fyrbarnsmor

Det var en familj här nyss med två små flickor. Pappan ställde en kaffe på disken och en dricka bakom den. När jag skulle sträcka mig för att ta drickan så jag kunde scanna den så välte jag ut kaffet.
Jag såg allt som i slowmotion men hade inte chans att få tag i muggen.
Tyvärr råkade den minsta flickan få en del av kaffet på sig.
Kjolen blev full av kaffe och ena foten.
Jag känner mig som en idiot!
Stackars barn. Jag bad hundra gånger om ursäkt men det gör ju inte saken ogjord.

Jag var ledig i helgen. Jag är faktiskt ledig flera helger på raken nu eftersom Annett var snäll och tog min.

I lördas var vi nere på stan och kollade på motorcykelkortegen. Vi ställde oss vid vägen en bit ovanför stan. Den första halvan av kortegen såg vi utmärkt men helt plötsligt kom det en stadsbuss som skulle korsa gatan precis där vi stod och han kom inte över eftersom motorcyklarna avlöste varandra utan uppehåll. Den sista kvarten fick vi med andra ord endast se motorcyklarna när dom precis susade förbi eftersom bussen skymde sikten. Det var ju en liten miss i beräkningen men vad gör man?.

Efter kortegen gick vi på stan en liten stund och köpte present till Fanny och Ann-Kari. Det blev ingen lång runda på stan. Ronnie var ju med och han är inte känd för att springa i affärer direkt.
Vi köpte jordgubbar och åkte hem och åt jordgubbar och mjölk till lunch.

På kvällen var vi bjudna till Ann-Kari på middag. Som vanligt när det gäller våran familj så blev vi sena. Det är ju det där med att fint folk kommer sent. Vi tillhör alltid det fina folket med andra ord.
Som förrätt fick vi vitlöksbröd med aioli. Jättegott! Det är min favoritmat. Jag tror jag skulle kunna leva på det.
Efter det blev det grillat. Också mycket gott. Det är ju lite skillnad när man blir bjuden på mat hos nån som är utbildad kock. Jag har aldrig blivit bjuden på mat där som inte är perfekt.
När jag bjuder på mat finns det alltid risk att maten är konstigt kryddad eller köttet inte är tillräckligt genomstekt. Ibland blir köttet för mycket stekt också och det är inte ovanligt att potatisen inte är riktigt färdig i ugnen. Det finns massor som kan gå fel i matlagning och jag har väl gjort dom flesta felen nån gång. Men inte Ann-Kari då. Nej där går inget fel. 

Kvällen blev trevlig på alla sätt och vis. I alla fall för alla utom Ronnie.
Han blir nog inte så glad om jag går in på här hur kvällen var för honom men han tittade lite för djupt i glaset om jag ska fatta mig kort.

Ronnie retades med Agnes ( tre år ) hela tiden. När jag stod i köket kom hon ut till mig.
Agnes:- Dom är äckliga! Dom skulle pussa mig!
Jag:- Säg till Ronnie att han kan pussa din pappa istället då.
Agnes sprang ut till dom andra ute på altan.
Agnes:- Jessica sa att hon skulle pussa min pappa! ( med katig röst )
 
Det var inte så jag sa men det var det väl ingen som trodde på sen. Stackars Magnus trodde väl att jag skulle hänga mig på honom och pussa honom sen. Snacka om vilka mardrömmar han måste haft den natten.

