Jag är skurken i familjen

Jag har kommit fram till att det inte är riktigt läge för våran familj att ha en hund.
Jag försöker tänka förnuftigt fast det inte är lätt när man har med världens sötaste hund att göra.
Det har tagit ännu längre tid för Ronnie att acceptera fakta men jag tror han inser också att vi inte kan binda upp oss så.
Barnen är inte glada på mig nu.
Alla inklusive Stina tittade på mig med anklagande sorgsna ögon igår kväll. Det är meningen att den familjen som ska ta henne ska hämta henne idag.
Nicko sa att han skulle gömma henne så vi inte kunde hitta henne.
Det känns hemskt att slita ifrån Nicko nånting som verkar betyda mycket för honom nu när allt annat är så jobbigt för honom. Jag har sett att Stina har blivit väldigt viktig för Nicko.
Beslutet var inte enkelt men ibland måste jag låta hjärnan bestämma. Jag kan inte alltid vara impulsiv. Eller egentligen vad är det för fel på att följa sina impulser?
Jag har klarat mig rätt bra i livet ändå utan att behöva vara förnuftig och förståndig och vuxen jämt.
Det är nog bäst att jag inte är hemma när dom kommer och hämtar hunden så jag inte låter hjärtat ta över i sista minuten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0