fyrbarnsmor

Jag vet knappt hur man gör när man är ledig men jag har njutit så gott jag kunnat.
Det var lite svårt att koppla bort jobbet i fredags när jag visste att alla utom jag skulle jobba så igår kunde jag inte stå emot längre utan det blev en liten tur till jobbet för att kolla lite i planeringspärmen.
Det var nog ingen bra idé eftersom jag redan innan visste att nästa vecka kommer bli en prövning. Jag har mer jobb än personal hela veckan och det hade jag lyckats förtränga ända tills jag såg det svart på vitt igen.
Imorgon ska jag ta tag i det och se om jag kan ringa in lite personal men det är lättare sagt än gjort.

I torsdags blev det första svängen till Smultronstället för i år. Åsa och jag tog med oss småpojkarna dit. Glassen var som vanligt mycket god och mycket dyr men servicen var ovanligt dålig den här gången. Dom satte oss i hörnet som Gud glömde och tittade inte ens åt vårat håll sen.
Det kom in massor av folk efter oss och dom hann både få menyer och glass medan vi fortfarande väntade på menyer. Till slut surnade Åsa till och hämtade menyerna själv men det hjälpte ju inte så mycket för ingen ville tydligen ta upp våran beställning heller.
Jag fick till slut säga till dom att vi ville beställa men killen som jag sa till sa att det kommer en tjej sen och tar upp beställning.
Det gjorde det efter en lång stund men sen undrade vi om hon tappade bort våran lapp för det tog inte mindre tid för dom att göra våra glassar direkt.
Nästa gång dom får för sig att dom ska tränga in mig i ett hörn ska jag fråga först om dom fortfarande kommer att komma ihåg mig om jag sitter där annars väntar jag på ett bättre bord.

Ikväll blev det bullbak som vi har festat på med kall mjölk och bullarna osm är kvar har jag lovat att vi ska ta med och åka och bada nånstans imorgon så nu är det nog bäst att jag lägger mig så jag inte sover bort hela dan.
Godnatt och trevlig nationaldag :)

Jag borde väl också sova antar jag men min trötthet gick över i överpigghet så här sitter jag helt själv halv två på natten och funderar på att stänga ner datan och lägga mig.
Det är inte ofta jag får sitta så här i lugn och ro så det är väl därför jag passar på.
Tyvärr måste jag upp vid halv sex för att se till att Nicko kommer till sitt jobb och dessutom ska jag baka en tårta innan jag åker till mammas husvagn imorgon så sovmorgon kan jag glömma.
På söndag blir det middag hos svärmor eftersom hon fyller år.
Sen jag blev arbetsledare känns det som min fritid har blivit så mycket mindre trots att det egentligen bara är cirka en timmes arbetstid mer om dan men jag lägger ner så otroligt mycket kraft och energi på mitt jobb så när jag kommer hem är jag totalt slutkörd och känner mig mest som en urvriden gammal trasa.
Under mina 9 timmars arbetstid så rings det mängder av samtal från både kunder och personal och jag ska göra tjänster och ärenden åt min personal hela tiden. Det ska antecknas i anteckningsböcker när kunder ringer och skrivas arbetsordrar och räknas på jobb samtidigt som jag har hand om massor av pappersarbete som jag måste lära mig själv eftersom jag inte har nån som lär upp mig.
Det konstiga är kanske att jag trots det är hur nöjd och lycklig som helst. Det är en utmaning att gå till jobbet nu och det ger mig en enorm tillfredställelse att få göra det jag tycker är kul. Jag behöver utmaningar och det har jag nu kan jag lova.
Nu ska jag i alla fall tvinga mig i säng så jag får några timmars sömn så jag inte somnar vid ratten imorgon.
Godnatt.

Det är lite svårt att vänja sig vid att Choffe verkligen har flytta hemifrån på riktigt. När man är hos honom och fikar känns det som att han ska följa med hem och ibland när jag fixar våra lunchlådor glömmer jag bort i all hast att det bara är Ronnie och jag som ska ha.
Antagligen kommer jag vänja mig lagom tills det är dax för Nicko att flytta så jag får ny separationsångest igen.
Idag ringde Choffe och bjöd hem oss på fika och eftersom jag hade lovat Fabian att vi skulle kolla på chinos på Lager så åkte vi dit efter klädhandlandet.

