vid tvn och titta på lets dance. Efter det lär jag nog slockna och det är lika bra om jag ska orka med morgondagen med.
I normala fall tycker jag inte att det är så farligt att jobba heldag men den senaste tidens ältande är bara för mycket. Ibland när alla snälla och välvilliga kunder börjar diskutera macken för hundrade gången för dan så har jag lust att börja gråta och be dom sluta nån gång. Men självklart kan man inte det utan man får stå och bita ihop och le som vanligt och ta ett par panodil för huvudvärken som blir följden istället.
Nu ska jag inte klaga. Jag får säga som åsnan Ior brukar säga "Ingenting är så illa att det inte kan bli värre".
Ronnie får jobba sent idag
Fabian ringde från skolan förut och lät väldigt ynklig. Han hade jätteont i halsen och ville hem. Hans fröken sa att han inte såg alls bra ut så jag ringde och frågade om Horst bara kunde skjutsa hem barnen från skolan så kunde Choffe passa dom sen.
För att lösa morgondagen nu med sjuk Fabbe så ska Ronnie försöka jobba av morgondagens jobb så han kan va hemma med honom eftersom jag jobbar heldag då.
Jag får hoppas att det blir så som vi tänkt nu så jag slipper släpa ut en sjuk 9åring till macken imorgon.
Nu är det snart dax för mig att stänga och åka hem och lösa av Choffe och se hur lilla Fabian mår.
För att lösa morgondagen nu med sjuk Fabbe så ska Ronnie försöka jobba av morgondagens jobb så han kan va hemma med honom eftersom jag jobbar heldag då.
Jag får hoppas att det blir så som vi tänkt nu så jag slipper släpa ut en sjuk 9åring till macken imorgon.
Nu är det snart dax för mig att stänga och åka hem och lösa av Choffe och se hur lilla Fabian mår.
Försäljare!
Igår när jag stod vid spisen och var inne i ett mycket kritiskt ögonblick så ringde det på dörren. Jag hade mjölksås på spisen som höll på att koka över och spagetti som också kokade för mycket så jag sprang fort till dörren eftersom jag var övertygad om att det var nån kompis till killarna som jag bara kunde släppa in lite snabbt men inte då. Utanför står det en främmande tjej.
Hon var från E-on och ville att vi skulle kolla över mitt elavtal klockan 5 på eftermiddan då 90% av alla medelsvenssons står vid spisen. Jag sa till henne att det inte gick för att jag höll på med maten och var tvungen att skynda mig tillbaka.
" Det går fort. Om du bara letar fram din senaste elräkning så kan vi jämföra priserna." Säger hon då. När jag har full katastrof på spisen med kokande vätskor så finns det ingen tid att leta fram elräkningar och stå i hallen och jämföra priser!
Jag sa till henne att "Jag har verkligen absolut ingen tid till det här. Maten bränner fast där ute så jag måste gå tillbaka."
Hon gick och återkom efter ett par timmar. Eftersom jag ändå inte har nån ordning på mina räkningar så kunde jag inte hitta den senaste räkningen så det blev ett onödigt besök till slut i alla fall.
Idag ringde det på jobbtelefonen när jag stod med en hel kö med kunder.
Han:- Hej det är ?? (kommer inte ihåg namnet) från mobil??? ( kommer inte ihåg företagsnamnet heller)
Jag hejdade honom blixtsnabbt innan han hann rabbla hela sin inövade ramsa:- Ja hej. Men jag ska inte ha nåt i alla fall.
Han:- Mår du bra när du säger så?!! ( med en betydligt argare röst än han började med)
Jag:- Ja. Hejdå.
Det kanske inte är snällt att bränna av försäljare så men jag blir så fruktansvärt trött på att bli påhoppad av dom hela tiden om allt som dom vill att jag ska köpa. Om jag vill ha ett nytt abonnemang, ett nytt elavtal, en prenumeration eller nåt annat så söker jag själv upp informationen när det är aktuellt. Jag har aldrig varit med om att nån försäljare har ringt vid en lämplig tidpunkt men ändå kan dom inte fatta sig kort utan dom pratar på som om jag hade all tid i världen och så förväntar dom sig att jag ska va trevlig och artig tillbaka.
Hon var från E-on och ville att vi skulle kolla över mitt elavtal klockan 5 på eftermiddan då 90% av alla medelsvenssons står vid spisen. Jag sa till henne att det inte gick för att jag höll på med maten och var tvungen att skynda mig tillbaka.
" Det går fort. Om du bara letar fram din senaste elräkning så kan vi jämföra priserna." Säger hon då. När jag har full katastrof på spisen med kokande vätskor så finns det ingen tid att leta fram elräkningar och stå i hallen och jämföra priser!
Jag sa till henne att "Jag har verkligen absolut ingen tid till det här. Maten bränner fast där ute så jag måste gå tillbaka."
