fyrbarnsmor

Det är lite svårt att vänja sig vid att Choffe verkligen har flytta hemifrån på riktigt. När man är hos honom och fikar känns det som att han ska följa med hem och ibland när jag fixar våra lunchlådor glömmer jag bort i all hast att det bara är Ronnie och jag som ska ha.
Antagligen kommer jag vänja mig lagom tills det är dax för Nicko att flytta så jag får ny separationsångest igen.
Idag ringde Choffe och bjöd hem oss på fika och eftersom jag hade lovat Fabian att vi skulle kolla på chinos på Lager så åkte vi dit efter klädhandlandet.

Fabian handlade ett par svarta jeans, ett par beige chinos och en tshirt. Helst ville han ha märkeskläder på Borka men hans mamma sa ifrån. Märkeskläder blir en senare fråga när han ansvarar för sitt studiebidrag på gymnasiet.
Gränsen mellan att barnen inte bryr sig om vad dom har på sig och till att helt plötsligt vilja ha det senaste går väldigt fort. Barnen växer upp alldeles för fort.

Nu är det dax för mig att lyssna på när Emil läser sin läsläxa för mig. Efter det får det nog bli läsning för mig själv. Den efterlängtade bok nummer fyra av Mons Kallentoft ligger och väntar på mig.