Fabian handlade ett par svarta jeans, ett par beige chinos och en tshirt. Helst ville han ha märkeskläder på Borka men hans mamma sa ifrån. Märkeskläder blir en senare fråga när han ansvarar för sitt studiebidrag på gymnasiet.
Gränsen mellan att barnen inte bryr sig om vad dom har på sig och till att helt plötsligt vilja ha det senaste går väldigt fort. Barnen växer upp alldeles för fort.

Nu är det dax för mig att lyssna på när Emil läser sin läsläxa för mig. Efter det får det nog bli läsning för mig själv. Den efterlängtade bok nummer fyra av Mons Kallentoft ligger och väntar på mig.

När Fabian, Emil och jag var och handlade på Kvantum för ett tag sen.
Fabian och jag gick runt och handlade och Emil höll på med nåt vid brödet en lång stund.
Emil kom plötsligt fram till mig och var överlycklig och stolt.
Han hade hittat en tävlingskupong från Pågen som man skulle fylla i. Första frågan var hur många äntligenbröd det finnns och alternativen var 1, 2 eller 3. Emil som är en väldigt klipsk kille läste frågan men missförstod lite så han tittade på ett paket med äntligen subs och i den påsen ligger det 3 bröd på raken så han trodde 3 var rätt svar.
Nästa fråga var vilken smak som fanns på gifflarna och man fick några alternativ. Emil är ju väldigt företagsam så han gick till gifflarna för att titta och kryssade i rätt svar. Han smög dock bort till bullarna och tittade sig noga omkring så ingen såg honom för han trodde det var fusk och att man inte fick titta efter.
Sist men inte minst så skulle man motivera varför man skulle köpa pågenbröd. Emil skrev kort och gott "för att det är gott".
Han skrev under med sitt namn och mitt mobilnummer.
När han hade lagt ner sin lapp i tävlingsboxen ville han att även jag skulle skriva en så jag tänkte att det kan jag väl om det gör honom glad. Han tyckte verkligen att det var superroligt att tävla och fantiserade om vad han skulle göra med kälken om han vann. Eftersom han haft problem med att läsa och skriva så tyckte jag det var så roligt att han kunde fylla i allting själv utan nån hjälp överhuvudtaget.
Jag hade helt glömt bort tävlingen men idag ringde min mobil när jag var på jobbet.
Jag kände inte igen numret och killen som ringde presenterade sig med sitt namn och sa att han ringde från Pågen. Tankarna hann gå många varv och jag kunde inte fatta varför nån från Pågen skulle vilja prata med mig så jag lät nog lite kort ett tag eftersom jag trodde det var nån reklam av nåt slag.
När han sa att jag hade vunnit kälken kom jag ihåg tävlingen. Jag blev jätteglad och tackade.
När vi lagt på kom jag plötsligt på hur förväntansfull och lycklig Emil hade varit när han skrev i sin lapp så jag bestämde mig snabbt för att dra en liten vit lögn för min son och säga att det var han som vann.
Jag hämtade kälken direkt efter jobbet och när Emil kom hem blev han helt salig över sin "vinst". Han har provsuttit den många gånger på vardagsrumsgolvet och låtsats att han svischar nerför backen.
Med facit i hand så är jag jätteglad över min vita lögn nu när jag ser lyckan i Emils ögon.

Nu har jag tittat på både Sofias Änglar och Den hemlige miljonären. Det är då man förstår hur bra man egentligen har det.
Att det finns så mycket fattigdom och misär även i Sverige är nåt man ofta glömmer.
Jag ska absolut sluta gnälla över småsaker. jag kan betala alla mina räkningar, har mat på bordet, tak över huvet, friska barn och kan hitta på lite roliga saker med barnen med jämna mellanrum och sista men absolut inte minst så har vi massa kärlek. Vi har det så bra!!
Det som tog mig hårdast var när dom berättade att familjen i Sofias änglar hade det så dåligt ställt att dom inte ens hade kunnat betala räkningen på gravstenen till deras döda son. Det måste göra så ont att inte ens kunna göra den enda sista saken till sitt barn. Att få vända på varenda krona är inte lätt. Att aldrig få unna sig lite vardagslyx.
Nu ska jag gå och lägga mig och tänka alla lyckliga och tacksamma tankar så jag orkar gå upp till mitt underbara jobb imorgon.
Kanske blir det också en sväng till bokrean efter jobbet. Jag var lite småsugen på att åka dit vid tolv inatt när den börjar men då blir det nog inte kul att jobba sen.

