fyrbarnsmor

Vi ska gå och se på Yesman.
Jag tror den är jätterolig och det blir samtidigt lite romantsikt så här på alla hjärtans dag. Det enda som intre blir lika kul är att sitta genom en hel film och se Ronnie smaska i sig varma chips och popcorn och jag inte får äta ett dugg.
Jag är faktiskt motiverad nog att stå ut med några pulverveckor nu men ibland känns det väldigt motigt. Dom här första dagarna är en mardröm och då är det jobbigt att hamna i situationer som jag automatiskt kopplar ihop med att äta. Som tex. bio.
Men det är lugnt. Jag sabbar inte det här bara för några fjöntiga, runda, varma, knapriga underbara chips. Jag är tuffare än så.
Ronnie får väl ställa upp på att avstå han med för min skull.
Nu är det snart dax att stänga macken för idag och gå ut och skrapa rutorna och åka hem till mitt överfulla hem.
Nicko har som vanligt ett antal kompisar som lanar med honom hela sportlovet. Jag gillar alla dom här goa killarna utom vid tre på natten när dom låter som värst och jag snart ska upp och jobba. Det underliga är att när min klocka sen ringer på morgonen så sover dom minsann. Egentligen skulle jag ha hämnats då och gått in till dom och fört oväsen så inte dom kunde sova men det orkade jag inte.
Det är bara att bita ihop. Det är bara en vecka kvar tills sportlovet är slut.