fyrbarnsmor

Dieselpumpen är ett ständigt gissel.
Vanliga frågor från kunderna:

- Ska jag trycka på knappen med bilen eller den med lastbilen? (det är olika tryck i slangen beroende på om det är liten eller stor tank)
Hur svårt kan det va? Har man en bil så tryck på bilen har man en lastbil så tryck då på lastbilsknappen.

- Jag har en traktor. Vilken knapp ska jag trycka på då?
Ta vilken du vill för guds skull.

- Är det annan diesel om jag trycker på andra knappen?
Det finns bara en sorts diesel på bensinmackar.

- Jag får inte igång pumpen där ute.
- Tryck på knappen.
- Den röda?
Det är ju nödstopp fattar du väl.

Ett annat problem vid den pumpen är när kunden stoppar in sitt kort i automaten som går till pumpen bredvid. Då får man gå ut till automaten och avaktivera kundens kort och upplysa om att dom ska komma in och betala i kassan.

- Men jag har bara kort ju.
Vi tar faktiskt emot kort i butiken.

- Jag har ju redan betalat här ute.
Man kan ju inte betala där ute.

- Det står ju inte det nånstans. ( att man ska komma in och betala)
Det sitter en skylt på pumpen där det står på svenska, engelska och tyska och en skylt på kortautomaten.

Ibland hinner man inte se att kunden stoppar in sitt kort så då tankar dom och åker nöjda därifrån och tror dom betalat. Har man då otur så kommer det en annan kund till pumpen bredvid och hinner tanka på dieselkundens kort som dom aktiverat i fel pump.

Som tur är så säger jag inte allt jag tänker högt. Jag ler bara.

Dom skulle ha en temadag idag då dom ska ha ett miniOS.
Fabian är med i greklands lag men Emil visste inte riktigt vilket land han tävlar för. Det enda han håller reda på var att han skulle vara med i en cykeltävling.
Fabian var väldigt noga med igårkväll att leta fram kläder som var vita och blå som Greklands flagga.
Jag frågade Emil vilka färger han skulle ha men det visste han inte.
Jag letade upp ett par svarta shorts med vita revär på sidan. Emil blev överlycklig för då kom han på att den vita färgen var på hans flagga. I stjärnorna sa han. Jag är absolut ingen flaggexpert men jag har ett svagt mine av att jag när jag gick i skolan såg nån flagga med vita stjärnor.
Jag minns inte riktigt. Jag tyckte nog att det var onödigt vetande.
Emil skulle i alla fall vara med på cykeltävling så Ronnie fick slänga in honoms cykel i bagagen när han skjutsade till skolan.
Fabian skulle vara med på nån baskettävling.
Barnen tar det här på största allvar. Det är kul när dom kan ordna en rolig utedag.

Det har varit mycket ett tag nu. Jag har mått dåligt för att andra människor mått dåligt.
Igår frågade Ann-Kari om jag ville att hon skulle jobba längre idag. Min vanliga reaktion är att "nej det är ju ngen idé när barnen ändå är i skolan på förmiddan då kan jag lika gärna jobba.
Men igår tänkte jag ett steg längre.
Det kanske är just på grund av att barnen är i skolan som jag ska ta en timme till ledigt.
Ibland är det skönt att bara få vara ensam hemma.
Det händer inte ofta att mitt hem är helt tyst och tomt.
Jag svarade Ann-Kari att jag gärna kunde komma vid 12 och det var underbart.
Jag har legat i badet med en bok och sen suttit med boken i min nya soffa och bara läst.
Jag lagade lite lunch att ta med till Ronnie och mig men för övrigt gjorde jag inte mycket annat än att slappa.
Underbart!!

Jag har tyckt väldigt mycket om Kim innan.
Trots att det var jobbigt på slutet så såg jag ändå den "gamla" Kim skina igenom.
Jag hjälpte honom så gott jag kunde plus lite till. Jag gjorde mer för honom än vad som var nyttigt för mig själv ibland.
Jag hoppades att han skulle få hjälp av soc nu när vi inte kunde ha honom längre.
Jag hoppas inte på nånting när det gäller den killen mer.
Jag skiter fullständigt i vad som händer honom från och med nu. Han har svikit mig och min familj mer än jag trodde var möjligt.
Undrar om den här sidan som han visade oss igår kväll var den rätta sidan eller om han varit ärlig mot oss i våras.
Jag vet inte om det är drogerna som har gjort honom sån eller om det är jag som varit för naiv för att se det innan.
Jag vet bara en sak att jag vill aldrig mer ha med honom att göra och jag hatar honom mer än jag hatat nån i hela mitt liv.