Jag hade riktat in mig på Ankarsrum idag men jag verkar aldrig komma till skott.
Sovmorgon till 11 och sen låg jag kvar och läste i min bok till halv ett. Frukost i lugn och ro och nu sitter jag med en handduk runt det nytvättade håret och samlar krafter.
Jag skickade precis Emil att ringa Ann-Kari och fråga om vi var välkomna på en snabbfika så nu måste jag ta tag i mitt liv och resa på mig.
Jag kan inte fatta varför mina krafter inte verkar räcka till mer än jobb i veckorna och sen är dom helt slut.
Igår ökade jag min dos på Levaxin som jag tar för min sköldkörtel och  det borde göra mig lite mer pigg får jag hoppas annars blir jag snart tokig.
Dax att borsta håret och klä på sig nu så hej och tack för denna gång.

Varenda unge i den här stan verkar ha blivit smittade av samma bacill den senaste tiden.
I måndags när jag väckte Fabian sa han att han hade ont i magen och huvet. Fabian säger ofta att han har ont nånatans för att slippa gå till skolan så jag trodde honom inte utan sa till honom att ta panodil och  gå till skolan.
Vid åtta ringde Emil mig på jobbet och sa att han hade ont i huvet och jag som just då var lite stressad tänkte naturligtvis att nu försöker han få vara hemma från skolan bara för att Fabbe gnällde innan så jag sa samma till honom som jag sa till Fabbe tidigare att ta en panodil och gå till skolan.
Vid tolv ringde Emils lärare mig och bad mig hämta honom eftersom han hade fått feber. Det dåliga samvetet slog ner i mig som en bomb. han hade alltså varit sjuk på riktigt och hans okänsliga mamma trodde honom inte. Usch och fy vilken otroligt hemsk och elak mamma jag var just då. Mina tankar gick ju då till Fabian. Jag tänkte att om inte hans lärare ringer så måste ju åtminstone han må bra så jag slapp bli drabbad av dubbeluselt samvete.
Ronnie hämtade Emil eftersom han ändå hade lunch då och jag gick hem från jobbet för att vara med honom resten av eftermiddan.
När jag kom hem var han i riktigt uselt skick pojkstackarna. Likblek, brännhet och knallröd runt dom rinnande ögonen. Vi satt i soffan när Fabian kom gående hem från skolan.
Så fort han kom innanför dörren såg jag att han var minst lika sjuk som sin lillebror. Och jag som inte trodde honom på morgonen utan bara fräste åt honom att ta en panodil och gå till skolan. Han ringde inte ens sin dumma mamma så hon kunde hämta honom utan han släpade sin febriga kropp hela vägen hem. Resten av den dan sov båda killarna i soffan.
Barnen blev hemma från skolan resten av veckan och Fabian har fortfarande feber än idag.
Det här kanske kan lära mig att tro lite mer på mina barn när dom säger nåt till mig. Att ta dom lite på allvar. Nästa gång kan jag stanna upp och titta lite  på dom och kanske åtminstone känna på pannan om dom är varma. Jag ska bli en bättre mamma från och med nu.

Om tre veckor blir det musikal med Michael Jackssonmusik. Jag älskar hans musik så det är verkligen nåt jag ser fram mot. 
Ronnie jag och smågrabbarna åker ner till pappa i malmö och medan Ronnie och  jag går på musikalen får pojkarna stanna hemma hos sin morfar.
På hemvägen blir det omvägen runt Ullared. Fabian äger knappt en enda kalsong eller strumpor så minst halva kundvagnen kommer vara Fabiankläder.
Choffe får vuxenansvaret att se till att Nicko sköter att komma till skolan och till jobbet medan vi är borta eftersom vi åker på en torsdag. Antagligen får dom nog ta hand om varann. Den av dom som är bäst på att laga mat är väl Nicko så han får vuxenansvaret att se till att dom får i sig mat enligt kostcirkeln. Antagligen blir det en del brunsås och makaroner när Nicko står för maten men det är inte så illa det heller. Choffes matkunskaper sträcker sig till baconsås så det är tur att vi inte ska vara borta för länge för då hade dom väl fått skjörbjugg efter all pasta.
Vi hade även planerat in att försöka gå på en av Kaliffas konserter med hans band i vår men det har jag inte köpt biljetter till än. Det innebär lite mer planering eftersom då kan inte småkillarna följa med och dom flesta av spelningarna som är i närheten är på torsdagar och då är det svårt med barnvakt. Lite synd eftersom både Ronnie och jag älskar deras musik och det skuller vara kul att se Kaliffa live på scen.



