fyrbarnsmor

Nicko hade fest igår och eftersom det inte gick att låta ungarna hålls själva utan uppsikt av tjatiga Ronnie och mig så blev det inte att komma i säng förrän vid tolv när alla gått.
Efter det tog det ett tag att varva ner och när klockan ringde ringde vid 5 imorse så var jag så trött att jag ville gråta. Jag jobbade på ren viljestyrka och när jag åkte hem från Gamleby trodde jag att jag skulle somna vid ratten ett tag. Jag sprang in en snabbis på Kvantum när jag var tilbaka i stan och köpte frallor till hela familjen. När jag kom hem sov alla fortfarnade så jag väckte ingen utan satte mig alldeles själv vid köksbordet och åt min frukost och gick sen in och la mig igen.
Klockan var då 10 och jag vkande inte förrän vid vid 2 på eftermiddan igen. Barnen var inne ett par gånger och tjatade på mig om lördagsgodis men jag bara viftade bort dom och somnade om.
När klockan var 2 och jag kände mig tvungen att gå upp var jag fortfarande trött. Jag hade lätt kunnat sova i några timmar till men samvetet tvingade upp mig.
Hela dan har jag känt mig som en zombie.
Ann-Kari kom in till stan för att gå på bio med mig men jag tänkte inte på att kolla upp exakt när filmen skulle börja eftersom ja tog för givet att det 18.30 som alltid annars men idag hade dom bestämt sig för att starta alla filmer en kvart innan. Ann-Kari tyckte inte det var nån ide att gå in när det redan hade börjat så vi hyrde film istället. Det blev "remember me". Den var rätt så bra men lite svår att komma in i början.
Nu får det bli sängen och läsa bok och imorgon har jag inget jobb så då kan jag sova så länge jag vill. Jag kommer inte att gå ur sängen alls tror jag.