Hon gick och återkom efter ett par timmar. Eftersom jag ändå inte har nån ordning på mina räkningar så kunde jag inte hitta den senaste räkningen så det blev ett onödigt besök till slut i alla fall.
Idag ringde det på jobbtelefonen när jag stod med en hel kö med kunder.
Han:- Hej det är ?? (kommer inte ihåg namnet) från mobil??? ( kommer inte ihåg företagsnamnet heller)
Jag hejdade honom blixtsnabbt innan han hann rabbla hela sin inövade ramsa:- Ja hej. Men jag ska inte ha nåt i alla fall.
Han:- Mår du bra när du säger så?!! ( med en betydligt argare röst än han började med)
Jag:- Ja. Hejdå.
Det kanske inte är snällt att bränna av försäljare så men jag blir så fruktansvärt trött på att bli påhoppad av dom hela tiden om allt som dom vill att jag ska köpa. Om jag vill ha ett nytt abonnemang, ett nytt elavtal, en prenumeration eller nåt annat så söker jag själv upp informationen när det är aktuellt. Jag har aldrig varit med om att nån försäljare har ringt vid en lämplig tidpunkt men ändå kan dom inte fatta sig kort utan dom pratar på som om jag hade all tid i världen och så förväntar dom sig att jag ska va trevlig och artig tillbaka.
Torsdag
Bion igår var jättebra. Jag hade svårt för våldtäktsscenerna så jag fick titta bort men för övrigt var den bättre än förväntat. Jag kollade bara på klockan en gång och det var en halvtimme innan den slutade. Jag har försökt att läsa boken innan men kom då bara halvvägs för att jag tyckte den var lite småunderlig så jag hade inga stora förväntningar.
Ann-Kari fick jätteont i magen under filmen och imorse ringde hon mig från sjukhuset. Hon fick åka ambulans inatt. Hon är gravid och eftersom hon hade magsmärtor och blödde var jag övertygad om att det var ett missfall men jag hade fel. Hon ringde nyss och var på väg hem och är fortfarande gravid. Det är skönt nu när hon ställt in sig på en bebis om det då går vägen också. Det är spiralen som ställer till det och den ska ju sitta kvar tills barnet är fött. Nu får hon vila upp sig några dar. Jag hoppas för hennes skull att graviditeten blir lättare vartefter tiden går.
Nu ska jag ta tag i mitt jobb.
Ikväll blir det bio
Män som hatar kvinnor ska det bli. Jag hade inte kollat upp så noga innan att den är 2 och en halv timme lång så jag kommer att vara rejält trött imorgon bitti.
Idag har jag gjort nåt som ger mig vuxenpoäng. Jag har haft en träff på banken och prata pensionsspar! Är inte det vuxenpoäng så vet jag inte vad som skulle va! I en timma satt jag och lyssnade på hennes prat om PPM, balancerade fonder och aktier hit och dit och jag kan säga att jag vet inte ett dugg mer om pensioner nu än innan jag gick dit. Snarare tvärtom. Det enda jag fattade var varför jag inte engagerat mig i det här tidigare. Jag brukar inte ens öppna det oranga kuvertet annars.
Jag har blivit intvingad i facebookvärlden på grund av den där "rädda macken grejen" på den sidan så nu när jag sätter på datan tillbringar jag plötsligt en halvtimme på ingenting känns det som. Jag försöker ge det en ärlig chans. Jag klickar på alla möjliga länkar hit och dit och skickar snöbollar och hjärtan men jag undrar ändå om jag kommer att bli facebooknörd. Jag vet att jag riskerar att få hela facebooksverige på mig om jag pratar skit om den kulturen men jag fattar inte. Vad ska jag göra när jag väl är där? Facebook är en gåta för mig.
Idag har jag gjort nåt som ger mig vuxenpoäng. Jag har haft en träff på banken och prata pensionsspar! Är inte det vuxenpoäng så vet jag inte vad som skulle va! I en timma satt jag och lyssnade på hennes prat om PPM, balancerade fonder och aktier hit och dit och jag kan säga att jag vet inte ett dugg mer om pensioner nu än innan jag gick dit. Snarare tvärtom. Det enda jag fattade var varför jag inte engagerat mig i det här tidigare. Jag brukar inte ens öppna det oranga kuvertet annars.
Jag har blivit intvingad i facebookvärlden på grund av den där "rädda macken grejen" på den sidan så nu när jag sätter på datan tillbringar jag plötsligt en halvtimme på ingenting känns det som. Jag försöker ge det en ärlig chans. Jag klickar på alla möjliga länkar hit och dit och skickar snöbollar och hjärtan men jag undrar ändå om jag kommer att bli facebooknörd. Jag vet att jag riskerar att få hela facebooksverige på mig om jag pratar skit om den kulturen men jag fattar inte. Vad ska jag göra när jag väl är där? Facebook är en gåta för mig.
