Så sjukt mycket snö!
Var kommer all denna snö ifrån? Jag lovade barnen att vi ska göra lite julgodis idag men frågan är om vi ens kommer till affären.
Plogbilen var här nån gång i natt och plogade upp en jättevall utanför och han som körde var nog full eller trött eller nåt för för han har kört en meter utanför staketet så det är helt omöjligt att skotta bort allt nu. Dessutom har det hunnit snöa massor till efter dom plogat så vägbanan är inte körbar än i alla fall.
Det är vid såna här tillfällen jag blir påmind om varför jag hatar vintern så mycket.
Jag hade dessutom planer på att ta mig ner till stan på julskyltning idag och leta efter vinterjacka men dom planerna blir nog också lagda på is ( eller snö rättare sagt ).
Det ser ut att bli en dag i soffan med mysbyxor och en bok istället. Vilken tur att jag jobbar så nära att jag kan gå till jobbet imorgon ifall dom inte plogat då.
Plogbilen var här nån gång i natt och plogade upp en jättevall utanför och han som körde var nog full eller trött eller nåt för för han har kört en meter utanför staketet så det är helt omöjligt att skotta bort allt nu. Dessutom har det hunnit snöa massor till efter dom plogat så vägbanan är inte körbar än i alla fall.
Det är vid såna här tillfällen jag blir påmind om varför jag hatar vintern så mycket.
Jag hade dessutom planer på att ta mig ner till stan på julskyltning idag och leta efter vinterjacka men dom planerna blir nog också lagda på is ( eller snö rättare sagt ).
Det ser ut att bli en dag i soffan med mysbyxor och en bok istället. Vilken tur att jag jobbar så nära att jag kan gå till jobbet imorgon ifall dom inte plogat då.
Den nya Jessica
Idag hade jag fullt julstök hemma. Imorgon är det ju första advent så en del julpynt och gardiner åkte upp och lussekatter är bakade.
Vi fusktände första adventsljuset ikväll när vi tittade på toy story 3 och åt av bullarna och då slog det mig att det är 8 år sen jag tog mig tid att fira jul på riktigt.
Under åren när vi hade macken så hade jag alla mina tankar och all kraft där. Emil kom ibland in med nåt julpynt som han fått av grannen eftersom hon tyckte så synd om honom när han sa till henne att "min mamma hatar nog julen för vi har inte en tomte hos oss". Varje år slängde vi fram granen och tomtarna i panik kvällen innan julafton. Nu i efterhand kan jag tycka att det är hemskt sorgligt men just då orkade jag inte.
December på macken var hemska månader för oss. Det skulle inventeras på det gamla hederliga sättet med papper och penna och räkna varje skruv och det skulle beställas in extra varor som skulle passa julkunder som är på genomresa.
Nu lite mer än ett år senare kan jag se tillbaka och förstå att jag var oerhört pressad. Macken var öppen 365 dagar om året så jag var ständigt beredd. Allt kan hända och då menar jag verkligen ALLT. Jag gick inte en meter utan mobilen och planerade alltid in hur jag skulle lösa eventuell sjukfrånvaro om vi skulle iväg. Ibland kändes det som ett fängelse . Tyvärr gick nog macken före barnen ibland. Alla barnen lyckades hinna med varsin längre sjukhusvistlese under mackenåren och det jag kommer ihåg mest av det är planerandet mellan Ronnie och mig hur vi skulle lösa det med jobbet och barn hemma och barn på sjukhus.
Jag var så uppe i varv i flera månader efter nedläggningen förra året att det känns inte som jag landat förrän nu. Jag börjar nog hitta mig själv igen och identifierar mig inte lika mycket med mitt jobb som då. Då stod och föll jag med macken. När dom la ner macken så la dom ner en bit av min själ samtidigt. En bit av mig dog den 12 augusti förra året när jag låste macken för sista gången men jag har läkt nu.
Ronnie och jag pratade till och med om att göra pepparkakor och julgodis med barnen innan jul. Jag vill kompensera dom för alla jular som jag och macken tog ifrån dom.
Jag ångrar inte macken men jag ångrar att jag lät den ta så mycket ifrån mina barn. Det är år som jag aldrig får tillbaka.
Vi fusktände första adventsljuset ikväll när vi tittade på toy story 3 och åt av bullarna och då slog det mig att det är 8 år sen jag tog mig tid att fira jul på riktigt.
Under åren när vi hade macken så hade jag alla mina tankar och all kraft där. Emil kom ibland in med nåt julpynt som han fått av grannen eftersom hon tyckte så synd om honom när han sa till henne att "min mamma hatar nog julen för vi har inte en tomte hos oss". Varje år slängde vi fram granen och tomtarna i panik kvällen innan julafton. Nu i efterhand kan jag tycka att det är hemskt sorgligt men just då orkade jag inte.
December på macken var hemska månader för oss. Det skulle inventeras på det gamla hederliga sättet med papper och penna och räkna varje skruv och det skulle beställas in extra varor som skulle passa julkunder som är på genomresa.
Nu lite mer än ett år senare kan jag se tillbaka och förstå att jag var oerhört pressad. Macken var öppen 365 dagar om året så jag var ständigt beredd. Allt kan hända och då menar jag verkligen ALLT. Jag gick inte en meter utan mobilen och planerade alltid in hur jag skulle lösa eventuell sjukfrånvaro om vi skulle iväg. Ibland kändes det som ett fängelse . Tyvärr gick nog macken före barnen ibland. Alla barnen lyckades hinna med varsin längre sjukhusvistlese under mackenåren och det jag kommer ihåg mest av det är planerandet mellan Ronnie och mig hur vi skulle lösa det med jobbet och barn hemma och barn på sjukhus.
Jag var så uppe i varv i flera månader efter nedläggningen förra året att det känns inte som jag landat förrän nu. Jag börjar nog hitta mig själv igen och identifierar mig inte lika mycket med mitt jobb som då. Då stod och föll jag med macken. När dom la ner macken så la dom ner en bit av min själ samtidigt. En bit av mig dog den 12 augusti förra året när jag låste macken för sista gången men jag har läkt nu.
Ronnie och jag pratade till och med om att göra pepparkakor och julgodis med barnen innan jul. Jag vill kompensera dom för alla jular som jag och macken tog ifrån dom.
Jag ångrar inte macken men jag ångrar att jag lät den ta så mycket ifrån mina barn. Det är år som jag aldrig får tillbaka.
Emil 9 år
Emil har sett fram mot den här dagen med stor spänning. Igår när jag kom från jobbet hade han till och med städat sitt rum alldeles själv.
Han hade bestämt att han skulle baka schackrutor som han skulle bjuda sitt främmande på idag så det blev ett av projekten mellan tårtbottenbak och matlagning.