Jag har haft en intensiv morgon.
När jag kom imorsen satt det kunder och väntade på mig så jag kunde inte öppna ordentligt innan jag var tvungen att ha igång kassan. Lagom när det blev tomt på kunder kom GB-bilen.
Annett frostade av frysen inatt så hela våran reservfrys där den nya glassen ska ligga var full med påsar med glass från butiksfrysen. Det blev ju självklart lite problem då att veta vad jag skulle ha för glass och var jag skulle göra av den.
Jag beställde det nödvändigaste och satte på frysen i butiken.
Lagom när Gb var på väg att åka kom Arla. Dax att packa upp mjölken.
Sen var det lagom kallt i frysen så jag kunde börja ta ner glassen igen.
Jag hann inte mer än stänga frysen så kom Privpakpaketen.
Jag tog fram lapparna som ska sitta på paketen letade upp första numret. Precis när jag hade lossat klisteretiketten och skulle sätta den på paketet kom det in en kund som hade tankat.
Kunden:- Ska du inte ha betalt eller!!!
jag:- Jo jag skulle bara sätta på lappen här. Det tar mig två sekunder!
Han slängde pengarna på disken och stampade ut till sin bil och körde iväg med en rivstart så det tjöt i däcken.
Den mannen hade attitydproblem!! Vilken idiot!

Efter filmen kom Ronnie och Magnus ner med Agnes och vi gick och åt glass med alla barnen.
När Ronnie och jag satt i bilen på väg hem frågade jag honom om han ville se Hancock (tror den stavas så) med mig nån kväll.
Han kom snabbt fram till att imorgon ( idag) skulle han nog bli sen så det fick bli idag ( igår). Impulsiv som jag kan va ibland så ringde jag Nicko och frågade om han kunde passa småkillarna medan vi gick på bio. Nicko är ju en toppenbrorsa så han sa att det gick jättebra. Vi körde hem barne och åkte ner igen till bion.
Klockan var på gränsen när vi kom ner till stan så Ronnie släppte av mig utanför bion så jag kunde gå in och köpa biljetterna medan han parkerade.
Jag jäktade fram till kassan.
Jag:- Finns det biljetter kvar till Hancock?
Kassakillen:- Ja nu har du tur det finns två biljetter kvar. Det är dom enda
Jag:- Precis vad jag behöver. Men då är dom inte bredvid varann då?
Killen:- Nej tyvärr.
Jag:- Jaja men det gör inget jag tar dom.
Han skrev ut två biljetter och jag väntade in Ronnie. Medan jag stod och väntade kikade jag in i sal ett som vi skulle sitta i. Dörrarna stod vidöppna och jag såg inte en människa. Jag vände mig om och kollade på tavlan igen så jag inte hade missuppfattat tiden eller salen men det stämde. Visserligen såg jag bara dom två nedersta raderna från där jag stod men dom hade ju sagt att det var fullt.
Jag gick fram till biljettkillen som genast kände igen mig och frågade varför det inte var fullt som killen i kassan hade sagt.
Biljettkillen:- Nej det var konstigt för där är det inte fullt.
Jag:- Men vi fick ju skilde platser för att det skulle va fullt.
Killen:- Får jag kolla på dina biljetter?
Jag gav honom biljetterna.
Killen:- Men dom här biljetterna är till mamma mia ju.
Jag gick raskt tillbaka till kassan igen.
jag:- Jag fick fel biljetter. Jag skulle ju till Hancock men dom här var det till mamma mia.
Killen:- Oj då hörde jag fel.
Jag:- Men det kanske inte gör nåt? Kan jag bara gå in på rätt film i alla fall?
Killen:- Nej tyvärr måste jag göra om det i kassan här.
Han fick göra ett återköp på biljetterna. Jag fick skriva på kvittona och sedan gav han mig pengarna. När det var klart fick han göra om hela proceduren med biljett köp igen och samma pengar gick tillbaka till kassan.
Nu fick vi äntligen gå in och sätta oss. Det satt bara typ 50 pers i salen så det var därför jag inte hade sett nån.
Filmen var ok men faktiskt lite oförutsägbar ibland. Lite annorlunda film om en superhjälte. Inte alls som man är van vid.

