fyrbarnsmor

Imorgon ska inventeringen vara klar. Jag gjorde en del idag med. När jag stod med miniräknaren och räknade ihop nåra papper kom en av mina stammisar in. Det är en man i sextioårsåldern som brukar stå och prata bort en stund. Det är alltid lika trevligt.
Idag frågade han mig vad det var för papper jag räknade på. Jag sa att jag hade inventering som skulle va klar imorron. Jag kan ju inte påstå att jag sa det med glädje. Det är ju mycket kvar att räkna.
Han sa helt plötsligt att "jag kommer och hjälper dig i morron. När börjar du?"
Jag: Det kan du ju inte: Du har väl annat att styra med imorron. Jag klarar det här. ( jag sa det naturligtvis med ett leende för det var så gulligt).
Han: Jag har inget att göra i alla fall utom att titta på tv så det skulle bara va kul. Ska jag komma när du öppnar då?
Jag: Du behöver inte.
Han: Jag kommer tio i nio då. Hejdå.
Han hade ett stort leende när han gick. Det var nog så att han tyckte om att få nåt att göra eftersom hans fru är död och han är mycket ensam så jag hade inte hjärta att säga ifrån.
Jag har helt plötsligt fått hjälp från oväntat håll då.