fyrbarnsmor

Nerverna sitter utanpå just nu.
Jag hade nyss en stammis inne som konstaterade att han skulle inte va hemma kommande vecka så det var sista gången vi sågs. I alla fall på macken.
Han tackade mig för den här tiden och sa att han tyckte vi hade varit bra och gett bra service och slutade med att önska mig lycka till.
Vad gör då jag. Jo jag börjar naturligtvis gråta. Inte så där hulkande utan bara några tårar som jag inte hann hejda och säger "tack" och "detsamma".
Jag får alltså chansen att säga nåt moget och noga övertänkt när jag nu får så fina ord men det enda jag säger är tack och detsamma.
Han kommer minnas mig så. Det sista han kommer ihåg av mig och sitt sista besök på macken är en tårögd mackägare som inte vet vad hon ska säga.
Jag kommer sakna dom.
Alla mina kunder.