Det var första gången på 7 månader drygt som jag inte behövde klättra in i sängen.
Jag kunde stå upprätt jämte sängen när jag tog av mig.
Vårat rum som vi haft innan var nästan exakt lika stort som en dubbelsäng.
När vi flyttade in dit så sa jag att man behöver inte mer yta man ska ju bara sova men jag hade fel. Jag kände mig som jag låg i en konservburk eller nåt. Som en sardin kanske.
Ibland krävs det att man ska leva med ett sovrum som är 2 gånger 2 meter ett tag för att uppskatta såna självklara saker.
Jag vaknade till och med inatt av att Ronnie snarkade och det första jag tänkte på var att det ekade i rummet. I våran lilla kuvös vi haft innan ekade det inte minsann.
Nu är det inte så mycket kvar av omflyttningarna.
Alla rum är bytta nu så det är mest småplock kvar som hyllor och annat.
Det återstår bara att se hur det blir att ha Nicko så nära nu. Han som alltid har massor av kompisar hemma. Nu har jag ju i alla fall en dörr att stänga till om mig.
På tal om dörr. När Nicko skulle flytta från sitt rum tänkte jag ta ner Lars Winnerbäckplanschen som suttit på hans dörr i flera år. Under planschen fanns det ett stort hål! Det fanns inte nåt hål där innan planschens tid. det är jag säker på.
Då hör jag fanny ropa: Koffe! Nicko! Eran mamma har hittat hålet i dörren nu! Hahaha.
Det visade sig att Koffe slog handen igenom dörren för flera år sen när han var arg på Nicko en gång. Sen ville dom inte säga nåt till oss så det enda dom hittade var en plansch på Lars Winnerbäck att skyla med.
Jag har faktiskt undrat ibland varför den satt där eftersom jag aldrig hört att Nicko lyssnat på den musiken. Jag borde kanske blivit misstänksam om jag ska vara efterklok.
När jag nu fått det förklarat för mig så sa jag:- Jag som inte trodde du slog sönder saker. Fast i och för är det ju som den gången du sprang ut från duschen och halkade in med knät i väggen så det blev ett hål.
Då börjar Fanny skratta igen:- Har du sagt det! Hahaha
Jag tittar på Koffe.
Koffe:- Ja men alltså det var ju nästan så.
Jag tittar på Koffe lite till.
Koffe:- Ja ok då. Jag jagade Nicko och snubblade.
Tänk att sanningen alltid kommer fram till slut.

Det kändes jättebra att göra nåt med bara stora killarna. Det är inte ofta det blir av.
Jag har tre tjejer att tacka för att kunde gå ut.
Emeli som ställde upp och stängde mina sista timmar för annars hade det inte blivit av eftersom jag jobbar hela helgen ända till stängning.
Hade jag inte haft Fanny och Sara som tog väl hand om småkillarna hade det blivit en tråkig hemmakväll.
Hoppas dom alla tre fattar hur tacksam jag är.
Ibland är det skönt att få lite vardagslyx. Att bara sitta på bio och koppla av och äta god mat i lugn och ro utan Fabian och Emil som jagar varandra mellan borden.
 
När vi kom till restaurangen så var det Nickos före detta assistent som serverade oss.
Nicko berättade att vi varit på Arn och han frågade om filmen var bra. Naturligtvis kunde han då inte bara nöja sig med att tala om att den var bra utan han berättade slutet också. Nu är det alltså ingen idé att Jerker ser den filmen.
När jag sa till Nicko att man kan ju inte berätta slutet på filmen ju sa han att han frågade ju. Nej han frågade inte, han frågade bara om filmen var bra men det är samma sak enligt Nicko.
Vi kom hem strax innan elva. Småkillarna hade också haft en toppenkväll. Dom hade ätit pizza, chips och ostbågar och druckit läsk. Dom hade varit i lekparken, lekt kurragömma och tittat på film.
Det är så det blir när man har proffs som barnvakter.
Koffe sa att det inte var så bra att fanny varit barnvakt för då fick killarna se hur bra det kan va med en barnvakt som leker med dom så nu kommer dom aldrig mer att nöja sig med Koffe.
Jag är helnöjd.

Jag har planerat att dom stora grabbarna och Ronnie och jag ska gå och titta på den nya Arnfilmen ikväll.
Efter filmen skulle vi gå till Tre rum och kök och äta.
Det har varit lite jobbigt ganska länge med Kim så det kan va skönt att göra nåt med killarna nu när allt lugnat ner sig.
Fanny har sagt att hon kan vara barnvakt så det problemet är också löst.
Koffe lovade henne att dom skulle få pizza om hon var barnvakt. Det enda som kan bli krångligt i det fallet är när och hur jag ska köra hem pizzorna till dom eftersom jag är fast på bion i mer än två timmar.
Vi får lösa det.
Barnen avgudar Fanny så dom blir nog glada.