När han skulle skära upp kakorna råkade jag titta bort så dom råkade bli lite väl stora men det blir nog gott. I receptet stod det att det skulle bli 50 kakor men Emil lyckades bara få ut 20 så varje kaka är med andra ord som 2,5 kakor.
Vid 7 ville han gå och lägga sig så att morgonen kom så snabbt som möjligt. Det har aldrig varit så lätt att lägga Emil innan.
Emil hade redan listat ut att han antagligen skulle få en BMX och igår försa han sig. Han frågade mig om jag hade köpt ett lås också till cykeln eftersom han ville ta den till skolan. Vilken cykel? frågade jag då och då kom han på sig och var snabb att säga : Jag menar om ni skulle ha köpt nån cykel till mig.
När jag gick upp imorse för att väcka alla syskon och Ronnie så hörde jag Emil ropa på mig från sin säng : När kommer ni och sjunger egentligen?!!
Frågan är hur länge han hade legat där och väntat på att få höra oss komma.
Att det kan vara så roligt att fylla 9 år. Jag var inte alls lika förväntansfull när jag fyllde 37.
Han hade bestämt att han skulle baka schackrutor som han skulle bjuda sitt främmande på idag så det blev ett av projekten mellan tårtbottenbak och matlagning.
När han skulle skära upp kakorna råkade jag titta bort så dom råkade bli lite väl stora men det blir nog gott. I receptet stod det att det skulle bli 50 kakor men Emil lyckades bara få ut 20 så varje kaka är med andra ord som 2,5 kakor.
Vid 7 ville han gå och lägga sig så att morgonen kom så snabbt som möjligt. Det har aldrig varit så lätt att lägga Emil innan.
Emil hade redan listat ut att han antagligen skulle få en BMX och igår försa han sig. Han frågade mig om jag hade köpt ett lås också till cykeln eftersom han ville ta den till skolan. Vilken cykel? frågade jag då och då kom han på sig och var snabb att säga : Jag menar om ni skulle ha köpt nån cykel till mig.
När jag gick upp imorse för att väcka alla syskon och Ronnie så hörde jag Emil ropa på mig från sin säng : När kommer ni och sjunger egentligen?!!
Frågan är hur länge han hade legat där och väntat på att få höra oss komma.
Att det kan vara så roligt att fylla 9 år. Jag var inte alls lika förväntansfull när jag fyllde 37.
Gräsänka varje dag
Jag ser bara min man vid middan nu för tiden och ibland inte ens då. All tid han har hemma tillbringar han i sitt nya garage.
På plussidan ligger väl att:
¤Jag får välja kanal själv på tvn.
¤Jag kan ligga och läsa tills jag vill släcka.
¤Jag har honom på tryggt avstånd om jag ändå behöver honom till nåt.
¤Jag har en lycklig man dom gånger jag ser honom.
Minussidan måste vara:
¤Jag har ingen mage att lägga ner huvet på när jag ser på tv.
¤Jag har ingen att diskutera mina tankar omkring programmen jag ser.
¤Jag får själv ta alla duster med barnen på kvällarna när dom inte vill gå och lägga sig.
Jag verkar få vänja mig vid att vara gräsänka åtminstone tills nyhetens behag lagt sig.
Nu ska jag se klart på House som jag själv valde på tvn och sen gå och lägga mig och läsa en stund i min bok tills jag känner för att släcka.
På plussidan ligger väl att:
¤Jag får välja kanal själv på tvn.
¤Jag kan ligga och läsa tills jag vill släcka.
¤Jag har honom på tryggt avstånd om jag ändå behöver honom till nåt.
¤Jag har en lycklig man dom gånger jag ser honom.
Minussidan måste vara:
¤Jag har ingen mage att lägga ner huvet på när jag ser på tv.
¤Jag har ingen att diskutera mina tankar omkring programmen jag ser.
¤Jag får själv ta alla duster med barnen på kvällarna när dom inte vill gå och lägga sig.
Jag verkar få vänja mig vid att vara gräsänka åtminstone tills nyhetens behag lagt sig.
Nu ska jag se klart på House som jag själv valde på tvn och sen gå och lägga mig och läsa en stund i min bok tills jag känner för att släcka.
Förbannade telefonbolag
Jag skulle byta hemtelefon från telia till tre eftersom vi har alla mobiler där. Allt lät vettigt och bra och dom skulle fixa allt.
En månads uppsägningstid sa tre att jag hade ochdärför skrev dom abonemanget till den 25 oktober.
Strax därefter fick jag ett brav från telia där det står att jag har 3 månaders uppsägning. Ingen fara skedd tänker jag och ringer tre och ber dom skjuta på det 2 månader till.
Ronnie kommer sen på plötsligt en dag at vårat bredband går genom telefonjacket så vi måste ringa dom också.
I förrgår ringde jag därvför till dom och dom fixade oss ett abonnemang hos dom också för 20 kronor i månaden för att vi ska kunna behålla vårat bredband. Vi kommer fortfarande att tjäna på att byta från telia till tre i alla fall så det var ok.
När jag får min mobilräkning och kollar igenom den idag upptäcker jag att dom tagit betalt för mitt hemtelefonnummer från den 1 oktober även att dom inte ska göra det förrän 25 december.
Jag ringer då telia för att höra med dom vad det exakta datumet är för nummerflytten är så jag vet när jag pratar med tre.
Tjejen jag pratar med då säger att tre har dragit tillbaka uppsägningen. Så istället för att bara flytta fram den så sa dom upp den men betalt tar dom ändå för en tjänst jag inte har.
Då ringer jag tre och killen jag pratar med där måste vara dum i huvet eller nåt.
Enligt honom ska jag själv säga upp mitt abonnemang och det enda han kan göra är att lägga in 3 månaders fritt abonnemang hos dom från och med i dag.
Det var då jag surnade till rejält.
Jag sa till honom att: Jag ska inte ha fritt från och med i dag och 3 månader framöver Du ska ta bort det som ligger på min räkning från den 1 oktober och tills nu och sen efter det ska det vara fritt i 3 månader. Jag tänker inte betala ett öre på ett abonnemang som jag inte har och som jag inte bett om när ni klanatat till det.
Då säger idioten att i så fall får jag ringa dom varje månad tills abonnemanget är klart för att få krediterat.
Varför i helvete ska jag ringa dom en gång i månaden när dom själva strulat till det? Varför ska jag bli lidande? Och varför ger jag mig på att byta abonnemang när jag vet att det aldrig funkar som dom säger utan det strular jämt?
När ska jag lära mig att även om telia är dyrast så är det minst strul?
Efter jag lagt på med tre ringde jag upp telia igen för att säga upp mitt abonnemang och då blev hon jag prata med lite förvånad och sa att det kan inte jag säga upp utan det måste nya telefonbolaget göra. När jag förklarade alla turer för henne frågade hon om jag verkligen ville byta till dom.
En månads uppsägningstid sa tre att jag hade ochdärför skrev dom abonemanget till den 25 oktober.