Bilden är från när Kaliffa och hans familj var här vid nyår.

Ok jag får väl medge att han varit vuxen ett tag men nu är han på väg att löämna boet och det svider. Tur ändå att man har fler söner kvar sen men när det är Emils tur kommer jag gråta blod.
Idag köpte vi en kombinerad kyl/frys och en spis till Choffes lägenhet men det gick inte så bra som jag hade tänkt. Vi hade sett framför oss hur vi skulle åka med vitvarorna till lägenheten medan Choffe jobbade och bara skjuta in dom på deras plats och allt skulle se perfekt ut. Ack vad jag bedrog mig.
Vi drog ut den gamla spisen och hittade där en antik gammal sladd som Ronnie efter mycket suck och stön lyckades klippa av men när den nya skulle på plats visade det sig vara helt kört. Inget passade så vi sköt in spisen utan att koppla in den och bestämde att vi får ta dit en elektriker senare. När vi skulle skjuta in spisen kom nästa surprise. Skåpen är av gammal modell och när dom byggdes var tydligen inte människor så långa. Nu har vi alltså en spis som inte är inkopplad och som dessutom är tio centimeter högre än diskbänken och inte nog med det så var det inte standardmått på bredden heller så vi har ett glapp på varje sida på flera centimeter.
Med den besvikelsen i sinnet tänkte vi att kylen blir ju kul att skjuta in och se hur fint det blir i alla fall. Ack vad jag bedrog mig igen. Kylen var något högre än den förra så överskåpet kunde vi bara glömma. Inga problem tänkte vi då. Det får bli ett nytt skåp men då kom nästa överraskning. Sladduttaget satt för långt ner så gallret på baksidan av kylen gick emot. Vi kunde alltså inte putta in den så långt som vi skulle.
Ingenting blir nånsin som jag vill så jag borde vara van men det här är löjligt. Vi visste att spisen inte skulle passa på bredden så det hade vi planerat för men resten är ju löjligt ju.
Jag var emot innan när Choffe sa att han skulle köpa nya skåp till köket men nu verkar det plötsligt som en ganska bra idé. På måndag ringer vi en elektriker som komma och kolla elen och på lördag blir det Ikea.
Det enda positiva med att allt i den här lägenheten verkar dra ut mer på tiden än vi från början trodde är att vi får ha kvar sonen hemma ett tag till.

Egentligen är jag emot att affärerna jämt ska vara för tidiga med allting och semlor är det absolut inte period för än men jag kunde inte låta bli att bli sugen när jag var i affären så just nu står det en plåt med bullar och svalnar i köket. Vid klockan nio ska vi titta på årskrönikan med Filip och Fredrik eftersom Kaliffa ska vara med där med och sjunga så då ska vi frossa.
Imorgon är det meningen att Tommy ska komma med sin familj. På lördag blir det teater med min mamma, Horst, Anders och Tina. Jag fortsätter med andra ord på min sociala linje ordentligt. Bara jag får en stund här och där ensam med en bok så kan jag nog trivas med att vara social.
På tal om det så ska jag ta mig i kragen och ringa Nina som jag lovade att göra förra tisdagen.

Helgen blev väldigt trevlig tillsammans med Kaliffa och Teresia och Evelyn.
Vi har ätit massa god mat och umgåtts och bara haft genommysigt. 
Det är tyvärr inte så ofta vi träffas och när vi väl gör det så undrar vi varför man inte gör det oftare. Emil har varit superlycklig att över att få rå om Evelyn och hon sprang efter honom hela helgen.
Dom åkte hem på söndag eftermiddan och då bestämde min man och jag oss för att gå på bio. Änglagård blev det och salongen var så gott som fullsatt. Filmen var ok men inte den bästa jag sett. Klart sevärd ändå.