Äntligen tog jag tag i rumsbytena.
Jag fick hjälp av Koffe och Fanny att bära in möbler och kartonger från bilen.
Nicko fick äntligen fart och flyttade in sitt till Kims gamla rum. Förutsättningen för att nånting skulle hända var ju att Nicko flyttade först. Vi städade ur det rummet och började flytta Fabian och Emils saker.
Eftersom jag inte har ro att vänta så tog jag hjälp av Koffe till att bära. Tyvärr visade det sig att sängarna var en aning svåra att få ut utan att skruva isär dom.
Att flytta möbler från ett rum till ett annat låter väldigt enkelt innan man gett sig in på det.
Fabian och Emil har väldigt mycket saker överallt. Vi kastade mer än 2 säckar från deras rum men ändå var det alldeles för mycket kvar.
Jag är kastaren i familjen. Jag älskar att göra mig av med saker. Den övriga familjen är inte lika pigga på det som jag.
Det var som en sten som föll från mina axlar när jag hade fått två rum klara. Nu är det bara Ronnie och jag kvar.
Ronnie var inte så pigg på att flytta vårat igår kväll.
Det rummet vi ligger i nu är bara några centimeter större än våran säng så för att få ut den måste man montera ner den i småbitar.
Ronnie tyckte inte det var en rolig avslutning på kvällen så jag får väl stå ut nån dag till.

Jag känner mig inte riktigt ok.
Jag har ont i huvet, förkyld, riktigt ont i axlarna och allmänt hängig.
Det värsta är att mitt hem ser ut som en bomb slagit ner eller nåt så jag har inte tid att tycka synd om mig själv.
Nu när Kim har flyttat ska vi flytta runt allas rum och det kräver en hel del.
Nicko ska in i Kims gamla rum, småkillarna ska in i Nickos rum och vi ska tillbaka till vårat rum.
Igår ville jag börja med lite av flytten så det händer nåt men från att jag kom hem tills jag la mig ägnade jag åt dom vanliga vardagsbestyren som mat, tvätt, disk, bädda ur sängar, lägga barnen och plocka överallt.
När klockan var nio var jag så trött att jag kunde ha börjat gråta så då gick jag och la mig. Jag somnade som en stock men inte var jag piggare idag för det.
Nej nu ska jag ta en panodil och sluta tycka synd om mig själv. Det är inte riktigt min stil med självömkan.

Jag har väl levt i nån liten rosa bubbla antar jag.
Visst har jag vetat genom tidningar och sånt att alla inte har en harmonisk vardag.
Sen Kim kom in i mitt liv har jag sakta förstått att man inte kan döma människor så snabbt.
Hade jag träffat på honom utan att känna honom skulle jag tyckt väldigt illa om honom men det finns mer bakom fasaden.
Kim har medfört att jag utav någon anledning sett fler människor må dåligt än tidigare. Jag har väl kanske blivit mer ödmjuk och lyhörd.
Det gör ont i mig när jag inte kan hjälpa utan bara se på.
Nu vet jag i alla fall att en människa missbrukar inte utan anledning.
Dom sju månaderna med Kim var inte bortkastade. Han har öppnat ögonen på mig.

Jag tror han flyttar idag.
Det känns som ett riktigt jobbigt utdraget avsked det här.
Tre gånger nu har vi sagt till alla barnen hemma att nu kommer inte Kim hem något mer. Varje gång inträffar något som förändrar saken.
Igår kunde dom inte komma och hämta hans saker från soc men han var ändå förbjuden att komma hem till oss. Han skulle sova hos en kompis var det sagt. Det var han själv som bestämde det.
Allt var frid och fröjd till klockan tolv inatt.
Om jag ska sammanfatt mig kort slutade den här natten med att jag har inte sovit många timmar innan klockan ringde och Kim med sällskap sov hos oss till slut i alla fall.
Socialen sa till oss att vad han än säger om han dyker upp så ska vi inte släppa in honom men det är lättare sagt än gjort.
Jag får se om det blir nåt avslut idag på den här processen. Det är dax nu och har varit det länge.

När min klocka ringde i morse vid tio över sex hörde jag nån som gick omkring med skor på sig.
Det tillhör ju inte vanligheterna att nån ens är vaken vid den tiden förutom jag så ett tag trodde jag att jag hade hört fel.
Jag gick upp och in på småkillarnas där jag har min garderob. Där inne på sängen ligger Fabian. Han har klätt på sig alla kläder inklusive skorna.
När jag kommer in genom dörren rusar han upp och ser hur pigg ut som helst.
Ska vi åka nu?! Är det första han säger när han ser mig.
Emil visar sig också vara lättväckt för när Fabian pratar om att åka sätter han sig upp i sängen.
Till och med Nicko vaknar med ett ryck när jag bara säger hans namn.
I normala fall brukar jag väcka dom innan jag åker men innan jag ens gått ut genom dörren har dom somnat om.
Inte idag. Nicko stod i duschen när jag åkte.
Tänk om den här glädjen inför skolan kunde hålla i sig ett tag till.

