Jag fick så jag teg förut

Precis när jag skrivit klart om vilken energi jag hade så hörde jag DHLbilen utanför.
Jag beställde varor från OKQ8 i förra veckan och det var inte lite varor.
En hel pall med kartonger med spolarvätska, oljor, bilbatterier och annat smått och gott.
Jag bar tills mina armar höll på att ramla av.
Man får inte bära oavbrutet heller eftersom det kommer kunder hela tiden så den pallen tog ett tag att bära in och för att inte tala om  att plocka upp allt på hyllorna.
Lagom när jag var färdig och kunde pusta ut så kom postbilen med dagens leverans med  tidningar och hyrfilmer.
Allting gick i ett tills jag fick åka hem. Eller snarare åka till banken och sen affären och till sist hämta grabbarna.
Sen var jag inte lika rastlös och överenergisk längre.
Jag unnade mig till och med att lägga mig på sängen med min bok i en halvtimme innan jag började med middan.
Skönt att få utlopp för energin ibland måste jag säga.

Nu har jag suttit vid datan och kollat ifatt på andra avenyn.
När jag ändå var ute på svts sida så hittade jag en dokumentär om bortgifte som jag bara tänkte titta på lite grann men jag såg hela timmen.
Det var jätteintressant.
Det kändes som att alla som blev intervjuade verkligen öppnade sig och sa sanningen om hur seder och bruk ska fungera där och vad som händer annars.
Dom resonerar inte som vi är vana vid.
Jag förstod aldrig riktigt men jag tror att kvinnan som låg bakom dokumentären själv var därifrån från början så det kan ju vara därför dom kände sig lite tryggare med att berätta lite ärligare.
Det var tragiskt att se tjejerna som blivit bortgifta vid tretton års ålder.
Dom fick inte gå utanför dörren utan sin man överhuvudtaget.
Dom blev slagna och kuvade till underkastelse och en man sa att det var ok att döda sin dotter om hon vägrade giftermål för att det var som att ta bort ett sjukt finger typ.
Det är så fjärran vårat sätt att vara och tänka men jag tycker ändå lite synd om männen. Dom har ju också blivit offer. Dom har blivit inpräntade sitt sätt att tänka sen dom var små så dom vet ju inget annat.
Det var en intressant men tragisk film.

Nu är det dax för sängen. Barnen ska ju som vanligt upp till skolan imorgon så det blir till att ställa klockan fast att jag inte börjar förrän elva.
Ska bli skönt när barnen är så stora att dom klarar sig själva på mornarna men det är många år kvar tills dess. Nicko kan inte ens klara sig själv fast han är 14.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0