Strax därefter fick jag ett brav från telia där det står att jag har 3 månaders uppsägning. Ingen fara skedd tänker jag och ringer tre och ber dom skjuta på det 2 månader till.
Ronnie kommer sen på plötsligt en dag at vårat bredband går genom telefonjacket så vi måste ringa dom också.
I förrgår ringde jag därvför till dom och dom fixade oss ett abonnemang hos dom också för 20 kronor i månaden för att vi ska kunna behålla vårat bredband. Vi kommer fortfarande att tjäna på att byta från telia till tre i alla fall så det var ok.
När jag får min mobilräkning och kollar igenom den idag upptäcker jag att dom tagit betalt för mitt hemtelefonnummer från den 1 oktober även att dom inte ska göra det förrän 25 december.
Jag ringer då telia för att höra med dom vad det exakta datumet är för nummerflytten är så jag vet när jag pratar med tre.
Tjejen jag pratar med då säger att tre har dragit tillbaka uppsägningen. Så istället för att bara flytta fram den så sa dom upp den men betalt tar dom ändå för en tjänst jag inte har.
Då ringer jag tre och killen jag pratar med där måste vara dum i huvet eller nåt.
Enligt honom ska jag själv säga upp mitt abonnemang och det enda han kan göra är att lägga in 3 månaders fritt abonnemang hos dom från och med i dag.
Det var då jag surnade till rejält.
Jag sa till honom att: Jag ska inte ha fritt från och med i dag och 3 månader framöver Du ska ta bort det som ligger på min räkning från den 1 oktober och tills nu och sen efter det ska det vara fritt i 3 månader. Jag tänker inte betala ett öre på ett abonnemang som jag inte har och som jag inte bett om när ni klanatat till det.
Då säger idioten att i så fall får jag ringa dom varje månad tills abonnemanget är klart för att få krediterat.
Varför i helvete ska jag ringa dom en gång i månaden när dom själva strulat till det? Varför ska jag bli lidande? Och varför ger jag mig på att byta abonnemang när jag vet att det aldrig funkar som dom säger utan det strular jämt?
När ska jag lära mig att även om telia är dyrast så är det minst strul?
Efter jag lagt på med tre ringde jag upp telia igen för att säga upp mitt abonnemang och då blev hon jag prata med lite förvånad och sa att det kan inte jag säga upp utan det måste nya telefonbolaget göra. När jag förklarade alla turer för henne frågade hon om jag verkligen ville byta till dom.
Golvvård fick avsluta den här veckan
Den här veckan har det blivit en del övertid och mycket stress på jobbet men det är kul att vi har mycket jobb för det ökar ju mina chanser att få jobb.
Vid 2 idag åkte vi till mitt favoritobjekt och gjorde golvvård. Nicko gjorde sin premiär på golvvård idag med och det gick faktiskt bra. Han är duktig min son. Jag kom på mig själv med att ställa ganska höga krav på honom emellanåt men som förälder gör man nog gärna det. Det är inte helt lätt för en 16åring som knappt har städat innan att bli inslängd på en golvvård där alla vet sina platser och vet vad som är nästa "steg" och var man behövs som bäst. Det är inte lätt då att ta egna initiativ men han gjorde så gott han kunde. Om 2 veckor ska vi på nästa golvvård och då kanske han är mer självsäker.
Lite sorgligt kändes det när jag kom på att det var Annsofies sista golvvård med oss på länge. Om en och en halvvecka opereras hon för cancer i njurarna och jag är ärligt talat orolig för henne. Jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra för henne. Hon behövs för sin familj och för att ge oss andra en dos solsken varje dag. Hon är en viktig person för många. Jag håller alla tummar jag kan hitta för henne.
Vid 2 idag åkte vi till mitt favoritobjekt och gjorde golvvård. Nicko gjorde sin premiär på golvvård idag med och det gick faktiskt bra. Han är duktig min son. Jag kom på mig själv med att ställa ganska höga krav på honom emellanåt men som förälder gör man nog gärna det. Det är inte helt lätt för en 16åring som knappt har städat innan att bli inslängd på en golvvård där alla vet sina platser och vet vad som är nästa "steg" och var man behövs som bäst. Det är inte lätt då att ta egna initiativ men han gjorde så gott han kunde. Om 2 veckor ska vi på nästa golvvård och då kanske han är mer självsäker.
Lite sorgligt kändes det när jag kom på att det var Annsofies sista golvvård med oss på länge. Om en och en halvvecka opereras hon för cancer i njurarna och jag är ärligt talat orolig för henne. Jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra för henne. Hon behövs för sin familj och för att ge oss andra en dos solsken varje dag. Hon är en viktig person för många. Jag håller alla tummar jag kan hitta för henne.
Emil är kul :)
Nicholas har plötsligt blivit väldigt mogen och ansvarsfull sen han blev stor och började gymnasiet.
Han tjatar konstant på sina syskon så fort dom ställer disken på fel ställe eller inte plockar in efter sig och sånt.
Idag när han kom hem satt Emil i mitt knä och tittade på tv. Det första Nicko gjorde när han kom ut i köket var att skrika med arg röst att den som ätit rostat skulle med en gång komma och plocka in efter sig.
Jag sa till Nicko att sluta skälla.
När han kommer in i vardagsrummet får han se att det ligger ett bananskal på bordet och då blir det nästa utbrott. "Den som är skyldig till bananskalet ska omgående kasta det efter sig", och sen går han härifrån med arga steg.
När han gått ut från vardagsrummet viskar Emil i mitt öra:- Jag tycker inte om Nicko när han ska bli kock. Han var snällare innan!
Nickos framtida yrke får väl bli "den arga kocken" :)
Han tjatar konstant på sina syskon så fort dom ställer disken på fel ställe eller inte plockar in efter sig och sånt.
Idag när han kom hem satt Emil i mitt knä och tittade på tv. Det första Nicko gjorde när han kom ut i köket var att skrika med arg röst att den som ätit rostat skulle med en gång komma och plocka in efter sig.
Jag sa till Nicko att sluta skälla.
När han kommer in i vardagsrummet får han se att det ligger ett bananskal på bordet och då blir det nästa utbrott. "Den som är skyldig till bananskalet ska omgående kasta det efter sig", och sen går han härifrån med arga steg.
När han gått ut från vardagsrummet viskar Emil i mitt öra:- Jag tycker inte om Nicko när han ska bli kock. Han var snällare innan!
Nickos framtida yrke får väl bli "den arga kocken" :)
Helt slut är jag idag.
Det har varit en fruktansvärt jobbig arbetsdag idag. Sista passet höll jag på att stupa men det gick trots att det blev en timmes övertid. Jag håller nog på att bli gammal för hade det varit för tio år sen eller nåt hade jag baraq fnyst och bett om mer jobb.
När jag kom hem var ingen av mina söner hemma så nu sitter jag i sofan och försöker samla krafter.
