fyrbarnsmor

Den här veckan har verkligen testat mitt humör.
I måndags gick frysen på macken på sönder. Det var inte så länge sen jag köpte den så jag ringde leverantören och frågade hur lång garanti det var. Dom hade två års garanti. Naturligtvis var det 2 år och 3 månader sen jag köpte den. Det kunde jag ge mig f-n på.
På kvällen skulle vi äta mat och när jag bet i en baconskiva gick halva min tand av. Det blev en vass kant på den halvan som var kvar så varje gång jag pratade eller tuggade skärde det mot tungan som en kniv. Det gjorde riktigt ont. Som tur var så var den tanden rotfylld så tanden i sig kändes inget.
Jag ringde tandläkaren på morgonen efter och fick en tid vid ett. Jag skulle börja jobba vid elva så jag förstod att det kunde bli lite problem med den tiden men jag var tvungen att laga den så jag fick ta risken.
När klockan blev tio i ett och jag skulle åka var Ronnie i upplösningstillstånd. Han hade absolut inte tid med att stå i kassan. Jag ringde upp Annett för att kolla om hon kunde ta några timmar åt mig på kvällen så jag kunde hämta barnen och Ronnie kunde göra klart i verkstan då istället. Jag visste att Annett behövde åka till arbetsförmedlingen den dan men hon erbjöd sig att komma omgående om nån av oss bara kunde öppna åt henne dan efter så hon kunde ta arbetsförmedlingen då istället. Det löste alla jobbproblem i alla fall.
Hos tandläkaren var jag livrädd för att dom skulle dra ut min tand. Jag har ingen lust att bli tandlös än. Även där löste det sig. Dom kunde laga den. I alla fall tills vidare. Får se hur länge det håller.
Jag åkte och hämtade barnen efter tandläkaren. När vi kom hem fick Fabian syn på vår ruta i vardagsrummet. Vi hade haft den på glänt för att släppa in lite luft men eftersom det hade blåst massor den dan så hade den blåst upp och knäckts.
Eftersom jag oftast har tur i min otur så råkar jag ha en toppensvåger som är glasmästare. Ett samtal bara och han kom och hämtade rutan och fixade den samma dag. Han är en pärla min svåger.
Tand och glasruta kostade mig 3000 men det löste sig i alla fall.
På kvällen var det fest för gymnasieeleverna. Dom hade sin skolavslutning den dan. Jag har ju två gymnasieelever så det blev inte mycket sömn den natten. Koffe och Fanny var hemma vid tolv och i bra skick så där var det ingen fara. Värre var det med Kim och Amanda.
Jag orkar inte ens gå in på här hur min natt var men jag gick inte och la mig förrän vid halv fyra.
Igår var jag näst intill medvetslös av trötthet. Stackars Ronnie hade ju lovat Annett att öppna så honom var det ännu värre för.
Jag kunde inte sova när jag hade lämnat barnen på skolan men jag gick inte många knop på förmiddan.
När jag stod beredd att hämta barnen ringde det från skolan. det var specialpedagogen som ville diskutera om Emil. Dom vill ju ha honom på specialundervisning eftersom han inte kan ljuda mer än 6 bokstäver. Jag vägrar låta dom särbehandla honom. Jag sa ifrån och bad dom avvakta. Han är ju trots allt bara 6 år än. Han ska börja ettan till hösten så lite tålamod kan dom ha.
När jag lagt på luren med henne ringde Fabian och undrade var jag var. Jag sa till honom att dom skulle gå ut och vänta på mig. Jag skyndade mig iväg och när jag körde in framför skolan stod det inte 2 barn och väntade utan 4! Då hade Emil bestämt med 2 kompisar. Dom hade till och med hunnit ringa sina föräldrar och säga till att dom skulle med oss hem. Jag blev tvungen att göra min son besviken men eftersom jag skulle till bup senare kunde jag inte dra med mig fler barn hem. Personalen fick ringa barnens föräldrar och säga till att dom inte skulle gå med oss hem. Lite småunderligt kan jag tycka att personalen ringde föräldrar innan dom frågar mig om det gick bra.
När jag skulle till bup vid tre hade Malin råkat dubbelbokat. Snäll som jag är lät jag henne ta den andra familjen först så vi fick sitta och vänta i en timme innan vi fick komma in.
Idag är det min dag att jobba från morgon till kväll och imorgon är det skolavslutning. Eftersom jag inte kommer hem förrän vid halv nio ikväll blev det lite körigt med tid att baka tårta (som vanligt är jag klasssmamma och ska fixa avslutningstårta) så Ann-Kari var snäll och erbjöd sig att baka den åt mig. Ytterligare ett problem som löste sig den här veckan.