Soc ska hämta Kim snart.
Jag vet ärligt talat inte vad jag känner.
En stor sorg att vi inte kunde "rädda" pojken, en tomhet och saknad efter den Kim vi lärde känna innan, en lättnad att allt är över nu efter en väldigt lång sommar?
Jag vet inte.
 Antagligen alla känslor blandade.
Jag har gråtit alla tårar jag hade över honom redan innan dom sista veckorna. 
Vet inte om det kommer att finnas några tårar kvar ikväll när jag kommer hem till ett tomt rum.
Jag kommer aldrig glömma honom.
Den Kim jag kände kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.

Jag har blivit lite bättre på det där med bilder nu så här kommer lite fler.



Mina barn ska springa happy mil. Emil står på bana nummer 6 och Fabian på bana 4. Dom fick springa 800 meter. Emil kom tvåa och Fabian 4.



Fortfarande på Happy mil.



Fabian med medalj och diplom.



Emil med sina vinster.



Emil nyklippt och söt.



Det fanns ju massor av plats kvar i bilen efter Ikea eller hur.

Åsa och jag skulle till Linköping idag. När vi ändå åkte dit tänkte jag att jag kunde ta med soffan och lite annat hem från Ikea som jag ska ha så jag bad Ronnie ta ur alla säten utom Åsas och mitt ur Galaxyn.
Vi lyckades med lite planering och pusslande få in 1 tvåsitssoffa, 2 kontorsstolar, 1 hallbyrå, 1stor plastlåda och lite annat smått och gott som tex 3 lampor och lite annat.
Det är bra att ha minibuss ibland.
Åsa var lite tvekande ett tag men med gemensamma krafter var det ingen konst.

Vi hade en lugn och skön dag i Linköping.
Dom flesta timmarna gick åt till Ikea. Man kan titta sig omkring mycket mer när man inte har en hop med ungar i släptåg som river stället.
Det blev en snabbfika på Ikearestaurangen. Kön till maten var alldeles för lång och dessutom var varken Åsa eller jag jätehungriga just då.
Efter Ikea tog vi lunchen på kinarestaurangen vid ingången till Ikanohuset.
Det blev inte många fler affärer sen utan vi åkte och stuvade in möblerna som vi skulle hämta på Ikealagret längre bort.
När vi skulle åka förbi skopunkten fick jag den helt underbara toppenideen att vi skulle titta in lite där. Åsa var inte överlycklig direkt men hon gick med in i alla fall.
Det blev 2 par skor till mig 2 par till Fabian 1 par till Emil och 1 par till Agnes.
På hemfärden regnade det. Plötsligt utan förvarning trasslade torkarbladen in sig i varandra.
Den på passagerarsidan gick aldrig mer att få igång. Den stod rakt upp.
På torkaren på min sida lossnade gummit på halva så den torkade bara lite av rutan.
Jag fick stanna på en bensinmack och mecka ihop mitt torkarblad igen. Åsa såg ingenting ut genom sin ruta på hela hemvägen sen men det var ju viktigare att jag såg som körde.
Tur i oturen att det var "rätt" sida som slutade fungera.

Vi var nere på utförsäljningen av märkeskläder som Intersport har vid hamnen.
Koffes bästa kompis David jobbar där. Han lyckades väldigt snabbt övertyga Koffe om att han självklart behövde ett par nya gympaskor till gymnastiken nu när skolan börjar.
När jag såg dom han plockat fram tyckte jag inte dom var så märkvärdiga så jag tänkte att det kan inte vara så dyrt.
Dom började rabbla upp alla finesser med dessa helt suveräna skor.
Dom var dämpade på alla möjliga ställen och dessutom kunde man ju köpa sig en Ipod med nåt chip eller minneskort i eller vad det var. Om man då tog det där chipet (eller vad det var) och hör och häpna SÄTTER DET I SKON! ja då skulle skon själv räkna ut hur långt man sprungit och hur fort det går och allt vad det var!!!
Allvarligt! Vem vill inte ha en intelligent sko?
Jag lyssnade inte riktigt klart på alla tekniska fakta men frågan är vad denna högteknologiska sko kunde klara ut. Den kanske gör jobbet åt honom också så han inte ens behöver röra fötterna själv.
Vi har ett avtal Koffe och jag. När det gäller skor och jackor så betalar jag hälften.
Efter utförsäljningsreapriset och ytterligare 30% (Davids personalrabatt) kostade skorna endast 623kr.
Det enda han behöver göra nu är att köpa sig en Ipod också så är allt klart.
Hoppas bara att det inte är högtalare inbyggda i skorna. Det kan bli pinsamt för honom.