Snart fyller min minsta charmknutte 9 år och det är det enda han pratar om. Han blir helt till sig så fort jag nämner hur många dar det kvar och bara fnittrar och pratar om vad han önskar sig och hur hans kalas ska vara.
Konstigt att inte jag fick känna mig lika uppspelt när jag fyllde. Man tappade det nånstans på vägen.
Jag vet inte mellan vilka födelsedagar men det var nog när man fick barn som det blev som mest ointressant med sin egen födelsedag. Bara känslan att få se sina barns förväntan inför den stora årsdagen och se glädjen om man lyckas ge dom det om önskar sig slår allt annat.
Problemet blir bara att ju större dom blir ju svårare blir det att köpa nåt. Emil är lätt än så länge men dom andra har jag problem med.
Snart kommer nog Emil hem så vi kan planera vidare om hans stora dag men tills dess ska jag läsa lite i min bok.
När jag kom hem var ingen av mina söner hemma så nu sitter jag i sofan och försöker samla krafter.
Snart fyller min minsta charmknutte 9 år och det är det enda han pratar om. Han blir helt till sig så fort jag nämner hur många dar det kvar och bara fnittrar och pratar om vad han önskar sig och hur hans kalas ska vara.
Konstigt att inte jag fick känna mig lika uppspelt när jag fyllde. Man tappade det nånstans på vägen.
Jag vet inte mellan vilka födelsedagar men det var nog när man fick barn som det blev som mest ointressant med sin egen födelsedag. Bara känslan att få se sina barns förväntan inför den stora årsdagen och se glädjen om man lyckas ge dom det om önskar sig slår allt annat.
Problemet blir bara att ju större dom blir ju svårare blir det att köpa nåt. Emil är lätt än så länge men dom andra har jag problem med.
Snart kommer nog Emil hem så vi kan planera vidare om hans stora dag men tills dess ska jag läsa lite i min bok.
Maffigt
Eftersom min svåger är en av sångarna i Hoffmaestro så brukar jag kolla på lite youtubeklipp på dom ibland och idag blev jag påmind om dom när Karin hade nämnt dom på sin blogg så jag gick in för att se om nåt nytt hade kommit in.
Ett av klippen var från deras konsert på Gröna lund som det blev massa skriverier om eftersom det var tusentals fans som inte kom in när grönan sålde fler biljetter än vad dom fick släppa in folk. Otroligt klantigt kan man tycka och dom som blev kvar utanför blev galna och försökte klättra över stängseln.
Klippet jag hittade var grönan själva som lagt ut och på slutet ser man varför dom vunnit pris som Sveriges bästa liveband flera gånger.
Dom fick hela detta hav av fans framför scenen att dansa. Det är en bedrift kan jag lova.
Kolla in klippet. Den sista halvminuten visar dom kameran uppifrån och det är då man ser publiken.
Hoffmaestro har ni här.
Ett av klippen var från deras konsert på Gröna lund som det blev massa skriverier om eftersom det var tusentals fans som inte kom in när grönan sålde fler biljetter än vad dom fick släppa in folk. Otroligt klantigt kan man tycka och dom som blev kvar utanför blev galna och försökte klättra över stängseln.
Klippet jag hittade var grönan själva som lagt ut och på slutet ser man varför dom vunnit pris som Sveriges bästa liveband flera gånger.
Dom fick hela detta hav av fans framför scenen att dansa. Det är en bedrift kan jag lova.
Kolla in klippet. Den sista halvminuten visar dom kameran uppifrån och det är då man ser publiken.
Hoffmaestro har ni här.
Måla laga mat och baka
Det är min lördag det.
Garaget har fått sin panel nu och för att hinna med att grundmåla innan det blir för kallt så blev det idag det fick ske.
Jag och Ronnie tog varsin målarpensel och hjälptes åt i några timmar innan jag gick in och fixade middag till oss. Jag hade lovat Jörgen att ha maten klar till han slutade jobbet så ganska precis när han kom så tog jag ut potatisgratängen ur ugnen.
Efter maten fortsatte Ronnie och Jörgen med att spackla och måla och jag fixade jordgubbspaj och biskvier.
Nu har vi fikat och dansbandskampen är på tvn.
Det är inte mitt favoritprogram direkt men det finns inte mycket mer att titta på.
Igår skulle Ronnie och jag försöka titta på en av dom fem filmerna som vi hyrde i lördags. Men efter en halvtimme sov vi allihop i varsitt hörn av soffan. Sammanlagt har vi alltså hunnit se en och en halv av filmerna vi hyrde i förra veckan innan jag blev tvungen att lämna tillbaka dom idag så nu tar jag ett filmavbrott i ett tag tills jag kommit in i filmhumör igen. Jag har nog blivit botad från ett av mina beroenden nu.
Undrar om mitt bokberoende och chokladberoende går att bota med? I alla fall chokladen skulle vara bra om man kunde tröttna på. Böckerna kan jag nog aldrig lära mig leva utan.
Idag tog jag fram Mons Kallentofts första bok. Jag fick höra av en tjej häromdan att hon inte stod ut med hans böcker för att han liksom skriver på vers ibland och jag kan förstå vad hon menar. Jag ska försöka läsa färdigt boken eftersom jag har 3 med honom och det vore synd att bara göra sig av med dom olästa.
Jag ska ge den en ny chans senare ikväll.
Garaget har fått sin panel nu och för att hinna med att grundmåla innan det blir för kallt så blev det idag det fick ske.
Jag och Ronnie tog varsin målarpensel och hjälptes åt i några timmar innan jag gick in och fixade middag till oss. Jag hade lovat Jörgen att ha maten klar till han slutade jobbet så ganska precis när han kom så tog jag ut potatisgratängen ur ugnen.
Efter maten fortsatte Ronnie och Jörgen med att spackla och måla och jag fixade jordgubbspaj och biskvier.
Nu har vi fikat och dansbandskampen är på tvn.
Det är inte mitt favoritprogram direkt men det finns inte mycket mer att titta på.
Igår skulle Ronnie och jag försöka titta på en av dom fem filmerna som vi hyrde i lördags. Men efter en halvtimme sov vi allihop i varsitt hörn av soffan. Sammanlagt har vi alltså hunnit se en och en halv av filmerna vi hyrde i förra veckan innan jag blev tvungen att lämna tillbaka dom idag så nu tar jag ett filmavbrott i ett tag tills jag kommit in i filmhumör igen. Jag har nog blivit botad från ett av mina beroenden nu.
Undrar om mitt bokberoende och chokladberoende går att bota med? I alla fall chokladen skulle vara bra om man kunde tröttna på. Böckerna kan jag nog aldrig lära mig leva utan.