Igår efter jobbet var vi bjudna till Ankarsrum på middag. Ann-Kari bjuder hem oss med jämna mellanrum men det kommer alltid saker emellan så det är inte ofta det blir av att vi kommer iväg. Jag är en dålig vän tyvärr. Jag vill umgås mer men jag kommer liksom aldrig till skott. Det är ju alltid trevligt när vi väl träffas så jag får skärpa till mig lite antar jag.

Idag blev det Jessica och Emmie som jag och Fabian hade en biodejt med. Vi var och såg Narnia. Emil var naturligtvis avundsjuk och ville också följa med men eftersom filmen är textad vet jag att han skulle tappa sugen när han inte hinner med att läsa så han fick stanna hemma med sin pappa istället.
Tyvärr var det nån annan på bion som inte tänkt som jag utan dom hade tagit med sig en liten pojke dit sdom kanske var typ 7år eller nåt och han sprang ut och in hela tiden. Antagligen var han superuttråkad när han inte kunde förstå filmen men han stampade så hårt i trasppan varje gång han gick ut att det blev lite störande. Han hade nog uppskattat en annan film mer. Tur jag inte föll för Emils tjat.

Imorgon börjar jag en timme tidigare så nu blir det en bok och sängen.

Idag har varit en trött dag. Ronnie lurade mig att se båda Änglagårdfilmerna igår kväll så det blev alldeles för sent i säng. Idag var jag dessutom tvungen att börja vid sex så det innebar en timme mindra på morgonen. När jag åt frukosten på Elfa förut höll jag på att somna med äggmackan i hand men jag lyckades på nåt sätt genomlida hela dan.
Jag hade bestämt mig för att ta mig ner till stan idag och leta upp en fin rosa klänning till lilla Evelyn som ska komma imorgon för det var det enda hon hade önskat sig i julklapp så det tyckte jag kunde vara kul att ge henne men näre jag kom hem la jag mig o vilade en stund och råkade naturligtvis somna. När jag vaknade var alla affärer stängda så klänningen blev aldrig inhandlad tyvärr.
Imorgon ska jag städa Kvantum så då får jag smygtitta lite om dom kanske har nån docka eller nåt jag kan köpa istället.
Nu borde jag kolla upp lite recept på nyårsmat till imorgon så jag kan handla när jag har städat klart men jag kan inte bestämma mig för vad vi ska äta riktigt än.
Nötkött måste det bli i alla fall eftersom ronnies lillebror inte äter gris men det är allt jag vet. Tyvärr äter vi själva aldrig nötkött knappt så jag vet inte om jag är så bra på att tillaga det. Potatisgratäng var jag inne på ett tag tills jag kom på att min assistent är trasig så det innebär att jag måste skiva all potatis för hand i så fall och det lät inte så kul. Förrätt är ett stort frågetecken och efterrätten står mellan cheesecake och pannacotta.
När jag väl bestämt mig för vad vi ska äta och handlat hem allt så visar det sig säkert att Kaliffa och Teresia inte kan komma eller nårt så vi sitter här själva med oxfile och pannacotta i mängder men det är väl risker man får ta.
Dax att sova och ställa in klockan på halv sex så jag kommer till jobbet i tid.

Julen är slut och nu väntas nyår in.
Barnen blev nöjda med julen och klapparna. I alla fall 3 av dom för Choffestackarn har fortfarande inte fått två av sina klappar eftersom hans mamma är smart och beställer på internet. Nån gång lär dom väl dyka upp i alla fall får jag hoppas.
Själv fick jag jättebra julklappar och är supernöjd. Barnen hade verkligen lagt ner hela sin själ i presenterna. Emil köpte ett JÄTTEfint halsband som han alldeles själv hittade på Guldfynd och av Fabian fick jag en skål som han gjort själv på träslöjden. Det var mycket omsorg och kärlek i den skålen kan jag lova. Dom stora grabbarna hade tänkt efter vad deras mamma gillar mest och gått ihop och köpt Michael Jackssons nya skiva och  dessutom fick jag en jättefin ängel av Nicko. Det känns extra roligt att få julklappar av barnen när man ser hur mycket engagemang det ligger bakom varje present. 
 