Den var helt ok för att va tecknad film. Barnen hade sett den innan på Nickos data med Engelskt tal så handlingen visste dom redan.
Barnen och jag ställde osss i den långa kön som gick utanför dörrarna eftersom barnen skulle handla popcorn. Tjejen framför oss lät oss gå före. Hon väntade på nån. När vi kom fram till kassan och barnen skulle beställa var dom så där lagom krångliga som barn kan va. Först skulle Emil handla. Han hade svårt att bestämma sig vilken storlek på popcorn han skulle ha men till slut blev det en barnmeny. Sen var det letandet efter pengar i plånboken. Det kan vara krångligt för en liten kille på 6 år att få fram 25 kronor snabbt och smidigt så till slut hjälpte jag honom.
Sen var det fabians tur och han kunde naturligtvis inte göra det enkelt för sig och ta en barnmeny han med. Nejdå han skulle ha en en stor dricka men när han fick tänka efter så ville han ju inte ha en stor popcorn. Efter massa velande blev det en liten popcorn och en stor dricka. han fick upp pengarna lite snabbare än Emil men lagom när han betalat kom Emil på att han faktiskt skulle ha en påse bilar med.
Han letade relativt smidigt fram en ny tjugolapp och betalade. När jag nu lagom trodde dom var klara skulle Fabian köpa sig en plopp också. Självklart måste man ju ha en plopp när man kollar på bio så fram med plånboken igen.
Nu var det äntligen min tur att köpa mina varma chips så vi kom därifrån.
Tjejen bakom hade nog ångrat sig att hon släppte oss före.
Vi tog våra muggar och skulle gå och fylla på läsk. Jag behöver väl knappast tala om hur lång tid det tar innan dom kan bestämma sig vilken läsk dom ska ha. När läsken var avklarad kom nästa prövning. Bion har börjat med att man kan ha olika smaker att krydda på sina popcorn. Burkarna man häller ur är naturligtvis fastkedjade vid läsken så man måste stå där och va i vägen för dom som vill fylla på läsk medan man kryddar. Det var inte enklare att välja smak på krydda än vad det hade varit att välja allt annat så där blev vi stående. Jag kände att jag hade några som flåsade oss i nacken och ville komma fram till läsken.
När jag vände mig om var det den stackars tjejen som släppte oss före tidigare och hennes sällskap. Hon kommer nog aldrig mer vara trevlig mot någon och släppa före.
Vi hann inte mer än sätta oss så skulle dom börja berätta vad som hände senare i filmen. Dom var så ivriga att dom inte kunde viska heller. Jag fick tysta ner dom för att inte förstöra handlingen för dom andra i salen.
Det var fullsatt trots att den redan gått i snart en vecka och medan jag stod och väntade på Koffe pratade jag med killen som rev biljettterna och han sa att även mamma mia säljer fortfarande slut efter två veckor. Det är helt fantastiskt.
Jag blev stående rätt länge med biljettkillen. Småbarnen gick in först och fick sina biljettter. Killen gick med dom in för attt visa dom till deras platser. Naturligtvis blev dom inte kvar där inne utan dom sprang in och ut hela tiden. Mest Emil om jag ska va ärlig.
När Koffe hade kommit så hade jag stått länge och pratat med biljettkillen.
Jag hann inte mer in i biosalen så var jag tvungen att gå med Emil på toa. Varje gång jag gick förbi biljettkillen log han. Jag tror han skakade lite på huvet med bakom ryggen med och tyckte vi var vimsiga men det visade han inte i alla fall.

Okej kanske inte riktigt så pigg men det är skillnad idag i alla fall. Igår var det riktigt synd om mig. Värsta migränanfallet hela eftermiddagen så jag fick ligga på sängen med nerdraget och blunda och dessutom var jag tvungen att gå och kissa varje kvart annars fick jag ont av det.
Men nu är huvudvärken borta. Ryggvärken (som visade sig vara njurarna) är kvar men jag springer inte på toa lika ofta så det är nog snart bättre med den med.

Alla verkar ha semester just nu. Det är knappt nåt folk ute alls så här tidigt på morgonen. Det känns lite underligt när jag vet att jag kommer ha hur mycket kunder som helst sen mitt på dan. Jag fattar inte varför kunderna inte kan dela upp sig istället så det blir en jämn ström hela dan.
Det går i och för sig ingen nöd på mig för jag har beställningar att göra så jag får tiden att gå ändå.