Idag tog jag fram Mons Kallentofts första bok. Jag fick höra av en tjej häromdan att hon inte stod ut med hans böcker för att han liksom skriver på vers ibland och jag kan förstå vad hon menar. Jag ska försöka läsa färdigt boken eftersom jag har 3 med honom och det vore synd att bara göra sig av med dom olästa.
Jag ska ge den en ny chans senare ikväll.
Ont i huvet och misslyckad mat
Jag som aldrig äter panodil annars har faktiskt varit tvungen att frångå mina principer idag. Huvudvärken blev för mycket.
Det gjorde det väl inte bättre att jag ätit den äckligaste pajen på länge. Jag hade i alldeles för mycket salt i pajdegen så det var näst intill oätligt och dessutom sprack min bästa pajform som jag haft sen jag flyttade hemifrån i 2 delar när jag skulle ta ut den ur ugnen. Jag brukar faktiskt inte misslyckas så här illa med mat men idag var jag inte på mitt bästa matlagarhumör tydligen.
Nu har jag nästan en hel oätlig paj över i köket och därmed inga lunchlådor till mig, Ronnie och Choffe för imorgon så vad vi ska äta då är fortfarande en gåta.
Jag orkar bara inte ställa mig vid spisen igen idag.
Ronnie har gett sig ut för att spackla i det nya garaget och jag ska nog lägga mig och läsa en stund nu tror jag.
Igår läste jag klart den halvdåliga Dacapo-boken så nu har jag börjat på en harlequinbok som inte kräver mycket av mig direkt.
Jag har mängder av såna tantsnuskböcker så för att inte få för många såna kvar till slut så måste jag lägga in en och annan som utfyllnad mellan dom intressanta böckerna. Dom är perfekt när man vill läsa en bok som går fort och som inte kräver att man måste tänka.
Det gjorde det väl inte bättre att jag ätit den äckligaste pajen på länge. Jag hade i alldeles för mycket salt i pajdegen så det var näst intill oätligt och dessutom sprack min bästa pajform som jag haft sen jag flyttade hemifrån i 2 delar när jag skulle ta ut den ur ugnen. Jag brukar faktiskt inte misslyckas så här illa med mat men idag var jag inte på mitt bästa matlagarhumör tydligen.
Nu har jag nästan en hel oätlig paj över i köket och därmed inga lunchlådor till mig, Ronnie och Choffe för imorgon så vad vi ska äta då är fortfarande en gåta.
Jag orkar bara inte ställa mig vid spisen igen idag.
Ronnie har gett sig ut för att spackla i det nya garaget och jag ska nog lägga mig och läsa en stund nu tror jag.
Igår läste jag klart den halvdåliga Dacapo-boken så nu har jag börjat på en harlequinbok som inte kräver mycket av mig direkt.
Jag har mängder av såna tantsnuskböcker så för att inte få för många såna kvar till slut så måste jag lägga in en och annan som utfyllnad mellan dom intressanta böckerna. Dom är perfekt när man vill läsa en bok som går fort och som inte kräver att man måste tänka.
Jag och mina laster
Jag har ju som sagt min filmlast.
Jag lämnade in filmerna i inkastet som planerat men kunde inte hålla mig mer än några timmar så var jag där och hyrde nya i alla fall. Så gick det med den filmfria veckan.
Småkillarna och jag blev själva på lördan eftersom Ronnie och Choffe åkte till Vänersborg där Choffe köpte sig en bil. Då ville vi ju självklart titta på en film på kvällen.
Jag har en last till och det är böcker. Jag har böcker i varenda låda och skåp här hemma men ändå kan jag inte låta bli att köpa nya.
I lördags skulle jag ta fram en ny bok att läsa och upptäckte då att jag hade köpt nummer tre i en serie. Vad gör man då? Jo man går in på Bokus och vips så har jag beställt 4 nya pocketar.
Som tur är så är det ändå en relativt billig hobby eftersom jag alltid köper pocketar och helst om det är nåt erbjudande typ 3 för hundra eller nåt.
Egentligen hade jag inte behövt köpa några alls eftersom min svärmor har böcker från golv till tak hemma hos sig. Hon frågar jämt om jag inte vill låna av henne men jag har så mycket böcker själv att komma ifatt med att jag nog aldrig kommer hinna med hennes också.
Jag älskar böcker så den lasten vill jag inte bli avvänjd.
Dax att plocka fram dagens bok som heter Da capo. Tyvärr inte den bästa boken jag läst men alla böcker kan inte vara bäst. En del får man bara genomlida. Den skickas vidare till Åsa sen så får hon plåga sig igenom den också.
Jag lämnade in filmerna i inkastet som planerat men kunde inte hålla mig mer än några timmar så var jag där och hyrde nya i alla fall. Så gick det med den filmfria veckan.
Småkillarna och jag blev själva på lördan eftersom Ronnie och Choffe åkte till Vänersborg där Choffe köpte sig en bil. Då ville vi ju självklart titta på en film på kvällen.
Jag har en last till och det är böcker. Jag har böcker i varenda låda och skåp här hemma men ändå kan jag inte låta bli att köpa nya.
I lördags skulle jag ta fram en ny bok att läsa och upptäckte då att jag hade köpt nummer tre i en serie. Vad gör man då? Jo man går in på Bokus och vips så har jag beställt 4 nya pocketar.
Som tur är så är det ändå en relativt billig hobby eftersom jag alltid köper pocketar och helst om det är nåt erbjudande typ 3 för hundra eller nåt.
Egentligen hade jag inte behövt köpa några alls eftersom min svärmor har böcker från golv till tak hemma hos sig. Hon frågar jämt om jag inte vill låna av henne men jag har så mycket böcker själv att komma ifatt med att jag nog aldrig kommer hinna med hennes också.
Jag älskar böcker så den lasten vill jag inte bli avvänjd.
Dax att plocka fram dagens bok som heter Da capo. Tyvärr inte den bästa boken jag läst men alla böcker kan inte vara bäst. En del får man bara genomlida. Den skickas vidare till Åsa sen så får hon plåga sig igenom den också.
Camp rock 2
Mina småkillar och jag kollar på Camp Rock och äter ostbågar.
Jag har ett litet problem sen några månader tillbaka.
Man kan ju hyra 3 filmer i en vecka och det var precis vad vi gjorde för ett antal veckor sen. När jag sen skulle lämna tillbaka dom så var jag bara tvungen att kolla om det kommit in några nya och fastnade naturligtvis för 3 nya och så har jag hållit på sen dess.
För ett par veckor sen bad jag Fabian lämna in filmerna medan jag väntade i bilen för att inte bli frestad till 3 nya igen. Dan efter blev han sjuk med blodförgiftning och det var jättesynd om honom och det enda han ville göra var att kolla på film så plötsligt stod jag med 3 nya igen.
Imorgon ska vi lämna in den här veckans ranson och då har jag tänkt att om jag lämnar dom i brevlådan när jag åker och jobbar imorgon bitti så har dom inte öppet så då kan jag inte bli frestad till nya den här gången.
