Nu vet jag varför jag är så trött

Jag har varit så trött den sista veckan att jag knappt kommer upp ur sängen på morgonen och går omkring som ett åskmoln hela dagarna. Inatt kom jag på varför.
Det är Emils fel. Han kommer in till oss och lägger sig varje natt sen en dryg vecka tillbaka. Han lägger sina ben under min madrass, sparkar mig i ryggen, puttar ur mig från sängen och knuffar mig lätt i ryggen tills jag vaknar och frågar om han kan få lite täcke. Det är ju inte bara en gång per natt han väcker mig heller.
Jag har inte så lätt för att somna om efter varje väckning utan jag ligger och vrider och vänder mig och svär en bra stund tills jag slutligen somnar och så får jag sova en liten stund innan jag blir väckt igen. Ronnie märker ingenting av allt det här. Inte så mycket som ett hårstrå från Emil ligger på hans 90 cm utan det är bara min sida han terroriserar.
Jag hatar att ha barn jämte mig när jag sover. En del tycker säkert att det är jättemysigt och så men jag vill vara ifred på natten. Jag gör allt för mina barn hela dagarna men natten är min. Bara min! Då vill jag sova! Det är väldigt viktigt för mig.
Nu är det dax att avvänja Emil från hans nya dåliga vana han fått. Är han så kramsugen på nätterna så får han sova jämte Fabian. Det är närmare dessutom.

Kommentarer
Postat av: Åsa

stackars Fabian då?? ;)

2009-04-02 @ 10:01:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0