fyrbarnsmor

Han tog Emils och mitt "bus" med ro.
Jag skulle velat vara en fluga i hans rum på natten när han försökte lokalisera ljudet.
Han sa att han hade med en gång undrat vem som hade lämnat hans lampa tänd men så fort han släckte hörde han myggan.
Han tände och kollade sladdar och lampor eftersom han tyckte det lät som nåt surrande elfel.
Han hittade inget fel utan släckte igen och då kom ju ljudet tillbaka så då tände han igen och letade och så gjorde han ett par gånger tills han förstod mönstret med att ljudet försvann varje gång det var tänt så då tände, släckte, tände, släckte han snabbt massor av gånger och blev mer och mer fundersam på ljudet som kom och försvann hela tiden.
Jag hade verkligen skrattat ihjäl mig om jag hade tittat ut genom sovrumsfönstret då och sett hans lampa som tänds och släcks.
Det tog honom 20 minuter att hitta dosan som vi hade lagt i rummet. Jag hade lagt den ganska synligt eftersom jag ändå tyckte att han kunde få hitta den så småningom så han inte fick en sömnlös natt.
Jag frågade Emil igår förmiddag när jag pratade med honom på telefon om han hade frågat Choffe om "myggan" men han sa att han inte vågade för han trodde han var arg på honom men när Choffe kom hem på kvällen skratta han gott åt att han hade lyckats lura storebrorsan.
Nu är ju den skämtartikeln förbrukad i våran familj eftersom alla vet om den nu så jag får gömma den hemma hos nån annan nästa gång. Jag får ha den i väskan och lägga ut den vid nåt lämpligt tillfälle.
Om jag kunde få den till att surra när det var tänt istället så kunde jag ha lagt den på kundtoan på macken så kanske folk hade lärt sig att släcka efter sig för att slippa från ljudet.