Får se hur länge jag kan hålla mig därifrån den här gången.
Strejk lönar sig
Igår matstrejkade jag. Jag var inte ett dugg hungrig så jag resonerade för en gångs skull som så att vill min familj ha mat kan dom fixa det själva.
Undret skedde!!
Ronnie och Fabian kokade mannagrynsgröt till alla och jag behövde inte ens ta hand om disken efteråt.
Idag var jag trött efter jobbet och la mig därför en stund med boken i sängen när jag kom hem.
Plötsligt hörde jag att någon höll på i frysen och gick ut i köket för att se vad som stod på.
Där stod min man och skulle mäta upp ris i en kastrull och hade tagit fram kycklingklubbor. Han försökte hitta nåt recept i kokboken. Det enda han hittade var kyckling med nån sparrissås eller vad det var men det fick jag honom att släppa när jag upplyste om att vi inte ens har nån sparris.
Jag blev så glad att nån annan än jag tog initiativ till middag.
Jag gjorde currysåsen och rörde ihop marinad till kycklingen men resten gjorde Ronnie. Till och med dukade fram. Det finns hopp för min familj. Dom börjar bli väluppfostrade. Disken efteråt fick jag visserligen ta hand om men man kan inte kräva för mycket så här i början.
Nicko har plötsligt blivit vuxen och mogen nog att se att hans mamma inte ska behöva plocka efter sina barn jämt. Så fort han ser att han småsyskon har lämnat ett glas nånstans eller droppat en tröja på golvet som dom alltid gör så ropar han tillbaka dom och tvingar dom att plocka upp efter sig.
Häromdan ringde Emil mig när jag var på jobbet. Klockan var då halv tre.
Emil: Visst ska jag till tandläkaren och mormor ska hämta mig?!
Jag: Ja håll dig hemma om en timme för då kommer hon och se till att du är klar.
Emil: Men kan du säga till Nicholas att jag inte behöver ställa in tallriken då för jag hinner ju inte det!
Så hör jag Nicko i bakgrunden: Du ska ställa in din tallrik! Det tar en sekund!
Jag: Du har en timma på dig att ställa in din tallrik så det hinner du.
Emil: Ok då.
Min lata 8åriga son tar sig hellre tiden att ringa och vädja till sin mamma att slippa ställa in en ynka tallrik än att bara göra det. Nu hoppas jag på att Fabian och Emil också kommer att mogna när dom blir äldre. Kunde Choffe och Nicko bli mogna ansvarsfulla ungdomar så finns ju hoppet i alla fall. Den som väntar på nåt gott.......
Nu blir det sängen och boken igen.
Undret skedde!!
Ronnie och Fabian kokade mannagrynsgröt till alla och jag behövde inte ens ta hand om disken efteråt.
Idag var jag trött efter jobbet och la mig därför en stund med boken i sängen när jag kom hem.
Plötsligt hörde jag att någon höll på i frysen och gick ut i köket för att se vad som stod på.
Där stod min man och skulle mäta upp ris i en kastrull och hade tagit fram kycklingklubbor. Han försökte hitta nåt recept i kokboken. Det enda han hittade var kyckling med nån sparrissås eller vad det var men det fick jag honom att släppa när jag upplyste om att vi inte ens har nån sparris.
Jag blev så glad att nån annan än jag tog initiativ till middag.
Jag gjorde currysåsen och rörde ihop marinad till kycklingen men resten gjorde Ronnie. Till och med dukade fram. Det finns hopp för min familj. Dom börjar bli väluppfostrade. Disken efteråt fick jag visserligen ta hand om men man kan inte kräva för mycket så här i början.
Nicko har plötsligt blivit vuxen och mogen nog att se att hans mamma inte ska behöva plocka efter sina barn jämt. Så fort han ser att han småsyskon har lämnat ett glas nånstans eller droppat en tröja på golvet som dom alltid gör så ropar han tillbaka dom och tvingar dom att plocka upp efter sig.
Häromdan ringde Emil mig när jag var på jobbet. Klockan var då halv tre.
Emil: Visst ska jag till tandläkaren och mormor ska hämta mig?!
Jag: Ja håll dig hemma om en timme för då kommer hon och se till att du är klar.
Emil: Men kan du säga till Nicholas att jag inte behöver ställa in tallriken då för jag hinner ju inte det!
Så hör jag Nicko i bakgrunden: Du ska ställa in din tallrik! Det tar en sekund!
Jag: Du har en timma på dig att ställa in din tallrik så det hinner du.
Emil: Ok då.
Min lata 8åriga son tar sig hellre tiden att ringa och vädja till sin mamma att slippa ställa in en ynka tallrik än att bara göra det. Nu hoppas jag på att Fabian och Emil också kommer att mogna när dom blir äldre. Kunde Choffe och Nicko bli mogna ansvarsfulla ungdomar så finns ju hoppet i alla fall. Den som väntar på nåt gott.......
Nu blir det sängen och boken igen.
Göteborg
Jag och Ronnie var i Göteborg och såg Robert Gustavsson förra helgen.
Jag köpte biljetterna på blocket och fick dom via mail av säljaren så chansen att bli lurad var stor. Hade dom belat kunde dom sålt samma biljetter till hur många som helst och då är det dom som kommer först som kommer in. Det finns en streckkod på biljetterna man skriver ut och den kan bara dras en gång naturligtvis men man kan ju dra ut hur många som helst.
Jag försökte intala mig att även om jag blev lurad på teatern så var det ändå skönt att få komma iväg men i ärlighetens namn skulle jag blivit fruktansvärt besviken om vi inte kom in.
Vi tog ledigt efter lunch och åkte direkt. Vi tog ganskav god tid på oss och hann med både fika på vägen och middag på hotellet innan det var dax att åka till teatern.
Jag var sjukt nervös när jag räckte fram biljetten men dom bara drog den och släppte in mig.
När vi precis kommit innanför skulle jag precis andas ut när nån tog tag i min axel och sa högt: VAD GÖR DU HÄR!!
Jag trodde jag skulle svimma. Övertygad om att det var nån vakt som skulle säga att nån redan gått in med våra biljetter.
När jag vänder mig om ser jag min jobbkompis Ginger och hennes familj.
Jag visste att hon hade tagit ledigt men jag hade inte en aning om att hon skulle till samma ställe som vi.
Teatern var bra och det blev många skratt.
På lördag morgon tvingade jag upp Ronnie vid åtta så vi kunde gå ner och avnjuta den underbara frukosten för att sen åka till Ullared.
Vi kom fram till GeKås vid elva och då var det tråkiga köer och inte en parkeringsplats nånstans. Jag stod i kö medan Ronnie letade efter nånstans att göra av bilen. Till slut backade han upp den på ett berg.
