Mötet avklarat
Vi har varit på Nickos skola nu.
Rektorn, 2 av Nickos lärare, Agneta från Olympen, bupMalin, Bupdoktor Gudrun, Ronnie och jag. Jag kände verkligen att dom la ner all sin tid och energi på att hitta en lösning på problemet så mötet gick bättre än jag förväntade mig.
Det kändes verkligen som att vi allihop som var där kände Nicko och försod honom och varför situationen ser ut som den är. Den ena läraren var lite mer motsträvig än den andra. Den yngre av dom. Jag fick känslan av att hon tog en del av det som sas som personlig kritik och att hon då ville försvara sig medan den äldre läraren inte tog åt sig utan visste att inget av det som diskuterades var nån kritik mot deras lärarroll. Han verkade mer självsäker i sin roll som lärare och behövde då inte hävda sig och förklara sig.
Inget av det som vi pratade om var heller nåt som var riktat just till dom. Det är massor av indicier som gjort att det har gått snett.
Jag och Ronnie påtalade flera gånger och väldigt tydligt att Nicko har extremt dåligt självförtroende och att han inte känner sig välkommen. Han läser av lärarna hela tiden och läser in negativa känslor även om det inte finns. Det hade båda lärarna själva märkt. Dom sa att dom fick känslan när Nicko kom till klassrummet att han vände utochin på sig själv för att vara till lags så ingen skulle bli arg och att han var nervös och hela tiden kollade in lärares reaktioner.
Den äldre läraren skulle ta på sig ansvaret för att prata med hela lärarlaget om att alla vid ett bra tillfälle ska ta Nicko avsides och berätta att dom tycker det är kul att han kommer på lektionerna och att dom i fortsättningen ska berömma så mycket dom kan för att skapa en positiv atmosfär.
Rektorn lovade oss en deltidsassistent som ska hjälpa honom att ta sig till några av lektionerna. Tyvärr kunde hon inte avvara den assisten så mycket men det är bättre än inget. Han ska få hjälp av den killen att öva på att hålla fokus på sitt mål.
För andra kan det tyckas som en självklarhet att ta sig från ett klassrum till ett annat med rätt böcker och i rätt tid men för Nicko är det en omöjlighet och det är det som han ska få hjälp att träna med assistenten. Sånt är svårt att få andra att förstå som inte själva har eller har haft dom koncentrationssvårigheterna som adhdbarn har.
Vi ska ha ett nytt möte veckan innan nian börjar så då får vi reda på om han även i fortsättningen kan få lite extraresurs.
Efter all oro och späning som jag haft inför det här mötet så käner jag mig bara tom nu. Tom på känslor och tankar. Jag vet inte ens om jag vill gråta, skrika eller bara lägga mig och sova bort allt som är jobbigt. När jag känner så brukar jag påminna mig om vad bupMalin sa till mig en gång att "tänk bara på att så som du mår nu så mår Nicko jämt". Nicko går inte på ett enstaka möten här och där utan han lever i det här varje dag.
Rektorn, 2 av Nickos lärare, Agneta från Olympen, bupMalin, Bupdoktor Gudrun, Ronnie och jag. Jag kände verkligen att dom la ner all sin tid och energi på att hitta en lösning på problemet så mötet gick bättre än jag förväntade mig.
Det kändes verkligen som att vi allihop som var där kände Nicko och försod honom och varför situationen ser ut som den är. Den ena läraren var lite mer motsträvig än den andra. Den yngre av dom. Jag fick känslan av att hon tog en del av det som sas som personlig kritik och att hon då ville försvara sig medan den äldre läraren inte tog åt sig utan visste att inget av det som diskuterades var nån kritik mot deras lärarroll. Han verkade mer självsäker i sin roll som lärare och behövde då inte hävda sig och förklara sig.
Inget av det som vi pratade om var heller nåt som var riktat just till dom. Det är massor av indicier som gjort att det har gått snett.
Jag och Ronnie påtalade flera gånger och väldigt tydligt att Nicko har extremt dåligt självförtroende och att han inte känner sig välkommen. Han läser av lärarna hela tiden och läser in negativa känslor även om det inte finns. Det hade båda lärarna själva märkt. Dom sa att dom fick känslan när Nicko kom till klassrummet att han vände utochin på sig själv för att vara till lags så ingen skulle bli arg och att han var nervös och hela tiden kollade in lärares reaktioner.
Den äldre läraren skulle ta på sig ansvaret för att prata med hela lärarlaget om att alla vid ett bra tillfälle ska ta Nicko avsides och berätta att dom tycker det är kul att han kommer på lektionerna och att dom i fortsättningen ska berömma så mycket dom kan för att skapa en positiv atmosfär.
Rektorn lovade oss en deltidsassistent som ska hjälpa honom att ta sig till några av lektionerna. Tyvärr kunde hon inte avvara den assisten så mycket men det är bättre än inget. Han ska få hjälp av den killen att öva på att hålla fokus på sitt mål.
För andra kan det tyckas som en självklarhet att ta sig från ett klassrum till ett annat med rätt böcker och i rätt tid men för Nicko är det en omöjlighet och det är det som han ska få hjälp att träna med assistenten. Sånt är svårt att få andra att förstå som inte själva har eller har haft dom koncentrationssvårigheterna som adhdbarn har.
Vi ska ha ett nytt möte veckan innan nian börjar så då får vi reda på om han även i fortsättningen kan få lite extraresurs.
Efter all oro och späning som jag haft inför det här mötet så käner jag mig bara tom nu. Tom på känslor och tankar. Jag vet inte ens om jag vill gråta, skrika eller bara lägga mig och sova bort allt som är jobbigt. När jag känner så brukar jag påminna mig om vad bupMalin sa till mig en gång att "tänk bara på att så som du mår nu så mår Nicko jämt". Nicko går inte på ett enstaka möten här och där utan han lever i det här varje dag.
Kommentarer
Trackback
