Emil besökte sjukgymnasten idag
Han har gått på tå sen han började gå när han var ett år. Vi har varit otaliga gånger hos doktorn och undersökt fötter och hälsenor och gjort magnetröntgen i ryggen till och med för att hitta orsaken till tågången.
Det är fortfarande ett mysterium och vi vet inte hur vi ska lösa det. Till och med i skor så får han upp hälen och går på tårna.
Idag hade han då tiden hos sjukgymnasten där han skulle lära sig lite övningar som han ska göra hemma. Tyvärr tror jag inte mycket på det men allt är värt att prova.
Dom har pratat innan om specialskor till honom som håller ner hälen men nu ska dom avvakta med det. Ska han behöva gå med specialskor så hade det varit bättre att han hade gjort det nu medans han är så pass liten att han förhoppningsvis inte blir retad för det men läkarens ord är min lag. Det tråkiga är att allt ska ta så lång tid inom sjukvården. Vi har sökt hjälp för hans tågång sen han var 4 år.
Det kan kanske tyckas som ett mindre problem men tyvärr har hans fot blivit missformad av att han aldrig använder hälen och hälsenan blir för kort när man inte sträcker ut den.
Nu får vi träna som galningar med honom på kvällarna och hoppas det ska räcka med det.
I efter middag har jag ett möte på skolan angående Emils "studiesituation" som det så fint hette i kallelsen. Hela styrkan på skolan är inkallad som vanligt. Rektor, sköterska, specialpedagog, speciallärare och ordinarie lärare. Det läggs ner mycket energi på barnens skola när dom upptäcker att deras 7åringar inte kan ljuda mer än 6 bokstäver. Nu hoppas jag att han kan ljuda tillräckligt många bokstäver så att dom kan bli nöjda och låta honom vara ett tag.
Jag kan bara intyga efter att ha haft en överaktiv, sent utvecklad pojke i 6årsgrupp på Marieborg att det är nästan förenat med dödsstraff att inte lära sig bokstäver lika fort som alla andra barn i 6årsgruppen. Då blir man satt i specialklass i källaren för att straffplugga redan i ettan. Nu har han gjort ett år i källaren så straffet kanske är tillräckligt för dom nu?
Det är fortfarande ett mysterium och vi vet inte hur vi ska lösa det. Till och med i skor så får han upp hälen och går på tårna.
Idag hade han då tiden hos sjukgymnasten där han skulle lära sig lite övningar som han ska göra hemma. Tyvärr tror jag inte mycket på det men allt är värt att prova.
Dom har pratat innan om specialskor till honom som håller ner hälen men nu ska dom avvakta med det. Ska han behöva gå med specialskor så hade det varit bättre att han hade gjort det nu medans han är så pass liten att han förhoppningsvis inte blir retad för det men läkarens ord är min lag. Det tråkiga är att allt ska ta så lång tid inom sjukvården. Vi har sökt hjälp för hans tågång sen han var 4 år.
Det kan kanske tyckas som ett mindre problem men tyvärr har hans fot blivit missformad av att han aldrig använder hälen och hälsenan blir för kort när man inte sträcker ut den.
Nu får vi träna som galningar med honom på kvällarna och hoppas det ska räcka med det.
I efter middag har jag ett möte på skolan angående Emils "studiesituation" som det så fint hette i kallelsen. Hela styrkan på skolan är inkallad som vanligt. Rektor, sköterska, specialpedagog, speciallärare och ordinarie lärare. Det läggs ner mycket energi på barnens skola när dom upptäcker att deras 7åringar inte kan ljuda mer än 6 bokstäver. Nu hoppas jag att han kan ljuda tillräckligt många bokstäver så att dom kan bli nöjda och låta honom vara ett tag.
Jag kan bara intyga efter att ha haft en överaktiv, sent utvecklad pojke i 6årsgrupp på Marieborg att det är nästan förenat med dödsstraff att inte lära sig bokstäver lika fort som alla andra barn i 6årsgruppen. Då blir man satt i specialklass i källaren för att straffplugga redan i ettan. Nu har han gjort ett år i källaren så straffet kanske är tillräckligt för dom nu?
Kommentarer
Trackback