Väl inne i butiken fick man verkligen slå sig fram. Jag kom på att det inte är en toppenidé att åka dit lördagen efter både lön och barnbidrag i september då hela Sverige ska köpa vinterkläder på en gång.
Den enda gången Ronnie blev lite irriterad på sin fru under våran myshelg var just på inne på GeKås.
Jag råkade tappa bort honom vid barnböckerna. Jag skulle kolla efter en bok till Fabian och trodde inte att Ronnie följde efter mig. Jag trodde han hade gått till elektronikavdelningen eller nåt annat larvigt så jag fortsatte shoppa ett tag till.
Efter ett tag hade jag famnen full och behövde lasta av mig i kundvagnen som Ronnie hade så jag försökte få tag i honom, men han hade ingen täckning på sin mobil.
Smart som jag var gick jag då till kundtjänst som ligger på andra sidan varuhuset och bad dom ropa på Ronnie. Efter en stunds väntan kom han ångande med kundvagnen och såg ganska småirriterad ut.
Kanske inte småirriterad utan snarare vansinnig. Han hade hört mig säga att jag skulle till barnböckerna. Som den lydiga man han är så tog han sig fram dit och när jag inte var där ställde han sig och väntade på mig. Han tänkte att nån gång borde jag ju fatta att det var dit han gick så han stod och väntade på mig i en och en halvtimme.
Efter alla dessa år ihop borde han veta att jag inte tänker så. Jag är hetsig och impulsiv. Jag stannar inte upp och tänker logiskt i ett sånt läge. Jag shoppade ju för guds skull!!
Även att jag egentligen inte skulle ha så mycket så blev det ändå en hel kundvagn full.
Det blev kläder till barnen, gardiner och annat roligt.
På hemväg stannade vi i Värnamo och åt på Max.
Choffe passade sina syskon så vi visste dom var i goda händer så vi behövde inte göra oss nån brådska hem.
Vi hade i alla fall en helt underbar helg trots incidenten på GeKås.
Jobb, barn och måsten.
Det är mitt liv det.
Känns som man sitter i nåt ekorrhjul. Varje dag är samma visa.
Jobba, handla, laga mat, plocka, tvätta och till sist om jag har tur så kan det finnas en liten stund kvar på kvällen då jag har fri tid och kan själv välja vad jag ska göra.
I söndags körde jag en storstäd av nästan hela huset men tyvärr orkade jag inte hallen och badrummet i hallen. Hade jag inte behövt åka akut till Kvantum och städa så hade jag nog orkat med hela huset.
Jag hade jouren i helgen och trodde i min enfald att jag skulle slippa rycka in nånstans när ingen hade ringt vid halv tio på söndag morgon men plötsligt ringer telefonen och personalen på Kvantum upplyser mig om att städerskan som skulle varit där klockan sex inte hade dykt upp så det blev till att slänga sig i bilen och försöka städa så gott det gick bland kunderna. Därför var väl inte orken på topp riktigt när jag väl kom hem igen vid halv ett.
Jag hade inga säckar hemma heller så alla sopor som jag fick ihop i min rensningsiver ligger i en jättehög i hallen just nu och gör så att det känns stökigare än vanligt.
Idag kör jag en tyst protest. Jag har fortfarande inte börjat med nån mat och ska se hur lång tid det tar innan nån annan i den här familjen ställer sig vid spisen. Antagligen kommer dom svälta ihjäl hellre än att laga mat så det blir väl mackor om dom ska bestämma. Jag orkar i alla fall inte idag. Jag är slut som människa.
Jag hörde just nånting om att Fabian och hans pappa ska åka och köpa mjölk och laga mannagrynsgröt. Vi får se hur det blir med det.
Jag ska nog plocka upp min bok nu och bara koppla av.
Imorgon är en ny dag med nya krafter.
Känns som man sitter i nåt ekorrhjul. Varje dag är samma visa.
Jobba, handla, laga mat, plocka, tvätta och till sist om jag har tur så kan det finnas en liten stund kvar på kvällen då jag har fri tid och kan själv välja vad jag ska göra.
I söndags körde jag en storstäd av nästan hela huset men tyvärr orkade jag inte hallen och badrummet i hallen. Hade jag inte behövt åka akut till Kvantum och städa så hade jag nog orkat med hela huset.
Jag hade jouren i helgen och trodde i min enfald att jag skulle slippa rycka in nånstans när ingen hade ringt vid halv tio på söndag morgon men plötsligt ringer telefonen och personalen på Kvantum upplyser mig om att städerskan som skulle varit där klockan sex inte hade dykt upp så det blev till att slänga sig i bilen och försöka städa så gott det gick bland kunderna. Därför var väl inte orken på topp riktigt när jag väl kom hem igen vid halv ett.
Jag hade inga säckar hemma heller så alla sopor som jag fick ihop i min rensningsiver ligger i en jättehög i hallen just nu och gör så att det känns stökigare än vanligt.
Idag kör jag en tyst protest. Jag har fortfarande inte börjat med nån mat och ska se hur lång tid det tar innan nån annan i den här familjen ställer sig vid spisen. Antagligen kommer dom svälta ihjäl hellre än att laga mat så det blir väl mackor om dom ska bestämma. Jag orkar i alla fall inte idag. Jag är slut som människa.
Jag hörde just nånting om att Fabian och hans pappa ska åka och köpa mjölk och laga mannagrynsgröt. Vi får se hur det blir med det.
Jag ska nog plocka upp min bok nu och bara koppla av.
Imorgon är en ny dag med nya krafter.
VO-joggen sket sig
Emil och Fabian har tjatat i evigheter om att dom var tvungna att springa VO-joggen.
Det är inte min favvosysselsättning efter alla år som jag tillbringat på VOtorpet men för deras skull ställer man ju upp.
Klockan fem var jag tvungen att vara på VO med barnen för att hämta ut deras nummerlappar men ingen Emil syntes till och när man ringer till Oskar säger hans storasyster att dom är ute och spelar kula så Fabian och jag slänger oss in i bilen med Emils gympaskor och åker för att leta efter honom. Vi hittar honom inte nånstans och det slutar med att klockan är för mycket även för Fabian som skulle springa 10 minuter innan Emil.
Fabian blev lite besviken men svalde det. Vi fick åka hem och börja på maten istället.
När jag står och steker korvar som bäst kommer min söta lilla Emil hem och härjar om att att vi måste skynda oss för VO-joggen börjar snart.
Jag förklarar pedagogiskt för Emil att det redan är försent för man ska va en halvtimme innan och hämta nummerlappar och nu var det bara 10 minuter kvar och det tar 10 minuter att bara åka dit och då är det alltså helt omöjligt att hinna. Det är mycket enkel matematik kan jag tycka men Emil låser sig helt och hållet. Han skriker som besatt att "VI HINNER VISST" och "DET ÄR INTE MITT FEL" gång på gång. Jag försöker lugnt och försiktigt lugna honom och berätta att det visst är hans fel och visar flera gånger på lappen där det står när man måste vara där och pekar på klockan att det är försent men han ger sig inte.