Jag trodde nyhetens behag skulle lägga sig
Jag tänkte att pratet om macknedläggningen skulle ge sig efter några dar men det verkar inte så. Jag längtar tillbaka till väderpratet igen. Det gav mig inte en sån här huvudvärk i alla fall.
Jag förstår att alla kunder vill prata av sig om det här ämnet men det sliter hårt på mig att stå och älta det här fram och tillbaka och svara på samma frågor gång på gång. Jag kommer glad och positiv till mitt arbete och går härifrån tjutfärdig. När ska det återgå till det vanliga igen? När ska jag kunna komma till mitt jobb och må bra en hel dag och kunna gå hem med ett leende så att jag kan va trevlig hemma också?
Jag får skriva upp svar på deras vanligaste frågor och skicka ut som ett reklamblad till alla hushåll i närheten så kanske det blir lugnare.
Jag förstår att alla kunder vill prata av sig om det här ämnet men det sliter hårt på mig att stå och älta det här fram och tillbaka och svara på samma frågor gång på gång. Jag kommer glad och positiv till mitt arbete och går härifrån tjutfärdig. När ska det återgå till det vanliga igen? När ska jag kunna komma till mitt jobb och må bra en hel dag och kunna gå hem med ett leende så att jag kan va trevlig hemma också?
Jag får skriva upp svar på deras vanligaste frågor och skicka ut som ett reklamblad till alla hushåll i närheten så kanske det blir lugnare.
Vilken morgon
Ronnie började vid 7 imorse på mekonomen i stan så jag skjutsade alla barn till skolan. Jag var vaken tidigt så jag hann med att göra mannagrynsgröt till barnen och packa gympakläder men när jag kom till strumporna så blev det inget bra. Ingen av småkillarna hade några rena strumpor så båda fick sätta på sig omaka strumpor som passade ihop i färg men som hade olika mönster. Det syns ju ändå inte under byxorna. Jag har inte hunnit tänka på tvätten i några dar nu och det straffar sig med en gång.
Efter att jag hade släppt av killarna på sina skolor åkte jag till Willys och köpte ett gäng med strumpor och lämnade varsitt par i deras gympapåsar på skolan.
Sen var morgonen BARA MIN!! Två timmar av ensamhet! Vilken lyx!!
Jag hällde upp riktigt varmt vatten i badkaret och hämtade min bok. Jag blev sittandes i badet med hårinpackning och bok i en timme sen var vattnet för kallt så det var dax att gå upp.
Nu kan jag jobba och känna mig fräsch i alla fall och glad och nöjd över min egentid. Det behövs inte mycket för att det ska kännas lyxigt ibland.
Efter att jag hade släppt av killarna på sina skolor åkte jag till Willys och köpte ett gäng med strumpor och lämnade varsitt par i deras gympapåsar på skolan.
Sen var morgonen BARA MIN!! Två timmar av ensamhet! Vilken lyx!!
Jag hällde upp riktigt varmt vatten i badkaret och hämtade min bok. Jag blev sittandes i badet med hårinpackning och bok i en timme sen var vattnet för kallt så det var dax att gå upp.
Nu kan jag jobba och känna mig fräsch i alla fall och glad och nöjd över min egentid. Det behövs inte mycket för att det ska kännas lyxigt ibland.
Jag måste ha varit slav i mitt förra liv
Mitt liv består tydligen bara av jobb och att serva familj och hem. Den enda gång på dagen som jag gör nåt som är för min egen skull så är det när jag sover. Det underliga är att jag inte opponerar mig mot det heller. Det enda jag känner att jag saknar ibland är att läsa böcker. Jag brukar ta tag i en bok när jag lägger mig på kvällen men somnar oftast efter 2 sidor så det tar ett tag att läsa ut den. Men det gör ingenting eftersom jag är nöjd med mitt jobb och tycker det är kul och jag avgudar min familj och det är inte många år av livet som man får passa upp på dom. Snart blir dom vuxna och får egna tjejer som tar hand om dom och då är jag överflödig. Tur ändå att jag skaffade barn ung så att jag fortfarande orkar hålla det tempot.
Idag är Ann-Kari ledig så barnen ska va sent på fritis. Båda två gnäller så fort det är kvällsjobb. Jag själv lider inte personligen av att jobba länge utan det är för barnens skull det känns lite jobbigt ibland. Det är en av sakerna som jag ser fram mot med mitt andra jobb sen. Att jag slutar 4 varje dag. Nackdelen blir att barnen i gengäld får va på fritis redan kvart i sju varje morgon eftersom både Ronnie och jag ska börja 7.
Nu ska jag beställa varor, tömma sopor och plocka lite.
