fyrbarnsmor

Det går så fruktansvärt fort.
Helt ärligt så hinner jag inte med allt jag ska hinna. Alla dagar har ju bara 24 timmar men jag skulle defintivt behöva fler med tanke på att jag slösar bort en tredjedel av dom på att sova.
Jag är jätteglad att både Ronnie och jag fått varsitt nytt jobb men tyvärr behöver vi redan lägga ner tid på dom nya jobben innan vi ens avslutat dom gamla.
Eftersom vi redan jobbar mer än heltid båda två så finns det inte många timmar kvar att pussla med men det ska gå på nåt sätt.
Ronnie fick pussla ihop båda sina jobb i förra veckan så han var helt slutkörd när han äntligen var klar vid ett på fredagnatten.
Mina jobb blir lite klurigare eftersom det inte går att sköta nåt av dom på kvällar o nätter.
Det svåraste just nu är alla kluvna känslor. Å ena sidan känns det sorgligt att avsluta det jobb som jag faktiskt har trivts rätt bra med men å andra sidan är jag överlycklig för mitt nya jobb.
Ronnie är nog också lite osäker på om det kommer att kännas rätt på nya jobbet men jag hoppas han vänjer sig.
Det ska bli skönt när allt är klart och vi bara har ett jobb var. Då kanske man kan återgå till ett normalt liv igen.
Jag har blivit sjukt stressad den sista tiden. Jag sätter mig aldrig ner utan utnyttjar all tid till 100%.
Det är så mycket jag vill komma igång med som jag inte kan styra själv så det är väl därför jag blir övereneergisk på sånt som jag själv bestämmer över när det ska bli gjort.
Jag har ju Koffe som kan jobba åt mig så det kommer att lösa sig. Det är jag övertygad om.
Mest av allt är jag väldigt förväntansfull i alla fall. Den känslan är större än oron.