Ikväll blir det kung fu panda på bio med Ann-Kari och hennes stora flickor. Jag kollade in på sidan förut för att se om det fanns biljetter så det räckte och det visade sig att dom nästan var slut. Jag fick boka så vi är säkra på att det finns.
Det är inte ofta en film säljer slut mitt i veckan på vår bio men den är väl populär.
Barnen är helt eld och lågor över att äntligen få se den så jag hoppas den motsvarar deras förväntningar.
Dom fick 60 kronor var av sin mormor häromdan för att dom hade vattnat när dom var på semester och dom pengarna har bränt i Emils plånbok ända sen dess. Han hade bestämt sig för att dom ska gå till popcorn ikväll så han satt flera gånger igår kväll och kontrollräknade dom.

Fabian och Nicholas kom hem vid fyratiden idag.
Nu är vi kompletta igen.
Det är jättejobbigt när barnen är borta från mig. Jag kommer aldrig klara av att dom ska flytta hemifrån en vacker dag.
Eller annars kanske jag är så trött på barn då att jag slänger ut den sista på gatan.

Fabian hade ju köpt en tröja till Emil. Den var jättefin och Emil blev överlycklig. Dom har kramats och varit generösa mot varann ända tills nu. Jag trodde det skulle hålla i sig till imorgon i alla fall men inte då. Just nu bråkar dom som vanligt om nån kudde.
Kul att dom kunde va snälla mot varann i fem timmar i alla fall. Det är nog rekord när det gäller dom två.

Nu ska jag slötitta på en film innan jag lägger mig.

Jag trodde det var en vanlig urinvägsinflammation men tji fick jag.
Det var njurbäckeninflammation.
När jag går till läkare så tror jag alltid att jag har inbillat mig och att jag egentligen inte har speciellt ont. Jag är livrädd för att behöva stå och skäms om doktorn skulle säga att det inte alls är nåt fel på mig. Tänk bara att bli kallad hypokondriker.
Jag har haft ont i ryggen ett tag men jag trodde det var nån muskelvärk av nåt slag. Det är en konstant och brännande smärta hela tiden. Det var ingen muskelvärk utan njurarna som spökade. När doktorn skulle knacka lite lätt i min rygg precis där njurarna sitter höll jag på att svimma. Jag kände igen den smärtan. Undrar hur länge jag egentligen haft ont för jag har inte känt efter på länge. Vissa saker bara vänjer man sig vid. Har man en ständig smärta så blir den naturlig till slut.
Jag fick nån medicin och om jag inte kände mig bättre på torsdag skulle jag röntgas.
Jag brukar ha tur med mediciner så imorgon räknar jag med att va frisk som en nötkärna.

Tre veckor går fort. Jag känner mig utvilad och redo för jobb. Enda nackdelen är att jag på söndag kväll plötsligt kände av att det var en urinvägsinflammation på väg. Jag har duckit tranbärsdricka och vatten så det sprutar ur öronen på mig men det hjälpte inte. Idag är det värre än nånsin så det blir till att ringa doktorn.
Fabian och Nicholas är i Malmö hos morfar. Fabian fick med sig en mobiltelefon och han ringde mig hela tiden dom första dagarna men igår ringde han inte alls. Jag kom på det igår kväll och då var det för sent att ringa honom.
Jag tror och hoppas dom kommer hem idag. Det är tomt hemma med bara halva barnaskaran.
Fabian fick en hundralapp av mig innan han åkte och fyrtio kronor av Koffe. Jag tänkte att han kanske ville ha en peng om han skulle köpa en glass eller nåt men inte min Fabian inte. Han tog sina pengar och köpte en tshirt till Emil som present och en likadan till sig själv men en annan färg. Jag tyckte det var så gulligt gjort så jag skickade över en till hundralapp så han kanske kunde ta den till glass istället.
Det märks att småkillarna är vana vid varann. Emil är inte sig lik utan sin storebror och Fabian frågar efter Emil varje gång han ringer. Nu kanske dom uppskattar varandra mer när dom varit ifrån varann. I alla fall dom första dagarna sen bråkar dom väl som vanligt.