Idag är Ann-Kari ledig så barnen ska va sent på fritis. Båda två gnäller så fort det är kvällsjobb. Jag själv lider inte personligen av att jobba länge utan det är för barnens skull det känns lite jobbigt ibland. Det är en av sakerna som jag ser fram mot med mitt andra jobb sen. Att jag slutar 4 varje dag. Nackdelen blir att barnen i gengäld får va på fritis redan kvart i sju varje morgon eftersom både Ronnie och jag ska börja 7.
Nu ska jag beställa varor, tömma sopor och plocka lite.
Tillbaka på jobbet
2 dagars ledigt gick hur fort som helst. Kan bero på kalasförberedelser. Igår hade Fabian sitt efterlängtade "party" ( gud nåde den som kallar det för kalas). 7 grabbar som först ska äta hamburgare och öppna paket och sedan titta på film och spela singstar och gutirar hero. Dom skötte sig exemplariskt. Det var det lättaste kalaset jag nånsin haft.
Idag ska Ronnie ha kalas för Emils kompisar och det kommer inte att bli lika lätt. Dom vilddjuren är inte lika lätta lätta att tas med och dessutom är det ingen film som står på schemat utan bara lek. Dom ska göra pizza och äta marängsviss och ha fiskdamm. Choffe och Fanny har lovat att hjälpa till och det går nog åt. Fanny är ju van vid stora barngrupper från sin utbildning så hon kan nog styra upp det.
Igår eftermiddag cyklade Emil och jag ner till stan för att byta en tröja åt Fabian och titta på bio. Jag skulle se bedtimestories och Emil ville se Bolt. Jag bad Emil hämta tröjan jag skulle byta i Fabians garderob och lägga den i en påse men när jag kom till affären så hade han tagit fel tröja. Ronnie fick komma ner med rätt tröja och när jag hade bytt den så var det dax att rusa till bion. Emil och jag betalade och satte oss i varsin sal och när min reklam var nästan slut så kom jag på att smsa Ronnie och frågade om han var kvar på stan och om han då ville se filmen med mig.
Ronnie kom därför in i filmen när 10 minuter redna gått men han hade inga problem med att hänga med i alla fall.
Den var rätt kul och annorlunda. Klart sevärd och lättsam.
Emils film slutade 3 minuter efter våran så då stod vi och väntade på honom. Cykla hem var inte lika lätt som att cykla till stan. Hela vägen dit är det nerförsbackar så på hemvägen fick jag använda mina benmuskler. För Emil var det ingenting att ta sig uppför backarna så han cyklade förbi mig och skrattade åt mig som knappt fick luft.
Vid ett annat tillfälle när Emil var mindre skulle han och jag cykla hem från stan och han satt då i barnstol på pakethållaren. När jag flåsade mig uppför storgatan och var helt slut så hörde jag Emil bakom mig som sjöng " I feel good nanananana I know that I would now nanananana". Jäkla unge.
Idag ska Ronnie ha kalas för Emils kompisar och det kommer inte att bli lika lätt. Dom vilddjuren är inte lika lätta lätta att tas med och dessutom är det ingen film som står på schemat utan bara lek. Dom ska göra pizza och äta marängsviss och ha fiskdamm. Choffe och Fanny har lovat att hjälpa till och det går nog åt. Fanny är ju van vid stora barngrupper från sin utbildning så hon kan nog styra upp det.
Igår eftermiddag cyklade Emil och jag ner till stan för att byta en tröja åt Fabian och titta på bio. Jag skulle se bedtimestories och Emil ville se Bolt. Jag bad Emil hämta tröjan jag skulle byta i Fabians garderob och lägga den i en påse men när jag kom till affären så hade han tagit fel tröja. Ronnie fick komma ner med rätt tröja och när jag hade bytt den så var det dax att rusa till bion. Emil och jag betalade och satte oss i varsin sal och när min reklam var nästan slut så kom jag på att smsa Ronnie och frågade om han var kvar på stan och om han då ville se filmen med mig.
Ronnie kom därför in i filmen när 10 minuter redna gått men han hade inga problem med att hänga med i alla fall.
Den var rätt kul och annorlunda. Klart sevärd och lättsam.
Emils film slutade 3 minuter efter våran så då stod vi och väntade på honom. Cykla hem var inte lika lätt som att cykla till stan. Hela vägen dit är det nerförsbackar så på hemvägen fick jag använda mina benmuskler. För Emil var det ingenting att ta sig uppför backarna så han cyklade förbi mig och skrattade åt mig som knappt fick luft.
Vid ett annat tillfälle när Emil var mindre skulle han och jag cykla hem från stan och han satt då i barnstol på pakethållaren. När jag flåsade mig uppför storgatan och var helt slut så hörde jag Emil bakom mig som sjöng " I feel good nanananana I know that I would now nanananana". Jäkla unge.