Jag hade tagit ledigt torsdan innan jul för att få lite tid till sista inköpen och kanske lite slapp. På onsdagkvällen kom naturligtvis febern smygande på mig så ända sen den kvällen har jag varit dunderförkyld och haft feber till och från. Det har varit en pina att jobba idag men med lite panodil och god vilja går det mesta.
Idag har min svåger varit här och vi har suttit och pratat om ifall han och hans fru och Ronnie och jag skulle åka och se på när deras lillebror spelar med sitt band i Norrköping. Det skulle verkligen vara jättekul att få se dom live. Ronnie och jag kommer hur som helst att åka men det återstår att se om vi får sällskap eller inte.
Kaliffa ska komma hit till nyår med sin familj så vi får be honom att boka några biljetter till oss.

Nu är det dax för mig att lägga ifrån mig datan och gå och sova så jag kan försöka vara lite utvilad till ännu en tuff arbetsdag imorgon. Antagligen blir det panodil även imorgon för det verkar inte ge med sig än i alla fall.

Igår blev det julbord med Ronnies jobb. Mycket trevligt och mycket gott. Vi ville knappt åka hem. Vid tolvtiden var vi ändå hemma men då var det lögn att somna. I alla fall för mig. Ronnie snarkade så fort han la ner huvet men jag vände och vred mig en stund och till slut tände jag och läste en stund. Jag ställde väckarklockan på 8.15 eftersom jag skulle städa ett objekt vid 9. Jag har dessutom jouren den här helgen men jag höll tummarna för att alla skulle komma till sina jobb idag.
Vid 1 släckte jag och somnade och 4 timmar senare ringde jourmobilen! Kvantumstäderskan var sjuk. Det var bara att bita i det sura äpplet och bege sig upp och åka dit. Direkt efter Kvantum fick jag bege mig till mitt andra städ så jag var hemma vid halv elva igen.
Småtrött och smågrinig tänkte jag att jag skulle lägga mig på sängen en stund och läsa i en tidning och vila när jag hade ätit frukost men det blev ändrade planer. Åsa ringde och frågade om jag ville med ner till stan och det lät mycket trevligare än att ligga i sängen.
Efter fika, shopping och mathandling kom jag hem. Då kommer nästa oväntade händelse för dne här helgen. Nicko har slagit i handen och hade en sned lillfingertopp som var svullen.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att få en tid till doktor. Som vanligt hamnar man i telefonkö men nu för tiden är det ju så fiffigt att man kan lämna sitt nummer och bli uppringd. Väntetiden var på 40 minuter och när sköterskan äntligen ringde upp sa hon till oss att åka till akuten.
På akuten satt vi tillsammans med 3 pensionärer. Tvn stod på och det var det ena märkliga programmet efter det andra. Vi började med antikrundan och gick efter det vidare till helgmålsbön och sportnytt. Pensionärerna verkade tycka det var bra program så jag vågade inte slå över. Efter nyhetern kom det nåt program som hette målningar som upprör eller nåt sånt. Tråkigare program har jag aldrig varit med om. Stillbild på en tavla och en monoton röst som analyserade målningen och ansiktsuttryck i detalj. Till slut tröttnade vårat sällskap till och med på programmet och började muttra lite och  då passade jag på att fråga om jag fick byta kanal.
Till slut hamnade vi på barnkanalen. Det fick bli ett program om ett skåp som förvandlade böcker till tårtor. När man sen åt tårtan så hade man hela boken i huvet. Mycket overkligt men bättre än målningen som upprör i alla fall.
Vi blev väntandes några timmar och till slut kom det äntligen vem vill bli miljonär på tv. Precis då kommer naturligtvis doktorn. Sen gick det i rask takt. Först undersökning och efter det röntgen. Tillbaka ner på akuten igen och doktorn kommer in och meddelar att det har gått sönder benflisor i fingertoppen. Han kommer in med en låda med olika storlekar på skenor och fixerar lillfingret.
Nu blir det skena för Nicko dygnet runt i 6 veckor och efter det skena på nätterna i ytterligare 6 veckor.
Frågan är hur Nicko ska kunna laga mat på skolan och svabba golven på sitt rum nu. Det blir nog jag som får ta hans jobb dom närmaste 6 veckorna.
Nu sitter jag och funderar på om jag ska lägga mig så jag är pigg imorgonbitti ifall nån ringer sig sjuk igen.
Vissa helger blir inte som man tror. Det här är en sån helg. 4,5 timmars jobb på lördagsmorgonen hade jag inte planerat, shopping var oväntat och 4 timmar på akuten var definitivt otippat. Den enda positiva överaskningen var ju shoppingen. Jag hade dessutom planerat in ett biobesök men det blev det inget med heller.
Nu får jag väl se vad morgondagen har att erbjuda mig för trevligt.

