fyrbarnsmor

Det är så mycket brutalt övervåld bland ungdomsgängen idag.
Det låter kanske som att jag är gammal nu men det var faktiskt inte så här rått och otäckt bland ungdomarna när jag var i den åldern.
Igår fick jag reda på att en kille som vi känner till lite grann (vi känner fosterfamiljen han han bor hos) hade varit inblandad i slagsmål i måndags. Han och 7 killar till hade varit och slagit ner ungdomar med knogjärn.
Efter det slagsmålet när adrenalinet fortfarande pumapde i killarna hade dom träffat på Nicko och hotat honom med men han hade sluppit undan. Kanske för att han och den här killen (som antagligen är nån slags ledare i gänget) känner varandra.
Jag undrar vad det är som har gjort den här mentaliteten hos ungdomarna.
Det är väl relativt "normalt" att det blir bråk nån gång ibland men inte på det här viset. Ett bråk en mot en är en helt annan sak.
Dom här bråken som är idag är helt tagna ur tomma intet. Dom här killarna (och även tjejer) går omkring med massor av ilska och till slut rinner det över och dom tar första bästa som är i vägen och misshandlar den personen helt besinningslöst.
Kim var en av dom här killarna innan han flyttade till oss och tyvärr verkar han ha blivit likadan igen sen han flyttade ut.
Jag har tillbringat många timmar med att försöka komma underfund med hur Kim resonerade och hur han kunde bli så våldsam och ångestfylld men det är invecklat.
Det verkar inte finnas ett enkelt svar. Det ligger nog för långt tillbaka i tiden för dom här ungdomarna. Det är ilska som byggts upp under en helt liv för somliga och sen blir det för mycket i tonåren.
Det är så tragiskt.
Jag är orolig för mina pojkar som ska växa upp i det här hårda samhället där det inte ens hjälper att hålla sig på sin kant. Man åker på stryk även om man varken har tilltalt eller tittat på nån.
Kanske dags för samhället att sluta blunda. Det är ju bara att läsa tidningarna för att se vad som håller på att hända.