Vi åkte ner till Lindex förut. Jag hade lovat småkillarna att dom skulle få varsin ny tröja till skolan börjar på tisdag.
Emil valde en tunn långärmad tröja som var jättefin (och lite lagom i pris).
Fabian däremot skulle naturligtvis vara värst. Han hittade en vit kortärmad tenniströja och en randig v-ringad fintröja att ha över. Jättesnyggt absolut. Kanske lite väl snyggt att ha i skolan men jag hade ju lovat så vad gör man?
Till sina nya tröjor ska dom tydligen ha vita jeans dessutom. Dom kommer bli dom snyggaste killarna på Marieborgskolan på tisdag.
Synd bara att jag inte får se dom förrän till kvällen då dom antagligen inte är så rena och snygga längre.
Jag får be Ronnie ta kort på barnen på morgonen.

För vissa i alla fall. Jag och småbarnen ska ha en heldag ihop medan resten av gänget åker cross.
Först på morgonen vid tio ska vi va på Bökensved där barnen ska springa "happy mil". Det är en liten tävling som mc Donalds anordnar för barnen. Tävling och tävling förresten är det väl knappast för alla vinner.
Meningen är att barnen ska bli mer aktiva så därför anordnar dom såna dagar. Barnen får anmäla sig och betala 50 kr var.
Dom springer efter åldersgrupper och därefter "vinner" alla barn en medalj och ett diplom. Dom får även en påse morötter och en med äpplen, en saftflaska och en kupong till en gratis happy meal.
Happy mealet hade vi tänkt att ta efter springningen till lunch.
Efter det har jag bokat tre biljetter till oss på den tecknade star warsfilmen.
När jag satt och skulle boka biljetterna upptäckte jag att mamma mia går samtidigt. Jag gav som förslag till mina barn att jag kunde se den medan dom tittar på star wars. Dom gick inte med på mitt förslag. Synd. Annars hade jag fått min fjärde gång.
Jag får se om jag går med in eller om jag sätter mig och fikar nånstans så länge. Jag kan ju säga att star wars är väl inte direkt filmen för mig.
Jag var lite frestad att ta en sväng till Linköping men sen kom jag på hur illa mina barn tycker om att åka bil så jag la ner det.

Fabian och Emil fick för sig idag att dom skulle uppdatera sin blogg för första gången på ett halvår. Allt som står är ordagrant deras ord.
Om någon har glömt deras adress kan ni klicka här så skickas ni omedelbart vidare.

Koffe sa häromdan att han trodde att planet skulle landa i Stockholm vid två tiden.
Jag har mellan två och fyra ringt massor av gånger till både Koffes och Fannys mobiler. Inget svar.
Till slut ringde jag hem till Fannys lillasyster och frågade om hon hört nåt. Hon upplyste mig om att planet var försenat och så fick jag numret till Fannys pappa.
Jag ringde honom två gånger. Inget svar.
När jag satt på bion fick jag ett sms av min son att dom var på Arlanda och väntade på sina väskor. Äntligen.
Jag skrev tillbaka att jag skulle ringa honom efter filmen. Jag ringde Koffes mobil när jag kom hem. Inget svar.
Jag ringde Fannys mobil. Äntligen svar!
Det visade sig att det var nån kille på planet som hade blivit sjuk så planet hade inte kunnat lyfta på två timmar först. Till slut hade dom ändå lyft men gjort ett stopp i Danmark där det väntade en ambulans på killen.
Underligt att dom inte tog honom till ett sjukhus på Ibiza. När dom ändå tog med honom i planet undrar man ju varför dom valde att stanna Danmark med honom istället för att ta med honom till Stockholm.
Hur som helst är det skönt att dom kommit hem igen. Dom trodde att dom skulle va hemma cirka halv elva.
Han kommer väl vara chokladbrun kan jag förstå.

Ann-Kari och jag var på bio ikväll. Vi såg mamma mia.
Det var tredje gången jag såg den nu. Den blir bara bättre och bättre för varje gång så jag kan se den fler gånger.
För Ann-Kari var det bara andra.

Innan bion gick vi lite och kollade i affärerna. Jag ville hitta nåt gulligt klädesplagg till Ninas lilla nyfödda Tuva.
Tuva föddes i lördags kväll. Nina hade då haft värkar i nästan tre dagar. Dessutom hade hon gått över tiden i två veckor. En liten envis tjej det där tror jag minsann. Hon skulle minsann inte komma ut.

