Tillbaka på macken

Nu har jag varit hemma och sovit en sväng och känner mig mycket piggare än igår. Än så länge i alla fall.
Igår kväll somnade jag på soffan när jag tittade på lets dance så jag vet fortfarande inte vem som åkte ut men imorse var jag glad att jag somnade tidigt. För en gångs skull vaknade jag före klockan och hann med att ligga och läsa i en kvart innan jag skulle gå upp.
Emil kom upp samtidigt som jag skulle gå förut och tittade konstigt på mig när jag tog på mig jobbarkoftan.
Emil:- Vart ska du?
Jag:- Till jobbet.
Emil:- När ska du va hemma med mig nån gång?
Jag tänkte säga i mitten av augusti men han förstår ändå inte månaderna så jag struntade i det och svarade bara att jag kommer hem ikväll.
Dom har som tur är en bra pappa som orkar vara snäll och mysig mot dom nu när jag inte orkar så mycket. Jag orkade inte ens gosa med Emil igår kväll när han ville krypa upp jämte mig i soffan. Sånt ger mig grymt dåligt samvete.
Jag har bara varit hemma en eftermiddag sen förra lördan men ändå kan jag inte låta mitt barn sitta i mitt knä. Jag kommer bara hem för att säga godnatt och är varken glad eller pigg. Vilka minnen dom kommer ha av sin mamma när dom är vuxna. Jag får helt enkelt bättra mig inför barnen annars kommer mitt dåliga samvete för dom att göra allt mycket värre än det behöver vara.
Egentligen är jag inte en så här djup och deprimerad person så jag kan knappt känna igen mig själv nu när jag skriver. Jag är rak och enkel och lever för stunden. Jag har bara haft en lite jobbig period men det brukar lika snabbt gå över så snart är jag mitt vanliga jag. Undrar bara om alla stått ut med mig tills dess.
Idag känner jag på mig att mitt humör vänder. Jag vaknade glad och pigg med massa energi och om jag bara får vara ifred från alla frågor om macknedläggningen så kommer jag kunna hålla humöret uppe hela dan. Imorgon ska jag gosa med barnen hela dan. Dom ska inte få leka en sekund utan bara sitta med mig i soffan och kramas och läsa böcker och prata om veckan som gått.
Positivt tänkande. Det funkar alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0