Mina två minsta pojkar ringde mig på jobbet och sa att dom har ont i huvud och mage. Jag har alltid så svårt för att bestämma mig för att gå hem från jobbet för jag känner mig skyldig till extrem lathet om jag inte jobbar men idag är Ronnie på kurs i Linköping. Jag frågade Leffan lite försiktigt om vi hade mycket jobb idag och eftersom han vet hur jag är så bestämde han åt mig att jag skulle gå hem med omedelbar verkan. Hade han sagt att jag skulle stanna kvar och jobba så hade jag gjort det med. Jag är en väldigt velig människa och därför är det bäst om nån annan tar mina beslut åt mig ibland. Jag hade mina funderingar på att låta grabbarna klara sig själva men jag vet att det är bäddat för problem.
Dom skulle ha ringt ihjäl mig och jag skulle ha fått gå ifrån för att köra hem lunch till dom så jag hade inte varit så mycket att ha på jobbet i alla fall med andra ord.
Jag får utnyttja den här dagen till en vilodag för mig själv också.
I eftermiddag ska vi träffa föräldrar till en pojke som vi kanske ska ta hand om genom soc varannan helg. Ska bli kul att se om dom godkänner oss till sin lilla son.

Min chef tyckte vi hade gjort väldigt bra ifrån oss vid ett par tillfällen den senaste tiden så han belönade oss med pizzalunch idag.
Jag beslutade mig för en vesuvios med kebabsås. Eftersom jag inte äter en hel pizza och jag såg att det råkade komma in flera av utejobbarna precis när vi skulle äta så halvade jag min pizza och la den ena halvan vid sidan av. Jag erbjöd min arbetskamrat halvan men tyvärr äter hon inte griskött så det gick inte. Jag såg nästa arbetskamrat att erbjuda pizza men där gick jag också bet eftersom hon inte äter kött överhuvudtaget. Tredje arbetskamraten är inte så jättebra på svenska ibland så hon förstod inte vad jag menade utan hann stoppa in sin finduspaj i micron innan jag hann pracka på henne halvan.
Det slutade med att jag fick försöka äta upp hela själv till slut.   
Gott var det i alla fall men jag har inte varit hungrig mer idag.

Jag har haft ont i min handled ett tag men inatt vakande jag med riktig SMÄRTA. Jag blev helt klarvaken och det tog några sekunder innan jag fattade vad det var.

Jag hatar verkligen snö och nu har jag väldigt mycket att hata med andra ord. Hela den här dagen har vi halkat omkring. Lastbilar har kört fast lite överallt och vi blev skickade till ett hemstäd ute i skogen. Där var det inte skottat utan vi fick pulsa i snö som gick över knäna på oss. Man fick ta sats och lyfta knäna högt och springa så gick det men sen var vi blöta resten av dan.
I lördags när vi la oss var det lite lagom med snö men under natten fick vädergudarna fnatt totalt och vräkte ner snö över oss. Dessutom var han som plogade inte på sitt bästa humör. Han plogade en sträng i mitten och lämnade en och en halv meter vall som var nästan en meter hög på sina ställen.
Snön vägde bly så inte ens snöslungan rådde på den. Ronnie åkte och hämtade traktorn och plötsligt blev han väldigt populär bland alla grannar som ville ha hjälp med sin snö. Tyvärr var det inte alla som var lika glada i att bidra till dieseln utan dom bara gick inte till sig utan att fråga ens. Hoppas Ronnie kommer ihåg vilka dom var nästa gång han hämtar traktorn.
Jag och barnen bakade julgodis hela dan. Eller rättare sagt så bakade jag julgodis för barnen gav upp efter 10 minuter. Det blev 5 olika sorters godis och till sist blev det lussebullar också som jag tog med till jobbet idag.
Nu hoppas jag bara att det inte kommer mer snö för den här vintern men det är väl för mycket begärt förstås.