Tuva föddes med ett hjärtfel och häromdagen upptäcktes det att hon även har down syndrom.
Jag vet att hon kommer klara operationen med glans men det är ingen rolig start på det nya livet att behöva oroa sig för en kommande operation det första man gör.
Jag tänker mycket på dom. Inte så mycket för att hon har down syndrom för det klarar dom galant utan mest för hjärtfelet. Det ska bli skönt när hon har opererats och allt är som det ska.
Tyvärr blir dom liggande på neonatalen i en månad och där får man inte ta emot besök så dom blir lite isolerade tror jag. Just nu går nog dagarna snabbt men efter ett tag kommer dom nog få klaustrofobi.

Jag hittade ett par rosa och röda byxor med en röd body till som jag åkte upp och lämnade till en sköterska som lovade lämna in paketet till Nina.
Jag hoppas få se underverket så snart som möjligt.
Jag som aldrig fått köpa flickkläder till mina barn. Jag kanske hinner köpa på mig massor av klänningar innan jag får träffa dom.

Emil sover i soffan



Fabian somnade i Nickos knä när vi åkte till Stockholm. Kul att se Nickos mjuka sida ibland.



Vinst på Gröna Lund.



Koffe hade gjort den här i skolan till våran bröllopsdag. Är han inte en underbar son så säg?

Min pappa.

 

Altanen nästan färdig.



Min man.

Jag har tappat bort min usbkabel till min telefon så nu har jag lånat Kims. Det innebär att jag kan visa lite bilder.
Först och främst har jag lite bilder från Astrid Lindgrens värld.

Det var Fanny som skrev att Koffe till och med läser böcker på Ibiza:). Hennes böcker till och med. Hade jag vetat det skulle jag köpt honom en bok innan han åkte så det hade varit nåt killigt.
Hon har bra inflytande på min son den där Fanny. Det är första gången han självmant öppnar en bok i hela  sitt liv. Han kanske behöver åka utomlands fler gånger.

Jag har haft fler samtal än jag kan hålla räkningen på nu på morgonen där dom frågar efter Ronnie. När man då säger att han har semester i två veckor blir dom sura! Alla dom här som ringer och frågar efter honom har säkert redan haft fyra eller fem veckors ledigt så varför kan då inte Ronnie få två veckor utan att behöva förklara sig och be om ursäkt?
En del människor är egoister.

Jill smsade mig imorse. Jag har inte pratat med henne på evigheter så jag ringde upp istället.
När Ronnie hörde vem jag pratade med sa han att vi skulle åka dit istället och fika.
Vi köpte lite ballerinakex och wafers och skulle ta en snabbfika. Underligt nog såförvandlades den snabbfikan till en långfika istället. Leffan hade bakat en sockerkaka tills vi kom och Sabina hade två kompisar till där när vi kom så killarna hade jättekul.
Vi blev kvar till halv åtta.
Laga mat var inte att tänka på vid den tiden så vi fick värma ravioli till killarna och Ronnie tog resterna sen igår.

Imorgon skulle Ronnie ha börjat sin semester men det gick nog inte så bra. Medan vi satt hos Jill och Leffan fick han in en bil med trasiga bromsar som var tvungen att bli klar imorgon.
Det får väl bli semester efter det. Kanske.

Han är ju på Ibiza nu.
Tydligen har han varit sjuk i feber och halsont i två dagar. Det visade sig att acn dom har på rummet är inställd på 5 grader så på nätterna är det så kallt på rummet så dom huttrar. Han har försökt ställa om den men det går tydligen inte och han är för finkänslig för att gå och klaga i receptionen.
Dessutom hade dom varit på nå itialiensk restaurang igår kväll. När dom satt där och väntade på maten kom dom in med nötter och pajbitar och annat smått och gott. Koffe och Fanny tyckte att det var bra service med lite tilltugg innan maten så dom smakade av det som stod på bordet. När notan kom in så visade det sig att dom fick betala för allt.
Det är ju så på såna turistorter att dom försöker lura av turister pengar. Jag sa till honom att har han inte beställt in nåt ska han inte betala för det och helst inte äta av det heller.
I det stora hela verkar dom ändå klara sig utmärkt. Dom är ju så gott som vuxna. Det ska ändå bli skönt när dom är på hemmaplan igen.

