fyrbarnsmor

Det var krismöte i Nickos klass idag. Klassen har spårat ur totalt. Lärarna har ingen kontroll längre över huvudtaget.
Killarna bråkar låter och mobbar ett flertal tjejer i klassen. För en gångs skull kunde jag känna mig säker på att det inte bara är Nickos fel. Annars om åren ska det jämt skyllas på Nicko. Lärarna har trott förut att blir dom bara av med honom kommer klassen att bli exemplarisk. Dom stängde ju av honom i ett helt år från sexan men klassen var fortfarande hemsk. Nu på högstadiet skulle dom sätta honom på resursen. Det är bra där och Nicko trivs utmärkt. Nu äter han medicin och skolan går mycket bättre. Nu tycker dom att han ska va mer i sin riktiga klass men han vill inte. Han säger att klassen är hemsk och han orkar inte med allt bråk.
Han är fortfarande en av dom som stökar men det är inte han som är drivande och han är absolut inte nån av dom som mobbar tjejerna.
Jag frågade läraren efter mötet och han bekräftade att jag hade rätt om Nicko. Det kändes väldigt skönt.
Jag tyckte inte att vi kom fram till nåt vettigt egentligen på det mötet men nu kanske nån mer förälder fick upp ögonen för hur det ser ut i deras klass så dom går hem och tar ett ordentligt samtal med sina barn.
Hur löser man sånt här? Alla kom med väldigt många förslag. Vissa helt ogenomförbara andra vettiga och några självklara lösningar.
Merparten av föräldrarna var tysta. Dom enda som pratade (utom jag) var föräldrarna till två flickor i klassen som var så skötsamma. Alla pojkmammor höll tyst (utom jag) för dom visste att det är grabbarna som bråkar mest.
Jag tycker att det är just därför man ska öppna munnen.