fyrbarnsmor

När man fyller 7 år så tror man att den dan varar för evigt.
Sen Emil vaknade imorse har han gått omkring med en självklar känsla av att vara störst bäst och vackrast. Han har haft all fokus hela dan och alla har gett honom full uppmärksamhet.
Han fick själv välja tårta  på bageriet. Han fick självklart plocka bort rosen från tårtan innan alla hade tagit och lägga på sin egen tallrik. Han har bestämt middag idag (självklart mcdonalds).
Tyvärr tar ju även födelsedagarna  som sagt slut. Imorgon är han som vilken 7åring som helst igen. Ingen kommer att ta extra hänsyn till honom. Det är bara att hoppas att han inte hunnit vänja sig vid att vara prins.

Han hade en liten motgång vid maten förut. Hans morfar och gammelfarmor skulle också äta här. Vi blev med andra ord åtta personer och vid vårat matbord finns det åtta stolar så det passar ju perfekt. Emil gick ändå in i vardagsrummet och satte sig med sin mat. Jag gick efter honom och frågade varför han inte ville sitta med oss när det var honom vi firade.
Han förklarade att den enda stolen som var kvar var den bredvid hans morfar och morfar är så elak och killas och retas så där ville han inte sitta.
När tårtan kom fram var hans gammelfarmor så snäll att hon tog platsen bredvid morfar så Emil fick sitta på tryggt avstånd.
En sån uppoffring hade hon nog inte gjort om det inte vore för att det är hans födelsedag.
Emil har rätt hans morfar är en retsticka. Man skulle kunna tro att det är han som är barnet här.