Jag är vrålhungrig. Har varit det sen innan bion. Fabian skulle laga mat idag och det enda han kunde var snabbmakaroner och falukorv.
Maten blev helt perfekt men det mättar inte speciellt länge. Redan när jag kom till bion var jag hungrig igen. Jag funderade väldigt starkt på varma chips men jag ville inte ställa mig i kön igen.
Jag genomled alltså hela filmen utan nåt att vare sig äta eller dricka.
Nu har jag suttit här och bara blivit hungrigare och hungrigare och då får man sms av nån som man trodde var en vän.
Ann-Kari och hennes man sitter på restaurang och äter vitlöksbröd och plankstek och naturligtvis måste hon påpeka hur gott det är.
Jag älskar vitlöksbröd!
När jag svarar att jag är vrålhungrig så har hon mage att skriva "Stackars dig. Jag är proppmätt"
Som om hon menade det där med stackars dig! Hah! Hon är nog skadeglad för att jag sitter här och bara känner hur jag magrar av utav kaloribrist.
Jaja det får väl bli en torr ostmacka till mig istället då.

Jag ber om ursäkt tusen gånger om till Sylvester. Jag har gjort nåt oförlåtligt mot honom.
Jag hade ingen bra koll på hur gammal han är ( vet knappt hur gamla mina egna barn är heller). Jag skrev att han är tre år men han är ju fyra år!!
Förlåt lilla gubben det är klart att man inte kan ta bort en fjärdedel av nåns liv bara så där. Jag ska bättra mig.

Nu har jag sett mamma mia för andra gången. Den blev bättre än nånsin idag. Jag såg saker i filmen som jag missade första gången.
När man vet hela handlingen är det lättare att uppfatta detaljer runt omkring.
Koffe skulle va barnvakt åt sina småsyskon och åt Sylvester. Strax innan vi skulle gå dök Jessica upp med Oskar och frågade om han kunde leka med Emil.
Stackars Koffe! Emil och Sylvester ihop är vilda bara dom men att sen lägga till Oskar som grädde på moset är bara för mycket.
Jag trodde jag skulle hitta Koffe sittandes i ett hörn och spela på läpparna och slita sitt hår så jag skulle behöva ta på honom en tvångströja och köra till psykakuten men det hadde gått bra.
Han är ju ung och tålig så han kan ta lite stryk av ett gäng småglin.

Imorgon ska Fabian och Nicko åka med sin morfar och Birthe till Malmö. Dom ska va där en vecka eller nåt och åka buss hem själva.
Att dom är hos morfar är inget jag oroar mig för men bussen hem! Koffe och Nicko höll på att missa bussen när den stannade för ett fikastopp i Växjö för några år sen.
Dom gick av bussen för att köpa varsin korv och när dom lagom fått sin mat började bussen åka. Koffe sprang som en galning efter bussen och slog på den men den stannade inte förrän vid ett rödljus.
Hade det inte varit rött där hade jag blivit tvungen att åka till Växjö och hämta två grabbar.
Jag bävar för att få ett telefonsamtal från nån av grabbarna nästa vecka att Fabian gått av och är kvar på toaletten i Växjö eller nåt.
Jag sa till Nicko att ingen av dom under några omständigheter får lämna bussen förrän dom är i Västervik. Hoppas dom lyder mig. Dom får ta med massor av smörgåsar,dricka och godis och endast gå på toaletten som är i bussen.
Det är kul att dom får komma iväg i alla fall. Emil kommer nog att sakna sina storebröder, speciellt Fabian. Nu får han gå till fritis utan honom i nästa vecka.
Återstår bara att se hur länge morfar orkar med dom. Han kanske sätter dom på bussen hem innan helgen är slut.