Jag talar om för honom att hans storebror missade också VO-joggen tack vare att han inte tog med sig en mobil så vi kunde hitta honom när det var dax men han fortsatte bara att upprepa samma saker hela tiden.
Till slut skriker han och springer in på toaletten där han sitter i 20 minuter innan han slutligen kommer ut och låtsas som om inget hänt.
Jag vet inte vem han ärvt sitt humör efter men det är inget kul när han är på det humöret.
Det är inte min favvosysselsättning efter alla år som jag tillbringat på VOtorpet men för deras skull ställer man ju upp.
Klockan fem var jag tvungen att vara på VO med barnen för att hämta ut deras nummerlappar men ingen Emil syntes till och när man ringer till Oskar säger hans storasyster att dom är ute och spelar kula så Fabian och jag slänger oss in i bilen med Emils gympaskor och åker för att leta efter honom. Vi hittar honom inte nånstans och det slutar med att klockan är för mycket även för Fabian som skulle springa 10 minuter innan Emil.
Fabian blev lite besviken men svalde det. Vi fick åka hem och börja på maten istället.
När jag står och steker korvar som bäst kommer min söta lilla Emil hem och härjar om att att vi måste skynda oss för VO-joggen börjar snart.
Jag förklarar pedagogiskt för Emil att det redan är försent för man ska va en halvtimme innan och hämta nummerlappar och nu var det bara 10 minuter kvar och det tar 10 minuter att bara åka dit och då är det alltså helt omöjligt att hinna. Det är mycket enkel matematik kan jag tycka men Emil låser sig helt och hållet. Han skriker som besatt att "VI HINNER VISST" och "DET ÄR INTE MITT FEL" gång på gång. Jag försöker lugnt och försiktigt lugna honom och berätta att det visst är hans fel och visar flera gånger på lappen där det står när man måste vara där och pekar på klockan att det är försent men han ger sig inte.
Jag talar om för honom att hans storebror missade också VO-joggen tack vare att han inte tog med sig en mobil så vi kunde hitta honom när det var dax men han fortsatte bara att upprepa samma saker hela tiden.
Till slut skriker han och springer in på toaletten där han sitter i 20 minuter innan han slutligen kommer ut och låtsas som om inget hänt.
Jag vet inte vem han ärvt sitt humör efter men det är inget kul när han är på det humöret.
JAAA!!!!
Nu ringde en tjej från en av dom annonser som jag ringt på angående biljetter till Robert Gustavsson. Vi fick köpa 2 biljetter på toppenplatser till den 24 september så nu får jag hålla tummarna för att våra chefer ger oss ledigt efter lunch den dan annars blir det lite stressigt att hinna dit men i värsta fall får vi köra nonstop.
Nu ska vi bara beställa hotellrum med.
Jag längtar redan!
Ullared ska hinnas med på hemvägen också.
Choffe ställer upp på att vara barnvakt så alla problem är lösta.
Det kommer bli en toppenhelg!!
Nu ska vi bara beställa hotellrum med.
Jag längtar redan!
Ullared ska hinnas med på hemvägen också.
Choffe ställer upp på att vara barnvakt så alla problem är lösta.
Det kommer bli en toppenhelg!!
Bullbak på morgonkvisten
Ronnie lånade en liten grävare för ett tag sen och grävde upp hela våran baksida. Sen skulle Mats ha tillbaka sin grävare igen så det har fått vara vallgravar i veckor nu.
Imorse ringde Mats och väckte oss och sa att han skulle komma vid tolv och hjälpa till med att fylla igen det igen och då hör jag min man säga till honom :- Men vad bra då säger jag till Jessica att baka lite bullar till oss.
Så nu blev det bullbak det första jag fick göra på morgonen. Vaniljbullar fick det bli. Tur för Ronnie att jag hade ett jästpaket hemma annars hade han fått åka till affären. Jag är glad för att slippa gräva så att baka bullar känns som att komma lindrigt undan.
Medans bulldegen jäste stekte jag fattiga riddare till frukost. Det var många år sen vi åt sist men det enda jag hade hemma var rostbröd och jag var inte så sugen på rostat så då måste man försöka göra brödet lite roligare.
Nu är alla bullar klara och disken diskad och fattiga riddarna uppätna så nu funderar jag på att låsa in mig på mitt rum en stund och läsa.
Jag vill till Göteborg
Jag har tittat efter biljetter till Robert Gustavssons 25årsjubileum ett tag och nu har jag sett ett par jag vill ha men var gör man av alla barn?
Choffe borde rimligtvis klara sig själv och Nicko klarar sig ju skapligt men risken för fester kan vara överhängande i den åldern om man lämnar honom ensam hemma och då vet jag inte hur mitt hem kommer se ut så han behöver nån slags tillsyn i alla fall. Dom små behöver definitivt barnvakt och det är där det största problemet ligger.
Var gör man av en 10åring och en 9åring en hel helg?
Jag har planerat in att om vi kommer iväg ska vi åka på lördan och gå på teatern ochsen på söndag morgon blir det tidigt iväg för att handla i Ullared.
Jag vill! Jag måste lösa mitt barnproblem på nåt vis. Choffe kanske kan tänka sig att passa sina syskon en hel helg? Annars får jag ta med dom så får nicko passa dom på hotellet i 2 timmar medans vi är på teater. Jag tror inte det vore så populärt om jag ska va ärlig. Ingen av mina barn är så förtjust i att åka till Ullared och dessutom blir det bra mycket dyrare med ett till hotellrum och 3 till som ska äta ute så då har jag nog inte råd.
Jag får fjäska för min äldsta son när dom kommer hem från crossen.
Choffe borde rimligtvis klara sig själv och Nicko klarar sig ju skapligt men risken för fester kan vara överhängande i den åldern om man lämnar honom ensam hemma och då vet jag inte hur mitt hem kommer se ut så han behöver nån slags tillsyn i alla fall. Dom små behöver definitivt barnvakt och det är där det största problemet ligger.
Var gör man av en 10åring och en 9åring en hel helg?
Jag har planerat in att om vi kommer iväg ska vi åka på lördan och gå på teatern ochsen på söndag morgon blir det tidigt iväg för att handla i Ullared.
Jag vill! Jag måste lösa mitt barnproblem på nåt vis. Choffe kanske kan tänka sig att passa sina syskon en hel helg? Annars får jag ta med dom så får nicko passa dom på hotellet i 2 timmar medans vi är på teater. Jag tror inte det vore så populärt om jag ska va ärlig. Ingen av mina barn är så förtjust i att åka till Ullared och dessutom blir det bra mycket dyrare med ett till hotellrum och 3 till som ska äta ute så då har jag nog inte råd.
Jag får fjäska för min äldsta son när dom kommer hem från crossen.
