Ledig 2 dar

Med undantag av ett litet tag igår då Ann-Kari var hos doktorn.
Söndan gjorde jag abslolut inte många knop. Vi slappade och åkte en sväng till möbelhuset i Falerum för att titta på soffa. Soffan vi har är helt underbar men tyvärr börjar den spricka i ena sitsen. Efter mycket tittande och velande har vi kommit fram till at vi ändå ska stå ut med våran soffa ett tag till. När den har spruckit upp så pass att stoppningen trillar ur då ska vi köpa en ny.
Det är inga roliga pengar att kasta ut när vi ändå har en soffa som vi är så nöjda med för övrigt.
Igår var jag hos frisören och täckte över min grå utväxt mitt på huvudet. Vissa blir tydligen gråhåriga tidigare än andra och jag råkar tillhöra den gruppen som blir gammal i förtid. Tiden då jag färgade håret för att jag tyckte det var kul är förbi. Nu för tiden måste jag färga mig om inte folk ska tro att jag närmar mig 60. Mitt hår växer som ogräs så om ett par månader tittar den grå utväxten fram igen.
Efter frissan blev det jobbet en liten stund och sen åkte jag ner till stan för att köpa kalsonger till Nicko. När jag ändå var inne på JC blev det 3 par kalsonger, 2 tshirts och en långärmad tröja. Nicko har jäteont om kläder men han är ett sånt barn som nästan aldrig ber om nåt så det är roligt att köpa till honom. Han blev jättenöjd med allt jag hade köpt och hade på sig både en av tshirtarna, den långärmade tröjan och nya kallingarna idag. Har man tonårsgrabbar så blir man glad när man lyckas pricka rätt för dom är inte alltid lätta att handla till.
Efter JC hämtade jag småkillarna och åkte till glasögonaffären för att hämta Emils glasögon. Vi parkerade utanför änglaboden. När vi gick tillbaka till bilen såg emil ett smyckeskrin med en ängel på i skyltfönstret som han frågade mig vad den kostade. Jag sa att den kostade 45 kronor. Emil rusade till bilen och hämtade sin plånbok och gick in i affären och köpte den till mig. Jag försökte hindra honom eftersom jag tyckte att han inte har så mycket pengar men han ville så gärna. När han kom tillbaka till bilen så hade han köpt en present till Fabian med. En liten groda i glas. Jättesöt.
Jag frågade Emil hur det kom sig att han köpte present till mig fast att jag inte fyller år eller nånting men han sa att han tyckte jag var värd det. Jag måste erkänna att det kom ett par tårar i ögonvrån. Fabian tyckte nog att jag var lite konstig som grät när jag får present för han skrattade lite nervöst och Emil såg ut som om han trodde han gjort nåt fel men förstod sen att tårarna kom av att jag blev rörd.
Nu står mitt änglaskrin på bästa plats i vardagsrummet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0