Det stod på filmen att det var en familjefilm. Den var dansk och hette dom glömda själarnas ö eller nåt sånt.
Fabian är ju åtta år så när han frågade om han fick se den igår kväll med oss så tyckte jag det var ok.
Det visade sig rätt snart att filmen var i otäckaste laget för en åttaårig pojke.
Han låg under täcket och kramade sin goseisbjörn som heter Isis. Hela tiden när det blev otäckt såg man Fabian som kröp längre ner under täcket och sa :- Isis, Isis, Isis. Han upprepade Isis namn hela tiden tills det otäcka var borta.
Varje gång jag sa till honom att han kanske borde gå och sova istället sa han att han inte tyckte det var ett dugg otäckt.
När filmen var på sluttampen kunde han inte hålla sig längre. Då rusade han upp och satte sig tätt intill mig istället.

När Ronnie och jag la oss efter filmen sa jag till Ronnie att vi får väl se hur lång tid det tar för Fabbe innan han kommer och frågar om han får ligga i våran säng.
Mycket riktigt så kom han intassande efter en stund.
Han är inte så katig lilla Fabian när det väl gäller.

Min pappa fyller 57 år (tror jag) idag.
Jag har bakat en jordgubbstårta och sen blir det grillat.
Som födelsedagspresent har jag köpt biobiljetter till mamma mia imorgon (hoppas nu bara att inte pappa hittar en data nånstans och kollar in min blogg innan han får presenten för då är överrraskningen förstörd).

Nu har jag lagom vant mig vid att va ledig och så är det bara nåra få dagar kvar av semestern. Jag får lite småpanik så här på slutspurten.
Jag hade massor av visioner av vad jag skulle hitta på mina tre veckor i frihet men jag har inte gjort ett dugg egentligen. I och för sig är det skönt att bara va utan krav och måsten men nånting kunde jag ju ha hittat på.
Om jag ska sammanfatta dom här två och en halv veckorna har jag varit på smultronstället tre gånger, busfabriken tre gånger, målat altanen och hallen och för övrigt har jag bara skött vardagsbestyren och slappat.
Visst om jag ska va ärlig så är vardagsbestyren fullt tillräckligt när man har fem barn så slappandet har inte varit min huvudsysselsättning.

Pappa och Birthe kom inatt vid tolvtiden med sin husvagn och två hundar.
Det är ingen risk att man får långtråkigt i den här familjen.
Emil rusade in till mig i morse och skrek att jag var tvungen att gå upp med en gång annars skulle morfar komma och släppa hundarna i sängen.
Jag som tänkte ligga och dra mig men det gick ju inte.

På eftermiddagen har Anders varit här med sin tjej och hennes son. Sylvester är tre år och minst lika vild som Emil. Dom två ihop är en spännande kombination.
Jag vet själv hur skönt det kan va att komma till ett hem där barnen är vilda så slipper man passa på sin egen för mycket.
I det här hemmet är vi mer vana vid aktiva barn än lugna så här passar han in. Det är en jättemysig, charmig kille.

Nu ropar min man på mig och säger att vi ska kolla på film så jag slutar för idag.

Jag lägger mig inte i normala tider längre så nu har vi precis satt på den nya Irene Hussfilmen.
När jag jobbar somnar jag senast tio men nu verkar jag aldrig bli trött.
Nu ska jag med andra ord logga ut och koncentrera mig på filmen.

Han säger att jag borde gå och jobba snart för att jag är socialt uthungrad när han kommer hem och han är trött på folk. Jag har inte pratat på hela dan och han har fått nog. Det blir att jag pratar tills han somnar av utmattning.
Jag behöver nog jobba snart igen.
Nu har jag bara en vecka kvar sen börjar allvaret igen. Jag ska njuta den sista veckan och suga ut allt jag kan av vila och avkoppling så jag orkar ett år till. Det är ju tur att jag tycker om mitt jobb.