Det var nära att det inte blev nåt Astrid Lindgrens värld igår. Jag ställde klockan på kvart över sju men jag vaknade ännu tidigare av att det spöregnade.
Man vill absolut inte gå på där ner regnet öser ner. Det har jag gjort en gång och aldrig mer.
Jessica och jag åkte dit en gång när dom stora var små och schansade på att det skulle vara uppehåll. Det var absolut inget uppehåll och jag ville hem hela dan men Jessica är världens envisaste så det var bara att gilla läget med engångsregnkappor på sig.

Jag ringde Ann-Kari vid åtta och vi bestämde att avvakta en stund till. Emil och jag åkte och hämtade Sylvester och köpte lördagsgodis. Sen fick barnen leka här hemma ett tag tills vi tyckte det såg någorlunda stabilt ut på himlen. Ann-Kari har dessutom en bror som bor en bit ifrån Vimmerby som hon hade kontakt med. När han sa att vädret var ok  så åkte vi.
Barnen skötte sig exemplariskt. Ingen som försvann eller ramlade eller några andra missöden.
Vi åt pannkaksbuffe på nån restaurang vid "lilla Vimmerby". Där fick man äta så mycket pannkakor man ville ( både vanliga och amerikanska ) tillsammans med olika sylter, grädde, mjukglass, kolasåser och strössel.
Alla barns himmelrike med andra ord ( även mitt om jag ska va ärlig ).
Dom hade antagligen ätit mycket mer om det inte vore för alla getingar. Det var som en invasion var man än gick. Vi bytte bord flera gånger men det hjälpte inte. Jag var övertygad om att någon skulle bli stucken men det slapp vi faktiskt.
Sylvester råkade naturligtvis halka i gräset så hela byxorna blev leriga och inte nog med det så spillde han sylt över hela sig.
När vi skulle åka hem och gick ut till parkeringen så började det regna igen som på en given signal. Det var som om man skulle haft en fjärrkontroll att styra regnet med.
När vi kom hem åkte vi till Kvantum och handlade. Lagom till Ronnie, Magnus och Nicko kom hem så hade vi grekisk pyttipanna och hembakat bröd klart. Det slog pannkaksbuffen med hästlängder kan jag säga.
I det stora hela var det en lagom och lyckad dag på alla sätt tycker jag.

Jag är inställd som en klocka på mornarna. Jag går upp efter andra "snozningen". Allt går i rutin så vid exakt samma tid varje morgon sätter jag mig i bilen.
Jag har jobbat morgon i tre veckor i sträck nu. En av dom första mornarna la jag märke till en vit bil som jag mötte. Den påminde om en bil som ett par före detta bekanta har så automatiskt tittadde jag till på registreringsnumret. Jag konstaterade med en gång att det inte var deras bil.
Efter det har jag varje morgon lagt märke till den bilen. Jag brukar möta den strax innan avfarten mot E22. Idag mötte jag den vid rondellen vid Kvantum.
Jag var faktiskt en minut senare än vad jag brukar vara. Personen i den andra bilen verkar vara samma rutinmänniska som jag.
Jag kanske ska testa att heja på honom på mornarna hädanefter. Han kanske har lagt märke till min bil också. Vem vet.

Det regnar ute. Jag kan inte påstå att jag ser fram mot att vara där en hel dag och trängs med folk i regnkappor. Jag har lovat mina barn att dom ska få ta med sig Sylvester också så det blir tre barn att svika om jag inte åker.
Jag kanske skulle ge biljetterna och låna ut bilen till Anders istället så kan han och Tina åka med alla tre barn. Det tål att tänkas på.
Jag tror inte att jag har missat Astrid Lindgrens värld ett enda år sen Koffe var ett. Jag kommer säkert att tvinga med barnbarnen dit sen när mina egna är för stora.
Jag tror på sol imorgon. Positivt tänkande. Det gör susen.

Micke skickade mig en ny blogg att förundra sig över. Den var kul så gå in och läs den.
Kilcka här så kommer du direkt dit.
Tur man har folk omkring sig som letar upp godbitarna åt en. Tack Micke.

Koffe smsade precis och meddelade att dom landat i Ibza. Han var ju naturligtvis tvungen att spä på med att det var jättevarmt där med. Retstickan. Bara för att vi har kallt och regn.
Skönt att resan dit gick bra i alla fall. Nu kan jag andas ut lite. Fast inte helt förrän om en vecka.

