fyrbarnsmor

Jag kan inte sova om nätterna längre. Jag vaknar flera gånger per natt och tänker på operationen jag ska göra och oroar mig. Säkert helt i onödan men det går ju inte att styra över direkt. Varje dag när jag kommer hem från jobbet så är min familj i full gång med att jobba på den nya altanen eller nåt annat och jag är helt slut av sömnbrist. Det känns ju inte kul då att lägga sig en stund som jag egentligen vill och behöver så jag plågar mig istället och försöker hjälpa till här hemma.
Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att min man kunde va lika trött som jag så det skulle vara legitimt att slöa. Å andra sidan så har han faktiskt semester så jag tror inte han är uppe så tidigt direkt.
Just nu håller Ronnie och småkillarna på att rensa ur förrådet som är mögelskadat, Nicko gräver hål till stolparna till nya altan, Choffe jobbar och jag gör inget vettigt alls.
Jag får nog ta mig i kragen och gå ut och hjälpa till en stund innan jagt ska försöka få lite sömn.
Idag låter jag gnällig men jag blir nog trevligare efter den 24 när jag fått besked om hur allvarliga cellförändringar jag har. Hade jag bara varit smart nog att gå på cellproverna som man blir kallad på var tredje år så skulle jag ha vetat att det inte hade varit nån fara för cellförändringar behöver 10-14 år på sig att utvecklas till cancer men jag var senast 1996 så mina cellförändringar kan ha haft fritt fram i många år på sig att växa.
Jag ska inte ta ut nåt i förskott men tankarna finns ju där vissa dar och idag är det en sån dag.
Nu ska jag hänga en tvätt och tänka glada tankar. Det räcker med att titta på mina vackra barn så blir jag glad.