Igår kväll var vi med Åsa och Magnus på kinarestaurang och och sen gick vi på mama mia på bio.
Det var en helt suverän film!!!
Nu har till och med Grease halkat ner till andra plats på min filmfavoritlista. Den låg på klar och obesegrad första plats i nästan trettio år.
Filmen var helt enkelt klockren. Det fanns inget att klaga på. Musiken är toppen och skådespelare och handling suverän. Folk i biosalongen applåderade till och med när ljuset tändes i salongen.
Jag vill se den en gång till på bio. Det är en speciell känsla att se den på stor bioduk med bra ljud. Jag ska definitivt köpa den med när den kommer ut.
Det kan ju va det trevliga sällskapet som gjorde det att det kändes bra med. En blandning kanske av god mat, trevligt sällskap, sköna biostolar och min man att hålla i handen i den mörka salongen.

Emil fick en snilleblixt. Han skulle sälja saft. Dom har dragit fram ett bord. två stolar, en kanna saft och letat fram plastmuggar.
Varje gång dom fått in 2 kronor springer dom in till mig och är i extas.
Efter ett tag gick försäljningen lite trögt så det var då det pinsamma inträffade. Kommer inte kunderna till dom så går Fabian till kunderna.
Han kom inrusande och var helt överlycklig för att dom fått en tjugolapp utan att sälja saft. När jag frågade hur det gick till så visade det sig att han ringde på hos grannarna och frågade om dom "ville köpa saft av dom för att dom ville ha pengar till visfestivalen".
Pinsamt!!
Grannarna måste ju tro att vi är fattiglappar som låter barnen gå i grannhusen för att tigga pengar till nöjen.

Dessutom har dom plockat en hel liter vinbär som dom tycker deras mamma ska koka saft på. Jag sa till dom att jag aldrig kokat sån saft så då gick dom in till en annan granne och bad om recept.
Dom är inte blyga mina barn.

Småkillarna vill ha ihop lite pengar till imorgon då vi tänkte gå ner på stan och kolla in visfestivalen.
Förut rotade dom fram alla pantburkar dom kunde hitta här hemma, när vi kom till macken samlade dom ihop panten dom hittade där och slutligen fick dom all sin mormors pant också.
På kvantum stod dom och matade in pantburkar medan jag handlade. Dom fick ihop 125 kr att dela på. Det var ju en hel förmögenhet för dom.
När vi skulle åka hem så hae Fabian kläckt den smarta ideen att han skulle kunna jobba lite hemma med.
Emil har plockat in disk (den fick jag göra om för den stod hullerombuller).
Emil sköljde ur badkaret ( minst lika mycket vatten kom på golvet).
Fabian skulle hänga tvätt ( gick inte så bra för han nådde inte så jag fick göra det själv). En halvtimme senare kom han in med samma tvätt igen. Han trodde inte den behövde hänga längre för den var ju nästan torr. För att kunna få ner tvätten har han slitit ner alla plagg så klädnyporna ligger på marken. Jag får alltså hänga samma tvätt två gånger och andra gången måste jag dessutom plocka upp alla klädnypor från backen innan jag kan hänga den.
Fabian har vattnat blommorna ( han har dränkt varje blomma så jag måste hälla av vattnet och dessutom plockade han bort torra blad från blommorna som ligger överallt nu. Både på golvet och bordet).
Nu plockar dom vinbär!! Dom tycker att vi ska koka vinbärsaft!! Jag kan inte koka saft.

Dom hade inte förhandlat om betalningen innan men förut sa dom
Emil:- Hur mycket pengar får vi för att vi städar?
Jag:- Jag vet inte riktigt vad tycker du?
Emil:- Jag vet inte. ( tänker en stund). Men vi kanske kan så mycket som en tjugolapp?
Fabian:- Jag tycker i alla fall att det räcker med en tia men vi får se eller hur?