Det är inte länge sen jag gnällde för att det var för varmt. Svårt att tänka sig nu när det inte slutar regna.
Just nu är Koffe och Fanny på väg till Ibiza. Jag fick ett antal sms från honom vid halv sex imorse. Han var pirrig och nervös och det måste jag erkänna att det är jag med.
Jag har tjatat mig fördärvad om att inte betala med kort på underliga ställen, inte gå i gränder, inte ta med mer pengar än vad som går åt när du går från hotellet ja allt sånt tjat och tjafs som alla hönsmammor kommer med.
Jag kommer att va ett nervvrak innan han kommer hem igen. Trots det så litar jag faktiskt på dom. Jag vet att det är två förnuftiga och mogna ungdomar. Tyvärr kan det hända så mycket annat som inte dom rår för. Det är sånt jag oroar mig för. Det kommer gå bra. Jag vet det. Jag är glad för deras skull.
Vi hade krismöte med soc hela eftermiddagen igår. Vi kom fram till efter mycket turer fram och tillbaka att Kim ska stanna hos oss ett tag till. Jag tror det vänder nu så det ska nog bli bra. Det måste bli bra. Jag håller tummarna för pojken. Hoppas bara att han äntligen får hjälp nu när dom äntligen fått upp ögonen på soc.
Dax att ta tag i jobbet nu igen och vänta in smset från Koffe som han skulle skicka när han var framme.

Helgen gick bra och vi kom helskinnade tillbaka.
Vi åkte vid niotiden i lördagsmorse och var tillbaka vid nio på söndag kväll. Ett och ett halvt dygn utan barn. Det är skönt att få ladda batterierna ibland.
Min man var snäll och ställde in gpsen åt oss så vi skulle hitta.
Nåt slags tokfnatt fick den när vi kom till Stockholm. Den tog in oss på smala gränder ( jag är fortfarande inte övertygad om att det verkligen var en väg) och ner för en brant backe med kullersten. Det var nästan tveksamt om inte bilen skulle tippa över så brant kändes den.
Den sa till oss att svänga höger där det inte ens fanns en gata och helt plötsligt så ändrade den sig till vänster. Plötsligt var vi utanför ett parkeringshus nånstans.
Ann-Kari fick nog så vi stängde av ljudet och gick efter skyltar istället och vips så var vi utanför hotellet. Det råkade ju inte finnas nånstans att ställa ifrån sig bilen utanför hotellet så vi skulle åka en bit men det visade sig vara enkelriktat överallt så vi fick leta oss fram till hotellet en gång till. När vi var utanför för andra gången ställde vi ifrån oss bilen på gatan och lät hotellet ta hand om bilen. Dom hade ett garage nånstans där dom körde ner bilar. Det kostade en liten slant men vid det laget var vi trötta på att köra och leta i Stockholm så vi tog det.
Vi hade beställt teaterbiljetter vid halv fem på Fjäderholmarna så när vi hade fått rummet tog vi tunnelbanan till Slussen och letade upp färjan som skulle ta oss dit.
Med våran vanliga otur så skulle det naturligtvis regna och inte nog med det så visade det sig att teatern var utomhus. I spöregn! Vad gör man? Det är ju bara att gilla läget. Ann-Kari köpte oss varsin engångsregnkappa. Den såg ut som en stor genomskinlig plastpåse men den skyddade ju lite i alla fall. Den var lite kort för när man skulle sätta sig ned ville man ju ha skydd för ändan så man inte blev blöt och när man då drog ner den så den täckte bänken blev den lite tight i halsen istället. Den dög ändå i brist på annat.
Teatern var jättebra så det var värt att bli lite fuktig. Det enda vi reagerade över var planeringen. Båtarna ut dit gick bara en gång i timmen och dom hade lagt föreställningen så att man var tvungen att va där en timme innan det började och vänta 45 minuter efter för att ta sig hem. Så mycket fanns det ju inte att göra på ön att man ville tillbringa nästan 2 timmar extra där men om man inte vill simma så har man ju inget val.
Efter teatern skulle vi till en mongolisk restaurang. Jag har varit där några gånger så jag hade lite koll på hur vi skulle dit. Tyvärr lyckades jag blanda ihop T-centralen med hötorget så vi gick av en station för tidigt. Det blev en liten promenad extra innan vi hittade fram. Vi åt oss proppmätta och tog tunnelbanan tillbaka till hotellet. Klockan hade då hunnit bli elva så det blev sängen ganska snart.
Söndagen blev frukost först och bilen framkörd till halv elva. Ut ur Stockholm skippade vi gpsen.
Sen åkte vi till Kungens kurva och gick i affärer. Vi hann med alla affärer som vi hade intresse av men ändå gjorde jag knappt av med några pengar. Det var Ann-Kari som stod för shoppingen. Jag fick i alla fall mycket ideer till mitt framtida möblerande när vi ska flytta om lite på rummen när vi var på Ikea.
Jag köpte ett spel till barnens Buzz och varsin ryggsäck till småkillarna. Varsin tshirt till stora killarna och en långärmad till Ronnie. Till mig själv blev det bara en väska på rea.
På hemvägen stannade vi på Smultronstället och åt glass.
Jag anser nog att det varit en lyckad helg.