Jag har inte haft ledigt så här länge i ett sträck på fem år. Det är underbart. Jag sover tills jag är pigg, slappar hela dagarna och bara gör det jag känner för. Inga krav och måsten.
Jessica och jag hade en heldag igår. Förr när våra stora barn var små umgicks vi varje dag. Vi bodde i samma trappuppgång så vi sprang mellan varandras lägenheter hela tiden. Vart vi än skulle eller vad vi än skulle göra så var det Jessica och jag och barnen. Barnen blev som syskon till slut.
Nu hörs vi knappt av en gång i veckan. Jag vet inte varför det blir så men det är väl för att vi har mycket att göra båda två hela tiden.
Trots allt så vet jag att hur lång tid det än går så kommer jag alltid att ha kvar Åsa och Jessica. Vissa vänner har man för livet. (Stackars dom som får dras med mig tills dom dör)
Vi hade i varje fall trevligt. Barnen hade det kanske inte riktigt lika trevligt. Dom var inte på sitt bästa humör. Det var Fabian, Emil och Oskar som var med. Emmie hade varit på busfabriken dan innan med en kompis så hon valde att stanna hemma.
Tyvärr är det lite svårt att komma överens när man är tre ibland. Igår var en sån dag. Alla tre var lika goda kålsupare. Var det inte Fabian och Emil mot Oskar så var det Emil och Oskar mot Fabian eller Fabian och Oskar mot Emil. Ibland var det alla tre var och en för sig mot varann.
Jag tror dom saknar skolan. Det är nog överskottsenergin som gör sig påmind nu. Värst var dom i bilen på vägen hem. Dom bråkade om platser i bilen, om Ramlösan som jag köpte till Emil, om fötter på sätet ja om allt kort sagt.
Jag får nog erkänna att det var rätt skönt att komma hem.

Jag ska hämta henne halv tio imorgonbitti.
Jessica jag och våra småkillar ska ta en sväng till Linköping. Det blir lite busfabrik för tredje gången den här semestern och tydligen var dom sugna på lite Smultronstället också för tredje gången.
Känns som vi har lite dålig fantasi men ungarna älskar det och det är ju huvudsaken.
Jag behövde åka till Ikea med så det blir lite vuxengrejer med.
Ska jag orka upp imorgon borde jag logga ut och sova eller hur?
Gonatt på er så får vi se om jag loggar in nåt mer innan semestern är slut.

Jag kollade mina mail förut och där hade Micke skickat en blogg till mig som han tyckte kunde passa mig.
Den var klockren! Helt enkelt toppen. Jag kände igen mig så väl. Jag som trodde det bara var mina kunder som beter sig underligt ibland.
Gå in här och kolla. Livet på en bensinmack i ett nötskal.
Tack Micke! Ett gott skratt förlänger ju livet så nu lär jag bli långt över hundra.

Dom första dagarna av min semester så sov jag mest men nu börjar energin komma tillbaka.
Jag grundmålade utsidan på altan häromdan och idag målade jag klart hallen med.
Jag tror att jag lätt skulle kunna vänja mig vid ständig semester.

Tyvärr har jag otroligt dåligt samvete för min man som jobbar ihjäl sig samtidigt som jag bara har semester. Jag kan inte avlasta honom i verkstan annars skulle jag gärna göra det.
På sommaren kan han inte stänga vid normala tider och han får inget gjort på dagarna. Klockan är nu halv tolv och han har fortfarande inte kommit hem. Så fort han hissar upp en bil och börjar skruva i den kommer kunder och stör så han får börja om från början hela tiden. Det gör att han bara kan mecka ifred efter åtta på kvällen.

Det bästa skulle va om han kunde låsa om sig i verkstan och inga kunder fick gå ut dit utan att först förklara sig vad dom vill honom. Många gånger är det bara larv och ofta sånt som vi i kassan kan hjälpa till med men det tror dom inte för vi är ju tjejer.
Jag hoppas att han kan ta ett par veckors semester i slutet av sommaren så han får vila ut.
Stackars Ronnie. Hade det inte varit för att jag sett med egna ögon hur kunderna sliter i honom hela dagarna skulle jag inte kunna föreställa mig hur han har det. Men jag vet ju som sagt hur det går till.